NERVÖS
Idag är det dags för babysim och jag börjar bli riktigt nervös över saker jag kanke inte borde vara nervös över?
*Kommer han gråta när jag duschar o han ligger där i babyskyddet?
*Kommer det bli krångligt med förberedelser? (för enligt foldern så verkar det halvkrångligt med allt man ska göra)
*Kommer han bajsa i blöjan när han är i vattnet och kommer det då LÄCKA ut så dom måste sanera hela bassängen? (Nu kollar de ju badbyxorna innan, men shit happens som man säger ;)
*Kommer han gråta i vattnet och vara totalt otröstlig och inte alls vija lära sig det här? Han kanske inte vet om att bebisar tycker det är skoj, han har ju trots allt inte läst informationen som finns på nätet eller informationsbladet.
*När vi är klara, kommer han gråta då? (jag misstänker starkt att han kommer göra det)
Skulle han gråta efter och vara otröstlig kommer jag känna mig som världens sämsta mamma som tvingade ner mitt älskade barn i vattnet
Men så tänker jag på min livsfilosofi; Det kan inte gå annat än åt helvete (vad jag menar är att om man inte har några förväntningar så kan det ju inte bli sämre, bara bättre, eller hur?)
So what om det är krångligt, ALLT är krångligt i början och man kommer på små knep som underlättar.
Han kommer antagligen gråta men han gör det innan han vänjer sig, efter några gånger kommer han säkert tycka det är superskoj att leka torped under vattnet och sedan bli världens badgalning.
Tänk vad gott han kommer sova inatt, och imorgon. Och tänk vad värdefullt för honom att lära sig vattenvana redan så tidigt. Vad jag kommer kunna vara tryggare i min mammaroll i framtiden när jag vet att jag lärt honom respekten för vattnet. Då kan han bada på samma gång som han är medveten om riskerna och kan hantera situationer om dom skulle dyka upp.
Nä..jag tror det kommer gå tokbra ändå!
