NÄSTAN BORTGJORD
Eftersom igår var en så fruktansvärt tråkig dag så får jag väl berätta om hur jag hade det förra måndagen istället.
Dagen började med rätt lugnt o sen var det dags för nästa lektion. Här höll på det på gå riktigt illa, jag höll på att tokgöra bort mig! Här kommer ni också få exempel på hur det är att vara blond :P
På lektionen då, sitter i klassrummet och tycker mig känna igen en kille (ja..han var väl runt 40 hehe) som är i klassen, har ju sett honom förut också men just idag så stör han mig på något sätt genom att jag inte kan placera honom. Följande utspelas i mitt huvud och lite runtomkring:
"Hm..han är så lik någon..vem sjutton är han lik? Det är ju någon.."
*funderar ytterligare några minuter*
"Ja! Påminner han inte lite om den där Patrik..vad han nu heter..öh..Patrik, Patrik, Patrik..ja! Patrik Sjöberg! Undra om han vet om att han liknar honom lite...kanske skulle säga det till honom? Eller ne..han får nog höra det rätt ofta ändå, kanske inte värt det..jag besparar honom nog det ändå"
Läraren kallar honom för Patrik.
"Wow! Vilket sammanträffande! Vad coolt att han OCKSÅ heter Patrik..undra om han vet om det? Egentligen så borde jag ju berätta för honom hur lik han är och hur coolt det är att han också heter Patrik. Fast...det får han nog också höra ganska ofta, stackarn. Vad jobbigt det måste vara för människor som är lik någon kändis (trots att det var några år sedan ;)) o få höra det hela tiden. Han måste ju vara sååå trött på det! Nej, jag säger inget, han vet nog om det ändå"
Patrik, som han tydligen då heter, reser på sig och jag märker hur lång han är.
"Oj, vad lång han är! Han borde ju verkligen passa som basketspelare! Eller! Vad coolt det skulle vara om han också hoppade höjdhopp, haha, dom skulle ju kunna bli superkända bara för att dom liknar varandra o gör samma saker. Undra om man skulle föreslå det? Nej, nu får du skärpa dig! Låt stackarn vara ifred, någon kan väl iaf låta honom vara ifred och det kan vara du!"
Jag låter honom vara ifred..
På väg hem så ser jag en tant som står i en av trappuppgångarna och jag kände bara "nej, hon vill något". Försöker skynda på (höll på få en jädra förkylning också så jag mådde inte alls bra någonstans, ville bara hem o sova). Men hon ropar på mig. Då visar det sig att färdtjänst åkt därifrån och gubben som sitter i rullstol kommer inte upp för trapporna...nu vill hon iaf att jag ska lyfta gubben och bära honom till den här grejen som man åker upp för trapporna i, sedan bära honom i lägenheten verkar det som? Lyfta och bära honom? Don´t think soo...
Förklarar lite snällt att jag har ryggproblem och att jag faktiskt inte kan bära honom. Tanten blänger lite surt på mig (eller om jag bara uppfattar det så, men det var ju klart att jag inte var populär för jag sa nej, tydligen kan man göra precis allt bara för man är ung). Känns som hela situationen plötsligt blev mitt ansvar, så jag frågar om hon inte har någon i huset som kan hjälpa som är starkare?
Men nej, det bor baaaara pensionärer i den här uppgången. Jaha, tänkte jag. Säger att jag har en som är stark i min uppgång, rusar över, knackar på men han är inte hemma.
Tjoho
Vad gör jag? Jag ringer färdtjänst o frågar varför dom bara åkte, då visar det sig att dom inte beställt trappklättring och första bil som kan komma o hjälpa kan inte vara där förrän 2 timmar senare. Jäses, tänkte jag, gubben kan ju inte sitta här i 2 timmar. Dessutom dör mitt batteri mitt i samtalet så det lät som jag bara slängde på luren.
Nu började jag surna till o tröttna på allt, ville bara hem o sova.
Jag sa att jag faktiskt inte visste vad vi kunde göra, förklarade åter igen att min rygg faktiskt ÄR dålig och jag kan inte bära gubben.
Men..då säger tanten att jag ska vänta, så går hon upp för trapporna och vet ni vad? Det visar sig att hon faktiskt visst har en granne, som är ung, som är stark och han hjälper till! Kunde hon inte sprungit dit från början om hon ändå visste detta?
Iaf, men mycket möda o stort besvär..eller lite besvär iaf, så får vi tillslut in gubben. Bra samarbete där! :)
Går hem, ringer tillbaka till färdtjänst och ber han jag pratar med hälsa till hon jag pratade med innan att allt hade ordnat sig och be om ursäkt om det lät otrevligt, men mitt mobilbatteri dog.
Kändes som jag hade gjort dagens goda gärning. Men nu mådde jag ännu sämre i min förkylning =(
Tar upp min GT (Göteborgs Tidningen för er som inte bor här), tittar på framsidan och ser en bild på Patrik i min klass! Häftigt! Det står att Patrik Sjöberg börjat...plugga igen...
Jaha tänkte jag och tackade min lyckliga stjärna för att jag inte gick fram och sa:
"- Hej! Vet du om att du påminner litegrann om Patrik Sjöberg?"
Dagen började med rätt lugnt o sen var det dags för nästa lektion. Här höll på det på gå riktigt illa, jag höll på att tokgöra bort mig! Här kommer ni också få exempel på hur det är att vara blond :P
På lektionen då, sitter i klassrummet och tycker mig känna igen en kille (ja..han var väl runt 40 hehe) som är i klassen, har ju sett honom förut också men just idag så stör han mig på något sätt genom att jag inte kan placera honom. Följande utspelas i mitt huvud och lite runtomkring:
"Hm..han är så lik någon..vem sjutton är han lik? Det är ju någon.."
*funderar ytterligare några minuter*
"Ja! Påminner han inte lite om den där Patrik..vad han nu heter..öh..Patrik, Patrik, Patrik..ja! Patrik Sjöberg! Undra om han vet om att han liknar honom lite...kanske skulle säga det till honom? Eller ne..han får nog höra det rätt ofta ändå, kanske inte värt det..jag besparar honom nog det ändå"
Läraren kallar honom för Patrik.
"Wow! Vilket sammanträffande! Vad coolt att han OCKSÅ heter Patrik..undra om han vet om det? Egentligen så borde jag ju berätta för honom hur lik han är och hur coolt det är att han också heter Patrik. Fast...det får han nog också höra ganska ofta, stackarn. Vad jobbigt det måste vara för människor som är lik någon kändis (trots att det var några år sedan ;)) o få höra det hela tiden. Han måste ju vara sååå trött på det! Nej, jag säger inget, han vet nog om det ändå"
Patrik, som han tydligen då heter, reser på sig och jag märker hur lång han är.
"Oj, vad lång han är! Han borde ju verkligen passa som basketspelare! Eller! Vad coolt det skulle vara om han också hoppade höjdhopp, haha, dom skulle ju kunna bli superkända bara för att dom liknar varandra o gör samma saker. Undra om man skulle föreslå det? Nej, nu får du skärpa dig! Låt stackarn vara ifred, någon kan väl iaf låta honom vara ifred och det kan vara du!"
Jag låter honom vara ifred..
På väg hem så ser jag en tant som står i en av trappuppgångarna och jag kände bara "nej, hon vill något". Försöker skynda på (höll på få en jädra förkylning också så jag mådde inte alls bra någonstans, ville bara hem o sova). Men hon ropar på mig. Då visar det sig att färdtjänst åkt därifrån och gubben som sitter i rullstol kommer inte upp för trapporna...nu vill hon iaf att jag ska lyfta gubben och bära honom till den här grejen som man åker upp för trapporna i, sedan bära honom i lägenheten verkar det som? Lyfta och bära honom? Don´t think soo...
Förklarar lite snällt att jag har ryggproblem och att jag faktiskt inte kan bära honom. Tanten blänger lite surt på mig (eller om jag bara uppfattar det så, men det var ju klart att jag inte var populär för jag sa nej, tydligen kan man göra precis allt bara för man är ung). Känns som hela situationen plötsligt blev mitt ansvar, så jag frågar om hon inte har någon i huset som kan hjälpa som är starkare?
Men nej, det bor baaaara pensionärer i den här uppgången. Jaha, tänkte jag. Säger att jag har en som är stark i min uppgång, rusar över, knackar på men han är inte hemma.
Tjoho
Vad gör jag? Jag ringer färdtjänst o frågar varför dom bara åkte, då visar det sig att dom inte beställt trappklättring och första bil som kan komma o hjälpa kan inte vara där förrän 2 timmar senare. Jäses, tänkte jag, gubben kan ju inte sitta här i 2 timmar. Dessutom dör mitt batteri mitt i samtalet så det lät som jag bara slängde på luren.
Nu började jag surna till o tröttna på allt, ville bara hem o sova.
Jag sa att jag faktiskt inte visste vad vi kunde göra, förklarade åter igen att min rygg faktiskt ÄR dålig och jag kan inte bära gubben.
Men..då säger tanten att jag ska vänta, så går hon upp för trapporna och vet ni vad? Det visar sig att hon faktiskt visst har en granne, som är ung, som är stark och han hjälper till! Kunde hon inte sprungit dit från början om hon ändå visste detta?
Iaf, men mycket möda o stort besvär..eller lite besvär iaf, så får vi tillslut in gubben. Bra samarbete där! :)
Går hem, ringer tillbaka till färdtjänst och ber han jag pratar med hälsa till hon jag pratade med innan att allt hade ordnat sig och be om ursäkt om det lät otrevligt, men mitt mobilbatteri dog.
Kändes som jag hade gjort dagens goda gärning. Men nu mådde jag ännu sämre i min förkylning =(
Tar upp min GT (Göteborgs Tidningen för er som inte bor här), tittar på framsidan och ser en bild på Patrik i min klass! Häftigt! Det står att Patrik Sjöberg börjat...plugga igen...
Jaha tänkte jag och tackade min lyckliga stjärna för att jag inte gick fram och sa:
"- Hej! Vet du om att du påminner litegrann om Patrik Sjöberg?"
Kommentarer
Postat av: Linda
Haha va kul om du verkligen hade kommenterat de =). Grattis på födelsedagen! Kramar Linda
Postat av: Günter Sand
Du kommer inte att tro mig, men Patrik Sjöberg brukar vara på gymmet (sportlife almedal). Idag träffade jag honom i dörren när jag skulle in och ta lite vattenmassage.
ha det bra och har den äran i efterskott
Trackback
