emoen

I söndags när vi kom till simhallen så började jag fundera på om allt hade blivit inställt.
Så lite folk!
De som var i omklädningsrummet var de som redan hade simmat lektionen innaninnan och som höll på göra sig iordning. Men för lektionen som skulle börja, alltså den vi skulle vara med i, så var det bara jag där.

Först tänkte jag då att det blivit inställt, men då borde de ju mailat eller ringt o berättat detta och jag hade inte hört ett endaste pip. Denna tanke slog mig flera gånger.
Sen tänkte jag att det var sportlov kanske? Men det har inte gått ut nån information om detta heller och dessutom så var det ju lektioner och då verkade det ju lite konstigt att de skulle få simma men inte vi. Så den tanken slopades också.
Tillslut kom jag fram till att det kanske bara skulle vara jag o Alexander i vattnet, vilket skulle innebära mer tid för oss..

När klockan var 20 över (börjar halv) så kom det en mamma till, och en till, och nån mer tror jag. Då började jag andas ut lite och tänkte att det faktiskt skulle bli lektion ändå. Men det var inte många där inte. Av runt 10 stycken i vanliga fall så var hälften där.

Vi började som vanligt med att sjunga namnsången o göra rörelser till. Alexander ville sparka i vattnet, men det ville inte instruktören eftersom de 2 som var innan hade sparkat, så hon tyckte vi skulle hoppa. Så hon ändrade till hoppa istället för sparka. Alexander blev icke glad över detta tilltag eftersom han faktiskt ville sparka! Så han blev grinig.

Sen sjung vi bäbä vita *bubbel* och efter det så gjorde vi lite flytövningar i väntan på att hon skulle gå runt med hinken o göra hinktestet för att se om vi var redo för dyk! Hinktestet för er som missat detta är när man häller vatten över bebisens huvud för att se så de stänger ordentligt och inte andas in vattnet.
Första bebisen klarade det och gjorde det näst längsta dyket =)
Bebisen efter klarade inte hinktestet och fick vänta lite. (fick göra ett dyk senare på lektionen)

Alexander klarade hinktestet första gången, men inte andra, så därför skulle vi öva lite mer på detta innan han kunde dyka. Varje gång han fick vatten över huvudet så såg han lite förvånad ut. När instruktören kom tillbaka efter ett tag så sa jag att det hade gått ganska bra och därför tyckte hon att vi kunde testa med det absolut första grunddyket!

Då gör man så att jag håller mina händer under Alexander och klämmer hans armar mellan mina tummar och händer. Sedan tar jag ögonkontakt, säger "ååååå dyk" och då tar jag ner honom under vattnet, drar honom i lagom fart mot mig och lägger upp honom mot min axel.
Anledningen till varför man ska lägga barnet mot axeln och inte titta på dem direkt efter, är för att vissa föräldrar kan se ganska skärrade ut och då tror ju barnet att det var nåt farligt, vilket det inte är. Men det gick JÄTTEBRA för lillgrisen! Han var så duktig, såg väldigt chockad ut o lite trumpen..men ja.
Så efter en stund gjorde vi ett till dyk, men då blev det lite för mycket för honom och han började gråta. Så då fick pappa komma fram till kanten o leka lite med honom så han blev glad igen.

Det roligaste med allt detta är att Thomas nu börjar bli sugen på att komma ner i vattnet, och det ska jag säga er är inte dåligt, eftersom det värsta Thomas vet är bassänger.
Framsteg =)