emoen

Ny vecka, ny måndag och massor av saker att göra =) Ändå mycket lugnare än förra veckan för nu har jag saker ting under kontroll. Än så länge iaf.

Hittills har hunnit ringa en annan förskola för att fråga om hur mycket socker de äter (ja jag har verkligen hakat upp mig!) och de äter socker, men inte lika mycket som på den första förskolan jag var på.

Mailade idag ansvarig för förskolan i denna stadsdelen idag och frågade varför det inte är totalt sockerförbud då så många andra förskolor har det i andra stadsdelar. Skrev också att vi precis hade vart på tandinformation via bvc där de framhöll vikten av EN godisdag, vilket bryts fort via förskolan. Får se vad han har att säga om saken =)
Men jag ger mig inte, jag tror att om man tar bort efterrätterna så blir det bättre.

Bara för att man börjar förskolan betyder inte det att man ska börja äta socker.

Vad jag vill förtydliga med det här "sockerförbudet" jag pratar om är att det inte handlar om naturligt socker i mat och såna saker, utan tillsatt socker i tex söta efterrätter, varm choklad och sånt.
Varför inte byta ut varm choklad mot varm mjölk?

Tess har inspirerat mig och jag ska nu ge mig på att göra en megadundertjusig tårta till Alexanders födelsedag.

Därför är min nya absoluta favoritsida Tårtdecor. Definitivt värt ett (många) besök!

Nu har jag gjort högskoleprovet från hösten 1998, och eftersom jag skäms så otroligt över resultatet tänker jag lägga ut det här, så jag vid nästa prov kan skryta över hur mycket jag förbättrat mig :P

Om jag hade gjort det provet så skulle jag ha fått 0,8.
På det riktigt högskoleprovet jag gjorde sist fick jag 0,9 och mitt mål inför höstens stora prov är 1,5

hahahahaha..ja..man måste få drömma =)

Usch, jag och Alexander är fortfarande förkylda. Måste ändå säga att vi är på bättringsvägen.

Men vad händer då?

Jo, nu mår Thomas inte sådär jättebra idag. Usch, varför...VARFÖR? Men jada jada, det är en förkylning. Hellre det än svininfluensan som jag för tillfället är ganska nervig för. Inte egentligen själva influensan, utan det är ju sprutan som ger mig kryp innanför skinnet.

Jag är inte så säker på det här vaccinet. Det är inte testat direkt och ingen kan säga vad för slags biverkningar det kommer att i framtiden.
Tänk om alla blir sterila, eller får ADHD. Tänk hela Sveriges befolkning med ADHD, eller så kanske alla får megastora utslag.

Jag kan ärligt säga att jag inte är så pigg på det här med massvaccinering. Som i Danmark har de ju inte det. Men vi ska ha det. Det är bra, skräm upp alla människor i Sverige, känns ju värre än pesten det här.

Hur stor är risken egentligen för att det ska bli allvarligt? Av 750 svenskar så har 5 stycken blivit allvarligt sjuka. Det är inte ens 1%.
Men samtidigt så är jag rädd att Alexander ska få det och kola vippen. Fast skulle han och jag få det så är det ändå jag som riskerar att kola vippen eftersom jag har ett sämre utgångsläge än vad han har.

SVORDOMAR!

Det började med att vi var på Liseberg, mina föräldrar hade en fest och vi var massa folk där. Jag gick iväg en sväng och helt plötsligt ser jag hur ett flygplan bara faller rakt ner från himlen. Det ryker från ena vingen och den kommer krascha inte så långt ifrån oss.
Min första tanke är Alexander, och jag får full panik!

Planet kraschar och det bildas en tsunami av jord, som senare blir till vatten, en jordvattenblandning. Jag klarar mig ganska bra och rusar bort till de andra och frågar hysteriskt var Alexander är. Han är borta. Mitt barn är borta!

Helt plötsligt forslas vi på bussar som försöker ta dig fram genom vattenförödelsen, men jag måste ju hitta mitt barn!
Vi kommer inte längre, det ska bli akutvaccinering mot svininfluensan. Tydligen så gjorde kraschen och allt vatten så det plötsligt blev akut.

Jag får panik, jag och sprutor vi går ju inte ihop. Jag gråter, skriker och är fullt hysterisk, jag måste ju hitta mitt barn också! VAR ÄR HAN?

Vi är ute i en backe där förödelsen också slagit till. Vi hittar hans tumme och ser av nålmärket att han fått vaccinet. Nålen passar in i tummen. Han måste ha blivit kidnappad.

Jag hör hur någon jollrar, det är Alexander som har vaknat. Lättad går jag upp, det är inte ens jobbigt trots att klockan är 6 på morgonen. Jag är bara glad att det var en dröm. Min älskade son låg i sin säng och jag möttes av världens mest underbaraste leende och skratt.

Artikel:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=514080

Mailade kommunen idag och bad om en förklaring till varför det inte är sockerförbud på förskolorna här (kanske lär lite väl hård men jag var frustrerad då jag skrev). Ska bli intressant att läsa svaret, tror dock inte på någon logisk/bra förklaring. Men det ska bli intressant.

Thomas tyckte det var onödigt och att jag borde lägga min tid på viktigare saker. Men jag har hakat upp mig på detta nu och mitt nästa mål är att få det sockerfritt.

Kom på en massa bra anledningar till varför också.

Då jag var liten fick jag saft hos min dagmamma varje dag vilket gjorde att jag fick 3 hål i mina tänder, varav en tand behövde dras. Eftersom bedövningen inte hann verka innan de drog tanden så gjorde det satans ont och det är därifrån jag har min underbara tandläkarskräck.

Men iaf, tar man bort sockret på vardagarna och bara har en godisdag som rekommenderas, så förbättras ju barnens munhälsa vilket sparar pengar åt kommunen eftersom tandläkarkostnaderna blir mindre.

Dessutom får barnen ett sundare förhållningssätt till mat om de lär sig från de är små att det faktiskt bara är EN dag som gäller, de är ju ändå en stor del av sina liv i förskolorna och de borde ju agera som förebilder. Dessutom är det ju så att ju tidigare barnen får socker, desto lättare bildas det bakterier i munnen och sockerberoendet blir större.
Jag vill också tro att det underlättar för tjejer idag, det är ju så extremt att gå från att inte äta godsaker till att inte äta något alls för man är "tjock"

Äter man bara onyttigt en dag i veckan så gör det inget. Har man ätit nyttigt de andra dagarna så påverkas kroppen inte direkt (förutom att man kanske mår dåligt för man inte är van vid det onyttiga). Tänk vad mycket läkarkostnader som skulle sparas också!

Jäses vad mycket pengar jag skulle spara åt kommunen genom att få dem att införa ett sockerförbud :D

Resumé: Förra veckan var det första lektionen för terminen och då handlade det mest om att lära känna vattnet igen. Ett torpeddyk skulle göras och Alexander gjorde precis som på förra kursen; dök i och stannade under. De fick även lära känna ormarna lite eftersom dessa ska återkomma. Alexander var överförtjust över att vara tillbaka och skrattade sig igenom praktiskt taget hela lektionen.

I dagens episod: Vad blir det för spännande övningar idag? Och kommer Alexander NÅGONSIN börja simma under vattnet igen?

Det började som vanligt ganska bra, förutom att mamma Kerstin på väg till bilen, kom på att hon hade glömt packa ner blöjor till Alexander. Detta är ju inte direkt första gången det hände men som tur är så kommer hon ju alltid på det antingen på väg till bilen eller då de kommit ut från garaget.

Då de anlände till babysimmet så var det in, ombyte, dusch och sedan ner i poolen. Vattnet kändes inte riktigt lika varmt som förra veckan, men Alexander var lika glad som vanligt över att få komma dit. Namnsången som vanligt och sedan sången om båtarna.
Så presenterade instruktör Amalia dagens övning!


Efter det så testade mamma Kerstin att göra ryggsäcken med Alexander igen, och det gick så bra! Helt plötsligt fattade han att han skulle hålla i sig och höll jättebra i mamma! Två gånger testade de och båda gångerna gick det lika bra.

I slutet av lektionen så sa intruktör Amalia att det kunde vara lite krångligt med dykningarna, det var fler barn som inte ville dyka från kanten. Hon sa att ibland så hjälper det att istället dyka från mattan eller från den andra kanten, det viktigaste var att de fortsatte att dyka.
Sedan sjung alla "bamse bamse spindel" då de istället för att klättra gör stora crawltag, detta för att få in armrörelserna inför crawlen som kommer senare.

Vinka hejdå sången och sedan var lektionen slut för denna veckan.

Nästa vecka: Vad kommer hända då? Antagligen kommer det bli en övning kopplad till ryggsäcken, ev ett dyk! Nya, spännanade övningar väntar!

Igår fick vi storfrämmande här hemma, famijen Förkylning kom på besök! De ansåg att det var ett tag sedan de hade hälsat på och kom på så vis fram till att det dags igen.

Alexander var inte så pigg på deras besök och de underhöll honom ända fram till kl 00 inatt. Sen väckte de honom igen omkring 02.45 och hans mamma väckte de på så sätt också. Så Alexander och mamma satt i soffan och försökte få Alexander att somna, och familjen Förkylning lugnade ner sig vid 6-tiden imorse och lät Alexander sova ända fram till 7.30. Vad snälla de är!

Men de tyckte att mamma Kerstin också skulle vara med i gemenskapen så de gav sig på henne också, och då var det ju tur att pappa Thomas hade tagit ledigt idag så han kunde vara hemma och ta hand om sin lilla familj..och familjen Förkylning.

Ursäkta mig för jag gissar att jag kommer reta upp en del småbarnsföräldrar nu..men jag funderar på en sak och det är det här med maten.

Idag var vi på en förskola och tittade lite och så såg jag att det på menyn stod dessert. Jag frågade vad det innebar? Hon sa att ibland är det pannkakor eller äpplepaj med vaniljsås.

Äpplepaj med vaniljsås..på en torsdag?

Förlåt mig men..jag tycker det är lite onödigt. Och sen på onsdagar var det varm choklad att dricka till frukost (nej jag gillar inte oboy till frukost heller).
Hur nyttiga matvanor får man om man dricker varm choklad till frukost? Alltså på helgen kan jag förstå, för då är det helg=godisdag. Men på en vardag? Och sen en söt efterrätt dagen efter?

Ni kanske tycker jag överreagerar, men då tänker jag att många barn äter ju lördagsgodis, och sen brukar det väl bli nåt gott på fredag just för att det är fredag? Då är det helt plötsligt 4 dagar på raken med socker. Där är mitt problem.

Kanske är det så också för jag och Thomas äter inte sånt hemma. Vi försöker hålla oss till en dag och då blir det oftast popcorn (tillhör inte det onyttigaste). På kalas o sån kan vi festa till det men annars så liksom, och speciellt små barn!?
Dessutom kanske det blir mcdonalds eller pizza om föräldrarna inte orkar laga mat nån kväll.

Men de hade ju faktiskt ändå tagit bort glassen (!) efter fisken. Hallå?! 
MÅSTE man ge barnen onyttigt? För att det är gott? Det är inte gott, det är sockret man vill åt, speciellt om man är sockerberoende vilket verkar väldigt vanligt bland barn idag. Om man inte äter det så tycker man inte det är så gott som om man är sockerberoende.

Sen kan man ju säga att ens barn inte ska äta det, men då kommer ju nästa problem; om alla andra får, varför får inte han?

Äntligen börjar jag få ordning på saker och ting känns det som! Jag har ordnat allt till högskoleprovet och det är bara att fortsätta plugga.
Jag har ringt alla människor och fått ordnat allt med lön och försäkringskassa och hela fadderullan.
Ska besöka 2 förskolor idag och sedan tänkte jag skicka in anmälan på måndag så den kommer in precis 4 månader innan vi behöver platsen (man får inte söka mer än 4 månader innan nämligen).
Inbjudningskorten är klara och ska skickas ut nästa vecka, ny bilbarnstol ska snart inköpas.

Det enda som är kvar nu är att söka utbildningarna och sedan skicka in betygen om det behövs.

Förstår ni hur underbart och nedstressande det känns att fått ordnat allt?

Det är ganska intressant, för läser man på försäkringskassans hemsida så står det att de försöker svara inom 5 minuter. Jag är inte så säker på att de har hört att det är fult att ljuga..det har aldrig gått på 5 minuter då jag ringt! Nu är kön ganska kort och jag har plats 188 (!) Vad som kan vara lite tråkigt då man kommit fram är att de ändå inte kan hjälpa en eller så får man ett svar man inte tycker om.

Men dagen har ändå startat väldigt bra! Victoria frågade igår om jag och Alexander ville följa med till en öppna förskola här i närheten, och jag tänkte att det kunde vi ju göra eftersom det ändå var på morgonen. Så klockan nio möttes vi upp här utanför och traskade bort. Elias cyklade och Hampus rusade efter =)

Då vi kom dit var det inte så många där, det var bara lärarna..och vi då. Men lekrummet var jättestort och det fanns massa nya roliga leksaker som Alexander verkligen älskade! Och han kunde gunga på gunghästen (vet inte unge som älskar att gunga mer) och en gåvagn! Nu förståd han ju inte riktigt hur denna skulle användas, så han började backa istället. Sen skulle han försöka köra Joel, men det gick ju inte så bra. Så då bytte de plats.
Alexander satt i vagnen och åt på bollen medan Joel körde runt, fast runt är väl att överdriva, han körde rakt fram och sen fick vi vända på dem så de kunde fortsätta köra åt andra hållet. Så bedårande!

Elias och Hampus hittade lite maskeradkläder och vips så hade de två pojkarna ersatts av två fina damer :D Hatt, klackskor o klänning!

Nu är det plats 110..tjoho..eller inte.

Och ikväll är det dags för babysim! Det ska bli riktigt roligt =)

 

Att åka spårvagn i den här staden, är som jag sagt innan, lite...varierat.

Som imorse då jag och Alexander skulle in till biblioteket för att låna lite matteböcker.

Det börjar lite fint med att den vagnen jag egentligen ska åka med är en gammal spårvagn. Ingen av de som går på ser ut att orka/vilja lyfta vagnen, och även om jag skulle komma på finns inga garantier för att jag sen kommer av. Så det var bara att invänta nästa vagn.

Väl på vagnen går det på en massa fjortispojkar också. De tjafsar, tjötar och spelar hög jobbigt störande musik på någons mobiltelefon. Folk runtomkring byter plats. Önskar jag också kunde göra det.

Några hållplatser senare går det på en människa som redan hunnit sätta i sig öl. Mm..ställer sig brevid vagnen och det stinker. Hur tänker han? Behärskade mig men kände att om han så spillde en droppe öl på vagnen så skulle jag blivit fly förbannad.

Det fortsätter och senare kommer hans vänner på. Mysigt värre. 10 djupa andetag och resan gick vidare. Tydligen så ska man dricka alkohol med lägre procent i början av dagen för att kunna dricka mer öl utan att bli full på en gång.
Okej...

Ja..eller nej. Att åka spårvagn är något som får mig att vilja ta bilen istället.
Grattis västtrafik!

Nu börjar laddningen, för det är MYCKET att göra på en och samma gång! Men det ska gå att ordna.
Jag gör på mitt vanliga sätt; listor

Jag är en tvättäkta listmänniska, men annars får jag knappt saker gjorda för jag har så mycket i mitt huvud precis hela tiden så vill jag få något viktigt gjort får jag skriva upp det.

Och eftersom jag är den tidsoptimist jag är så ska jag imorgon gå till biblioteket, gå mina betyg kopierade (skicka in också om jag hinner), maila o kolla runt olika förskolor samt försöka få tag på min löneassistent (vilket är blaj för det är pissvårt för att uttrycka det så) Sen är det ju det vanliga varje dag med lillgrisen, ska även försöka hinna lite träning samt kanske träffa lite andra mammor en stund i stan.
Meeeen, det ska gå! =)

Så var det måndag igen...
Tiden bara flyger iväg och snart sitter vi där, gamla och skrupliga ;)

Näe..så illa ska det nog inte bli! Alltså att vi blir skrupliga.

Jaja jada jada..

Vad har denna måndag att erbjuda oss då?

Jo!

Först är det dags för tandinformation på BVC. En tandhygienist ska prata om hur man sköter tänderna och såna saker, men sen ska hon även kolla tänderna på barnen vilket är det jag är ute efter egentligen. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga om Alexanders gaddar.

Sen är det dags för sushilunch med moder min inne i stan.

Och efter det är det dags att träffa Andreas, Sandra och lille Theo som är i stan! *jubel*
Det ska bli så roligt eftersom vi aldrig fått tillfälle att träffas än allihop. Vi bor ju några mil emellan (De bor i Uppsala och vi i Göteborg) och att samordna boende och allt sånt är ju inte det lättaste. Men den här gången gick det!
Roligt eftersom det skiljer ganska precis en månad mellan Alexander och Theo så de kan nog röja rätt ordentligt kan jag tänka mig, goingarna =)

men först är det duschen som väntar, får passa på när lillgrisen sover för sen blir det livat igen.

Igår så hade vi tänkt oss en liten familjeutflykt till Slottskogen. Dagen började ju så fint med sol o det såg ut att bli ganska varmt ändå.
Men..
det blev det inte.

Vi började med att åka och köpa nya solglasögon, eftersom både mina och Thomas hade kapejsat =(
Som vanligt när jag och Thomas ska handla kläder eller liknanade så tar det en evighet eftersom vi aldrig riktigt kan bestämma oss och vi blir väl ganska fåfängda båda två då vi ska testa o prova o fråga o jämföra och sen är det ändå inte bra. Och har vi väl bestämt oss så brukar vi oftast börja fundera, och sen ångra oss efter någon minut och börja om från början :D Fick ändå tag på ett par kanonsnygga från Haga (me love) tillslut.
Stackars Alexander satt där i sulkyn o tittade på, men han fick också prova glasögon så han var inte helt utlämnad.

Då vi kom ut från Specsavers (som hade REA!!!) så började det mulna på. Vi hade innan vi gick in i affären, bytt utflyktsmål till Marstrand men sen ringde jag mina föräldrar så vi åkte dit istället.

Väl där blev vi bjudna på lite glass o kanelknäcke från Wasa (rekommenderas!) och Alexander visade sina färdigheter som han hade lärt sig. Han sprang (fast vi höll i hans händer) fram och tillbaka genom huset, och sen då jag och min mor tog ett parti biljard så satt han och hejdade (?) på sin mor.



Om hejja nu innebär att hela tiden ta biljardpinnen samtidigt som man äter kex och kastar iväg en gosedjursisbjörn..

Sen åkte vi vidare till min syster och hennes sambo som inte bor så långt därifrån. De har ju en björnbärsbuske på sin tomt, och moster Maddan hade bakat en superduper god björnbärspaj! Så det smaskade vi i oss där och sen gick vi till lekplatsen och gungade en stund.
Lillgrisen var väldigt, väldigt trött och somnade nästan i gungan =)

Idag är det städning som gäller = både jag och Thomas har fastnar framför datorerna och lillgrisen sover =) Men vi ska snart sätta igång ordentligt. Fick gjort halva Alexanders rum innan han somnade. Alltid nåt.

Jag hoppas vi hörs senare!

Kram på er alla och ha en tokunderbar dag!

Så var det återigen dags för en ny omgång med babysim! Denna gången hade det blivit dags för fisken, som är del tre (krabban, grodan). Nya utmaningar och nya äventyr.
Vad kommer hända denna säsongen och kommer det gå bättre nu då Alexander är starkare?

Eftermiddagen var sådär. Alexander var inte den gladaste ungen och mamma Kerstin kände sig lite halvstressad över att få lillgrisen att somna samt att packa ihop allt. Men det gick galant!
Då pappa Thomas kom hem packade hela den lilla familjen in sig i bilen och brummade bort mot babysimmet.

På parkeringen kände de genast igen ett av paren som hade gått grodan tillsammans med dem förra terminen, och det blev glada hej! Alexander började känna igen sig då de gick in genom dörrarna och väl inne i omklädningsrummet blev han glad och förväntasfull då badbyxorna åkte på. Han var inte ens ledsen inne i duschen! Han hälsade på alla de andra bebisarna, några nya men ganska många som var kvar från förra terminen. Tyvärr så var inte Kajsa en av dem som var kvar.
Alla mammorna stod o pratade som vanligt och som alltid var det mycket trevliga energier i omklädningsrummet och glada miner!

När gruppen som var innan hade sjungt klart sin "Vinka hejdå" sång, vandrade föräldrar och barn in i simhallen och det blev upprop. Dessutom ville instruktören Amalia kolla in alla som hade nya badbyxor, detta för att se så de satt på ordentligt. Hon tyckte att Alexander hade skaffat sig riktigt fina nya badbyxor, och mamma Kerstin kunde ju inte annat än att hålla med!

Ner i det underbart varma vattnet (32 grader!) och Alexander var som ett stort leende HELA tiden! Han ÄLSKADE vattnet och plaskade som en galning, skrattade och ville kasta sig ur mammas armar för att dyka ner.
Alla samlades i en ring och så sjung de "Hej jag heter..." sången och lillgrisen var själaglad och ville bara dyka ner hela tiden. Skratt, bubbel och sånger!

Eftersom detta var den första lektionen efter sommaruppehållet så var det lite komma igång och känna på vattnet lektion. Det enda som gällde var att alla skulle göra minst 1 torpeddyk från mattan.

(Torpeddyk = barnet sitter på mattan medan mamma/pappa står en bit ifrån och kallar på barnet. Då barnet lutar sig framåt och är på väg ner i vattnet säger mamma/pappa ååå dyk! varav barnet simmar under vattnet mot mamma/pappa som fångar upp och för tillbaka till kanten, sätter barnets händer mot kanten och säger håll i kanten)

Alexander började med att dyka från kanten och vilken skillnad det var från förra terminen! När han sattes på kanten så blev hela ansiktet förvridet i en liten halvallvarlig min som inte riktigt visste hur den skulle sluta, i gråt? Men NU, ojojoj! Han skrattade! Tyckte det var jätteroligt att sitta på kanten och titta på roliga mamma som bubblade vatten lite längre bort.
Och  vips så dök han i! Nu hade han glömt av lite smått att han också skulle hålla andan under vattnet, men inte var han ledsen när han kom upp för det, nej han bubblade lite vatten och sen var det full fart igen!

Han sparkade, simmade, satt i ringen och simmade i väg, gjorde dyk från mattan, och från kanten igen! Dock så var han fortfarande liiite dålig på att simma under vattnet och tyckte det var skönt att stanna där under, så mamma Kerstin fick gripa in och dra upp honom. Busungen!

En ny övning, eller övning och övning, men instruktör Amalia kastade ut långa ormar i vattnet som barnen skulle få bekanta sig med eftersom de skulle bli övningar med dessa veckan efter. Alexander var lite tveksam till dessa konstiga saker, men så länge han hade sin sjöstjärna att äta på så var det ingen fara på taket.

Medan alla höll på med sina övningar så gick instruktör Amalia runt och pratade med alla och bekantade sig med de nya barnen som hade börjat. Givetvis hälsade hon på alla barnen. Mamma Kerstin (och Alexander) tycke hon är en sån superbra instruktör som förklarar bra och verkligen bryr sig om alla barnen. Hon minns vad de heter och ger tips och frågar hur det går och är verkligen engagerad. Hon är där för barnens skull och det är så underbart att ha en sån människa som instruktör.

Tiden fullkomligen flög iväg och helt plötsligt var det dags att sjunga vinka hejdå.

Nästa vecka:
Vad är det för övning de ska göra med ormarna? Kommer det dyka upp fler barn eller var alla som var där, där? Och hur kommer det gå med Alexanders dyk, kommer han simma eller fortsätta stanna under vattenytan?

Igår fick jag hem ett spännanade erbjudande, nämligen från Barnens bokklubb!

Jag älskar ju som sagt böcker, och jag önskar verkligen att Alexander också kommer göra det.
Att läsa öppnar en helt ny värld, en underbar värld som triggar igång hjärnan, fantasier och som för iväg en till en plats där allt kan hända!

Nu var vi ju medlemar i Go´boken, det är absolut inget fel på dem, tvärtom, de har underbara böcker och jättetrevlig service. Men när jag fick hem det där erbjudandet så kände jag pirr i magen och det var så underbara böcker.




Åh vad jag längtar! =)

Jag älskar ju att läsa böcker, och nu är jag inne i min samling från GP/Expressen.

Boken jag läser nu är den som jag verkligen kan rekommendera, nämligen


Så varför vill jag rekommendera just denna boken?


I början kan den vara ganska seg, speciellt om man inte är van att läsa. Men ju mer du läser, desto mer inser du hur underbart livet kan vara.
Selma Lagerlöf skriver på ett helt underbart beskrivande och målande sätt vilket gör att du verkligen tror och känner att du befinner dig i de värmländska skogarna.

Du blir ett med människorna du läser om, du går igenom samma saker som de gör, upplever deras glädje och smärta.
Du lär dig genom boken att inte ta livet för givet, att uppskatta de små sakerna som vi så ofta förbiser. att lyssna till fåglarna, lyssna till vattnet, se allting från ett annat perspektiv. Förstå varför vissa människor beter sig som de gör och du får följa deras känslor och tankar, dina vänner hamnar helt plötsligt i ett annat ljus och du förstår mer.

Åh, den är bara så underbar så jag knappt ens kan beskriva den!

Igår pratade jag med min gamla kontakt på vuxenutbildningen angående att jag vill söka till högskolan i vår.

Hon är så underbar den människan! =)

Hon kollade igenom mitt slutbetyg och sa att jag var behörig (bad henne dubbelkolla detta) och sedan frågade jag om lite råd, och jäses vad hon satte igång!

Först så gjorde hon en snabbräkning och kunde konstatera att jag hade ett medel på VG. För att ha en bättre chans så borde jag göra en prövning i svenska A där jag bara har G, och i svenska B har jag MVG (inte så motiverad som 16-åring, mer som 23-åring) för om jag höjde upp mitt betyg där skulle chanserna vara större.
Dessutom så borde jag höja mig några snäpp på högskoleprovet.

Och hippt som happt gick hon in på VHS och började göra jämförelser! Hade jag sökt i höstas skulle jag inte kommmit in på sjuksköterskeprogrammet i Göteborg, men däremot i Borås via mitt högskoleprov. Hon trodde att konkurrensen kunde öka en del nu till våren så då vore det ju bra om jag höjde mig. Men att jag inte skulle komma in trodde hon inte. Hon trodde på mig =)

Så nu är jag anmäld till Högskoleprovet och det pluggas för fullt för målet är fortfarande att få 1,5
(medel då jag gjorde provet sist var 0,9 och det var också det jag fick)

Idag är det äntligen säsongsstart för babysimmet! Och som vi har längtat sen!

Alexander försöker ju simma i badkaret, och det går ju inte sådär jättebra om man säger så. Tyvärr så har vi glömt att öva med simglasögonen på, men det får bli veckans projekt.

Jag kan ibland känna typ blaj inför saker, man ser fram emot det men känner ändå suck över det.
Men det gör jag inte idag, och det är bara för jag vet hur roligt vi kommer ha det!

Det ska bli spännanade att se vilka som är kvar från förra gången, förhoppningsvis är de flesta kvar för vi var en sån trevlig liten grupp och Alexander tyckte om alla de andra barnen där...speciellt Kajsa ;)

För er som är intresserade av babysim, klicka på bilden nedan! (lånad från aquabarn)

Alexander har lärt sig en ny sak idag, förutom att äta upp sin leksaksboll, nämligen indianen.

Ni vet när man säger "aaaaaa" och lägger handen för munnen så det blir ett slags indianljud.
Alexander tycker detta är tokroligt, säger aaaaaa och vill att jag ska göra så med handen. Men är jag inte snabb nog så gör han en egen version av indianen.

Han säger aaaa och sen tar han sin hand, knyter näven och börjar nästan slå på munnen. Detta skapar inte riktigt ett indianljud, men ett väldigt roande ljud.
Inte för att han bryr sig, han har lika roligt för det.

Kul att pojken hittat sig en hobby =)

Vilken seg dag, jag är seg, allt är segt.

Försökte mig på konsttycket att ladda ner en grej för att kunna använda e-legitimationen igen, men som allt tekniskt så fungerade det inte alls. Måste nämligen återigen gå in och ändra mina SGI dagar för att få dem att räcka till.
Åh vad jag är trött på försäkringskassan. Det borde finnas alternativ. Likadant med Västtrafik, dom suger så fett så det finns inte tillräckligt med fett i denna värld.

Förutom det tekniska så håller dagens lunch på att tillagas. Idag blir det kolja med kokt potatis och äggsås..och det är tokgott. Tycker både jag och Alexander =)

Nej jag får uppdatera senare igen, har 1 miljon (snacka om att överdriva ;) saker att göra och jag får väl passa på göra datagrejerna medan Alexander ligger o sussar för sen blir det underhållning av honom på schemat.

Hoppas ni får en underbar dag idag!

En av tjejerna berättade för en tid sedan att polisen ringt hem till hennes föräldrar 4 på morgonen..och nyheterna de fick var
dessa

Hur man kan göra något sådant är ofattbart och något står ju verkligen inte rätt till! Jag hoppas att personen hittas och får vad h*n förtjänar för fy fan vad grrrr!

Alexander har en syssling som heter Theo.
Theo bor i Spanien men kan både förstå och prata svenska jättebra (hans mamma, min kusin, är svensk)
Men Theo pratar inte gärna svenska då han är i Sverige, utan föredrar spanska.

Detta kan ibland skapa lite problem eftersom varken jag eller Alexander pratar detta språk..än..

Men Theo tycker väldigt mycket om "Alechandros" och Alexander tycker om Theo, men ibland så blir det ju då lite kämpigt, som i fredags.

Alexander satt i vagnen, lagom uttråkad då Theo gick fram till honom för att berätta något.
Och det kom en lång harang ord och meningar på spanska och stackars förvirrade Alexander tittade på mig, på Theo, på mig och sen gav han upp. Med blicken rakt fram suckade han, säckade ihop lite och försvann in i sin egna lilla värld medan Theo fortsatte berätta, säkert jätteroliga saker, för Alexander på spanska.

Ibland är det verkligen inte lätt =)

Tyvärr så måste jag meddela att det här med kort på bloggen kommer dröja ett tag.
Vi har nämligen installerat ett nytt program..och grejen med det här programmet är att vi inte riktigt når fram till varandra. Jag gör desperata försök men får inte det gehöret jag väntar mig. Får ta någon dag o bara sitta o svära några timmar så kanske det fungerar sen.

I övrigt så hann jag inget av det jag tänkt göra idag. eller jo, läsa ikapp bloggarna. Tog ett tag, typ.
Sen ringde Sara. Vi skulle egentligen träffats i måndags men hon var snorig o eländig så vi bestämde att vi skulle höras på onsdag, idag då alltså.
Först blev jag lite tveksam eftersom jag helst inte åker iväg med Alexander på eftermiddagen, eftersom han då gärna förvandlas till sitt alter ego "I am grinig" och att ha en sån med sig på stan är mindre skoj. Även för honom.

Men tänkte jag, vi åker ändå. Så vi åkte ändå.
Blev tillsagd av ett par fjortisar (!).. då viskulle in i femman. Det stod tre jättecoola (verkligen) fjortisar utanför ingången och rökte. Då jag krånglade mig förbi, för det gick absolut inte att flytta på sig, så råkade jag nudda nån av dem med solskyddet och hörde bara
"Åh, men URSÄKTA dååååå"
Men SUCK..åååååh, ne blaj på dem. Men sen höll en jättesnäll kille upp dörren för mig så jag kom in, den där knappen var som vanligt ur funktion.

In på Kicks och köpte "Mirakel Kit" Låter coolt va?
Det är för naglarna..sen köpte jag min älsklingsansiktsmask också..med lera från döda havet (Thomas tycker jag ser hysteriskt rolig ut i den, men vill man vara fin får man offra sig) Lite pinsamt inne på Kicks bara då jag skulle betala och lyckades tappa alla mina klubbkort så de bara flög överallt. Ett kort hamnade under disken och tjejen där bakom plockade upp det;
- Jaha, det var ett klubbkort från..Åhléns ja
Kändes helt plötsligt som om jag vänstrade med Åhléns. Usch ;)

Så köpte jag strumpor också eftersom alla mina gick i gemensam strejk och hålade till sig. Så jag har använt Thomas strumpor :D Han var nog inte liika förtjust som jag.

Sen så kom Sara och lilla Lowe (2 år). Lowe ÄLSKAR räsbilar och hade en jättefin röd tröja med en räsbil på. Eftersom Sara ska resa utomSverige så behövde hon en massa roliga saker från Åhléns så det ordnade vi. Och de hade REA, ni fattar att jag gick upp i taket, reagalning som jag är. Hittade en ögonskugga för 20 kronor. Blev mycket glad.

Sen sprang vi till glitter, och tillbaka till Åhléns. Sen bort till Dahls där vi drack lite kaffe och Alexander (som bara var halt grinig) fick äta sitt mellanmål. Lowe visade upp sin fina röda tröja som hade en räsbil på sig. Mycket fin. Sen ville Lowe inte vara med längre, så han fick Saras mobil och sen satt han och lyssnade på sin favoritsång "Snälla Snälla".
Där satt alltså lilla Lowe, 2 år, med en mobil mot örat skrålandes "SNÄÄÄLLA SNÄÄÄÄLLA LALALALA SNÄÄÄÄLLA"
En mycket komisk och väldigt fin bild :D

Hemgångsdags efter några trevliga timmar på stan.

Imon SKA jag tamejattan försöka lära mig det där *beeeep* programmet så jag kan få in bilder, vi ska ju ha lattjolajban dp ju. Mammor och bebisar på Naturhistoriska.

Jag har inte sovit sådär jättebra inatt, tror inte Thomas gjort det heller..stackarn.
Drömde en massa konstiga, hemska drömmar (kan det kanske bero på att jag såg Ghost Whisper igår?=) och vaknade säkert varannan timme. Då var jag ju givetvis tvungen att gå in och kolla till Alexander. Dessutom blåste det som attan så jag vaknade av att fönstret till balkongen bankade.

Tankarna för idag är många, vilket är föga förvånanade med tanke på den tidsoptimist jag är.
Jag har tänkt att jag ska..

gå ut och leka med Alexander
göra inbjudningskort till 1 års kalaset (!)
plugga in de grekisk/latinska orden inför högskoleprovet
städa
läsa ikapp alla bloggar
lära mig hur det nya fotoprogrammet funkar så jag kan lägga in kort i bloggen igen
skriva om greklandresan (måste få tummen ur)
ta en långpromenad
laga mat
och en massa mer saker

Om jag ser realistiskt på detta så kommer jag ev hinna läsa ikapp bloggarna och gå ut med Alexander..och laga mat. Förhoppningsvis plugga lite också.

Skulle antagligen hinna mer om jag inte satt här :D Men vad sjuttsingen.

Det var nog fel ändå, för det verkar lugnt.

Är ändå besviken på en vän (?) som fortfarande inte hört av sig, sånt suger verkligen. Ett sms, hur svårt kan det vara? Jaja, shit the same.

Pratade med Thomas förut o då blev det bättre. Säger som jag alltid sagt; "Alla borde ha en Thomas i sitt liv" Man blir ju så mycket gladare då.
Nu försöker Alexander ställa sig mot bokhyllan, kanske inte världens smartaste idé...men han är duktig =)

Nåt jag ser fram emot nu är Danmark, våran lilla minisemster vi..eller jag och Alexander ska ha. Thomas ska jobba, stackarn =( Men vi fick lov att följa med!
Ska bli så gött att bo på fint hotell, få frukost, inte behöva diska, städa, stryka eller laga mat. Bara njuta.
Jag behöver verkligen det känner jag.

Over and out från mosshjärnan

Ne nu känns det sådär fel igen. Jag måste ta reda på vad det är som är fel.

Ni vet den här lilla gnagande känslan man kan ha i magen, den finns där nu. Det är något som inte stämmer och innan jag får reda på vad kommer jag gå runt och fundera på det.
Dumma tankar.

Dagen började iaf bra, mamma kom hit och passade Alexander så jag kunde komma iväg och träna en stund.
Spinning och Core, underbart!
Det rensade verkligen kroppen och allt kändes tipptopp, fram tills nu.

Vill egentligen skylla allt på facebook och dagens teknik. Den stjälper lika mycket som den hjälper, om den kanske inte stjälper mer. Äh, vettesjutton.
Trött på allt blir jag ändå

Jag har den senaste tiden känt en del stress över det mesta. Eller ja, egentligen handlar det om vad jag ska göra sen när min mammaledighet går ut i januari.

Jag skulle inte vart så stressad över detta om det inte hade vart för andra saker. Andra människor.

Man tror att vissa verkligen bryr sig, men så upptäcker man att så inte är fallet och då känns det lite surt faktiskt. Surt att människor som bryr sig så lite helt plötsligt kan bry sig så mycket och det handlar bara om skvaller.

Jag får frågor om när jag ska komma tillbaka och hur familjen mår. Jag vet att det enda de vill veta är om jag kommer tillbaka, jag kan bara tänka mig hur snacket går och jag är så trött på att få höra "jag hörde att bla bla bla".
Herregud! Varför inte fråga rakt ut?

Sen har vi gruppen med "vänner" som inte bryr sig. Varför i all världen ska jag ödsla min tid på dem när de helt enkelt inte visar något engamenang, eller ens har vett att höra av sig en dag då man bestämt man ska träffas. Det kunde räckt att ringa tillbaka eller ett sms. Ne det går tydligen inte. Och att höra av sig senare det går tydligen inte heller.

morr

Därför har jag, i samrådan med mig själv, beslutat följande:

Tankarna i mitt huvud ska enbart vara av positiv karaktär, jag ska inte ägna tankar åt människor eller saker som får mig att må dåligt, eftersom det bara går ut över andra som inte förtjänar det

Jag ska inte svara på frågor från människor jag inte vet har något annat intresse än att få något att skvallra/prata om

Dessutom ska jag tänka positivt på framtiden och inte göra saker som får mig att må dåligt

Självklara saker eller hur? Haha, jovisst. Detta är lättare sagt än gjort, hur många av oss gör inte saker dagligen som får oss att må dåligt, eller umgås med människor vi egentligen mår dåligt av?

Nu får det räcka. Jag vill inte att Alexander ska växa upp och tro att man måste göra saker bara för att man måste. Visst, en del saker måste man faktiskt göra men man kan hitta alternativ som gör det lättare.

Framtiden ligger i mina händer och det är jag som bestämmer vad som ska hända med den, så det så =)

Slänger in ett snabbt inlägg här, för jag är så trött så jag somnar när som helst.

Jo, igår så var vi hos doktorn med Alexander eftersom natten var lite halvjobbig sådär.
Innan besöket försökte jag ta tempen på honom med vår örontermometer, men han blev jätteledsen så jag började misstänka att det kanske var öronen ändå.

Väl hos doktorn så klämde hon honom på magen och den var det inget problem med. Hon tittade i öronen och sen ville hon titta i halsen också, och hon sa att Alexander hade fått ett lågt tryck i öronen. Det innebär att trycket är lägre (antagligen pga flygresan) och han skulle behöva tryckutjämna, fast det är ju lite svårt. Vad som då händer är att när han ligger ner så drar ner väldigt i trumhinnan och då får han jätteont och blir ledsen. Något som kan underlätta lite för trycket är om han har nappen så mycket han bara kan, det är nästan som om man skulle tryckutjämna, fast ändå inte.
Dessutom så var det lite rött, ingen öroninflammation dock men skulle kunna utvecklas till det.
Stackarn =(

Hon tyckte inte vi skulle behandla först eftersom han bara var "gnällig", men jag förklarade hur han gallskrek och då sa hon att om han har så ont så är det ju självklart att han ska få medicin! Både för hans och vår skull, så vi kan få sova och orka.

Så nu får han Kåvepenin och det går relativt bra att få i honom. Inatt var han ganska gnällig och vaknade vid 5.15, jätteledsen så det var bara att försöka somna om honom men det gick sådär. Dagen har gått ganska bra, vi var i Slottskogen med Jennie & Felix och hade det supermysigt (förutom lite gråtattacker ibland pga öronvärk). Och på vägen hem så sov han nästan en timma!

Nu sover han för natten (förhoppningsvis) och hittills är det bara lite smågnäll som vart, men det verkar gå framåt iaf vilket känns skönt för vi vill ju verkligen inte att han ska gå runt och ha så ont i sina små öron.

Får skriva mer imorgon när jag, hoppas jag, är lite mer utvilad och fått sova iaf några sammanhängande timmar =)

Gonatt på er!

Ja, igår blev det inget besök till doktorn för jag tyckte Alexander var så glad och harmonisk (nästan iaf) så då åkte jag in till stan istället, till Trädgårdsföreningen, där vi träffade de andra bebisarna och deras mammor.
Det var;

Karin & David
Therése & Alva
Mia & Jack
Frida & Melih
samt jag & Alexander

Vi hade med oss filtar och dukade upp oss. Det är jättefint där med stora gräsmattor och lummiga träd som kastar lite skugga över barnen så de kan rulla och krypa omkring. Det är en blandning av människor där inne; äldre som ligger och solar eller går runt och tittar på de vackra konstverken och blommorna, det är barnfamiljer som tultar omkring där inne och det springer barn över gräsmattorna och leker hej vilt, de springer för glatta livet, stojar, tjimmar och befinner sig i nuet..precis så som det ska vara. Turister som njuter av vädret samtidigt som de sitter på restaurangen och äter god mat eller dricker något gott.

Där satt vi, mammor och barn, på våra filtar och fikade. Alexander demonstrerade hur han tar sig ner till rullposition (alla är lite fascinerade av hans rullstil), Jack tyckte att allas mellanmål såg otroligt smarriga ut och visade att han hade lärt sig räcka ut tungan , Alva var lite mammig ända tills vi skulle gå =) Melih var vääldigt intresserad av Fridas glass och även han lite mammig (kunde glassen ha något med det att göra måntro?) och David kröp iväg för glatta livet. Karin tänkte testa hur långt han kunde krypa innan han kom på att vi inte var i närheten, men..ja..vad ska man säga? Ungen kröp och kröp och kröp ännu mer tills han nästan kom fram till en tant i bikini. Då vågade Karin inte låta honom krypa längre eftersom tanten antagligen skulle fått en krypande bebis på sig. Inte alla som uppskattar detta konstigt nog ;)

När vi var färdigfikade drog vi oss hemåt, jag hade planer på att gå men kände sen att klockan tickade på så vi tog bussen en bit och sen gick vi. Alexander, som numer inte vill sova på dagarna (20-30 minuter iofs), ville inte sova nu heller trots att han var jättetrött.
"Åååh...mina ögon känns så trötta. Ska man ta och blunda en stund kanske? Nej, jag tror jag gallskriker lite istället!"

Till hans försvar så måste jag ändå säga att han var glad större delen av dagen igår.

Trött som attan på kvällen var han, och tokslocknade vid våran nya, fasta sovrutin tid. Men sen vaknade han efter 2 timmar, jätteledsen och otröstlig. Tog säkert 45 minuter innan vi fick honom någorlunda lugn, så jag satte mig med honom framför tvn och fick honom såpass trött så han kunde lägga sig igen och somna om. Men sen var jag nog inne 3,4 gånger inatt eftersom han gnydde.
Efter denna natt så blir det besök hos doktorn =) Jag fick flashbacks igår från när jag var liten och hade öronvärk.
Man la sig för att sova och somnade, men sen vaknade man några timmar senare och hade så ont i öronen så man inte kunde sluta skrika. För Alexanders skull kan det vara skönt att utesluta det.

Dagen hittills har vart..mindre glad. Men jag har goda förhoppningar! =)

Ska försöka lägga in lite kort senare, men nu har vi gjort om den sega datorn där korten fanns, så kika gärna in lite senare idag!

Idag så var det dags för 10-månaders kontrollen för Alexander.

Eftersom det, surprise, regnade även idag så var det bara på med regnställ och regnöverdrag på vagnen för att sedan traska bortåt. Promenadtiden tar ungefär 25-30 minuter så det är ju ganska lugnt.

Självklart så lyckades lillälsklingen att somna 4 minuter innan vi var framme.
Blev jag förvånad?
Iiiinte det minsta!

Då vi kom in så kvicknade han till. Vi åkte upp för hissen som knakade halvt om halvt oroväckande, sen ut och fast med vagnen.
Så traskade vi in och Alexander fick sätta sig i den röda mattan och leka med alla roliga leksaker som fanns där. Nu hade han ju blivit så stor så han kunde sitta där själv och det var ganska skönt.
När tant BVC kom ut så var det vägning och mätning, och jag måste säga att jag trodde faktiskt att han skulle gått upp minst 1½ kg mer än vad han hade gjort, men ja..hans viktkurva såg ju ändå bra ut så vi låter det vara så =)

Jag tog upp det här med hans humör, att han började bli grinig i Grekland och att det sen bara eskalerat, för att nu de senaste dagarna bara vart näst intill ohållbart.
Vi uteslöt att det kunde bero på magen, och feber har han inte haft någon. Ev att det kunde vara öronen eftersom han gråter när vi lägger honom? Men han gråter ju ändå och ibland kan han ligga utan att gråta. Så antagligen inte öronen heller.
Tänderna kanske? Fast ändå inte..
Tykänslor..fast näe, han kan vara hos andra också och det är inte sådär jätte kläng kläng.
Så vi kom fram till ett gemensamt beslut; det är nog en fas!
(Alla ni som har barn kommer få höra x antal gånger om dessa faser, bara så ni vet ;)
Jag frågade lite lätt om fasen verkligen kunde vara så länge? Den har ju ändå hållt i sig i 3 veckor nu och den borde..gått över.
Men hon sa då att faser kan vara längre, speciellt om man har envisa barn som är självmedvetna och vet vad de vill. Han kämpar emot och vägrar ge med sig.
Härligt.
Ska man se något positivt med det så sa hon att det brukar vara ett tecken på ett intelligent barn, och det är ju bra. Och ungen är ju smart, det går ju inte att förneka så det ligger kanske något i det.

Det vi nu då ska göra är att:
-avvakta några veckor och hoppas att det går över
-inte stimulera för mycket (fast han är sån som person att han måste bli lite aktiverad varje dag, för att bara sitta hemma o uggla blir han tokig av)
-ha fasta rutiner och göra på samma sätt (gör vi redan iofs)
-ta pauser, dvs att vi byts om så den andra får t ex gå ut på promenad en stund bara för att hämta andan (gör vi) för enligt tant BVC blir man ganska knäpp och knäckt av att ha det så här (jo tack)

Ni kanske inte tycker det låter så jobbigt, men det är påfrestande.

För säkerhets skull så tänker jag ändå ringa BUM imon så vi kan få en tid. Vill gärna att en doktor tittar i öronen, bara så vi kan utesluta det.
Speciellt efter idag.

Idag vaknade han 06.30, han har sovit 20 minuter (brukar en "normal" dag sova ca 2h på förmiddagen och 1 på eftermiddagen). Var vaken från 11-19.30 (totalvägrade att sova)
Det har, precis som igår, vart skrik, gråt och mycket trots.
Vid 17-tiden lugnade han sig litegrann så jag iaf återfick kontrollen över hans humör, med det menar jag alltså att det gick att avleda och jag fick honom t o m att skratta lite smått.

Nu har jag gått emot det jag sagt angående gåstolar också. Victoria (och Joel =) var så snälla att de lånade ut Joels gåstol till oss, för något måste göras. I den kan han förhoppningsvis sitta en kvart (kanske) innan han tröttnar. Men vår förhoppning är att han ska kunna tycka om den lite mer och bli en lite gladare unge.

Vi är ju vana vid vår lille solstråle som aldrig gråter, aldrig är grinig utan alltid nöjd.
Kan jag få tillbaka honom, tack?

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera om semestern, men jag måste sitta vid den sega datorn o då tar det tid o jag får pms utbrott o det är bara eländigt! Men jag gör det för er skull ;)

Vi hade ju blivit inbjudna till Kaeth och Lousis på middag en dag och de bodde inne i staden Thessaloniki, som är Greklands näst största stad. Det är även där som Thomas pappa kommer ifrån.
Då man närmar sig och åker nedför berget så är det en magnifik utsikt.

Tänk er som ett stort landskap, helt öppet med lite dalar o kullar varstans. Till vänster om detta landskap så ser ni hur havet öppnar sig, inbjudande med sin vackra glans. I landskapet och upp mot kullarna så ser man hur fler och fler grekiska hus visar sig. På vissa ställen ser det ut som någon bara kastat ut dem och de hamnat på ett jättekonstigt ställe, medan det på andra ställen ligger tätt, tätt ihop och myser.
Ju längre vi kör nerför vägen desto mer av detta ser vi, solen står högt på himlen och på sidorna så börjar det komma industrier och affärer. Vi kör förbi en fabrik där de tillverkar ouzo och landskapet precis brevid tillhandahåller en vinodling. En ganska liten dock, mest för syns skull men en del av vindruvorna används ju.
Vi åker förbi avtagsvägen till flygplatsen, och blir omkörd av alla möjliga bilar.

Då vi åker in i Thessaloniki så är det gator överallt, massor av människor, bilar, affärer, en skola, en sportarena. Det är underbart väder och vi kan se havet. Ungefär som om vi vore i Venice Beach, fast ändå inte..
Medan vi åker gata upp, gata ner, gata åt sidan så visar Thomas pappa vart han växte upp, var de bodde, var hans mamma jobbade och var hans skola låg. Tillslut så anländer vi till rätt gata där vi hade tur nog att hitta en perfekt parkeringsplats.

Huset de bodde i ägde de och de hade även hyresgäster som bor där. Det var ett fint 3-våningshus som såg typiskt grekiskt ut och det var otroligt inbjudande att komma in i trapphuset där det var behagligt ljust och det stod stora, gröna växter som lättade upp stämningen.
Då vi kommer in i lägenheten så börjar vi i hallen, rakt fram är köket som inte är sådär jättestort men väldigt väldigt fint. Till höger från hallen så är vardagsrummet, högt i tak och ljust. Vi gick ut på balkongen, lite småliten men ändå stor för den gick runt huset och längs med så hängde det blomsterlådor.
Kaeth hade lagat mat hela dagen, såg det ut som, och vi funderade lite på hur vi skulle få i oss allt detta, men det fick bli ett senare, mycket godare, problem.



Kaeths mamma tittade förbi också, en helt underbar liten tant som är glad hela tiden. Lite smårund med ett glatt, solbränt ansikte och vitt, lockigt hår, sådär typiskt som tanter kan ha det =) Jag förstod ju inte ett jota av vad hon pratade om, men tydligen så var både jag och Alexander fina.
Efter ett tag blev det dags att sätta sig till bords och tallriken vi fick framför oss bestod av; (om jag nu minns allt)
kalvlimpa, köttbitar, köttgryta, nån slags grönsaksröra, ris, potatis på grekiskt vis, ugnssteka auberginer med grönsaksröra, tzasiki, auberginröra med fetaost, grekisk bondsallad, grönsallad, bröd och säkert nåt mer.
Oj vad vi blev mätta!
Alexander blev mitt i maten jätteledsen och började gråta sådär hysteriskt som han kan göra ibland, då fick jag gå och trösta honom och genom detta skaffade jag mig en ganska bra ursäkt eftersom jag var så mätt och hade en del kvar på tallriken, kändes lite småpinsamt att lämna allt det.
Lillgrisen ville inte sluta skrika, Thomas kom in och försökte ett tag han också. Men sen kom Louisos in, och körde lite snällt sådär, ut oss. Vi blev lite halvpaffa för det var vi inte riktigt beredda på, men ja som sagt, i Grekland så gillar folk barn!
Sen lekte han med Alexander i säkert 2 timmar medan vi andra gick loss på desserten, japp..det blev dessert.
Och eftersom vi var i Grekland så blev det en söt, sliskig och STOR dessert, nämligen Tolomba.
Det ser ut ungefär som en friterad banan, ganska stor och smakar ungefär som friterad banan fast 100 gånger sötare. Så sött så man faktiskt var tvungen att ha glass till för att neutralisera lite.
Det ni..

Efter maten så var vi kvar en liten stund men sen kände vi att det var dags att röra på sig, så vi packade in oss i bilen för att hitta ett lämpligt ställe där vi kunde dricka lite kaffe.
Runt och runt åkte vi, gata upp och gata ner tills vi såg ett café precis vid havet där vi kunde sätta oss. Så medan Thomas pappa gick för att parkera bilen, så satte vi oss och beställde.
Grekiskt kaffe såklart, vad annars? ;) Förutom Thomas då som hade hakat upp sig på Frappé hehe

Sen så gick vi bort till statyn av Sokrates, eftersom det kunde vara kul att ställa Alexander där under. Vi skojar ju lite lätt om att Alexander är "Alexader den store" och hans lärare var ju Aristoteles, lite halvskoj sådär. Men gulligt var det! Sen när han blir äldre så kan vi nog får roligare kort eftersom han kan sitta på statyn istället.

Efter detta besök och denna lilla fika så åkte vi hemåt igen, trötta efter dagens äventyr.

Herregud, jag tror min son hamnat i nån slags fas.

Nu har han vart gnällig i flera dagar; tycker inte att något är speciellt roligt och skulle det vara roligt så är så bara fallet en liten stund, sen är det tråkigt igen.

Men denna dagen tror jag hittills tagit priset.

Han vaknade imorse vid halv åtta/åtta; smågnällig.
På med kläder och allt sån där morgonmys och det gick sådär..sen var det grötdags. Det gick ner.

Blöjbyte och tandborstning = karatesparkar och bakåtkast

Förmiddagsvila = gråt/skrik och inte en chans överhuvudtaget

Näe, så ungen fick vara uppe en stund till, satt och lekte lite på sin matta+babygym+leksaker+allt annat som fanns i närheten. Rullade iväg litegrann.

Sova? Näe

Var med och hängde upp tvätten, såg när mamma gjorde mat.

Äta? Näe
Sova? Näe
Skrika? Japp

Jag höll på bli skogstokig! Man känner sig maktlös och man är trött och har ingen aning om vad man ska göra eftersom ingenting faktiskt duger.

Men så fick han ett smörgåskex! Och det var ju ganska roligt..och eftersom det var ganska roligt så kunde jag ju smuggla in maten i munnen på honom samtidigt.
Man får inte vara dum när man har barn..
Så ätit fick han! Och jag med, en smörgås :D

Sova? NÄE!

Hepp..gos i soffan en stund, tråkigt.
Ner på mattan med leksaker..halvroligt. Så kastade han sig framåt och blev liggandes, pratandes i babygymmet.
Märkte ett liten glimt av trötthet utan gnäll så snabbt som attan var det in till sängen och ner med ungen.
Smågnäll i några sekunder och SEN tokdäckade han!

Får se hur resten av dagen blir. Förhoppningsvis blir den god, trevlig och gnällfri =)

Nu har jag beställt övningskompendiet inför högskoleprovet! Så nu är det 2 månader hårdplugg för att memorera latinska ord, synonymer och hela fadderullan samt övning av gamla prov för nu jädrar ska jag skrälla på högskoleprovet!

Inte för att jag tror det kommer hända för jag suger så fett på mattedelen, men jag har höga ambitioner! =)

Så inom 3 dagar kommer lugnet vara över, Alexander kommer få hjälpa till han också så mycket han bara kan.

Någon mer som ska skriva?

I fredags så åkte vi ut en tur till min kära mor och far för ett litet besök. Vi hade ju inte setts sen innan vi åkte till Grekland, och det var ju ett bra tag sedan..minst sagt.

Så vi brummade ut mot Kungsbacka där lillgrisen lyckades med konststycket att somna strax innan Kållered (10 minuter kvar tills vi var framme) Kändes ju sådär halvbra eftersom vi inte riktig visste vad vi skulle göra med honom. Men då vi kom fram parkerade vi bilen så där käckt så vi kunde se honom från fönstret.
Min lilla mamma satte på kaffe och pappa sprang fram och tillbaka medan han väntade på samtal från Telia, datastrul i vanlig ordning.
Vi hade tagit med oss resten av kärleksmumsen som jag hade bakat dagen innan, och de smakade fortfarande jättegott!

Thomas satt och spanade på Alexander från fönstret och helt plötsligt slog han upp sina skinanade blå och såg jätteförvånad ut.
"Hallå! Var är ni? Var är jag?"
Stackarn var jätteförvirrad och det blir inte bättre då Thomas hämtade in honom och satte ner honom i stolen i köket.
Han tittade sig lite omkring, tittade på mormor som var själaglad, tittade på mamma som satt och åt kaka, tittade på pappa...

UÄÄÄÄÄ!!!

Och så föll han in i ett gråt som kunde få vilket hjärta som helst att göra ont. Mormor skulle försöka lösa det genom att leka tittut, kanske inte rätt tillfälle för tårarna sprutar o tänderna blottas.
Tillslut insåg vi att det bästa ändå kanske vore att åka vidare, för stackarn hade inga planer på att upphöra med sitt gråt. Så vi bestämde att vi får träffas en annan gång.

In i bilen igen och brumbrum mot Frillesås där vi skulle hälsa på tant Sara och farbror Magnus, det var grillingtime!
Dessutom så skulle Johan, Annika och Albin vara där, samt Thomas gamla pluggkompis Thomas och hans tjej Linda.
En trevlig liten samling med andra ord. Vi höll våra tummar för att Alexander inte skulle börja gråta igen, för då skulle vi få åka hem.

Då vi kom fram så var grillen redan igång och Magnus sprang upp och ner, fram och tillbaka. Efter en stund så kom alla andra också, förutom Sara som fortfarande jobbade. Det var rundvandring av huset för att se hur långt bygget hade framskridit och det som hade hänt sen vi var där sist var att köket hade anlänt (stod iofs i ett annat rum) men några skåp hade ändå hittat sin plats på väggen.
Ska fråga Magnus om jag inte kan få lägga upp lite kort på bloggen nästa gång vi vart där, så får ni se vad det är jag pratar om.

Alexander började bli lite grinig så vi tänkte att det kunde vara en bra idé att få honom att sova lite. Men som vanligt höll han inte med. Men jag måste ändå säga att vi var rätt nära men det var ju så mycket att titta på och då är det ju tråkigt att sova för det kan ju faktiskt hända att man missar något...
Jag stod ett tag med honom men näe. Så han fick äta lite och så blev det dags att sätta sig vid bordet.

Magnus hade grillat kycklingfileér och till detta var det potatissallad, kokt potatis, en härligt god grönsallad och gräddfil. Alexander satt i sin sulky bredvid oss, ögonen rödsvullna och stora som tefat, men sova; näe.
Helt plötsligt så kom tant Sara och då blev Alexander glad! Han tycker verkligen om tant Sara och farbror Magnus.

Efter maten försvann alla förutom jag och Sara försvann ut för en liten lekstund och titt på tomten. Vi satt o tjötade o gjorde kaffe och Sara höll på däcka.
Hon hade vart uppe sen 4 på morgonen, stackarn, men så är det att vara delägare i en affär. De är hårt men Sara är duktig! Magnus är också duktig =)

Efter 20-30 minuter kom resten av sällskapet in igen.

Så dracks det kaffe och mumsades på rulltårta och kakor. Men sen var vi faktiskt tvugna att åka för klockan hade tickat iväg och lillemannen var ju tvungen att komma hem och sova.

Så avsutades den trevliga kvällen och alla var nöjda och glada