BARNHEMMET
Igår så hyrde vi den där filmen Barnhemmet och såg den medans vi fortfarande var vakna. (Med andra ord så startade vi filmen före kl 19 :D )
Den var bra, men ganska äcklig stundtals. Stackars Alexander lyckades tillslut somna i mitt knä, men vaknade sekunden senare av att jag hoppade till...Vi hade lite problem med filmen också, en stor repa i skivan. Vi tänkte att det kanske skulle funka ändå men det slutade med att Thomas fick åka till videobutiken och byta ut den. Ganska dålig stil av dem att hyra ut kassa skivor. Dessutom fick vi inte ens tillbaka pengarna eller nåt. Fast jag är inte förvånad för den videobutiken är rätt kass, bla tog dom ut en avgift för dom påstod att vi hade lämnat in filmer försent vilket vi inte hade. (ta alltid kvitto när ni lämnar tillbaka filmer!) Tyvärr så är det enda butiken här i närheten som man kan hyra film, förutom i stan då. Så det suger ju.
Och lilleman var TOKPIGG igår. Han somnade...i 5 minuter. Och sedan var han klarvaken igen. Men vi hade haft en spännande dag, vi bakade pepparkakor.
Tyvärr så fick jag slänga hälften =( Vi har ingen äggklocka för den har pajjat och det är otroligt lätt att missa tiden med en halvminut, och när det gäller pepparkakor så kan dom ju brännas på bara några sekunder. Så det sög det med. Men några blev det iaf och dom såg bra ut och smakade väldigt gott *woho* Nästa projekt blir att baka lussebullar.
Imon så ska jag egentligen åka på filmdag hos en mamma på forumet, men min hals har gått i strejk och jag tror att en förkylning nalkas där borta i horisonten. Dagens "det suger" nr 3. Usch. Bara lillgrisen klarar sig, jag är lite halvskraj för RS virus..
Den var bra, men ganska äcklig stundtals. Stackars Alexander lyckades tillslut somna i mitt knä, men vaknade sekunden senare av att jag hoppade till...Vi hade lite problem med filmen också, en stor repa i skivan. Vi tänkte att det kanske skulle funka ändå men det slutade med att Thomas fick åka till videobutiken och byta ut den. Ganska dålig stil av dem att hyra ut kassa skivor. Dessutom fick vi inte ens tillbaka pengarna eller nåt. Fast jag är inte förvånad för den videobutiken är rätt kass, bla tog dom ut en avgift för dom påstod att vi hade lämnat in filmer försent vilket vi inte hade. (ta alltid kvitto när ni lämnar tillbaka filmer!) Tyvärr så är det enda butiken här i närheten som man kan hyra film, förutom i stan då. Så det suger ju.
Och lilleman var TOKPIGG igår. Han somnade...i 5 minuter. Och sedan var han klarvaken igen. Men vi hade haft en spännande dag, vi bakade pepparkakor.
Tyvärr så fick jag slänga hälften =( Vi har ingen äggklocka för den har pajjat och det är otroligt lätt att missa tiden med en halvminut, och när det gäller pepparkakor så kan dom ju brännas på bara några sekunder. Så det sög det med. Men några blev det iaf och dom såg bra ut och smakade väldigt gott *woho* Nästa projekt blir att baka lussebullar.
Imon så ska jag egentligen åka på filmdag hos en mamma på forumet, men min hals har gått i strejk och jag tror att en förkylning nalkas där borta i horisonten. Dagens "det suger" nr 3. Usch. Bara lillgrisen klarar sig, jag är lite halvskraj för RS virus..
Nyttan med...KON
Den här är så underbar så det finns inte =)
"Uppsatsen är skriven av en okänd mellanstadieelev i vårt land.
Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!"
"Uppsatsen är skriven av en okänd mellanstadieelev i vårt land.
Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!"
NAVELKONTROLL
Eftersom Alexanders navel fortfarande...inte läkt ihop så ringde jag BVC igen för att höra om detta var normalt. Det gojsar sig fortfarande och sen sticker det upp en röd grej ur naveln (tydligen slemhinnor). Tyckte den borde läkt ihop eftersom hon förra gången vi var där applicerade nånting på som skulle göra att vävnaden i dog, och det gjorde den ju också men verkar nu då ha uppstått från det döda.
Najs.
Hon och en kollega tittade på naveln och trodde att den skulle läkt ihop sig tills nästa besök vi har i december. Eftersom det inte var svullet eller luktade konstigt så beslöt dom sig för att inte göra något utan bara låta den vara. Så vi får väl hoppas att den läker ihop, speciellt eftersom babysimmet närmar sig (eller ja, det är väl några veckor kvar iofs =).
Jag ville passa på att mäta honom också eftersom jag fått intrycket av att stl 56 redan börjar bli för smått. Vilket känns konstigt eftersom de passade väldigt bra för bara 1 vecka sedan. Funderade på om jag hade krympt dom i tvätten eller nåt.
Men ne..
På 12 dagar har ungen växt 2½ cm! Så det var inte bara en illusion..
Efter BVC så traskade vi vidare mot Öppna Förskolan där vi mötte Jennie med lille Felix, Mikaela och Jovanna och självklart Frida och Melih. Märkte att Alexander börjar känna igen Frida nu eftersom han tittar på henne med en "ickestirrande" blick. Det är ju kul faktiskt.
Vi satt o tjötade o Alexander låg o pratade med Felix..lite småhögt sådär *harkel* Han har ju börjat prata (läs; jollrar) ganska mycket nu och ganska högt ibland. Men det låter så roligt o gulligt när han ligger där o pratar. Och sjunger man för honom så sjunger han med efter ett tag =)
Sedan så gjorde vi avtryck i lera som senare ska bli gipsavtryck. Lovar att lägga ut en bild på det. Det såg så fint ut med lilla foten och lilla knutna handen..ååh...det var jättemysigt igår!
Najs.
Hon och en kollega tittade på naveln och trodde att den skulle läkt ihop sig tills nästa besök vi har i december. Eftersom det inte var svullet eller luktade konstigt så beslöt dom sig för att inte göra något utan bara låta den vara. Så vi får väl hoppas att den läker ihop, speciellt eftersom babysimmet närmar sig (eller ja, det är väl några veckor kvar iofs =).
Jag ville passa på att mäta honom också eftersom jag fått intrycket av att stl 56 redan börjar bli för smått. Vilket känns konstigt eftersom de passade väldigt bra för bara 1 vecka sedan. Funderade på om jag hade krympt dom i tvätten eller nåt.
Men ne..
På 12 dagar har ungen växt 2½ cm! Så det var inte bara en illusion..
Efter BVC så traskade vi vidare mot Öppna Förskolan där vi mötte Jennie med lille Felix, Mikaela och Jovanna och självklart Frida och Melih. Märkte att Alexander börjar känna igen Frida nu eftersom han tittar på henne med en "ickestirrande" blick. Det är ju kul faktiskt.
Vi satt o tjötade o Alexander låg o pratade med Felix..lite småhögt sådär *harkel* Han har ju börjat prata (läs; jollrar) ganska mycket nu och ganska högt ibland. Men det låter så roligt o gulligt när han ligger där o pratar. Och sjunger man för honom så sjunger han med efter ett tag =)
Sedan så gjorde vi avtryck i lera som senare ska bli gipsavtryck. Lovar att lägga ut en bild på det. Det såg så fint ut med lilla foten och lilla knutna handen..ååh...det var jättemysigt igår!
GLÄDJEBESKED HOS DOKTORN
Igår så hände en väldigt skojsig sak på Åhléns.
Jag och Alexander hade en mellan landning på väg till sjukhuset för lite matning o sånt.
När jag kom in i skötrummet så satt där två mammor med lite större barn, och en mamma med en liten bebis precis som Alexander.
J-Jag
AM-Andra Mamman med lilla bebisen
"J - Hur gammal är han?
AM - Sju veckor på dagen.
J - Men det är ju min också!
AM - Första oktober?
J - Jajjemän!
*lite småfnitter från dom andra mammorna*
AM - Vilket sjukhus? Jag var på Östra.
J - Jo men det var jag också ju.
AM - Fast jag var ju på specförlossningen då..
J - Men det var jag också
*alla börjar skratta litegranna*
J - Vilken tid föddes han?
AM - 2 minuter över 4
J - *skrattar* Min lille föddes 03.59"
Sedan så pratar vi lite mer allmänt om vikte, längd o rum på bb och såna saker. När Alex spydde ner mig *surprise..NOT* så var det bara ett igenkännande nickande "Spybebis?" typ..ja..det kan man väl säga lite lätt...
Men det var verkligen ett sammanträffande, samma dag, samma förlossning och bara 3 minuters skillnad mellan dem! Tänk vilken liten stad ändå haha.
Efter mycket om och men så kom jag o Alex fram till sjukhuset. Det är inte lätt när västtrafik fortfarande har dom gamla vagnarna där det är svårt att få upp vagnen om inte omöjligt. Och eftersom jag är en sån turmänniska så hade dom satt in två såna vagnar efter varandra, så det var bara att traska bort till bussen och hoppas på det bästa, att det inte skulle vara fullsmockat. Men vi fick plats, kom i tid och jag hann gå på toaletten innan (!). Toan på Åhléns var trasig..inte förvånad.
Innan jag fick träffa läkaren så fick jag träffa en barnmorska som tog lite prover. Givetvis så satte charmören Alexander igång som vanligt och flörtade. Det lilla sneda leendet och sedan det tokcharmiga skrattet och dom glittrande ögonen =) Jag börjar nästan bli orolig inför framtiden, med tanke på att han är en sån casanova redan nu.
Det var skönt att träffa doktorn o få prata, det var ju han som beslutade om snittet och som gjorde det också, så han kunde svara korrekt på mina frågor.
Det som hade hänt var att ctg-kurvan som sagt blivit dålig och provet hade visat att Alex hade problem där inne i magen. Det var ungefär som mjölksyra, hans ämnesomsättning var på högvarv men han kunde inte få energi från någonting och det betydde ungefär att hans krafter sinade ganska fort. Doktorn sa att han hade sett högre värden, men att det ändå var väldigt allvarligt.
Så frågade jag om det var ett akutsnitt eller ett urakut snitt. Han hade lite svårt att svara på det och det hamnade väl någonstans mittemellan. Han sa att han bedömde det inte som ett "larmsnitt" , då han trycker på en knapp och alla läkare kommer springandes.
Eftersom det hade vart på natten så sa han att han hade ringt till läkarna istället och förklarat läget så alla hade klart för sig vad de skulle göra när de kom till operationen så han inte behövde förklara det då. Utan alla hade det klart för sig och kunde sätta igång på en gång. Han hade också bedömt att dom skulle hinna med en lokalbedövning på mig istället för att jag skulle bli sövd. Han hade övervägt för och nackdelar och eftersom det är ganska farligt som gravid att bli sövd så hade han tagit det beslutet att jag skulle få lokalbedövning.
Något som gjorde mig lite orolig var en grej han sa, jag hängde ju inte med så mycket av vad som hände utan jag vet att Alex var dålig och proverna hade vart bra o så.
Men..dom hade inte vart bra ju, hans prover. Eller ja..doktorn sa att han var förvånad över hur pigg Alexander ändå hade vart när han kom ut, och hur fort han hade återhämtat sig. Det verkade som om doktorn hade räknat med att vi skulle hamnat på neoavdelningen. (medicinsk avdelning för nyfödda som är dåliga).
Proverna hade vart dåliga, men inte så dåliga så vi behövde läggas in på neo.
På ett sätt så känner jag nu att jag är glad att jag var så jädra hög från allt dom hade proppat i mig, och jag tycker synd om Thomas som inte ens hade testat lustgasen. Han var ju mitt i alltihop! Jag svävade runt på mina moln o fattade ingenting.
Jag passade också på att fråga när jag fick lov att börja träna igen, eftersom många fått till sig att det är 3 månader som är gränsen innan man får sätta igång. Doktorn blev nästan lite arg och frågade vilka det var som sagt det? Men det var ju läkare o barnmorskor.
Ne..enligt honom så ska man sätta igång efter 6 veckor för man måste hålla igång kroppen!
Så jag får börja träna igen, han sa att jag kanske inte behöver göra hårda bukpass eller punktträna magen, men jag får, SKA, börja träna igen..*woho*
Som lovat igår..eller halvlovat iaf, så kommer här ett kort på Alex och Melih från öppna förskolan. Melih är bebisen till vänster och Alex ligger till höger.
Jag och Alexander hade en mellan landning på väg till sjukhuset för lite matning o sånt.
När jag kom in i skötrummet så satt där två mammor med lite större barn, och en mamma med en liten bebis precis som Alexander.
J-Jag
AM-Andra Mamman med lilla bebisen
"J - Hur gammal är han?
AM - Sju veckor på dagen.
J - Men det är ju min också!
AM - Första oktober?
J - Jajjemän!
*lite småfnitter från dom andra mammorna*
AM - Vilket sjukhus? Jag var på Östra.
J - Jo men det var jag också ju.
AM - Fast jag var ju på specförlossningen då..
J - Men det var jag också
*alla börjar skratta litegranna*
J - Vilken tid föddes han?
AM - 2 minuter över 4
J - *skrattar* Min lille föddes 03.59"
Sedan så pratar vi lite mer allmänt om vikte, längd o rum på bb och såna saker. När Alex spydde ner mig *surprise..NOT* så var det bara ett igenkännande nickande "Spybebis?" typ..ja..det kan man väl säga lite lätt...
Men det var verkligen ett sammanträffande, samma dag, samma förlossning och bara 3 minuters skillnad mellan dem! Tänk vilken liten stad ändå haha.
Efter mycket om och men så kom jag o Alex fram till sjukhuset. Det är inte lätt när västtrafik fortfarande har dom gamla vagnarna där det är svårt att få upp vagnen om inte omöjligt. Och eftersom jag är en sån turmänniska så hade dom satt in två såna vagnar efter varandra, så det var bara att traska bort till bussen och hoppas på det bästa, att det inte skulle vara fullsmockat. Men vi fick plats, kom i tid och jag hann gå på toaletten innan (!). Toan på Åhléns var trasig..inte förvånad.
Innan jag fick träffa läkaren så fick jag träffa en barnmorska som tog lite prover. Givetvis så satte charmören Alexander igång som vanligt och flörtade. Det lilla sneda leendet och sedan det tokcharmiga skrattet och dom glittrande ögonen =) Jag börjar nästan bli orolig inför framtiden, med tanke på att han är en sån casanova redan nu.
Det var skönt att träffa doktorn o få prata, det var ju han som beslutade om snittet och som gjorde det också, så han kunde svara korrekt på mina frågor.
Det som hade hänt var att ctg-kurvan som sagt blivit dålig och provet hade visat att Alex hade problem där inne i magen. Det var ungefär som mjölksyra, hans ämnesomsättning var på högvarv men han kunde inte få energi från någonting och det betydde ungefär att hans krafter sinade ganska fort. Doktorn sa att han hade sett högre värden, men att det ändå var väldigt allvarligt.
Så frågade jag om det var ett akutsnitt eller ett urakut snitt. Han hade lite svårt att svara på det och det hamnade väl någonstans mittemellan. Han sa att han bedömde det inte som ett "larmsnitt" , då han trycker på en knapp och alla läkare kommer springandes.
Eftersom det hade vart på natten så sa han att han hade ringt till läkarna istället och förklarat läget så alla hade klart för sig vad de skulle göra när de kom till operationen så han inte behövde förklara det då. Utan alla hade det klart för sig och kunde sätta igång på en gång. Han hade också bedömt att dom skulle hinna med en lokalbedövning på mig istället för att jag skulle bli sövd. Han hade övervägt för och nackdelar och eftersom det är ganska farligt som gravid att bli sövd så hade han tagit det beslutet att jag skulle få lokalbedövning.
Något som gjorde mig lite orolig var en grej han sa, jag hängde ju inte med så mycket av vad som hände utan jag vet att Alex var dålig och proverna hade vart bra o så.
Men..dom hade inte vart bra ju, hans prover. Eller ja..doktorn sa att han var förvånad över hur pigg Alexander ändå hade vart när han kom ut, och hur fort han hade återhämtat sig. Det verkade som om doktorn hade räknat med att vi skulle hamnat på neoavdelningen. (medicinsk avdelning för nyfödda som är dåliga).
Proverna hade vart dåliga, men inte så dåliga så vi behövde läggas in på neo.
På ett sätt så känner jag nu att jag är glad att jag var så jädra hög från allt dom hade proppat i mig, och jag tycker synd om Thomas som inte ens hade testat lustgasen. Han var ju mitt i alltihop! Jag svävade runt på mina moln o fattade ingenting.
Jag passade också på att fråga när jag fick lov att börja träna igen, eftersom många fått till sig att det är 3 månader som är gränsen innan man får sätta igång. Doktorn blev nästan lite arg och frågade vilka det var som sagt det? Men det var ju läkare o barnmorskor.
Ne..enligt honom så ska man sätta igång efter 6 veckor för man måste hålla igång kroppen!
Så jag får börja träna igen, han sa att jag kanske inte behöver göra hårda bukpass eller punktträna magen, men jag får, SKA, börja träna igen..*woho*
Som lovat igår..eller halvlovat iaf, så kommer här ett kort på Alex och Melih från öppna förskolan. Melih är bebisen till vänster och Alex ligger till höger.
FÖRSTA GÅNGEN...
Igår så traskade jag, Alexander, Frida och Melih bort till öppna förskolan. Det är så bra där för dom har två hus, ett där dom små barnen är och ett där dom större håller till. Man kan ju lite lätt säga att det är en liiite högre ljudnivå där de större barnen är =)
Iaf så har dom en babygrupp för bebisar som är 0-6 månader ungefär.
När vi kom in så stod där massor av vagnar och det var nästan svårt att få plats, men på nåt sätt så lyckades vi knö oss in och fick parkerat. Gött att man kunde ställa in vagnarna så de inte behövde stå där ute. När vi kom in i rummet så var där massor (kanske inte så många men det kändes så) av mammor och deras små guldklimpar. Det var så gulligt så ni fattar inte. Bebisarna låg på den stora mattan i mitten av rummet och höll på med leksaker o kuddar. Mammorna (och en pappa =) satt antingen o lekte, tjötade eller fikade lite. Vi var väl lite blyga i början, jag o Frida, vi blir det lätt bland nya människor. Men efter ett tag så släppte blygheten och vi började faktiskt kommunicera med folk.
Alexander var jättefascinerad av allt och råstirrade som bara han kan. Det var mycket på en och samma gång att ta in, men han verkade ändå inte speciellt orolig eller ledsen.
När folk började dra sig så fanns det lite mer plats på madrassen som låg där i mitten av rummet så vi la ner dom där och det var skoj tydligen =) Alex hittade någon leksak som såg ut som ett bi som vi lekte lite med och sedan så låg han och tittade på dom andra bebisarna som låg där. Han var även yngst av alla som var där den dagen och mammorna tyckte det var roligt att det var två bebisar där. Jag o Frida tyckte väl iofs att alla var bebisar, men för dom som hade lite äldre bebisar så var ju våra väldigt små då.
Alexander blev så avslappnad efter ett tag så han tom började prata. Han låg där och sa sina små jollerljud och det lät så gulligt =) Sedan så fick han och Melih nåt ryck så båda låg och skrattade, ne förlåt att jag tjatar om det men jäses vad gulligt det var, helt bedårande! Ska kolla med Frida om det är ok att jag lägger in en bild på Melih, är det det så kan ni kolla bloggen imon igen så ska jag lägga upp ett kort när Alex o han ligger brevid varandra på mattan.
Nästa vecka ska vi definitivt tillbaka och då ska vi göra gipsavtryck på hand och fot =)
Iaf så har dom en babygrupp för bebisar som är 0-6 månader ungefär.
När vi kom in så stod där massor av vagnar och det var nästan svårt att få plats, men på nåt sätt så lyckades vi knö oss in och fick parkerat. Gött att man kunde ställa in vagnarna så de inte behövde stå där ute. När vi kom in i rummet så var där massor (kanske inte så många men det kändes så) av mammor och deras små guldklimpar. Det var så gulligt så ni fattar inte. Bebisarna låg på den stora mattan i mitten av rummet och höll på med leksaker o kuddar. Mammorna (och en pappa =) satt antingen o lekte, tjötade eller fikade lite. Vi var väl lite blyga i början, jag o Frida, vi blir det lätt bland nya människor. Men efter ett tag så släppte blygheten och vi började faktiskt kommunicera med folk.
Alexander var jättefascinerad av allt och råstirrade som bara han kan. Det var mycket på en och samma gång att ta in, men han verkade ändå inte speciellt orolig eller ledsen.
När folk började dra sig så fanns det lite mer plats på madrassen som låg där i mitten av rummet så vi la ner dom där och det var skoj tydligen =) Alex hittade någon leksak som såg ut som ett bi som vi lekte lite med och sedan så låg han och tittade på dom andra bebisarna som låg där. Han var även yngst av alla som var där den dagen och mammorna tyckte det var roligt att det var två bebisar där. Jag o Frida tyckte väl iofs att alla var bebisar, men för dom som hade lite äldre bebisar så var ju våra väldigt små då.
Alexander blev så avslappnad efter ett tag så han tom började prata. Han låg där och sa sina små jollerljud och det lät så gulligt =) Sedan så fick han och Melih nåt ryck så båda låg och skrattade, ne förlåt att jag tjatar om det men jäses vad gulligt det var, helt bedårande! Ska kolla med Frida om det är ok att jag lägger in en bild på Melih, är det det så kan ni kolla bloggen imon igen så ska jag lägga upp ett kort när Alex o han ligger brevid varandra på mattan.
Nästa vecka ska vi definitivt tillbaka och då ska vi göra gipsavtryck på hand och fot =)
SHOPPNINGGALEN!
Igår så åkte jag och Alexander in till stan för att träffa Angelica och lilla Alva. Jag och Angelica har pratar hur länge som helst om att vi ska träffas någon dag, men det har liksom alltid kommit någonting i vägen. Men så äntligen bidde det av =)
Det blev en fika på Åhléns, blev lite besviken över bullutbudet måste jag säga, jag är ju trots allt en bullmänniska. Men kaffet var gott ändå så det gick an.
Alva har blivit stora damen nu och fyller hela 1 år på söndag! Megabusig och tokcharmig unge, och det tyckte Alex också. Alva skulle upp och springa och Angelica fick glatt (?) springa runt hon också och Alex tyckte det var jätteroligt när dom sprang omkring, och när Alva satt och bankade med händerna i bordet så var det också jättejätteskoj. Han är så go när han sätter igång o skrattar, busungen!
Skötrummet var fullproppat som vanligt och vi fick inte plats med våra vagnar där inne, men eftersom det kom folk som skulle in precis hela tiden så vågade jag inte stå kvar utanför eftersom det kändes som om jag aldrig skulle få plats där inne annars. Så det var bara att knö sig in och efter ett tag så lättade det. Kan ju inte direkt påstå att det är gott om plats där inne. Och som vanligt var det människor som sprang in och skulle låna toaletten bara för att det är gratis. Blir så trött på det eftersom väntetiden blir så lång när man ska på toa, den är ju anpassad så man ska kunna ta med sig barnvagnen in. Dessutom så kände jag den ökända bajslukten som många klagar på, fast när vi satt där så kom det in någon som bytte papperskorgarna så efter det luktade det inte bajs längre =)
Nybytt och nyammad så gick vi runt o shoppade lite, behövde en till pyjamas till Alexander eftersom han växt ur de han hade innan. Hamnade på Lindex och herrejäses vilka underbart toksöta kläder dom hade! Så min pyjamasshoppning slutade i en body, en till body, ett par byxor, ett väldigt gulligt set och slutligen en pyjamas.
Jag vill shoppa meeeer!
Gullungen var även vaken större delen av dagen, trodde han skulle sova lite mer, men icke. Envisa unge. Vaken som ett ljus praktiskt taget hela dagen. En sak som är ganska rolig nu när han blir äldre och äldre (snart 7 veckor ju!) är att han börjar bli så mycket mer medveten om vad som händer runt omkring. Som nu när Thomas kommer hem från jobbet så ser man att Alex blir glad för han skrattar och man ser hur ögonen ler på honom. Kanske för att han vet att han och pappa ska sitta o baka kaka senare =)
Utmaning nr 1, pågår from 17/11-23/11
Denna vecka ska du tex rensa ur garderoben och alla kläder du inte behöver. Samla ihop allt i en hög och skänk dina grejer till Stadsmissionen eller liknande.
Vill du vara med så skriv en kommentar så läggs du till på listan, skriv även vad du funderar på att göra. Bara för att förslaget med utrensning av garderob står betyder det inte att det är just det du vill göra.
Målet är att göra en insats för samhället denna veckan.
DELTAGANDE:
* Kerstin
- Mål: rensa hela klädkammaren och sedan skänka alla kläder till Stadsmissionen
Det blev en fika på Åhléns, blev lite besviken över bullutbudet måste jag säga, jag är ju trots allt en bullmänniska. Men kaffet var gott ändå så det gick an.
Alva har blivit stora damen nu och fyller hela 1 år på söndag! Megabusig och tokcharmig unge, och det tyckte Alex också. Alva skulle upp och springa och Angelica fick glatt (?) springa runt hon också och Alex tyckte det var jätteroligt när dom sprang omkring, och när Alva satt och bankade med händerna i bordet så var det också jättejätteskoj. Han är så go när han sätter igång o skrattar, busungen!
Skötrummet var fullproppat som vanligt och vi fick inte plats med våra vagnar där inne, men eftersom det kom folk som skulle in precis hela tiden så vågade jag inte stå kvar utanför eftersom det kändes som om jag aldrig skulle få plats där inne annars. Så det var bara att knö sig in och efter ett tag så lättade det. Kan ju inte direkt påstå att det är gott om plats där inne. Och som vanligt var det människor som sprang in och skulle låna toaletten bara för att det är gratis. Blir så trött på det eftersom väntetiden blir så lång när man ska på toa, den är ju anpassad så man ska kunna ta med sig barnvagnen in. Dessutom så kände jag den ökända bajslukten som många klagar på, fast när vi satt där så kom det in någon som bytte papperskorgarna så efter det luktade det inte bajs längre =)
Nybytt och nyammad så gick vi runt o shoppade lite, behövde en till pyjamas till Alexander eftersom han växt ur de han hade innan. Hamnade på Lindex och herrejäses vilka underbart toksöta kläder dom hade! Så min pyjamasshoppning slutade i en body, en till body, ett par byxor, ett väldigt gulligt set och slutligen en pyjamas.
Jag vill shoppa meeeer!
Gullungen var även vaken större delen av dagen, trodde han skulle sova lite mer, men icke. Envisa unge. Vaken som ett ljus praktiskt taget hela dagen. En sak som är ganska rolig nu när han blir äldre och äldre (snart 7 veckor ju!) är att han börjar bli så mycket mer medveten om vad som händer runt omkring. Som nu när Thomas kommer hem från jobbet så ser man att Alex blir glad för han skrattar och man ser hur ögonen ler på honom. Kanske för att han vet att han och pappa ska sitta o baka kaka senare =)
Utmaning nr 1, pågår from 17/11-23/11
Denna vecka ska du tex rensa ur garderoben och alla kläder du inte behöver. Samla ihop allt i en hög och skänk dina grejer till Stadsmissionen eller liknande.
Vill du vara med så skriv en kommentar så läggs du till på listan, skriv även vad du funderar på att göra. Bara för att förslaget med utrensning av garderob står betyder det inte att det är just det du vill göra.
Målet är att göra en insats för samhället denna veckan.
DELTAGANDE:
* Kerstin
- Mål: rensa hela klädkammaren och sedan skänka alla kläder till Stadsmissionen
EN UTMANING
I fredags så var det återigen dags för mig och Frida att dra med våra småkillar för en lovley sushimåltid. Vi har hittat det perfekta stället och det är den här sushirestaurangen som ligger precis utanför femman mot lilla bommen hållet till, asian något heter den. Åhh..det är så gott!
Tjejen som jobbar där är så schysst också. När vi kommer indragandes med våra barnvagnar så hjälper hon oss med bord och stolar så vi får plats, och sen när det är dags att gå så springer hon före och öppnar dörren åt oss. Det gör verkligen mycket när det är så trevlig personal på ett ställe. Så dit tycker jag verkligen ni kan gå för det är några som är värda att besöka.
Några ni däremot borde undvika är Netto i Länsmansgården eller vad det nu blir. Fy sjutton säger jag bara.
Fast vill ni handla i en affär där det verkligen inte finns något alls och varorna kommer in lagom tills affären stänger, eller om ni bara vill bli på riktigt dåligt humör, då kan ni gå dit.
Sen tänkte jag börja med en ny grej på bloggen. Frågade Thomas vad han tyckte om min idé och svaret blev
"That´s good pumpkin..."
Alla ni som sett på Våra värsta år förstår vad han menade med detta =)
Men här kommer min idé, och det är veckans utmaning!
Varje vecka (kan bli längre också) så kommer en ny utmaning som man ska göra. Det kan vara allt mellan himmel och jord, men ska främst handla om att lära känna sig själv, må bättre och göra något för samhället (jag vet, det låter så klämkäckt så det nästan blir äckligt).
Vill ni vara med på utmaningen så är det bara att skriva i kommentarer att ni vill vara med och så, gärna också komma med nya uppslag om vad man kan göra för utmaningar.
I början av nästa vecka görs kanske en liten sammanfattning och vinnaren får känna sig som en fin människa haha.
FÖRSTA UTMANINGEN handlar om att göra en insats för våra hemlösa i samhället, eller för andra som behöver det.
So here we go:
Utmaning nr 1, pågår from 17/11-23/11
Denna vecka ska du tex rensa ur garderoben och alla kläder du inte behöver. Samla ihop allt i en hög och skänk dina grejer till Stadsmissionen eller liknande.
Vill du vara med så skriv en kommentar så läggs du till på listan, skriv även vad du funderar på att göra. Bara för att förslaget med utrensning av garderob står betyder det inte att det är just det du vill göra.
Målet är att göra en insats för samhället denna veckan.
DELTAGANDE:
* Kerstin
- Mål: rensa hela klädkammaren och sedan skänka alla kläder till Stadsmissionen
Tjejen som jobbar där är så schysst också. När vi kommer indragandes med våra barnvagnar så hjälper hon oss med bord och stolar så vi får plats, och sen när det är dags att gå så springer hon före och öppnar dörren åt oss. Det gör verkligen mycket när det är så trevlig personal på ett ställe. Så dit tycker jag verkligen ni kan gå för det är några som är värda att besöka.
Några ni däremot borde undvika är Netto i Länsmansgården eller vad det nu blir. Fy sjutton säger jag bara.
Fast vill ni handla i en affär där det verkligen inte finns något alls och varorna kommer in lagom tills affären stänger, eller om ni bara vill bli på riktigt dåligt humör, då kan ni gå dit.
Sen tänkte jag börja med en ny grej på bloggen. Frågade Thomas vad han tyckte om min idé och svaret blev
"That´s good pumpkin..."
Alla ni som sett på Våra värsta år förstår vad han menade med detta =)
Men här kommer min idé, och det är veckans utmaning!
Varje vecka (kan bli längre också) så kommer en ny utmaning som man ska göra. Det kan vara allt mellan himmel och jord, men ska främst handla om att lära känna sig själv, må bättre och göra något för samhället (jag vet, det låter så klämkäckt så det nästan blir äckligt).
Vill ni vara med på utmaningen så är det bara att skriva i kommentarer att ni vill vara med och så, gärna också komma med nya uppslag om vad man kan göra för utmaningar.
I början av nästa vecka görs kanske en liten sammanfattning och vinnaren får känna sig som en fin människa haha.
FÖRSTA UTMANINGEN handlar om att göra en insats för våra hemlösa i samhället, eller för andra som behöver det.
So here we go:
Utmaning nr 1, pågår from 17/11-23/11
Denna vecka ska du tex rensa ur garderoben och alla kläder du inte behöver. Samla ihop allt i en hög och skänk dina grejer till Stadsmissionen eller liknande.
Vill du vara med så skriv en kommentar så läggs du till på listan, skriv även vad du funderar på att göra. Bara för att förslaget med utrensning av garderob står betyder det inte att det är just det du vill göra.
Målet är att göra en insats för samhället denna veckan.
DELTAGANDE:
* Kerstin
- Mål: rensa hela klädkammaren och sedan skänka alla kläder till Stadsmissionen
VIKTCHOCK
Igår så var vi ju då på BVC, slog återigen rekord när det gäller tiden att gå dit. Varför kanske man frågar sig? Och det finns ett väldigt enkelt svar på detta; Jag är en obotlig tidsoptimist som tror jag har all tid i världen vilket gör att jag ibland inte alls har all tid i världen utan ganska lite tid.
Men vi kom dit i god tid ändå (hade hela 5 minuter kvar!). När jag tagit av mig mina skor och lyft upp lillgalningen så kom en av sköterskorna på MVC fram och berömde honom för han såg så nyfiken ut. Han får så stora ögon när han ser något nytt intressant som han ska studera och det kan se ganska roligt ut. Givetvis blir man ju stolt när man får beröm för sin söta son hehe.
Så vandrade vi in och satte oss i soffan, dom var lite sena men det gjorde ingenting. Där inne så var det 2 barn som höll på leka, ganska högljutt så Alex blev lite störd av ljudet men var ändå fruktansvärt intresserad och nyfiken över vad de höll på med. Grät en skvätt bara för att sedan titta på dem igen.
De som vart där innan oss kom ut igen och mamman tittade på Alexander och tyckte han var så söt och nyfiken =) Så frågade hon om han var nyfödd varav jag sa att han då var 6 veckor. Hon tyckte att han var så liten och att man såg att han var en pojke för han hade såna drag, och att han var så fin. Då smälter ju hjärtat ännu mer på en, man blir så stolt så man blåser upp sig på riktigt och vet liksom inte vart man ska ta vägen.
Så blev det våran tur och jag lyckades avvärja en kissattack, hade redan drabbats av en tidigare under dagen så jag slängde över blöjan lite snyggt och lyckades undvika en katastrof. Imponerande.
Bad sköterskan kolla på naveln eftersom den fortfarande inte läkt ihop ordentligt. Så hon tog nåt svart gojs och gojsade på för att vävnaden inuti skulle dö och trilla av (låter väldigt äckligt). Det såg ganska coolt ut, som en liten silverkula inuti naveln typ.
När jag sedan la honom på vågen så fick sköterskan ett väldigt chockat uttryck i ansiktet. Anledningen? Han hade gått upp över 600 gram på 2 veckor (väger nu runt 4800 g). Hej o hå amning liksom, känns som jag inte gjort något annat. Så nu tänker jag återigen inte känna panik över detta utan lugnt o sansat faktiskt vänta 3 timmar emellan utan att känna att jordens undergång är på g o såna saker.
Jo..det kändes ju när hon sa för några gånger sedan att jag skulle amma oftare. Men nu funkar det bättre faktiskt med 3 timmar. Han äter bättre också. Och lite hade han växt, så nu är lilleman hela 56 cm lång! Min stora pojke..
Sedan så fick vi komma in och träffa farbror Doktorn. Han var så rolig den här doktorn, jättetrevlig, men så rolig. Hela tiden så sa han "Heeeeeej....Alexander....Heeeeeeeej" och han hade en väldigt ljus röst och pratade lite halvtyst. Alex glodde ganska mycket på honom, när han inte var upptagen med att råstirra på lamporna som är hans nya favorithobby. Men han tyckte om doktorn för han låg och skrattade under undersökningen, och det var allt liiite kittligt under fötterna =)
Allt var iaf bra med Alexander, inga problem alls. Nästa gång som vi ska dit så ska vi få information om vaccination o såna saker. Måste ändå säga att jag är lite splittrad i det här med vaccination, givetvis ska han ha det, men man har ju ändå hört en del om barn som fått en del grejer efter sprutorna. Och då blir man ju lite nervig att någonting ska hända.
Man har så mycket att oroa sig för när man fått barn så det är egentligen ett under att man fungerar..
Men vi kom dit i god tid ändå (hade hela 5 minuter kvar!). När jag tagit av mig mina skor och lyft upp lillgalningen så kom en av sköterskorna på MVC fram och berömde honom för han såg så nyfiken ut. Han får så stora ögon när han ser något nytt intressant som han ska studera och det kan se ganska roligt ut. Givetvis blir man ju stolt när man får beröm för sin söta son hehe.
Så vandrade vi in och satte oss i soffan, dom var lite sena men det gjorde ingenting. Där inne så var det 2 barn som höll på leka, ganska högljutt så Alex blev lite störd av ljudet men var ändå fruktansvärt intresserad och nyfiken över vad de höll på med. Grät en skvätt bara för att sedan titta på dem igen.
De som vart där innan oss kom ut igen och mamman tittade på Alexander och tyckte han var så söt och nyfiken =) Så frågade hon om han var nyfödd varav jag sa att han då var 6 veckor. Hon tyckte att han var så liten och att man såg att han var en pojke för han hade såna drag, och att han var så fin. Då smälter ju hjärtat ännu mer på en, man blir så stolt så man blåser upp sig på riktigt och vet liksom inte vart man ska ta vägen.
Så blev det våran tur och jag lyckades avvärja en kissattack, hade redan drabbats av en tidigare under dagen så jag slängde över blöjan lite snyggt och lyckades undvika en katastrof. Imponerande.
Bad sköterskan kolla på naveln eftersom den fortfarande inte läkt ihop ordentligt. Så hon tog nåt svart gojs och gojsade på för att vävnaden inuti skulle dö och trilla av (låter väldigt äckligt). Det såg ganska coolt ut, som en liten silverkula inuti naveln typ.
När jag sedan la honom på vågen så fick sköterskan ett väldigt chockat uttryck i ansiktet. Anledningen? Han hade gått upp över 600 gram på 2 veckor (väger nu runt 4800 g). Hej o hå amning liksom, känns som jag inte gjort något annat. Så nu tänker jag återigen inte känna panik över detta utan lugnt o sansat faktiskt vänta 3 timmar emellan utan att känna att jordens undergång är på g o såna saker.
Jo..det kändes ju när hon sa för några gånger sedan att jag skulle amma oftare. Men nu funkar det bättre faktiskt med 3 timmar. Han äter bättre också. Och lite hade han växt, så nu är lilleman hela 56 cm lång! Min stora pojke..
Sedan så fick vi komma in och träffa farbror Doktorn. Han var så rolig den här doktorn, jättetrevlig, men så rolig. Hela tiden så sa han "Heeeeeej....Alexander....Heeeeeeeej" och han hade en väldigt ljus röst och pratade lite halvtyst. Alex glodde ganska mycket på honom, när han inte var upptagen med att råstirra på lamporna som är hans nya favorithobby. Men han tyckte om doktorn för han låg och skrattade under undersökningen, och det var allt liiite kittligt under fötterna =)
Allt var iaf bra med Alexander, inga problem alls. Nästa gång som vi ska dit så ska vi få information om vaccination o såna saker. Måste ändå säga att jag är lite splittrad i det här med vaccination, givetvis ska han ha det, men man har ju ändå hört en del om barn som fått en del grejer efter sprutorna. Och då blir man ju lite nervig att någonting ska hända.
Man har så mycket att oroa sig för när man fått barn så det är egentligen ett under att man fungerar..
LITE DEPRIMERANDE
Ibland så kan man bli lite ledsen över saker, eller mycket. Så är det. Tänkte bara skriva det.
Igår så hade jag o Frida tänkt åka in till stan o äta sushi, men jag kunde inte så sent som hon så vi bestämde oss för att ta det en annan dag. Det blir ju så ibland när man har små bebisar att allt inte går som man tänkt sig. Det beror lite på hur dagen innan vart, hur natten vart, magknip, sovtider..allt möjligt. Att ha rutiner i ett sånt här tidigt stadie kan funka, men så fort man gör något annat på dagen som man inte är van vid så ruckas rutinerna ganska snabbt.
Så jag åkte in till stan tidigare istället och åt lunch med Thomas. Det finns en jättemysig restaurang på Åhléns och den laxen de hade igår var så tokgod *älskar lax*. (Haha..kände mig lite som fashionilla i lilla landet lagom när jag skrev *älskar lax*, typ som hon alltid säger rodnar eller nåt sånt. Har ni inte sett programmet vet ni inte alls vad jag pratar om och då kommer detta biinlägg bara verka väldigt konstigt).
Det är väldigt mycket barnfamiljer som sitter där, eller ja, mammor med bebisar och barnvagnar =) Det lustiga var att en av ungarna som satt där var så lik Alexander så det var nästan skrämmande. Samma hårfäste, hårfärg, kinder o ja, ganska lik faktiskt.
Alexander har börjat vara vaken mycket mer nu också, som igår då när vi satt och åt så var han vaken nästan hela tiden. Ibland ligger han bara och tittar och ibland pratar han med spöket Laban som hänger ner. Det ser faktiskt ganska roligt ut när han gör det eftersom han ser så allvarlig och seriös ut i konversationen.
Idag är det dags för BVC och att träffa farbror doktorn, spännande.
Igår så hade jag o Frida tänkt åka in till stan o äta sushi, men jag kunde inte så sent som hon så vi bestämde oss för att ta det en annan dag. Det blir ju så ibland när man har små bebisar att allt inte går som man tänkt sig. Det beror lite på hur dagen innan vart, hur natten vart, magknip, sovtider..allt möjligt. Att ha rutiner i ett sånt här tidigt stadie kan funka, men så fort man gör något annat på dagen som man inte är van vid så ruckas rutinerna ganska snabbt.
Så jag åkte in till stan tidigare istället och åt lunch med Thomas. Det finns en jättemysig restaurang på Åhléns och den laxen de hade igår var så tokgod *älskar lax*. (Haha..kände mig lite som fashionilla i lilla landet lagom när jag skrev *älskar lax*, typ som hon alltid säger rodnar eller nåt sånt. Har ni inte sett programmet vet ni inte alls vad jag pratar om och då kommer detta biinlägg bara verka väldigt konstigt).
Det är väldigt mycket barnfamiljer som sitter där, eller ja, mammor med bebisar och barnvagnar =) Det lustiga var att en av ungarna som satt där var så lik Alexander så det var nästan skrämmande. Samma hårfäste, hårfärg, kinder o ja, ganska lik faktiskt.
Alexander har börjat vara vaken mycket mer nu också, som igår då när vi satt och åt så var han vaken nästan hela tiden. Ibland ligger han bara och tittar och ibland pratar han med spöket Laban som hänger ner. Det ser faktiskt ganska roligt ut när han gör det eftersom han ser så allvarlig och seriös ut i konversationen.
Idag är det dags för BVC och att träffa farbror doktorn, spännande.
RÅTTANS FAMILJ
Till att börja med så tycker jag att ni kan klicka här , sedan så bläddrar ni ner till Årets Gruppträningsinstruktör. När ni gjort detta så klickar ni för Madeleine Brandt, Sportlife. När ni lagt er röst så kan ni fortsätta läsa resten av detta inlägg.
Igår så satt jag o Thomas o kollade på tv och då handlade det om att det var råttans år. Thomas sa att han var född i råttans år, och så kom jag på att jag också är det. Så funderade vi lite till och insåg att även Alexander är född i råttans år.
Så hädanefter kan i kalla oss "Familjen Råtta". =)
Fick mig ett städryck igår och skulle städa en massa. Vad jag inte hade räknat med var att vår lille son hade en "mammadag" då han skulle vara i famnen nästan hela tiden. Somnade han i famnen så sov han jättegott, men så fort jag la ner honom så vaknade han till, och tillslut var han så grinig eftersom han inte hade sovit något alls nästan. Stackarn.
Men när pappa kom hem så fick dom spenderat lite pappa-son tid så jag kunde springa runt och städa.
Konstigt nog hade jag längtat efter detta. Kanske för att jag får göra något annat än att bara amma och byta blöja. Är väl iofs inget fel på det och det är ganska mysigt faktiskt, men ibland så måste man få lite tid för sig själv för att ladda upp batterierna. Eftersom jag inte heller kan träna eller nåt sånt nu så känns ändå städning som ett bra alternativ eftersom man springer runt o får rört lite på sig också. Hade tänkt gå en promenad igår, men vädret var väl kanske inte riktigt tillåtande för detta. När uppehållet kom så dröjde det kanske 5 minuter innan himlen öppnade sig och det bara öste ner hur mycket regn som helst. Dessutom blåste det så mycket så vi skulle antagligen vält omkull eftersom vinden skulle fått tag på regnskyddet på vagnen och det är väl inte så skoj direkt.
Men idag ska vi nog lyckas komma ut en stund, om inte annat så måste vi till affären eftersom min havremjölk är slut och jag har blivit beroende.
Igår så satt jag o Thomas o kollade på tv och då handlade det om att det var råttans år. Thomas sa att han var född i råttans år, och så kom jag på att jag också är det. Så funderade vi lite till och insåg att även Alexander är född i råttans år.
Så hädanefter kan i kalla oss "Familjen Råtta". =)
Fick mig ett städryck igår och skulle städa en massa. Vad jag inte hade räknat med var att vår lille son hade en "mammadag" då han skulle vara i famnen nästan hela tiden. Somnade han i famnen så sov han jättegott, men så fort jag la ner honom så vaknade han till, och tillslut var han så grinig eftersom han inte hade sovit något alls nästan. Stackarn.
Men när pappa kom hem så fick dom spenderat lite pappa-son tid så jag kunde springa runt och städa.
Konstigt nog hade jag längtat efter detta. Kanske för att jag får göra något annat än att bara amma och byta blöja. Är väl iofs inget fel på det och det är ganska mysigt faktiskt, men ibland så måste man få lite tid för sig själv för att ladda upp batterierna. Eftersom jag inte heller kan träna eller nåt sånt nu så känns ändå städning som ett bra alternativ eftersom man springer runt o får rört lite på sig också. Hade tänkt gå en promenad igår, men vädret var väl kanske inte riktigt tillåtande för detta. När uppehållet kom så dröjde det kanske 5 minuter innan himlen öppnade sig och det bara öste ner hur mycket regn som helst. Dessutom blåste det så mycket så vi skulle antagligen vält omkull eftersom vinden skulle fått tag på regnskyddet på vagnen och det är väl inte så skoj direkt.
Men idag ska vi nog lyckas komma ut en stund, om inte annat så måste vi till affären eftersom min havremjölk är slut och jag har blivit beroende.
DET SPÖKAR!
I veckan som var så var Thomas bortrest på tjänsteresa, vilket gjorde att jag o lilleman skulle vara hemma själv några dagar. Iom att Alexander är så lugn och harmonisk så skulle ju detta inte bli några problem alls, vi skulle klara oss utan att gå under.
Första dagen flyter på alldeles utmärkt och på kvällen gör vi våra kvällsrutiner och sedan gick vi och la oss. Vid tio i tre på morgonen var det dags att äta lite och än så länge, so far so good.
Så går vi och lägger oss igen och det tar kanske 5 minuter så börjar brandlarmet att tjuta. Och det här larmet tjuter, högt, megahögt!
Jag flyger upp i vild panik beredd på att lokalisera branden och tänker ut hur jag o lillen ska ta oss ner från 6e våningen utan någon som helst hjälp om vi nu skulle bli instängda.
Larmet tjuter bara en liten stund innan det lägger av, men jag går och skakar bokstavligt talat som ett asplöv. Kan inte hitta någon brand, inte känna brandrök eller se något överhuvudtaget som skulle påminna om något som har med eld att göra. Så jag går helt enkelt och lägger mig igen, skakar iofs en del fortfarande men är ändå glad att det inte brinner.
Så fort jag känner att jag börjar somna till så tjuter larmet..IGEN!
Nu är det verkligen full panik och jag är livrädd. Upp igen, ser inget, lägger mig..poff så tjuter larmet ytterligare en gång.
Tänk er själva att ni är ensamma hemma med en 5 veckors bebis, brandlarmet tjuter högt hela tiden och ni hittar ingen brand. Det är dessutom kolsvart i lägenheten (innan man tänder lamporna då). Det är ju som taget ur en skräckfilm ungefär.
När jag senare gör ett nytt försök att lägga mig (45 min senare) och precis håller på somna, så tjuter det igen. Ger upp det här med att sova och funderar på om det kommit in damm i larmet, men tycker ändå inte att det var speciellt längesedan som jag dammade ur det, och skulle det vara batteriet så brukar det ju pipa, inte tjuta. Men jag plockar ändå ner locket och läser inuti, och visst står det att det tjuter när batteriet är slut. Så jag ska ta ut batteriet.
Jo men tjenare, lycka till. Det sitter på nåt konstigt sätt och när jag försöker dra ut det så börjar larmet tjuta. Inser att jag kanske inte borde göra mer eftersom jag inte vet vad jag sysslar med, och att ha ett tjutande brandlarm man inte kan få tyst på vid 5-tiden på morgonen är inte direkt någon höjdare.
Väntar tills klockan blir 8 då jag ringer vaktmästaren och ber honom komma hit o hjälpa mig. Efter några timmar så kom han o sa att han inte kände igen larmet (hon som bodde här innan hade antagligen monterat upp det själv) och han skruvade ner hela skiten för han visste inte hur han skulle göra annars. Så satte han upp ett nytt. Det är tur att man har en sån schysst vaktmästare!
Allt gick bra under dagen, det var skönt att slippa dom där tjuten från brandlarmet. Fast problemen var ju inte riktigt över än, nej...så fort jag släckte lamporna på kvällen för att vi skulle sova så fick jag full panik och trodde att larmet skulle gå igång igen. Jo, jag har sett på för mycket skräckfilmer.
Sista kvällen var så illa att jag trodde jag skulle spy precis innan jag skulle somna. Usch, det var hemskt.
Så ett tips till alla småbarnsmammor med lite skräckfilmsanlag:
*Se till att sambon inte åker på tjänsteresa och sover borta över natten
*Byt batterierna i brandvarnaren
*Se inte på skräckfilm minst 6 månader innan han ska åka
*Se inte på nyheterna (man vet aldrig om det är någon farlig fånge som rymt och åkt genom hela landet för att hamna precis utanför din dörr den här natten)
*Små bebisar gör konstiga ljud, glöm inte det
*Det SKA låta från fönster och knaka i rummen, även fast det inte känns så just då
*Ha pyjamasparty varje natt som sambon är borta
ALKISAR & SMÅGLIN
I onsdags så åkte jag o Frida in till den stora staden med våra små galenpannor.
Frida berättade att en gång när hon hade åkt vagnen så hade det gått på en alkis o satt sig o stirrat på henne samtidigt som han hade ätit en glass på ett något obscent sätt (uh). Sedan hade han gått fram till vagnen o börjat pilla på den varav Frida frågat vad han höll på med. Då hade han ställt sig jättenära Frida o frågat om hon ville ha glassen o sen när hon sa nej så hade han bara släppt den vid hennes fötter.
Det är tamejsjutton ett äventyr varje gång man ska på vagnen o åka nånstans, o då menar jag inte äventyr i positiv bemärkelse.
Men in till stan kom vi iaf o sprang runt o letade fars dag present, det gick sådär till en början. Thomas har ju sett fram emot den här dagen väldigt länge, så jag insåg att det liksom inte bara räckte med en slips utan det måste vara nåt väldigt genomtänkt. Efter många turer så hamnade vi inne på Åhléns och jag kom på att en bok kanske kunde vara något. Så hittade jag barnbokhyllan och en bok med rim och ramsor. Ni vet dom här "rida rida ranka" o "mormors lilla kråka" o dom. Dessutom så stod det brevid varje ramsa vad man kunde göra med barnet, typ kittla handflatan eller vandra tå för tå och säg detta. Sånt där skoj liksom.
Inte för att vara sån, Thomas är helt underbar, men jag tror Alexander är liiite trött på att bara höra "bäbä vita lamm" och "blinka lilla stjärna" varje kväll. Om inte annat så kan mamma tycka det skulle vara skoj att höra nåt annat ;)
Det som är bra med Åhléns är att dom har ett skötrum/amningsrum och en stor toalett där man kan dra med sig barnvagnen in. Det som var lite smått störande när vi var där var att det sprang in småtjejer som skulle använda toaletten hela tiden bara för att det var gratis. Det är inte så trevligt med en massa spring när man sitter och ammar eller står och byter blöja. Men annars så var det trevligt, det fanns soffor o micro.
Efter amningstiden så gick jag o Frida vidare och åt....SUSHI!! Åh, som vi har längtat o suktat efter denna sushi. Vi ville inte direkt ha mammasushin utan vi ville ha riktig. Och våra små knoddar var så duktiga så vi fick äta o njuta.
Melih sov för en gångs skull och Alexander var vaken för en gångs skull haha. Han låg i vagnen och pratade med spöket Laban som hänger ner.
Och eftersom vi tyckte det var så gott så kom vi på att vi skulle göra detta till en veckotradition. Så nästa vecka så ska vi dit o äta igen och dra med oss våra mammor, för vi tyckte det kunde vara trevligt.
Frida berättade att en gång när hon hade åkt vagnen så hade det gått på en alkis o satt sig o stirrat på henne samtidigt som han hade ätit en glass på ett något obscent sätt (uh). Sedan hade han gått fram till vagnen o börjat pilla på den varav Frida frågat vad han höll på med. Då hade han ställt sig jättenära Frida o frågat om hon ville ha glassen o sen när hon sa nej så hade han bara släppt den vid hennes fötter.
Det är tamejsjutton ett äventyr varje gång man ska på vagnen o åka nånstans, o då menar jag inte äventyr i positiv bemärkelse.
Men in till stan kom vi iaf o sprang runt o letade fars dag present, det gick sådär till en början. Thomas har ju sett fram emot den här dagen väldigt länge, så jag insåg att det liksom inte bara räckte med en slips utan det måste vara nåt väldigt genomtänkt. Efter många turer så hamnade vi inne på Åhléns och jag kom på att en bok kanske kunde vara något. Så hittade jag barnbokhyllan och en bok med rim och ramsor. Ni vet dom här "rida rida ranka" o "mormors lilla kråka" o dom. Dessutom så stod det brevid varje ramsa vad man kunde göra med barnet, typ kittla handflatan eller vandra tå för tå och säg detta. Sånt där skoj liksom.
Inte för att vara sån, Thomas är helt underbar, men jag tror Alexander är liiite trött på att bara höra "bäbä vita lamm" och "blinka lilla stjärna" varje kväll. Om inte annat så kan mamma tycka det skulle vara skoj att höra nåt annat ;)
Det som är bra med Åhléns är att dom har ett skötrum/amningsrum och en stor toalett där man kan dra med sig barnvagnen in. Det som var lite smått störande när vi var där var att det sprang in småtjejer som skulle använda toaletten hela tiden bara för att det var gratis. Det är inte så trevligt med en massa spring när man sitter och ammar eller står och byter blöja. Men annars så var det trevligt, det fanns soffor o micro.
Efter amningstiden så gick jag o Frida vidare och åt....SUSHI!! Åh, som vi har längtat o suktat efter denna sushi. Vi ville inte direkt ha mammasushin utan vi ville ha riktig. Och våra små knoddar var så duktiga så vi fick äta o njuta.
Melih sov för en gångs skull och Alexander var vaken för en gångs skull haha. Han låg i vagnen och pratade med spöket Laban som hänger ner.
Och eftersom vi tyckte det var så gott så kom vi på att vi skulle göra detta till en veckotradition. Så nästa vecka så ska vi dit o äta igen och dra med oss våra mammor, för vi tyckte det kunde vara trevligt.
PÅ VÄG NERÅT...
Haha, gjorde en riktigt blond grej i måndags.
För att se hur mycket jag gått ner så väger o mäter jag mig titt som tätt. Iaf, i måndags så ställde jag mig på vågen, reaktionen blev *****(=massor av svordomar). 7 hg, jag hade gått upp 7hg! Hur i helskotta kunde det gått till? Jag menar, jag äter nyttigt och rör på mig, iaf så mycket jag får röra på mig. Jag tokammar och tycker att jag borde gått ner!
Därför så gick jag i strejk den dagen. Jag åt min chockladkaka som jag unnat mig lite av dagen innan och funderade på vad jag skulle göra, ge upp? Kändes ju liksom inte bättre när man anstränger sig det man kan o sen går man bara upp, och veckan innan hade jag praktiskt taget stått still på vågen, antagligen för att kroppen skulle hänga med.
Men ändå..hallå eller..
Sen på kvällen, mååånga timmar senare när jag precis ska kliva in i duschen så slår det mig och jag rycker upp dörren för att berätta mina glada nyheter för Thomas
"-Jag har ju inte alls gått upp!
-Va?
- Nej, jag har ju inte gått upp. Jag trodde jag vägde som Katta och då skulle jag ha gått upp, men jag har ju gått ner 2½ kg!"
Det var rätt skönt, då funkar ju allt jag gör ändå..höhö
KNOCKOUT
På BB så får man ju alltid såna här små påsar med presenter där olika företag har lagt i lite varor så man sedan ska fortsätta köpa deras grejer, och presenter är ju alltid trevligt =)
Mitt bland dessa kläder o blöjor o sånt så fanns det tydligen en skiva (jag hade ju totalt glömt av detta men Thomas kom ihåg det) men lugn klassisk musik; Göteborgs symfoniker med Helen Sjöholm. Iaf så kom Thomas på att han skulle testa att spela skivan för att se om Alexander blev lugn. Det sägs ju att klassisk musik har en lugnande effekt på småbarn, och tydligen så ska man lyssna på det när man är gravid (inte som jag som lyssnade på massa dunkadunka musik).
Så skivan sattes på och Alex låg i vagnen..och slocknade! Han toksomnade med ett förnöjt leende på läpparna. Nu har det gått så långt med den här skivan så vi kan knappt klara oss utan den.
Imorse när jag satte på den för förmiddagsvilan så började han skratta när han hörde musiken komma igång, sedan log han och efter det så somnade han så förnöjt och gott i vagnen så.
Tänk vad lite klassisk musik kan göra ändå.
VILL INTE!!
Nej, jag vill bara inte en sak. Skapar spänning. Orkar inte. *suck*
