EN FIN KILLE
Så har vi då landat i mellandagarna och nu väntar vi in det nya året.
Julen har vart bra, den firades hemma hos Alexanders mormor och morfar. Många paket och massor av god mat blev det. Blev en hel del mat på juldagen också kan jag meddela =)
Lillgubben var otroligt söt i sin fina kostym som hade inhandlats dagen till ära
Från oss alla till er alla så önskar vi att ni haft en riktigt god jul och att ni får ett riktigt gott nytt år och en otroligt trevlig fortsättning!
ONT SOM SATAN
Jag måste klaga av mig lite och det handlar om mina framtänder. Jädrass vad ont dom gör!
Det är så jag funderar på att ringa tandläkaren och boka en tid, och när JAG säger att jag ska ringa tandläkaren frivilligt; då är det illa, riktigt illa.
Jag tror min käke har hamnat fel så jag biter konstigt och biter ihop med framtänderna framtänderna (alltså, tänderna i underkäken skaver på framtänderna). Det liksom bultar o molar om vartannat och så har jag nästan som en blodsmak i munnen pga dem. Låter kanske inte som det är sådär jättebra kanske?
Men jag ska fundera på det, hade ju hoppats att det skulle gå över av sig självt (började göra smått ont för några veckor sedan), men tydligen så blir det bara värre ju längre tid som går.
Åh vad det suger!
Det är så jag funderar på att ringa tandläkaren och boka en tid, och när JAG säger att jag ska ringa tandläkaren frivilligt; då är det illa, riktigt illa.
Jag tror min käke har hamnat fel så jag biter konstigt och biter ihop med framtänderna framtänderna (alltså, tänderna i underkäken skaver på framtänderna). Det liksom bultar o molar om vartannat och så har jag nästan som en blodsmak i munnen pga dem. Låter kanske inte som det är sådär jättebra kanske?
Men jag ska fundera på det, hade ju hoppats att det skulle gå över av sig självt (började göra smått ont för några veckor sedan), men tydligen så blir det bara värre ju längre tid som går.
Åh vad det suger!
KVARTERET SKATAN
Jag är beroende. Trodde inte jag skulle bli det, men det är jag.
När serien "Kvarteret Skatan" gick på tv så tyckte jag att det verkade pissigt tråkigt och kollade inte på något avsnitt alls. Sen kom Thomas på att han skulle köpa boxen eftersom han gillade den serien. Så han köpte boxen..och jag blev tokberoende. Jädrar vad jag garvade när vi kollade på den.
Men sen tog boxen slut, och det finns inga fler avsnitt.
VAD SKA JAG GÖRA??
*suckar*
När serien "Kvarteret Skatan" gick på tv så tyckte jag att det verkade pissigt tråkigt och kollade inte på något avsnitt alls. Sen kom Thomas på att han skulle köpa boxen eftersom han gillade den serien. Så han köpte boxen..och jag blev tokberoende. Jädrar vad jag garvade när vi kollade på den.
Men sen tog boxen slut, och det finns inga fler avsnitt.
VAD SKA JAG GÖRA??
*suckar*
ISCHOKLAD OCH BEBISSKRIK
I onsdags (vi närmar oss idag =) så kom Moster Madde, Victoria och lille Joel hit för en liten morgonfika. 9.30 var vi samlade i köket för att avnjuta lite god julfika på morgonkvisten. Fast egentligen var det ingen morgonkvist för oss eftersom vi alla hade vart vakna x antal timmar redan. Så det blev förmiddagskvisten.
Vi satt och åt lussekatter, pepparkakor och ischoklad och det smakade riktigt mumma! *mmm*
Hemmagjord ischoklad
När vi hade fikat färdigt så tog vi det bara lugnt och Joel låg och lekte i Alexanders gym en stund, och sedan så satt de små liven och pratade med varandra
Joel, Moster Madde och Alexander
Torsdagen var verkligen inte lika rolig. Alexander håller antingen på att få nån tand eller så har han kommit in i nästa fas då han bara kan börja skrika hej vilt och det går inte att få stopp på det.
Detta skrik inträffade under fel tillfälle.
I torsdags som sagt, så var jag och Alexander inne i affären och handlade. Innan så hade vi tagit en liten promenad eftersom vi ändå försöker få lite luft dagligen. Handlingen gick relativt smärtfritt eftersom han låg och sov. När vi stod vid kassorna så slog tanken mig
"Tänk om han nu skulle vakna och börja tjuta så där som han börjat med, vad jobbigt. Undra vad jag skulle göra då?"
Gissa vilken liten sötnos som börjar stortjuta precis när jag ska betala..hm..jo lilla sötnosen Alexander.
Upp med ungen på armen och försöka dra fram korten med den lediga handen. När jag vänder mig om så är det en tant som nästan håller på peta ut ögonen på honom eftersom hon skulla börja pilla i hans ansikte.
Herregud, RÖR INTE ANDRAS BEBISAR! utan att fråga först...och speciellt inte i ansiktet.
Som tur var så verkade ingen bli speciellt störd av hans skrik utan alla var mer
"Nämen stackars liten."
"Är han så ledsen?"
"Nah det är inte lätt att vara så liten"
Detta samtidigt som de la huvudet på sne och log litegranna. Skönt..kanske inte lika skönt när han blir äldre för då kommer folk kanske inte vara lika förstående..=) Man får passa på att njuta medans man kan
Vi satt och åt lussekatter, pepparkakor och ischoklad och det smakade riktigt mumma! *mmm*
Hemmagjord ischoklad
När vi hade fikat färdigt så tog vi det bara lugnt och Joel låg och lekte i Alexanders gym en stund, och sedan så satt de små liven och pratade med varandra
Joel, Moster Madde och Alexander
Torsdagen var verkligen inte lika rolig. Alexander håller antingen på att få nån tand eller så har han kommit in i nästa fas då han bara kan börja skrika hej vilt och det går inte att få stopp på det.
Detta skrik inträffade under fel tillfälle.
I torsdags som sagt, så var jag och Alexander inne i affären och handlade. Innan så hade vi tagit en liten promenad eftersom vi ändå försöker få lite luft dagligen. Handlingen gick relativt smärtfritt eftersom han låg och sov. När vi stod vid kassorna så slog tanken mig
"Tänk om han nu skulle vakna och börja tjuta så där som han börjat med, vad jobbigt. Undra vad jag skulle göra då?"
Gissa vilken liten sötnos som börjar stortjuta precis när jag ska betala..hm..jo lilla sötnosen Alexander.
Upp med ungen på armen och försöka dra fram korten med den lediga handen. När jag vänder mig om så är det en tant som nästan håller på peta ut ögonen på honom eftersom hon skulla börja pilla i hans ansikte.
Herregud, RÖR INTE ANDRAS BEBISAR! utan att fråga först...och speciellt inte i ansiktet.
Som tur var så verkade ingen bli speciellt störd av hans skrik utan alla var mer
"Nämen stackars liten."
"Är han så ledsen?"
"Nah det är inte lätt att vara så liten"
Detta samtidigt som de la huvudet på sne och log litegranna. Skönt..kanske inte lika skönt när han blir äldre för då kommer folk kanske inte vara lika förstående..=) Man får passa på att njuta medans man kan
EN OLYCKA OCH ETT AVTRYCK
I tisdags så var det egentligen ingen öppna förskolan för bebisar eftersom de har stängt för året, jullov (det var längesen!), men jag o Frida skulle dit ändå för att fixa våra avtryck som vi inte hade hunnit eftersom vi den gången vi skulle göra det var sjuka, och förra veckan var det julavslutning.
När jag stod o väntade på Frida så undrade jag vart hon hade tagit vägen, men efter ett tag så såg jag henne komma gåendes. Hon har var ganska förtvivlad o chokad eftersom hon hade trillat med vagnen på vägen (det var en sån där lömsk dag då det inte verkade halt men var det). Knät var uppskrapat o handen också. Stackarn =( Men mest orolig var hon för Melih att något skulle hänt. Fast hon hade gjort som vilken mamma som helst skulle göra; hon offrade sig själv i fallet och lyckades se till så att vagnen bara gått lite uppåt. Hon hade liksom gått ner på knäna och hållt upp vagnen med ena handen på något sätt. Iaf så verkade Melih rätt okej eftersom han fortfarande sov och knappt hade märkt något.
Men när något sånt hände så blir det ju lätt att man börjar tänka "tänk om", alltså att det kunde gått mycket värre och det gör ju att man mår mycket dåligare.
Så jag försökte avleda så gott jag kunde och lugna och det gick sådär...
På öppna förskolan så gjorde vi klart våra tryck och jag måste säga att det blev riktigt jättefint verkligen!
Medans jag o Frida satt där o höll på o måla o sånt så satte Alexander o Melih igång att prata, på riktigt! Eller ja..inte så alltså, men Alex sa väl "ööioo" o Melih svarade på samma sätt. Sen satt dom så och pratade, en sa nåt o den andra svarade och det var så svårt att hålla sig för skratt. Så jag kom på att jag skulle filma dem! Woho!
Jomenvisst...vad händer? Det blir knäpptyst. På filmen ser man hur dom sitter o tittar sig runt omkring, Melih börjar smågråta och Alexander nyser. Och givetvis, vad händer när jag stänger av kameran? Då sätter dom igång igen som värsta babbelgubbarna.
När jag stod o väntade på Frida så undrade jag vart hon hade tagit vägen, men efter ett tag så såg jag henne komma gåendes. Hon har var ganska förtvivlad o chokad eftersom hon hade trillat med vagnen på vägen (det var en sån där lömsk dag då det inte verkade halt men var det). Knät var uppskrapat o handen också. Stackarn =( Men mest orolig var hon för Melih att något skulle hänt. Fast hon hade gjort som vilken mamma som helst skulle göra; hon offrade sig själv i fallet och lyckades se till så att vagnen bara gått lite uppåt. Hon hade liksom gått ner på knäna och hållt upp vagnen med ena handen på något sätt. Iaf så verkade Melih rätt okej eftersom han fortfarande sov och knappt hade märkt något.
Men när något sånt hände så blir det ju lätt att man börjar tänka "tänk om", alltså att det kunde gått mycket värre och det gör ju att man mår mycket dåligare.
Så jag försökte avleda så gott jag kunde och lugna och det gick sådär...
På öppna förskolan så gjorde vi klart våra tryck och jag måste säga att det blev riktigt jättefint verkligen!
Medans jag o Frida satt där o höll på o måla o sånt så satte Alexander o Melih igång att prata, på riktigt! Eller ja..inte så alltså, men Alex sa väl "ööioo" o Melih svarade på samma sätt. Sen satt dom så och pratade, en sa nåt o den andra svarade och det var så svårt att hålla sig för skratt. Så jag kom på att jag skulle filma dem! Woho!
Jomenvisst...vad händer? Det blir knäpptyst. På filmen ser man hur dom sitter o tittar sig runt omkring, Melih börjar smågråta och Alexander nyser. Och givetvis, vad händer när jag stänger av kameran? Då sätter dom igång igen som värsta babbelgubbarna.
EFTERHÄNGSNA TANTER
Igår så var jag och Alexander inne i stan för lite julshopping. Det var dags eftersom vi inte ens hade börjat.
Jag blev ganska glad över att det inte var så herrans mycket folk inne i stan för sånt kan vara ganska jobbigt när man ska springa omkring. Däremot är det MÅNGA buiker som inte tänker på att folk med barnvagnar också måste julhandla.
Vissa affärer gick man in i och backade ut ur (och försökte på vägen att inte köra på för mycket folk).
Efter en timmes rundvandring så träffade vi Thomas för lite fika, en stor latte med mintchokladsmak sitter ju aldrig fel om man säger så..=) Sen var det dags för lillgrisen att äta.
Upp till amningsrummet på Åhléns där toaletten var trasig..*surprise* och aromen av bajs mötte en. Man måste ju bara älska det där amningsrummet..*NOT*
Men för en gångs skull så var det inte så mycket folk, eller ska jag säga vagnar där inne. För sofforna var fulla av ammande mammor, men vi hade tur för precis när jag plockat upp lillgrisen var det en som var färdig så vi kunde ta hennes plats. Problemet med Alexander när vi är ute och han ska äta är att allt runt omrkring är så mycket mer intressant än själva maten, så han får knappt i sig något. Jag får sitta och hålla handen över ögonen på honom för att han ska kunna koncentrera sig i några minuter iaf. När han var klar så hittade han en lampa i taket. För er som inte vet detta så kan jag meddela att det är väldigt, väldigt roligt att råstirra in i en lampa. Det tyckte även de bebisar som var runt omkring oss. Eller ja, de tyckte inte lamporna var roliga utan tyckte Alexander såg rolig ut när han satt och råstirrade.
Efter att vi hade bytt blöjan så kom ju det här momentet som vi kallar för "övertrötthet", för er som inte känner till hur lillgrisen blir när vi kommer till detta stadie så kommer här några ord som kan hjälpa er:
*gråt
*skrik
*är-jätte-trött-och-ögonen-går-i-kors-men-jag-vill-inte-sova
För att summera dessa ord till en situation så blev det något i stil med att han började gallskrika så fort jag la ner honom i vagnen vilket i sin tur gjorde att jag stressade ut ur amningsrummet eftersom alla andra bebisar också börjar skrika efter ett tag (det smittar). Ut i varuhuset med en stortjutandes unge som inte lät sig vaggas av vagnen trots att jag körde värsta slalom mellan människor. Så det var bara att plocka upp honom. Det brukar ju oftast funka att vagga fram och tillbaka, men då brukar man inte ha megastarka lampor som lyser eller massor av människor som är roliga att titta på.
Så då hade vi alltså en storögd övertrött pojk som iofs var tyst, men som började spy över mig..och sig själv.
Ner i vagnen så jag kunde torka av allt-stortjut från lillgrisen.
Upp med honom på armen igen. Tyst. Och sedan spyr vi lite till.
Ner i vagnen
Stortjut
När jag nu står där med min tjutandes bebis och halvt täckt av bebisspy så kommer det en tant och börjar prata med mig
"Ojoj vad ledsen han är, oj vad han gråter"
Näe?
"Ja dom vet ju verkligen vad dom vill trots att dom är så små"
Samtidigt tänker jag om tanten medans ungen tjuter och jag torkar spya snabbt för att kunna ta upp honom igen:
"Snälla, var tyst"
"TYST"
"Håll käft!"
"Herregud, följer hon efter mig? Fattar hon inte?"
"Tyyyyyst"
(tänker alltså inte det här om lillgrisen)
Måste hon PÅPEKA allt som är så uppenbart för alla som är i min närhet? Jag behöver inte ha en tant som hänger efter mig för att berätta att min lille son ligger och gråter. Och på ett sätt som om jag inte visste varför när jag var fullkomligt klar över att han var trött och bara behövde kommat till ro. Visst hon kanske bryr sig, vill vara snäll jada jada, men ändååå, man blir så trött på sånt. Så jag plockade upp honom, ignorerade henne och gick därifrån.
Sen somnade han en 7 minuter senare lillgrisen.
Det är ganska jobbigt att se honom så ledsen för han ser så fruktansvärt förtvivlad ut. Men det är ju skönt att han större delen iaf ligger och skrattar och är glad, våran lille goegubbe =)
Jag blev ganska glad över att det inte var så herrans mycket folk inne i stan för sånt kan vara ganska jobbigt när man ska springa omkring. Däremot är det MÅNGA buiker som inte tänker på att folk med barnvagnar också måste julhandla.
Vissa affärer gick man in i och backade ut ur (och försökte på vägen att inte köra på för mycket folk).
Efter en timmes rundvandring så träffade vi Thomas för lite fika, en stor latte med mintchokladsmak sitter ju aldrig fel om man säger så..=) Sen var det dags för lillgrisen att äta.
Upp till amningsrummet på Åhléns där toaletten var trasig..*surprise* och aromen av bajs mötte en. Man måste ju bara älska det där amningsrummet..*NOT*
Men för en gångs skull så var det inte så mycket folk, eller ska jag säga vagnar där inne. För sofforna var fulla av ammande mammor, men vi hade tur för precis när jag plockat upp lillgrisen var det en som var färdig så vi kunde ta hennes plats. Problemet med Alexander när vi är ute och han ska äta är att allt runt omrkring är så mycket mer intressant än själva maten, så han får knappt i sig något. Jag får sitta och hålla handen över ögonen på honom för att han ska kunna koncentrera sig i några minuter iaf. När han var klar så hittade han en lampa i taket. För er som inte vet detta så kan jag meddela att det är väldigt, väldigt roligt att råstirra in i en lampa. Det tyckte även de bebisar som var runt omkring oss. Eller ja, de tyckte inte lamporna var roliga utan tyckte Alexander såg rolig ut när han satt och råstirrade.
Efter att vi hade bytt blöjan så kom ju det här momentet som vi kallar för "övertrötthet", för er som inte känner till hur lillgrisen blir när vi kommer till detta stadie så kommer här några ord som kan hjälpa er:
*gråt
*skrik
*är-jätte-trött-och-ögonen-går-i-kors-men-jag-vill-inte-sova
För att summera dessa ord till en situation så blev det något i stil med att han började gallskrika så fort jag la ner honom i vagnen vilket i sin tur gjorde att jag stressade ut ur amningsrummet eftersom alla andra bebisar också börjar skrika efter ett tag (det smittar). Ut i varuhuset med en stortjutandes unge som inte lät sig vaggas av vagnen trots att jag körde värsta slalom mellan människor. Så det var bara att plocka upp honom. Det brukar ju oftast funka att vagga fram och tillbaka, men då brukar man inte ha megastarka lampor som lyser eller massor av människor som är roliga att titta på.
Så då hade vi alltså en storögd övertrött pojk som iofs var tyst, men som började spy över mig..och sig själv.
Ner i vagnen så jag kunde torka av allt-stortjut från lillgrisen.
Upp med honom på armen igen. Tyst. Och sedan spyr vi lite till.
Ner i vagnen
Stortjut
När jag nu står där med min tjutandes bebis och halvt täckt av bebisspy så kommer det en tant och börjar prata med mig
"Ojoj vad ledsen han är, oj vad han gråter"
Näe?
"Ja dom vet ju verkligen vad dom vill trots att dom är så små"
Samtidigt tänker jag om tanten medans ungen tjuter och jag torkar spya snabbt för att kunna ta upp honom igen:
"Snälla, var tyst"
"TYST"
"Håll käft!"
"Herregud, följer hon efter mig? Fattar hon inte?"
"Tyyyyyst"
(tänker alltså inte det här om lillgrisen)
Måste hon PÅPEKA allt som är så uppenbart för alla som är i min närhet? Jag behöver inte ha en tant som hänger efter mig för att berätta att min lille son ligger och gråter. Och på ett sätt som om jag inte visste varför när jag var fullkomligt klar över att han var trött och bara behövde kommat till ro. Visst hon kanske bryr sig, vill vara snäll jada jada, men ändååå, man blir så trött på sånt. Så jag plockade upp honom, ignorerade henne och gick därifrån.
Sen somnade han en 7 minuter senare lillgrisen.
Det är ganska jobbigt att se honom så ledsen för han ser så fruktansvärt förtvivlad ut. Men det är ju skönt att han större delen iaf ligger och skrattar och är glad, våran lille goegubbe =)
FLINTSKALLIG?
Min lilla sötnos har ju lite svårt att komma till ro när han ska sova, vilket gör att han ligger o vrider huvudet fram o tillbaka hur länge som helst.
Detta har nu satt sina spår, bokstavligt talat:
Idag så vägde jag mig igen. Gör det varje vecka för att hålla lite koll så det inte går åt fel håll, många som vart gravida fastnar ju gärna lätt i fällan där man fortsätter äta mer än vad kroppen behöver och då är det ju svårt att gå ner igen.Denna veckan trodde jag faktiskt inte att jag skulle gått ner nåt, men det hade jag, hela 6 hekto! (brukar gå ner runt 0,5 kg i veckan vilket är alldeles lagom). Detta innebär att jag har 1,4 kg kvar till det jag vägde innan jag blev gravid, men eftersom en stor del av det var muskler *borta* så ska jag se om jag inte kommer ner lite till, fast det kommer jag ju gå upp sen när jag börjar träna igen.
Thomas reaktion imorse var väldigt rolig när jag sa att jag hade gått ner mer
"-Det är ju bra, men jag förstår inte hur för du äter ju helt normalt"
Fast sen kom han på att jag inte äter någon skräpmat o knappt nåt godis och då är det ju klart att man går ner (blev ju en del sista tiden innan lillgrodan kom ut). Men det känns bra, magen blir mindre o mindre också. Många har ju gäddhäng på armarna men har man vart gravid så har man det runt magen istället :D
Ska komma igång med min poweryoga igen också, få se till att hitta en timma varannan dag då jag kan vara lite i mig själv o finna sinnesro, det kan behövas snart.
"En optimist är som regel någon som inte är tillräckligt informerad."
John B. Priestley
Detta har nu satt sina spår, bokstavligt talat:
Idag så vägde jag mig igen. Gör det varje vecka för att hålla lite koll så det inte går åt fel håll, många som vart gravida fastnar ju gärna lätt i fällan där man fortsätter äta mer än vad kroppen behöver och då är det ju svårt att gå ner igen.Denna veckan trodde jag faktiskt inte att jag skulle gått ner nåt, men det hade jag, hela 6 hekto! (brukar gå ner runt 0,5 kg i veckan vilket är alldeles lagom). Detta innebär att jag har 1,4 kg kvar till det jag vägde innan jag blev gravid, men eftersom en stor del av det var muskler *borta* så ska jag se om jag inte kommer ner lite till, fast det kommer jag ju gå upp sen när jag börjar träna igen.
Thomas reaktion imorse var väldigt rolig när jag sa att jag hade gått ner mer
"-Det är ju bra, men jag förstår inte hur för du äter ju helt normalt"
Fast sen kom han på att jag inte äter någon skräpmat o knappt nåt godis och då är det ju klart att man går ner (blev ju en del sista tiden innan lillgrodan kom ut). Men det känns bra, magen blir mindre o mindre också. Många har ju gäddhäng på armarna men har man vart gravid så har man det runt magen istället :D
Ska komma igång med min poweryoga igen också, få se till att hitta en timma varannan dag då jag kan vara lite i mig själv o finna sinnesro, det kan behövas snart.
"En optimist är som regel någon som inte är tillräckligt informerad."
John B. Priestley
NÅGOT PINSAMT
Det här bjuder jag på, bara så ni vet.
Jag har inte druckit något på mer än 11 månader, inte en droppe alkohol (eller jo, smakade en mun lättöl för ett tag sedan).
När jag väl dricker så tål jag knappt nånting, 2 starköl o jag är näst intill däckad (väldigt ekonomisk på krogen enligt min käre sambo..)
Idag tog jag en lättöl till maten, eller nej, jag delade en lättöl med min sambo.
Behöver jag berätta vem av oss som efter maten nästan kände sig lite smålullig? Sa till Thomas när jag stod o diskade att jag kände mig totalt avslappnad i hela kroppen på ett sätt man praktiskt taget bara kan känna när man druckit.
Fick till svar "Det behöver du"
Jo, det är lite småpinsamt att känna sig smålullig på ett glas lättöl.
Jag har inte druckit något på mer än 11 månader, inte en droppe alkohol (eller jo, smakade en mun lättöl för ett tag sedan).
När jag väl dricker så tål jag knappt nånting, 2 starköl o jag är näst intill däckad (väldigt ekonomisk på krogen enligt min käre sambo..)
Idag tog jag en lättöl till maten, eller nej, jag delade en lättöl med min sambo.
Behöver jag berätta vem av oss som efter maten nästan kände sig lite smålullig? Sa till Thomas när jag stod o diskade att jag kände mig totalt avslappnad i hela kroppen på ett sätt man praktiskt taget bara kan känna när man druckit.
Fick till svar "Det behöver du"
Jo, det är lite småpinsamt att känna sig smålullig på ett glas lättöl.
SOVER STÅENDE
Jag måste säga att igår kväll så funkade nattningen riktigt kanonfint! Vi började med blöjbyte, sedan åt han, vaggades till sömns och kunde utan problem (eftersom han sov) läggas ner i sängen och fortsatte att sova :) *woho*
Detta i sin tur innebar att jag kunde somna så fort jag la mig utan att behöva få honom att somna först.
Totalt underbart
Fast idag har han änna vart lite smågnällig under dagen. Fick honom precis att somna (?) genom vaggning i säkert en kvart (kan tänka mig att många reagerar nu, "bara en kvart?" men för en unge som brukar somna genom att man knäpper med fingrarna så är en kvart en lååång stund). Men nu ligger han där i vagnen o vaknar till ibland. Hoppas han kan sova en 50 minuter iaf fast som läger ser ut nu så tror jag knappast det kommer ske. Men det är ju min lilla gullunge ändå =)
Själv är jag också supertrött, har vart uppe o igång kl 5 varje morgon förutom i onsdags då jag gick upp vid åtta. Det tar på krafterna kan man säga. Men imon ska jag iaf sova ut, då kan jag nog sova ända till tio kanske =)
Detta i sin tur innebar att jag kunde somna så fort jag la mig utan att behöva få honom att somna först.
Totalt underbart
Fast idag har han änna vart lite smågnällig under dagen. Fick honom precis att somna (?) genom vaggning i säkert en kvart (kan tänka mig att många reagerar nu, "bara en kvart?" men för en unge som brukar somna genom att man knäpper med fingrarna så är en kvart en lååång stund). Men nu ligger han där i vagnen o vaknar till ibland. Hoppas han kan sova en 50 minuter iaf fast som läger ser ut nu så tror jag knappast det kommer ske. Men det är ju min lilla gullunge ändå =)
Själv är jag också supertrött, har vart uppe o igång kl 5 varje morgon förutom i onsdags då jag gick upp vid åtta. Det tar på krafterna kan man säga. Men imon ska jag iaf sova ut, då kan jag nog sova ända till tio kanske =)
ÖVERSTIMULERAD
Jag misstänker att min lillgris har blivit överstimulerad.
Som i måndags då han skulle vara med hela tiden och han skulle minsann inte sova trots att ögonen bokstavligt talat gick i kors.
Eller i tisdags när vi var på öppna förskolan och han bara sov 20 minuter på vägen dit o 20 minuter på vägen hem o sen inget mer
= grinig unge
Han bara gråter stackarn och är näst intill otröstligt, och han vill inte somna. Upp i famnen, ner i vagnen, stund i gymmet, ligga på mage, ligga på höger sida, vänster sida, mage, rygg, sidan, famnen, gunga fram o tillbaka o sen kanske han somnar.
Ne..riktigt så illa är det kanske inte. Men en 20 minuter gungandes i famnen tar det när han är så trött men sen så slocknar han o sover som en stock, förhoppningsvis i mer än bara 5-10 minuter.
Så igår skulle vi träffat Angelica o Alva i stan, men jag kände att Alexander behövde vara hemma så dom fick komma hit istället =) Givetvis så sov ungen hela tiden, men han behövde sova och lyckades sova igenom Alva skrik o allt möjligt, goingen.
Senare när det var dags för sängen så var vi där igen, han hade somnat i famnen men börjat vakna till. Tänkte jag kunde lägga ner honom ändå för han brukar somna när jag släcker lampan.
Javisst...vift vift, gnäll, vift..la honom brevid mig för då brukar han somna om inget hjälper.
Vift vift gnäll.
Tillbaka i sängen (behöver jag tillägga att jag var så trött så jag skulle kunnat somna stående)
Men vi somnade tillslut..
Som i måndags då han skulle vara med hela tiden och han skulle minsann inte sova trots att ögonen bokstavligt talat gick i kors.
Eller i tisdags när vi var på öppna förskolan och han bara sov 20 minuter på vägen dit o 20 minuter på vägen hem o sen inget mer
= grinig unge
Han bara gråter stackarn och är näst intill otröstligt, och han vill inte somna. Upp i famnen, ner i vagnen, stund i gymmet, ligga på mage, ligga på höger sida, vänster sida, mage, rygg, sidan, famnen, gunga fram o tillbaka o sen kanske han somnar.
Ne..riktigt så illa är det kanske inte. Men en 20 minuter gungandes i famnen tar det när han är så trött men sen så slocknar han o sover som en stock, förhoppningsvis i mer än bara 5-10 minuter.
Så igår skulle vi träffat Angelica o Alva i stan, men jag kände att Alexander behövde vara hemma så dom fick komma hit istället =) Givetvis så sov ungen hela tiden, men han behövde sova och lyckades sova igenom Alva skrik o allt möjligt, goingen.
Senare när det var dags för sängen så var vi där igen, han hade somnat i famnen men börjat vakna till. Tänkte jag kunde lägga ner honom ändå för han brukar somna när jag släcker lampan.
Javisst...vift vift, gnäll, vift..la honom brevid mig för då brukar han somna om inget hjälper.
Vift vift gnäll.
Tillbaka i sängen (behöver jag tillägga att jag var så trött så jag skulle kunnat somna stående)
Men vi somnade tillslut..
BVC & MVC & SÖMNVÄGRAN
Oh, mycket förkortningar där i rubriken. För er som inte har en aning så står det för BarnaVårdsCentralen & MödraVårdsCentralen.
Sådär...då har ni lärt er nåt nytt idag
Iaf, igår så var det dags för lillgrisen att hälsa på tant BVC-sköterskan igen och ta en vägning, mätning o lite annat smått o gott. Kan nu meddela att herrn växt en hel del och är hela 60 cm lång! Han hade inte gått upp så mycket som jag trodde utan vägde runt 5330 g nånting. Var tvungen att fråga henne om hans sovvanor, eftersom han blir ganska påverkad av aktiviteter. Nu lät det snurrigt. Men en förklaring följer:
I fredags så var vi ju ute hela dagen och han vägrar ju att sova på dagen ganska ofta vilket gör att han gärna då är vaken hela dagen. Sen somnar han på eftermiddagen/kvällen. Och sover...o sover...o sover...hela natten och praktiskt taget hela dagen efter OCH natten därpå! Han vaknar kanske 1-3 timmar under dagen och hon frågade då ifall han såg pigg ut de stunderna han är vaken. Och när han är vaken så är det ju nästan fullt ös medvetslös. Ungen blir ju tokglad o ska prata o skratta o ha sig. Och eftersom han är sån så är det ingen fara. Hon tyckte att han så ut att må bra där igår också så det var som sagt ingen fara på taket där inte.
När vi var klara på BVC så gick jag, mamma o Alexander bort till torget o tog en snabb fika (jag åt en bakelse som såg ut som en groda..mmmm) och sedan gick vi tillbaka för jag skulle på efterkontroll på MVC. Och det gick bra. Min bm tyckte det var skoj o se på lillgrisen
"- Det var jag som klämde på dig när du låg i magen"
Skulle han kunnat prata så skulle han nog inte sagt nåt snällt med tanke på hur han brukade sparka till när hon klämde ;) Men han nöjde sig med att skratta sådär charmigt som bara han kan (med väldigt trötta ögon eftersom han inte skulle sova inte...)
Efter detta så var det en mellanlandning hemma för blöjbyte och matning. Sen ut igen och bort till en nyöppnad sushirestaurang som inte ligger så långt härifrån. Mamma ville gärna äta sushi (när jag berättade detta för kusin vitamin så var allt han kunde säga "Gud hjälpte henne" (se föregående inlägg))
Men det gick bra för henne, jag tvingade henne att äta lite med pinnar också fastän hon tyckte det var svårt. Men om man aldrig testar så lär man sig inte. Man får ju ta lite i taget så går det ju lättare o lättare. Fick hänvisa till vad min syster brukar säga "Gör man aldrig armhävningar ståendes på tårna så lär man sig aldrig" Då gav mamma upp mitt tjat o tog till pinnarna...en stund.
Hon såg ganska rolig ut när hon åt med bestick. När hon åt dom här runda styckena så skärde hon av en liten bit på kanten, satte gaffeln i, doppade lite lätt i sojan o åt det precis som vanlig mat. Ne..ska man äta med bestick så ska man äta som kusin vitamin gjorde. Hela i munnen eller dela den på hälften o inget småduttandes :)
Sen åkte vi till Cubus eftersom de har halva priset på jackor och jag behövde en ny istället för min eländiga röda som jag tvivlar stark på att någon på denna jord faktiskt tycker om eftersom det är så sliten (inte kappan utan den andra). Och jag hittade en! *jubel* Snygg var den också så det var ju bra. Dessutom så hittade jag på Kapp Ahl till Alexander 3 stycken bodys, och till mig själv en snygg tröja och ett par byxor. Det var som var så lustigt med dessa byxor var att jag hade med mig ett par in i omklädningsrummet men dom passade inte, men någon hade lämnat ett par andra byxor där inne som var i min storlek o ganska snygga. Så jag tänkte "What the.." och testade dem, och se på attan att dom passade!
Så tack du slarviga människa som inte hängde tillbaka byxorna!
Så fick jag en kalender av min mamma också eftersom jag har namnsdag idag *ler* (förväntar mig många grattis höhö)
Sen var det hemåt med en väldans trött pojk som fortfarande sover...förvånad någon? Nä..tänkte väl det..
Sådär...då har ni lärt er nåt nytt idag
Iaf, igår så var det dags för lillgrisen att hälsa på tant BVC-sköterskan igen och ta en vägning, mätning o lite annat smått o gott. Kan nu meddela att herrn växt en hel del och är hela 60 cm lång! Han hade inte gått upp så mycket som jag trodde utan vägde runt 5330 g nånting. Var tvungen att fråga henne om hans sovvanor, eftersom han blir ganska påverkad av aktiviteter. Nu lät det snurrigt. Men en förklaring följer:
I fredags så var vi ju ute hela dagen och han vägrar ju att sova på dagen ganska ofta vilket gör att han gärna då är vaken hela dagen. Sen somnar han på eftermiddagen/kvällen. Och sover...o sover...o sover...hela natten och praktiskt taget hela dagen efter OCH natten därpå! Han vaknar kanske 1-3 timmar under dagen och hon frågade då ifall han såg pigg ut de stunderna han är vaken. Och när han är vaken så är det ju nästan fullt ös medvetslös. Ungen blir ju tokglad o ska prata o skratta o ha sig. Och eftersom han är sån så är det ingen fara. Hon tyckte att han så ut att må bra där igår också så det var som sagt ingen fara på taket där inte.
När vi var klara på BVC så gick jag, mamma o Alexander bort till torget o tog en snabb fika (jag åt en bakelse som såg ut som en groda..mmmm) och sedan gick vi tillbaka för jag skulle på efterkontroll på MVC. Och det gick bra. Min bm tyckte det var skoj o se på lillgrisen
"- Det var jag som klämde på dig när du låg i magen"
Skulle han kunnat prata så skulle han nog inte sagt nåt snällt med tanke på hur han brukade sparka till när hon klämde ;) Men han nöjde sig med att skratta sådär charmigt som bara han kan (med väldigt trötta ögon eftersom han inte skulle sova inte...)
Efter detta så var det en mellanlandning hemma för blöjbyte och matning. Sen ut igen och bort till en nyöppnad sushirestaurang som inte ligger så långt härifrån. Mamma ville gärna äta sushi (när jag berättade detta för kusin vitamin så var allt han kunde säga "Gud hjälpte henne" (se föregående inlägg))
Men det gick bra för henne, jag tvingade henne att äta lite med pinnar också fastän hon tyckte det var svårt. Men om man aldrig testar så lär man sig inte. Man får ju ta lite i taget så går det ju lättare o lättare. Fick hänvisa till vad min syster brukar säga "Gör man aldrig armhävningar ståendes på tårna så lär man sig aldrig" Då gav mamma upp mitt tjat o tog till pinnarna...en stund.
Hon såg ganska rolig ut när hon åt med bestick. När hon åt dom här runda styckena så skärde hon av en liten bit på kanten, satte gaffeln i, doppade lite lätt i sojan o åt det precis som vanlig mat. Ne..ska man äta med bestick så ska man äta som kusin vitamin gjorde. Hela i munnen eller dela den på hälften o inget småduttandes :)
Sen åkte vi till Cubus eftersom de har halva priset på jackor och jag behövde en ny istället för min eländiga röda som jag tvivlar stark på att någon på denna jord faktiskt tycker om eftersom det är så sliten (inte kappan utan den andra). Och jag hittade en! *jubel* Snygg var den också så det var ju bra. Dessutom så hittade jag på Kapp Ahl till Alexander 3 stycken bodys, och till mig själv en snygg tröja och ett par byxor. Det var som var så lustigt med dessa byxor var att jag hade med mig ett par in i omklädningsrummet men dom passade inte, men någon hade lämnat ett par andra byxor där inne som var i min storlek o ganska snygga. Så jag tänkte "What the.." och testade dem, och se på attan att dom passade!
Så tack du slarviga människa som inte hängde tillbaka byxorna!
Så fick jag en kalender av min mamma också eftersom jag har namnsdag idag *ler* (förväntar mig många grattis höhö)
Sen var det hemåt med en väldans trött pojk som fortfarande sover...förvånad någon? Nä..tänkte väl det..
UTFLYKT MED KUSIN VITAMIN
I fredags så kom min lilla kusin hit o hälsade. Eller lilla o lilla, han är faktiskt 16 år så egentligen är han väl kanske inte så liten. Men eftersom han är yngre än mig så blir han lilla kusinen ändå.
Vi skulle börja med en shopping på stan eftersom han behövde en ny vinterjacka och att bli av med håret på huvudet så man kunde se honom.
Efter att vi hade sprungit runt i en del affärer och inte hittat vad vi sökte så kom Thomas o mötte oss och vi vandrade bort för lite sushi. Kusin gjorde ett tappert försök att trycka i sig detta (första gången han åt det) och man såg faktiskt att det inte var speciellt gott men han ville nog inte riktigt erkänna utan gjorde väldigt tappra försök ändå. Det såg lite halvroligt ut eftersom Thomas satt brevid och försökte trycka i sig sin sushi han också (är inte heller superförtjust i detta) och där satt jag o smaskade i mig för glatta livet och tyckte det var helt gudomligt gott.
När vi hade ätit klart så fortsatte jag o kusin vår shopping medan Thomas gick tillbaka och jobbade. Kusin ville tillslut gå tillbaka till affär nr 1 och kolla lite mer på jackorna där så vi gick tillbaka dit, och hittade en jättefin jacka! Det bästa var att det var halva priset också så han kom undan rätt bra i sin budget där.
Sen var det dags för kaffe och eftersom jag var lite rädd för att han fortfarande var hungrig så fick han en kärleksmums o en stor latte med mintchokladsmak. Sen var han tydligen mätt :)
Så blev det dags att få bort burret på huvudet så vi vandrade till Panache. Dom var superbra (!) och klippte en grym frisyr som han verkligen passade i, det var så roligt o se hur fin han blev. Och medans jag o Alexander väntade så fick jag en gratis handmassage eftersom hon som gjorde den inte hade något att göra. Mmmm..det var riktigt härligt o jag höll på somna =)
Nu ropar lillkillen på mig här så jag får rusa...
Vi skulle börja med en shopping på stan eftersom han behövde en ny vinterjacka och att bli av med håret på huvudet så man kunde se honom.
Efter att vi hade sprungit runt i en del affärer och inte hittat vad vi sökte så kom Thomas o mötte oss och vi vandrade bort för lite sushi. Kusin gjorde ett tappert försök att trycka i sig detta (första gången han åt det) och man såg faktiskt att det inte var speciellt gott men han ville nog inte riktigt erkänna utan gjorde väldigt tappra försök ändå. Det såg lite halvroligt ut eftersom Thomas satt brevid och försökte trycka i sig sin sushi han också (är inte heller superförtjust i detta) och där satt jag o smaskade i mig för glatta livet och tyckte det var helt gudomligt gott.
När vi hade ätit klart så fortsatte jag o kusin vår shopping medan Thomas gick tillbaka och jobbade. Kusin ville tillslut gå tillbaka till affär nr 1 och kolla lite mer på jackorna där så vi gick tillbaka dit, och hittade en jättefin jacka! Det bästa var att det var halva priset också så han kom undan rätt bra i sin budget där.
Sen var det dags för kaffe och eftersom jag var lite rädd för att han fortfarande var hungrig så fick han en kärleksmums o en stor latte med mintchokladsmak. Sen var han tydligen mätt :)
Så blev det dags att få bort burret på huvudet så vi vandrade till Panache. Dom var superbra (!) och klippte en grym frisyr som han verkligen passade i, det var så roligt o se hur fin han blev. Och medans jag o Alexander väntade så fick jag en gratis handmassage eftersom hon som gjorde den inte hade något att göra. Mmmm..det var riktigt härligt o jag höll på somna =)
Nu ropar lillkillen på mig här så jag får rusa...
BRÖSTPROBLEM
Så..jag har en bra nyhet och en dålig nyhet. Ska vi ta och börja med den bra kanske?
Jo..den bra nyheten är att jag faktiskt inte alls var förkyld, vilket osökt för mig in på den dåliga nyheten.
Det var änna mjölkstockning jag åkt på...IGEN! Var iofs en månad sen sist, men ändå.
Är det bara för jag inte har mens längre? Är mjölkstockningen nåt slags substitut som kroppen förser mig med bara för att jag ska få lida en gång i månaden?
Idag måste jag ändå säga att det är något bättre, för min feberfrossa har försvunit. Men iförrgår..eller bara igår! Hujedamej säger jag bara! Alltihop började i söndags med att jag då fick halsont och kände mig lite småkrasslig och ställde in filmdagen för jag ville inte smitta ner alla bebisarna.
På måndag så blev det avsevärt värre. Jag började frysa o skaka o darra som ett asplöv. Ändå tog jag ut lillgrisen på en promenad eftersom han behövde komma ut. Det gick inte fort och jag gick inte långt men jag lyckades ändå vara ute en timme. När jag sedan kom hem igen så var det förskräckligt.
Kläderna kändes som sandpapper mot min hud och jag gick runt som i en liten bubbla. Det kändes ungefär som halvvägs mot influensa. Tyckte riktigt synd om mig själv som hade åkt på en sån fruktansvärd förkylning!
Men tanken över att jag inte var snuvig slog mig och kändes lite småkonstig. För om jag nu var så fruktansvärt förkyld, varför rann min näsa inte som niagarafallen som den alltid gör?
Började känna efter och upptäckte hur jäv...fruktansvärt ont jag hade i mina bröst och efter en snabb koll så såg jag att det var stora röda, varma knutar på brösten. Lovley..mjölstockning.
Alla som fått barn som man pratar med och som man säger detta till brukar oftast reagera med ett ord och det är "Aj!". Om man pratar med dom på telefon så kan man höra hur dom ryser för dom vet hur ont det gör, eller om man träffar dem så ser man hur ansiktet krullar ihop sig.
Ja, det gör så ont.
Igår så var det lika jobbigt, men jag satte igång mitt "nu ska stockningen bort". Det innebär att man tycker synd om sig själv, ligger ner o ammar, masserar, mycket värme på,inte har något som trycker åt brösten och tycker synd om sig själv lite till (eller mycket). Fram mot eftermiddagen så hade den värsta frossan faktiskt försvunnit och kläderna rev inte så mycket mot min hud längre. Jag hade också ork att leka lite med lillgrisen.
Men som sagt, idag är det bättre och jag väntar med spänning på att kläderna jag beställt till Alexander ska komma.
Jo..den bra nyheten är att jag faktiskt inte alls var förkyld, vilket osökt för mig in på den dåliga nyheten.
Det var änna mjölkstockning jag åkt på...IGEN! Var iofs en månad sen sist, men ändå.
Är det bara för jag inte har mens längre? Är mjölkstockningen nåt slags substitut som kroppen förser mig med bara för att jag ska få lida en gång i månaden?
Idag måste jag ändå säga att det är något bättre, för min feberfrossa har försvunit. Men iförrgår..eller bara igår! Hujedamej säger jag bara! Alltihop började i söndags med att jag då fick halsont och kände mig lite småkrasslig och ställde in filmdagen för jag ville inte smitta ner alla bebisarna.
På måndag så blev det avsevärt värre. Jag började frysa o skaka o darra som ett asplöv. Ändå tog jag ut lillgrisen på en promenad eftersom han behövde komma ut. Det gick inte fort och jag gick inte långt men jag lyckades ändå vara ute en timme. När jag sedan kom hem igen så var det förskräckligt.
Kläderna kändes som sandpapper mot min hud och jag gick runt som i en liten bubbla. Det kändes ungefär som halvvägs mot influensa. Tyckte riktigt synd om mig själv som hade åkt på en sån fruktansvärd förkylning!
Men tanken över att jag inte var snuvig slog mig och kändes lite småkonstig. För om jag nu var så fruktansvärt förkyld, varför rann min näsa inte som niagarafallen som den alltid gör?
Började känna efter och upptäckte hur jäv...fruktansvärt ont jag hade i mina bröst och efter en snabb koll så såg jag att det var stora röda, varma knutar på brösten. Lovley..mjölstockning.
Alla som fått barn som man pratar med och som man säger detta till brukar oftast reagera med ett ord och det är "Aj!". Om man pratar med dom på telefon så kan man höra hur dom ryser för dom vet hur ont det gör, eller om man träffar dem så ser man hur ansiktet krullar ihop sig.
Ja, det gör så ont.
Igår så var det lika jobbigt, men jag satte igång mitt "nu ska stockningen bort". Det innebär att man tycker synd om sig själv, ligger ner o ammar, masserar, mycket värme på,inte har något som trycker åt brösten och tycker synd om sig själv lite till (eller mycket). Fram mot eftermiddagen så hade den värsta frossan faktiskt försvunnit och kläderna rev inte så mycket mot min hud längre. Jag hade också ork att leka lite med lillgrisen.
Men som sagt, idag är det bättre och jag väntar med spänning på att kläderna jag beställt till Alexander ska komma.
