emoen

Så..jag har en bra nyhet och en dålig nyhet. Ska vi ta och börja med den bra kanske?

Jo..den bra nyheten är att jag faktiskt inte alls var förkyld, vilket osökt för mig in på den dåliga nyheten.
Det var änna mjölkstockning jag åkt på...IGEN! Var iofs en månad sen sist, men ändå.
Är det bara för jag inte har mens längre? Är mjölkstockningen nåt slags substitut som kroppen förser mig med bara för att jag ska få lida en gång i månaden?

Idag måste jag ändå säga att det är något bättre, för min feberfrossa har försvunit. Men iförrgår..eller bara igår! Hujedamej säger jag bara! Alltihop började i söndags med att jag då fick halsont och kände mig lite småkrasslig och ställde in filmdagen för jag ville inte smitta ner alla bebisarna.
På måndag så blev det avsevärt värre. Jag började frysa o skaka o darra som ett asplöv. Ändå tog jag ut lillgrisen på en promenad eftersom han behövde komma ut. Det gick inte fort och jag gick inte långt men jag lyckades ändå vara ute en timme. När jag sedan kom hem igen så var det förskräckligt.
Kläderna kändes som sandpapper mot min hud och jag gick runt som i en liten bubbla. Det kändes ungefär som halvvägs mot influensa. Tyckte riktigt synd om mig själv som hade åkt på en sån fruktansvärd förkylning!
Men tanken över att jag inte var snuvig slog mig och kändes lite småkonstig. För om jag nu var så fruktansvärt förkyld, varför rann min näsa inte som niagarafallen som den alltid gör?
Började känna efter och upptäckte hur jäv...fruktansvärt ont jag hade i mina bröst och efter en snabb koll så såg jag att det var stora röda, varma knutar på brösten. Lovley..mjölstockning.

Alla som fått barn som man pratar med och som man säger detta till brukar oftast reagera med ett ord och det är "Aj!". Om man pratar med dom på telefon så kan man höra hur dom ryser för dom vet hur ont det gör, eller om man träffar dem så ser man hur ansiktet krullar ihop sig.
Ja, det gör så ont.

Igår så var det lika jobbigt, men jag satte igång mitt "nu ska stockningen bort". Det innebär att man tycker synd om sig själv, ligger ner o ammar, masserar, mycket värme på,inte har något som trycker åt brösten och tycker synd om sig själv lite till (eller mycket). Fram mot eftermiddagen så hade den värsta frossan faktiskt försvunnit och kläderna rev inte så mycket mot min hud längre. Jag hade också ork att leka lite med lillgrisen.

Men som sagt, idag är det bättre och jag väntar med spänning på att kläderna jag beställt till Alexander ska komma.