EN OVÄNTAD VACCINATION

Igår så var vi o hälsade på tant sköterska på BVC för fyra-månaders-kontrollen. Dessutom så skulle vi på lite information om puré också eftersom det snart är dags att börja med sk smakisar.

Precis innan jag skulle promenera iväg med lillgrisen så känner jag hur det luktar bränt i hela köket. Så där äckligt bränt, som bränt damm som sticker i näsan. Inte dammet utan lukten.
Alla som känner mig vet att jag är livrädd för att saker ska börja brinna, inte vet jag varför men så är det. Så jag får full panik o springer runt o kollar sladdar o bakom elementet *damm* och under kyl o frys *borde dammsuga*  men jag hittar ingenting. In o kollar tvättmaskinen men den är det inte heller några problem med.

Klockan tickar på och vi ska vara där om 25 minuter....

Går ut i hallen o fortsätter ta på oss och går in i köket igen, luktar fortfarande bränt. Ser dock ingen rök o brandlarmet har ju inte reagerat...konstigt. Fast på samma gång som det luktar bränt damm så luktar det som om någon glömt en cigarett i en överfull askkopp. Tänker givetvis på mina grannar. (många i det härhuset är riktiga storbolmare och lukten har en tendens att gärna hälsa på oss allt för ofta)

Klockan tickar och det är 20 minuter kvar..

Fortsätter i hallen och känner hur pulsen ökar. Ska jag våga gå iväg eller kommer att börja brinna? Tar en sista runda i köket och ser på klockan att vi ska vara där om 15 minuter. Inte en chans att vi hinner gå dit. Tänker att börjar det brinna så går brandlarmet och eftersom allt ändå verkade okej och jag inte kunde göra något så sprang jag med barnvagnen mot spårvagnen. Givetvis kom det en modell äldre *aaaaah* vilket, för er som inte vet detta, innebär att man måste LYFTA UPP vagnen *suck* men det var en snäll människa som hjälpte till med detta. Även när vi skulle av så var det en tjej som inte bara hjälpte mig ner med vagnen utan även en annan tjej med barnvagn.
TUSEN TACK!
Ser på klockan att det är 3 minuter kvar. Rusar som en galning.
Givetvis var hissarna trasiga men det fanns en tredje hiss som fungerade och en snäll farbror höll hissen så vi kunde komma in och komma upp till den våningen som vi skulle till.

Ut ur hissen, fort fast med vagnen och befriar den sovande ungen från overallen. Rusar in i väntrummet och hinner PRECIS! Tack o lov för att våran bvc-sköterska brukar vara några minuter sen hon också.

Vi börjar med att väga lillgubben och han har gått upp litegranna och väger nu 6480g (5800 g nånting sist) och han hade växt 2 cm så nu är han 64 cm lång =) Snuttegubben...

Som vanligt så börjar han flörta med sköterskan och hon kunde konstatera hon också att han kommer bli farlig i framtiden med tanke på hur han håller på nu. Jag har också insett detta och bävar inför alla tjejer som kommer busringa hem till oss....

Eftersom Thomas är halvgrek så kommer vi ju antagligen åka en del till Grekland i framtiden med Alexander med tanke på att de har ett hus där o så och därför hade hon funderat lite o kommit fram till att det kanske var bäst att han ändå fick en spruta mot Hepatit B (han skulle egentligen fått den förra gången men då visste hon inte riktigt). Så jag blev tagen litegranna på sängen med sprutan men jag lyckades behålla mitt lugn och Alexander verkade mest bli lite chockad men sen så satte han igång o skratta igen som den lille goingunge han är =)

Detta ledde ju till att jag inte kunde åka in till stan o fika med dom andra mammorna som jag hade tänk. Vaccinationen har ju en liten (?) biverkning som kan innebära en hel del gråt och feber. Så jag o lillgrisen tog oss en promenad hemåt istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0