emoen

Lovade för ett tag sedan att lägga in bild på Alexanders paketkalender när den var klar, och den har vart klar ett bra tag =) Väntade bara på guldgrejerna..men här kommer en bild iaf!

                      

Borderi och guldgrejjer från Ateljé Margaretha

Alexander och mamma Kerstin hade kommit i vattnet och det var dags att samlas i en ring för att sjunga den välkända namnsången.
Den går typ
"hej jag heter [ditt namn], visa oss vad du kan. [namn] h*n kan (sparka, gunga, hoppa etc) o vi kan likadant. Hoppa hoppa hoppa and so on..."

Brevid dem så stog Karin, Danne o lilla David. David tyckte det var skoj o plaskade hej vilt med sina armar. Alexander tittade lite snett mot honom precis som om han funderade på han var klok eller inte som var så där glad i vattnet. När det var Alexanders tur för presentationen i namnsången så valde han (mamma Kerstin) att gunga fram och tillbaka. Inget hopp där inte, men det var många andra som valde det och när Alexander åkte upp i luften så sprattlade benen hej vilt fram o tillbaks och han var inte speciellt glad.
Efter namnsången så sjungdes det en annan sång som handlade om nån båt som åkte på nåt hav o nån kapten som vinkade o sånt. Inte heller direkt populärt i Alexanders stora värld.

Så blev det dags för dagens "utmaning". Ingen utmaning egentligen utan mer en övning, men mamma Kerstin tänkte att detta kunde bli en utmaning. Så vad handlade det då om? Jooo...man skulle ha en flytring (som sån där som man kan sitta i ni vet) och då skulle ungen ner i den och armarna runt om så dom satt där i. Sen skulle en leksak eller nåt läggas framför så skulle de ta sig framt ill den genom att sparka. Lät ju verkligen jätte enkelt. Men de flesta av oss vet att allt är inte alltid så lätt som det låter. Mamma Kerstin hämtade en flytring till sin lille son och gjorde ett tappert försök att få ner honom i hålet. Redan där stötte de på ett problem, Alexanders ben. Trots att han är ett väldigt litet gossebarn så blir benen lite större när de böjs och inte är räta. Så tant Karin var snäll och hjälpte till att få ner Alexander.

Men att sitta i denna ring var inte det lättaste då Alexander gärna blev något framtung, eller så var han på väg att glida ner genom hålet och ner i vattnet. Mamma Kerstin höll ju en hand under rumpan, men det var svårt att hålla där samtidigt som den lille pojken åkte fram så hon fick hålla där o sedan bak och sedan under igen!
Oj oj oj, inte konstigt att tårarna kom fortare än kvickt.

Ringen kastades bort en stund och lite andra övningar gjordes, bland annat så visade Alexander hur man dyker och det gick ju bra iaf. Lite chockad som vanligt, men det gick bra ändå. Sprattlade som en liten fisk under vattnet..
Sedan gjordes ett nytt försök med ringen, fast nu hade de den gula sidan upp istället för den blå. Det gick liiite bättre den här gången. Alexander hade fått syn på en leksak som han jagade runt som värsta galningen och blev något frustrerad när han aldrig fick tag på den. Så några sekunder fungerade det faktiskt att flyta och sprattla. Dock försökte han äta upp flytringen vilket kanske inte var världens smartaste idé.

I nästa vecka: Sista gången med Krabban, vad kommer ske då? Kommer Alexander lära sig sitta i ringen utan att tippa fram? Och finns det svarta märkes sköldar och inte bara de otroligt fula blå och röda?
 Ahh..spännanade värre! För att inte missa denna otroliga episod så rekommenderas att ni följer bloggen via blogglovin! Där letar ni rätt på denna blogg och lägger den på listan!

Resumé: I förra veckan så var Alexander inte alls glad över att vara i vattnet. Det var eviga tjut, gnäll, skrik och gråt över det mesta. Under namnsången när det var dags att hoppa så blev det för mycket och Alexander pallade inte trycket utan bröt ihop, inte bara en utan TRE gånger. Är det kört nu? Kommer Alexander aldrig mer vilja simma igen?
Här kommer veckans episod av....BABYSIMMET

Denna veckan så var de verkligen i tid. Väskan var packad många timmar innan, mamma Kerstin påklädd och redo och  Alexander hade ätit i god tid och sovit en stund. Allt var så perfekt det bara kunde bli för att denna lektionen skulle bli mer lyckad än den förra.
Inpackningen i bilen skedde även i god tid och mamma Kerstin behövde inte komma på att hon hade glömt ta med sig blöjor eftersom de också var nerpackade.

Brumbrum in mot staden och parkeringen. Eftersom det var en hel del snö så fick pappa Thomas tända lamporna på bilen för att kunna se något (starka lampor). Tydligen så var det en tant mitt emot som störde sig på detta och bara för att jäklas så satte hon också på sitt helljus vilket gjorde att pappa Thomas inte såg ett jädra skit...mamma Kerstin muttrade en massa fula ord om tanten, givetvis utom räckhåll för lilla Alexander som låg o sussade i sin bilbarnstol.
När de kom framtill entrén så hade tidslåset gått igång igen (trots att detta blivit påpekat x antal gånger). I stora drag betydde detta alltså att det inte spelade någon roll hur många gånger koden knappades in, inget hände. Tillslut kom ett annat par ut och då kom den lilla familjen in.

Ner i omklädningsrummet för att tjöta ett tag med de andra mammorna. Komiskt nog så sov alla bebisarna i omklädningsrummet och ingen av de små mammorna ville väcka sina änglar eftersom alla visste att det kunde innebära gnäll och gråt, och detta ville man ju då till största pris undvika precis innan simlektionen.
När gruppen innan sjung på sin "Vinka hejdå" sång så kunde Alexanders grupp smyga sig in och göra sig redo genom att ta på sig de otroligt snygga badbyxorna! Varför man inte tar på det innan är för att det så lätt kan hända en olycka, och det är definitivt ingen höjdare!

Nu var det dags att hoppa i vattnet...mamma Kerstin var liiite orolig för hur det skulle gå men ner i vattnet gick hon och pappa Thomas gav henne Alexander som tog sig ett ansiktsuttryck som var lite svårtolkat. Antingen så skulle han skratta, börja gråta eller fortsätta se jättechockad ut.

Hur kommer det att gå? Kommer Alexander vara redo för dagens utmaning?

Följ den spännande upplösningen!

Det går framåt med smakportionerna här hemma. Igår så åt han ca 1½ msk broccolipuré som jag hade blandat med 1½ msk potatispuré.
Vi har alltså gått från kväljningar till att gapa efter skeden och börja göra konstiga ljud om jag inte är snabb nog med maten. Dessutom så får han ju vatten i flaska och han fullkomligen ÄLSKAR vatten.

När jag var gravid så var jag inne i en bokaffär och såg en bok som hette "Första Mosboken".  Vad bra tänkte jag, den måste jag ju köpa för den verkade väldigt skojsig.
Men som alltid när man tänker på allt man ska göra så blir det oftast inte av. Och det blev inte av att jag fick köpt den där boken heller.

Men så förra veckan när jag o Therése var inne i stan så tog jag tillfället i akt och gick in i affären för att köpa den där mosboken. Men vad hade hänt? Jo..den fanns inte kvar. Han i kassan hade precis letat efter den och den var tokslut, dessutom kunde han inte se att förlaget skulle komma med fler böcker heller.
Det var då jag insåg att jag kanske inte borde väntat 7 månader på att köpa den där boken.

MEN alla mina vänner, gissa vad jag hittade på adlibris? Jo tada! Gissa om jag blev tokglad =)

Så nu kan vi fortsätta våran trevliga färd i det magiska purélandet

                        

Igår gjorde jag o Thomas vårt bästa för att undvika melodifestivalen. Det är liksom inte samma grej och den suger riktigt fett nu för tiden.
Så vi hyrde film, en riktigt bra skräckis som hette "The messengers". Kan varmt rekommendera den om ni känner för att hoppa till några gånger (Alexander skrattade ganska gott åt mig).

Eftersom vi numer är en småbarnsfamilj och risken för att somna på soffan är överhängande stor på kvällarna så satte vi på filmen vid 18.45-tiden nånting för att orka se hela.
När filmen sen var slut så var klockan bara 20.20 och jag insåg att vi faktiskt skulle hinna se en stor del av melodifestivalen också. Så skiten åkte på ändå *muttrar lite*

Ooooch som man kunde tänka sig, EMD och Molly till final. Eftersom detta suger rätt fett, iaf EMD för Molly var rätt bra, men EMD kommer inte vinna, lärde sig ingen läxan förra året? Vi måste ha något ANNORLUNDA

Eftersom jag har en förmåga att tänka för mycket så har jag givetvis många tankar och åsikter angående melodifestvalen;

* Hur kommer det sig att Amy Diamond fortfarande ser ut och beter sig som 12 fastän hon är 17, alltså äldre än Molly Sandén som inte alls ser ut eller beter sig som 12.
* Velvet och BWO, ni kom inte så långt för folk har TRÖTTNAT! Att se samma artister år efter år efter år efter år blir ganska långtråkigt i längden, speciellt när soundet är likadant. Byt ut!
* För att förhindra att exempelvis EMD bara går vidare pga sina fans (för låten var ju inget att hänga i granen om man säger så) så tycker jag att vi inför ett röstningsförbud för småtjejer och hormonstinta tonårstjejer.
* Jag förstår mig verkligen inte på pausunderhållningen. Vad f**, får man visa vad som helst?
* Sparka Christer Björkman. DiLeva skulle vara en rolig ersättare :D

Och sedan en tanke som inte har med Melodifestivalen att göra..men varför visar tv 3 repriser av sex & the city varje vardag kl 17? Det är ju inte direkt rumsrent om man säger så och många yngre människor är hemma vid den tiden och borde faktiskt inte se sånt (nej, det borde dom faktiskt inte)

Har blivit utmanad av Katta

Jag gör som Katta och utmanar alla som läser detta

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg och radera mina svar. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du? Erstin med K i början
2. Ett ord på fyra bokstäver: Kram
3. Flicknamn: Karoline
4. Pojknamn: Krister
5. Yrke: Kranförare
6. Färg: Kritvit
7. Klädesplagg: Kråsskjorta
8. Mat: Kalops
9. Sak i badrummet: Kran
10. Plats/stad: Kalmar
11. En orsak att vara sen: Kö i trafiken
12. Något man skriker: Klister??! (om man trampat eller fastnat i klister o blir arg/chockad/förvirrad så skriker man ju)
13. Film: Karlsson på taket
14. Något man dricker: Katrinplommonjuice
15. Band: Kizz
16. Djur: Ko
17. Gatunamn: Karlavägen
18. Bil: Kaa (står inget om att det inte får vara modell =)
19. Sång: Kärleken är med Jill Johnson
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Kuddkrig

Usch han är så trött stackarn, han har sovit nästan hela dagen. Läste på bipacksedeln och det står inget om trötthet som biverkning, däremot kan man bli rastlös men det är han ju verkligen inte.

Något som däremot är positivt är att han inte hostat en endaste gång idag *woho* Tror vi hoppar hostmedicinen ikväll och ser hur det går.

Men han är ju som sagt sig själv när han är vaken och han äter bra, allmäntillståndet är ju ändå bra förutom att han är trött då. Får väl se hur det är med honom imon.

Igår så var det återigen babysim, nu är det inte många gånger kvar av denna kursen...

Thomas var inte med denna gången så det var bara jag o lillgrisen. Blev lite sena eftersom jag hade en del att göra innan vi skulle åka. Precis när vi packat in oss i bilen..VAD kommer jag då på?
Jo...inga blöjor med mig *sucka* Tittade ändå i väskan 2 gånger eftersom det kändes så tomt men tyckte att jag hade allt med mig.
Så det var bara att rusa upp o grabba tag i det man fick tag på och sen ut till bilen igen.

Eftersom en försening sällan kommer ensam så hade vi även problem när vi skulle in. Koden fungerade inte!
AAAHH..
Men jag var inte den enda som stog där utanför utan två andra par stog också där och var smått irriterade över detta...men vi kom in när ett annat par kom ut så det var ju lugnt ändå.

Ner o byta om snabbt som attan och tänka sig att vi hann! Fast jag får nog ajjabajja mig själv en hel del för min stress gick ut över Alexander som absolut inte ville vara med den första kvarten av simmet. Inget var roligt och under namnleken när vi skulle hoppa så blev det näst intill katastrof. En väääldigt ledsen kille, högröd i ansiktet, axlar upp, tårar som rann och STORTJUT. Inte bara en utan x antal gånger...

Men sen så blev han lite gladare, lagom tills det var färdigsimmat haha, så typiskt på nåt sätt.

Vi gjorde ändå 3 grunddyk och han var så duktig för nu när jag tog ner honom under vattnet så simmar han (sprattlar frenetiskt med sina ben) och när jag drog upp honom mot min axel så fortsatte han o sparka mot min mage. Så jag tror inte det framtida torpeddyket kommer bli några större problem direkt. Dessutom så sparkar han galant med benen nu när han ligger på mage och på rygg.

Min lilla framtida os-medaljör på 100 m crawl :D

Vargen är på väg att utrotas, gör din röst hörd


Är du intresserad av att skriva på uppropet så klickar du här

I förrågår så kände vi oss redo för att ge oss på det här med smakportioner. Dagen till ära så hade jag handlat in lite grejer från Happyland för att göra måltiden lite roligare. Hade nämligen sett lite fina tallrikar från rätt start  med motiv från gamla sagor. Mitt val föll på Hattstugan, så bedårande!

                                                                                  

Hittade en haklapp till också eftersom jag fått för mig att det kunde bli ganska grisigt.

Så på eftermiddagen när det var middagsdags så satte vi lillgrisen vid bordet som vanligt, på med förklädet, fram med skeden och potatispurén.

                                                                                  

Måste ändå säga att det gick ganska bra. Nu har jag ju aldrig gett smakisar till något annat barn förut. Men han verkade lite halvintresserad av det och är han vä fick det i munnen så såg han ganska förnärmad ut, sen chockad o sen dreglade han ut det. Men skam den som ger sig =)

                                                                          

Idag så tänkte jag att jag skulle få Alexander att sova ut ordentligt på förmiddagen så vi kunde slippa dom här hattigamini tupplurarna som han har börjat med (sova en liten stund o sen vakna lika trött).
Eftersom jag ändå var tvungen att gå till affären så tog jag en som låg en timma härifrån så vi fick oss en ordentligt långpromenad!

Han sov större delen av vägen, även inne i affären (här blev jag ganska överraskad...) och sedan ungefär halva tiden som det tog att gå hem. Nu ligger han här på mage på täcket och övar på att vända sig. Fast så mycket vändningar vet jag inte om det blir. Han ligger o viftar med benen och vrider på huvudet, suger lite på tummen och verkar inte direkt så supernöjd..

I söndags när vi kom till simhallen så började jag fundera på om allt hade blivit inställt.
Så lite folk!
De som var i omklädningsrummet var de som redan hade simmat lektionen innaninnan och som höll på göra sig iordning. Men för lektionen som skulle börja, alltså den vi skulle vara med i, så var det bara jag där.

Först tänkte jag då att det blivit inställt, men då borde de ju mailat eller ringt o berättat detta och jag hade inte hört ett endaste pip. Denna tanke slog mig flera gånger.
Sen tänkte jag att det var sportlov kanske? Men det har inte gått ut nån information om detta heller och dessutom så var det ju lektioner och då verkade det ju lite konstigt att de skulle få simma men inte vi. Så den tanken slopades också.
Tillslut kom jag fram till att det kanske bara skulle vara jag o Alexander i vattnet, vilket skulle innebära mer tid för oss..

När klockan var 20 över (börjar halv) så kom det en mamma till, och en till, och nån mer tror jag. Då började jag andas ut lite och tänkte att det faktiskt skulle bli lektion ändå. Men det var inte många där inte. Av runt 10 stycken i vanliga fall så var hälften där.

Vi började som vanligt med att sjunga namnsången o göra rörelser till. Alexander ville sparka i vattnet, men det ville inte instruktören eftersom de 2 som var innan hade sparkat, så hon tyckte vi skulle hoppa. Så hon ändrade till hoppa istället för sparka. Alexander blev icke glad över detta tilltag eftersom han faktiskt ville sparka! Så han blev grinig.

Sen sjung vi bäbä vita *bubbel* och efter det så gjorde vi lite flytövningar i väntan på att hon skulle gå runt med hinken o göra hinktestet för att se om vi var redo för dyk! Hinktestet för er som missat detta är när man häller vatten över bebisens huvud för att se så de stänger ordentligt och inte andas in vattnet.
Första bebisen klarade det och gjorde det näst längsta dyket =)
Bebisen efter klarade inte hinktestet och fick vänta lite. (fick göra ett dyk senare på lektionen)

Alexander klarade hinktestet första gången, men inte andra, så därför skulle vi öva lite mer på detta innan han kunde dyka. Varje gång han fick vatten över huvudet så såg han lite förvånad ut. När instruktören kom tillbaka efter ett tag så sa jag att det hade gått ganska bra och därför tyckte hon att vi kunde testa med det absolut första grunddyket!

Då gör man så att jag håller mina händer under Alexander och klämmer hans armar mellan mina tummar och händer. Sedan tar jag ögonkontakt, säger "ååååå dyk" och då tar jag ner honom under vattnet, drar honom i lagom fart mot mig och lägger upp honom mot min axel.
Anledningen till varför man ska lägga barnet mot axeln och inte titta på dem direkt efter, är för att vissa föräldrar kan se ganska skärrade ut och då tror ju barnet att det var nåt farligt, vilket det inte är. Men det gick JÄTTEBRA för lillgrisen! Han var så duktig, såg väldigt chockad ut o lite trumpen..men ja.
Så efter en stund gjorde vi ett till dyk, men då blev det lite för mycket för honom och han började gråta. Så då fick pappa komma fram till kanten o leka lite med honom så han blev glad igen.

Det roligaste med allt detta är att Thomas nu börjar bli sugen på att komma ner i vattnet, och det ska jag säga er är inte dåligt, eftersom det värsta Thomas vet är bassänger.
Framsteg =)

Igår var det faktiskt näst intill hopplöst med lillgrisen här hemma. Vet inte om det kan bero på att det vart på tok för mycket de senaste dagarna eller om det beror på den lilla tanden (!) som är på väg upp.

I vilket fall som helst så kom min syster o hälsade på för vi skulle planera vår födelsedagsfest (icke att missa den 17e folket..då blir man hela 25 år!) som vi ska ha till helgen. Kommer bli riktigt mumsmums =)

När vi satt ner o skulle äta så skrämde han slag på henne genom att bara börja gallskrika. Eftersom detta tillhör hans ovanligheter så blev hon lite smått skärrad och undrade vad han gjorde.
Bytte blöjan, ammade och fick honom att somna tillslut, men bara i 40 minuter. Sen vaknade han och var på g igen. Glad en liten stund men sen började han bli grinig igen.

INGET jag gjorde fungerade. Gav honom mat..ne...sova? Ne...AAAHHH

Men som tur var så blev det bättre sen på kvällen. Jag var helt tokslut och vid 22 sussade jag gott...

...ligga på mage och öva på att vända sig är inte alltid det lättaste eller roligaste och kan stundtals vara ganska tråkigt..

Igår så var vi på återsim på Lundbybadet, och alla ni som följt bloggen någorlunda vet att jag inte är det största fanet av Lundbybadet direkt..och det som hände igår hjälpte ju inte direkt till att förbättra situationen.

Jo..så vi skulle alltså på återsim eftersom vi missat 2 gånger och har rätt att ta igen en gång. Jag pratade med hon i kassan i torsdags o sa att det bara var att fråga i kassan sen när vi kom så skulle dom förklara vart vi skulle o så.
Nemas problemas liksom..

När vi kom dit igår så började det med att dörren var låst..LÅST! Vi hade ingen kod, ingen var i närheten men tillslut så var det någon som satte sig vid fönstret så då sprang jag dit o bankade så han kom o hjälpte oss in. Då vi kom in  så såg vi att det inte fanns någon kassa eller reception för allt var IGENBOMMAT! (ingen personal heller) Nu började jag få panik o bli stressad eftersom vi snart skulle befinna oss nere i vattnet. När jag hamnar i detta läge så blir jag en bitch (lite enligt Thomas och mucho grande enligt mig själv). Som den totalbitch jag alltså förvandlades till så blev jag arg, frustrerad o högljud (kom ihåg mina tidigare erfarenheter av Lundbybadet nu..)
In kom vi iaf på nåt sätt, fast hittade inte herrarnas omklädningsrum...som då låg en våning under (!)
Hallå?
ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH

Frågade en snäll mamma om hjälp och hon förklarade hur man tog sig till bassängen o allt sånt.
Iaf..in i omklädningsrummet o stressombyte o stressdusch för att hinna. Följde rutinerna som vi har där vi brukar gå på babysim, men detta gjorde ingen annan. Ännu mer kaos för mig kände jag och jag blev ännu mer bitchig och tyvärr gick en hel del av min frustration för Lundbybadet ut över stackars Thomas.

Men själva badet gick bra iaf. Alexander klarade hinktestet alldeles utmärkt (man häller vatten över huvudet för att se om han stänger för att utesluta vattnet) och instruktören sa att det inte skulle vara några problem alls för honom att dyka på nästa lektion av babysimmet *stolt*

Sen kom nästa bakslag när vi skulle fortsätta. Jag märkte att det enda som fanns kvar i min påse i duschen var mitt schampo (ja, jag min idiot trodde jag kunde lämna schampo o sånt där det finns utrymme för det). Tvålen låg nån annanstans o min stora jumbo-balsam-flaska var helt tömd och låg på golvet i duschen.

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA IDIOT MÄNNISKOR SOM GÖR SÅNT???! Ursäkta men jag blir så förbannat ARG
Jag har mina misstankar om vilka det var också..

Men jag måste ändå skynda mig att skölja av Alexander eftersom det är kallt och få på honom kläder. Sedan tar jag med honom till duschen i bilbarnstolen o kastar mig själv in i duschen. Då kommer en av personalen o börjar spola (!) golvet. Frågar om jag kan lyfta upp honom på bänken och frågar sedan om hon vet att jag måste vara klar senast 16.30. Frågar då vad klockan är och då är den 20 över.
Nu var jag inte bitchig längre, nu var jag ett monster.

Fortsätter stressa för att hinna och kommer ut till Thomas mer rasande och upprörd än någonsin och tycker verkligen inte om Lundbybadet nånstans.

Men min lille pojk var så duktig iaf!

Lillgrisen ligger här på golvet brevid mig o sussar så sött så. Alltså, han ligger ju inte direkt på golvet, utan på det tjocka täcket med filten på. Så ligger han på mage med nappen i munnen och håller om Ragnar (måste sätta mig vid den andra datorn o skriva nån gång så jag kan lägga in lite bilder!)

Det är bra att han sover lite nu eftersom vi ska iväg o simma senare. Vi ska ta igen nu den gången vi missat så vi iaf kommer ikapp litegranna. Annars så har han vart lite smågrinig de senaste dagarna, har mina misstankar att det kan bero på vaccinationen han fick i onsdags, men det tar nog inte lång tid förräns han är sig själv igen skulle jag tro.

Sen är jag snart klar med Alexanders paketkalendertavla också som jag sytt på ett tag, den blev jättefin =)

Dags att packa upp de anlända matvarorna.

Vi hörs!

Japp..så igår så var vi alltså på den här puréinformationen och det visades en väldigt intressant (?) och väldigt, vad ska man säga..väldigt förklarande film

"Ta fram en potatis.
Skala potatisen.
Är det grönt på den så skär bort det gröna, är det en liten potatis, släng den.
Dela potatisen i bitar.
Lägg bitarna i en kastrull med osaltat vatten
Koka potatisen i ca 15 minuter
Ta upp potatisen och mosa den"

Ja..det var lite underhållande. Kan ju inte direkt påstå att jag blev direkt klokare på det här med måltider men jag antar att tiden kommer utvisa hur det går med detta. Vi tänkte testa med lite potatispuré nu i helgen för att se hur det går...antagligen kommer det vara potatis överallt. Men jag lovar att lägga ut bild på det iaf =)

Igår så var vi o hälsade på tant sköterska på BVC för fyra-månaders-kontrollen. Dessutom så skulle vi på lite information om puré också eftersom det snart är dags att börja med sk smakisar.

Precis innan jag skulle promenera iväg med lillgrisen så känner jag hur det luktar bränt i hela köket. Så där äckligt bränt, som bränt damm som sticker i näsan. Inte dammet utan lukten.
Alla som känner mig vet att jag är livrädd för att saker ska börja brinna, inte vet jag varför men så är det. Så jag får full panik o springer runt o kollar sladdar o bakom elementet *damm* och under kyl o frys *borde dammsuga*  men jag hittar ingenting. In o kollar tvättmaskinen men den är det inte heller några problem med.

Klockan tickar på och vi ska vara där om 25 minuter....

Går ut i hallen o fortsätter ta på oss och går in i köket igen, luktar fortfarande bränt. Ser dock ingen rök o brandlarmet har ju inte reagerat...konstigt. Fast på samma gång som det luktar bränt damm så luktar det som om någon glömt en cigarett i en överfull askkopp. Tänker givetvis på mina grannar. (många i det härhuset är riktiga storbolmare och lukten har en tendens att gärna hälsa på oss allt för ofta)

Klockan tickar och det är 20 minuter kvar..

Fortsätter i hallen och känner hur pulsen ökar. Ska jag våga gå iväg eller kommer att börja brinna? Tar en sista runda i köket och ser på klockan att vi ska vara där om 15 minuter. Inte en chans att vi hinner gå dit. Tänker att börjar det brinna så går brandlarmet och eftersom allt ändå verkade okej och jag inte kunde göra något så sprang jag med barnvagnen mot spårvagnen. Givetvis kom det en modell äldre *aaaaah* vilket, för er som inte vet detta, innebär att man måste LYFTA UPP vagnen *suck* men det var en snäll människa som hjälpte till med detta. Även när vi skulle av så var det en tjej som inte bara hjälpte mig ner med vagnen utan även en annan tjej med barnvagn.
TUSEN TACK!
Ser på klockan att det är 3 minuter kvar. Rusar som en galning.
Givetvis var hissarna trasiga men det fanns en tredje hiss som fungerade och en snäll farbror höll hissen så vi kunde komma in och komma upp till den våningen som vi skulle till.

Ut ur hissen, fort fast med vagnen och befriar den sovande ungen från overallen. Rusar in i väntrummet och hinner PRECIS! Tack o lov för att våran bvc-sköterska brukar vara några minuter sen hon också.

Vi börjar med att väga lillgubben och han har gått upp litegranna och väger nu 6480g (5800 g nånting sist) och han hade växt 2 cm så nu är han 64 cm lång =) Snuttegubben...

Som vanligt så börjar han flörta med sköterskan och hon kunde konstatera hon också att han kommer bli farlig i framtiden med tanke på hur han håller på nu. Jag har också insett detta och bävar inför alla tjejer som kommer busringa hem till oss....

Eftersom Thomas är halvgrek så kommer vi ju antagligen åka en del till Grekland i framtiden med Alexander med tanke på att de har ett hus där o så och därför hade hon funderat lite o kommit fram till att det kanske var bäst att han ändå fick en spruta mot Hepatit B (han skulle egentligen fått den förra gången men då visste hon inte riktigt). Så jag blev tagen litegranna på sängen med sprutan men jag lyckades behålla mitt lugn och Alexander verkade mest bli lite chockad men sen så satte han igång o skratta igen som den lille goingunge han är =)

Detta ledde ju till att jag inte kunde åka in till stan o fika med dom andra mammorna som jag hade tänk. Vaccinationen har ju en liten (?) biverkning som kan innebära en hel del gråt och feber. Så jag o lillgrisen tog oss en promenad hemåt istället.

Hm..jag kan ha gjort bort mig big time, men jag är inte säker än.

Äntligen fick jag tummen ur röven (ursäkta) och fixade en annons till GP med Alexander. Bara 4 månader försent så det är ju inte så dåligt ändå ;)

Grejen är att jag är inte säker på att jag fick allt rätt i annonsen. Skrev jag rätt födelsedatum, stavade jag Thomas efternamn rätt? Skrev jag fel nånstans?

AAAAH..jag tror jag blir galen. Försökte logga in o kolla igen men jag kommer inte åt annonsen.

Jädra shiit

Förstår inte vart tiden tar vägen egentligen. Dagarna bara flyger fram och man hinner knappt med allt som man ska göra. Eller knappt..man hinner inte alls med det.

Men iaf, igår så var vi på öppna förskolan på deras babyverksamhet vilket var ganska trevligt. Det enda är att det har kommit så många nya bebisar vilket är jätteskoj, men det blir så mycket på samma gång!
Alexander tycker ju att det är väldigt roligt med nya människor o älskar att flörta med alla o ska babbla o ha sig. Men igår blev det nästan för mycket efter ett tag då han blev trött men absolut inte ville sova eftersom han skulle titta på allt och se till att inte missa en sekund av det som hände runt omkring honom.

Så det var bara att packa ner honom i vagnen och bege sig hemåt och ojoj vad gott han somnade på vägen hem =)

Idag så var jag på återbesök hos doktorn för att kolla hur det stod till med min infektion. Eftersom jag var inne i min positiva period så antog jag att inget hade förbättras och att hon skulle ge mig starkare mediciner o då skulle det skita sig med amningen och ja...allt var så där skimrande rosa med små hästar som skuttade omkring *NOT*

Iaf..det där lilla fina stick-i-fingret provet som man tar visade att det inte finns någon infektion längre!! OCH det bästa av allt är att hon inte kunde se något hinder för att jag skulle kunna bada på söndag. Blir jag sämre så får jag ju åka in igen men jag räknar inte med att bli sämre så jag tänker hoppa i plurret med Alexander o jädrar vad vi ska babysimma!!

Förra veckan så missade vi ju babysimmet eftersom både jag och Alexander var lite halvrisiga sådär. Eller han var halvrisig o jag var som ett vildvuxet påskris.
Det var ju andra gången för terminen. Nu idag så är det simgång nummer tre som vi OCKSÅ kommer att missa :(
Jag får ju fortfarande inte bada och Thomas är snorförkyld så att han ska dit är ju verkligen ingen höjdare.

Det känns så tråkigt för Alexanders skull att vi missar så många gånger, men även av rent egoistiska skäl för min skull.
Alla på forumet pratar om hur skoj dom har det på simmet o idag är det dags för första dyket för dom som är redo för det. Och här sitter vi, torrlagda o deprimerade på land. Blir inga dyk här inte =(

Sen känns det så dumt också eftersom vi betalt en massa pengar för kursen och det är inte ens säkert vi kan simma igen alla gånger, en får man ju lov att ta igen. Det som känns extra tråkigt är att jag kanske inte får bada nästa vecka heller och då kan man ju fråga sig om det är någon större idé att ens stanna kvar i kursen.
Och sen är det ju det här med tån också, jag vet inte när dom får för sig att göra något med den och då vet jag återigen inte hur lång tid det kommer ta innan jag får lov att bada igen.

Det är lite småstressande faktiskt att inte veta hur saker kommer bli, speciellt eftersom jag är en sån planeringsmänniska