emoen

Idag så begav jag mig på utflykt faktiskt, för att träffa min going i stan och för att ordna med lite grejer och äta lunch.

Allt börjar när jag står och väntar på vagnen och träffar min gamla klasskompis M. Vi läste till undersköterskor ihop för några år sedan och träffas alltid på vagnen där vi kan konstatera att vi bor 5 minuter ifån varandra (har hänt mer än en gång...) Hon är också gravid och ska ha barn i april *wee*, och hon såg lite chockad ut när jag sa att jag ska ha på söndag..haha, hon tyckte jag såg pigg ut för att vara så gravid.
Men vi satt o tjötade och det var trevligt att träffa henne igen, och denna gången såg jag till att verkligen spara numret ordentligt eftersom det försvann sist.

Väl inne i stan så gick jag till min bank för att sätta in lite pengar, och de har ett kanonsystem där kunderna får gå före i kön hehe..men det gjorde inte mig nåt eftersom jag då är kund och då också fick gå före =) Väl där framme så sitter en tjej som är helt förtjust i att jag är gravid och kunde på min vaggande och otroligt långsamma gång konstatera att det snart var dags. Hon tyckte det var sååå roligt och speciellt att vi hade vart på könsul och fått reda på att det var en pojke eftersom hon också hade gjort det, och fått reda på att det var en pojke dom skulle ha (detta var antagligen några år sedan, men ändå). Så vi stog o tjötade om könsul och hur kul det var att få reda på det, eftersom det på ett sätt känns mer verkligt när man vet om det är en pojke eller flicka som ligger där inne o jäser. Så var hon avundsjuk på alla gravida också. Tänkte lite i mitt huvud att hon måste glömt av hur jobbigt det är på slutet och att man inte direkt ser något att bli avundsjuk på.
Kanske finns en sak att bli avundsjuk på iofs. Inatt när jag inte kunde sova *surprise* så märkte jag att det var en ambulans här utanför som antagligen hämtade en av grannarna. Det är SÅNT man missar när man sover.
Åh..vad..öh..intressant..

Sen träffade jag en väldigt trött sambo (med tanke på att jag vänder på mig hela tiden och väldigt osmidigt så kan han inte heller sova) och vi vandrar bort mot saluhallen till något ställe där dom serverar lite mer gammaldags grekiskt mat o lite annat. Fast jag åt en gulashsoppa..som mest smakade starkt. Men det var gott ändå, fast starkt.. 

Dagens mest pinsamma händelse var att jag hade träningsvärk när jag kom hem...träningsvärk av att knappt ha gått någonting men om man jämför med senaste tiden så var det väl antagligen som en långpromenad..

Vecka 40
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.