SMARRIGA KÄRLEKSMUMS
EN TREVLIG KVÄLL
Igår kväll så kom då Thomas vänner från Stockholm hit.
Det var Johan, Annika och hennes son Albin (6½ år).
Det finns något som är ganska tråkigt när Thomas kompisar från Stockholm kommer ner, och det är att himlen över Göteborg alltid får för sig att vrida ur sig som en skurtrasa. Det bara öser ner regn och det kommer både uppifrån, nerifrån och från sidorna. Ganska charmigt regn, eftersom det skapar en hög mysfaktor. Men om man är här på semester så tror jag inte man uppskattar denna mysfaktor riktigt på samma sätt som vi gör.
De anlände till stan igår och gick runt lite i regnrusket. Annika och Albin passade på att smita in på Ice Age 3, Thomas och Johan vandrade runt på stan medan jag och Alexander var här hemma och myste.
Efter det lilla äventyret på stan så åkte de hit för att se hur vi har det och så. Det visade sig också att Annika var gravid! Det lilla knytet vet de inte riktigt när det tittar ut eftersom de inte riktigt vet vilken vecka hon är i, men hon trodde själv att bebisen skulle titta ut runt månadsskiftet nov/dec så det är bara att vänta och se, spännanade!
Vi började värma maten; köttfärslimpa med kokt potatis, hemmagjord brunsås och en supergod sallad till detta. Vi pratade lite om allt möjligt och jag måste säga att jag beundrar Annika, för hon är nämligen blind. Att ta hand om ett barn på 6 år samtidigt som man är gravid och blind kan inte vara det lättaste men det går så bra! Och Albin är så underbar för han hjälper henne. Han kommer och tar henne under armen och leder henne dit hon ska och det är så härligt att se!
Maten var helt utsökt och jag åt så mycket så jag trodde jag skulle spricka! Till detta så drack vi lite rödvin och det var mumma!
Klockan tickade på och det började närma sig åkadags för våra gäster; men man kan ju inte bjuda på middag utan att bjuda på kaffe efter maten, det är ju ett måste!
Så vi började dona med disken (det är jag som är diskmaskinen :P) samtidigt som vi gjorde kaffe och dukade upp med kärleksmumsen jag hade bakat lite tidigare.
Kärleksmumsen var väldigt uppskattade, vilket värmde mitt hjärta eftersom jag tycker det är så roligt när folk äter och faktiskt gillar det man gör =) Till kaffet så tog herrarna var sin konjak (lite gulligt =) och jag tog en härligt god baileys.
Ett perfekt slut på en mycket trevlig kväll
Det var Johan, Annika och hennes son Albin (6½ år).
Det finns något som är ganska tråkigt när Thomas kompisar från Stockholm kommer ner, och det är att himlen över Göteborg alltid får för sig att vrida ur sig som en skurtrasa. Det bara öser ner regn och det kommer både uppifrån, nerifrån och från sidorna. Ganska charmigt regn, eftersom det skapar en hög mysfaktor. Men om man är här på semester så tror jag inte man uppskattar denna mysfaktor riktigt på samma sätt som vi gör.
De anlände till stan igår och gick runt lite i regnrusket. Annika och Albin passade på att smita in på Ice Age 3, Thomas och Johan vandrade runt på stan medan jag och Alexander var här hemma och myste.
Efter det lilla äventyret på stan så åkte de hit för att se hur vi har det och så. Det visade sig också att Annika var gravid! Det lilla knytet vet de inte riktigt när det tittar ut eftersom de inte riktigt vet vilken vecka hon är i, men hon trodde själv att bebisen skulle titta ut runt månadsskiftet nov/dec så det är bara att vänta och se, spännanade!
Vi började värma maten; köttfärslimpa med kokt potatis, hemmagjord brunsås och en supergod sallad till detta. Vi pratade lite om allt möjligt och jag måste säga att jag beundrar Annika, för hon är nämligen blind. Att ta hand om ett barn på 6 år samtidigt som man är gravid och blind kan inte vara det lättaste men det går så bra! Och Albin är så underbar för han hjälper henne. Han kommer och tar henne under armen och leder henne dit hon ska och det är så härligt att se!
Maten var helt utsökt och jag åt så mycket så jag trodde jag skulle spricka! Till detta så drack vi lite rödvin och det var mumma!
Klockan tickade på och det började närma sig åkadags för våra gäster; men man kan ju inte bjuda på middag utan att bjuda på kaffe efter maten, det är ju ett måste!
Så vi började dona med disken (det är jag som är diskmaskinen :P) samtidigt som vi gjorde kaffe och dukade upp med kärleksmumsen jag hade bakat lite tidigare.
Kärleksmumsen var väldigt uppskattade, vilket värmde mitt hjärta eftersom jag tycker det är så roligt när folk äter och faktiskt gillar det man gör =) Till kaffet så tog herrarna var sin konjak (lite gulligt =) och jag tog en härligt god baileys.
Ett perfekt slut på en mycket trevlig kväll
BESÖK
Idag så kommer det inte hinna bli så mycket bloggande eftersom vi får besök av Thomas kompisar från Stockholm, Johan, Annika och hennes son Albin.
Dagen till ära så har jag bakat kärleksmums (bild+recept kommer senare) och Thomas har gjort en köttfärslimpa med bacon/lök som fyllning. Mumsmums =)
Jag hoppas att vi hörs igen senare!
Dagen till ära så har jag bakat kärleksmums (bild+recept kommer senare) och Thomas har gjort en köttfärslimpa med bacon/lök som fyllning. Mumsmums =)
Jag hoppas att vi hörs igen senare!
DEN VÄRSTA NATTEN
Då vi kom tillbaka från grottan så märkte vi att vädret inte var på sitt bästa humör.
Återigen så hade det mulnat på och hemska moln började torna upp sig på himlen.
VI hade ju tänkt gå ner och bada, men vi kom fram till att det kanske inte var den bästa idén vi haft under semestenr, så vi fick snällt hålla oss hemma. Vi tog det lugnt, läste lite bok och myste, precis som man ska göra på en semester.
Den natten vaknade jag av att jag hörde ett mullrande någonstans längre bort. Jag tycker verkligen inte om åska, jag är faktiskt ganska rädd för åska efter att vissa grejer hänt (slått ner väldigt nära och saker har gått igång etc), men jag tänkte det är lugnt, den är över 10 km härifrån ..jo jag låg och räknade hur långt bort den var.
Jag tror jag låg och lyssnade på mullret i över en timma när det helt plötsligt började komma närmare.
7 km bort..
Thomas hade också vaknat av mullrandet och kunde inte sova. Alexander, han sov som en stock som han alltid gör då han är trött..
5 km..
Nu var Thomas föräldrar uppe och sprang för det hade börjat blåsa och regna ordentligt och sakerna från verandan var tvugna att plockas in eftersom de skulle blåsa iväg annars. Genom luckspringorna så såg vi blixtens ljus. Det var mycket blixtar kan jag lova och det lät, det lät!
Eftersom Alexanders säng stod nära ett eluttag så beslutade vi oss för att ta och lägga honom i vår säng, ifall det skulle komma eldklot farandes.
3 km...
Nu började jag bli riktigt rädd för det var ett sånt oljud och vi insåg att den var på väg åt vårt håll. Allt gick väldigt snabbt. Thomas föräldrar sprang fram och tillbaka, frågade några gånger om vi ville gå ut och sätta oss i bilen men Thomas hade sett på "Mythbusters" där de hade slagit hål på myten om att man var säkrare i en bil.
Jag visste inte vad jag ville, jag hade full panik. Det var sånt ljus utanför fönstret och blixtrana vandrade fram
BOOM BOOM BOOM
2 km..
1 km..
Thomas mamma frågade återigen om vi inte ville ut i bilen? Huvudströmbrytaren stängdes av, gällde att snabba på för den skulle alldeles strax vara över oss.
Jag satt och skakade i sängen, jag verkligen skakade.
Alexander sov.
BOOOOM
Ett starkt, öronbedövande ljud hördes precis i närheten, ljuset utanför var som om någon lös in genom rutorna med en lampa. Jag skakade ännu mer och trodde till 90% att blixten skulle slå ner och vi skulle dö. Inte en chans att jag skulle ut till bilen, jag vågade inte resa mig från sängen. Tänkte att om jag bara satt still så skulle blixten inte hitta oss (så dumt man tänker då man är rädd)
BOOOOOOOM
Ett ännu högre ljud, nämare. Alexander vaknade och började gallskrika. Jag tog upp honom i famnen, skakade, grät och var helt borta. Tror jag fick en liten släng av panikångest eftersom jag smått började hyperventilera också.
Thomas försökte lugna mig men det gick sådär.
Efter några minuter hörde vi hur åskan rörde sig bortåt ner mot havet istället, men jag kunde inte slappna av för det. Länge låg jag och lyssnade efter ljudet som sakta avtog, men man ska inte ropa hej för tidigt för helt plötsligt så hörde jag hur knallarna närmade sig igen.
Jäses, åh..om ni bara hade vart där.
Men så försvann de bortåt igen, regnet lugnade sig och blåsten avtog.
Min puls däremot var fortfarande på topp och det dröjde ett bra tag innan den lugnade sig såpass så jag kunde somna om.
Dagen efter fick vi reda på att blixten första gången slått ner 600m ifrån oss och andra gången 500m. VIlken tur vi hade haft!
Återigen så hade det mulnat på och hemska moln började torna upp sig på himlen.
VI hade ju tänkt gå ner och bada, men vi kom fram till att det kanske inte var den bästa idén vi haft under semestenr, så vi fick snällt hålla oss hemma. Vi tog det lugnt, läste lite bok och myste, precis som man ska göra på en semester.
Den natten vaknade jag av att jag hörde ett mullrande någonstans längre bort. Jag tycker verkligen inte om åska, jag är faktiskt ganska rädd för åska efter att vissa grejer hänt (slått ner väldigt nära och saker har gått igång etc), men jag tänkte det är lugnt, den är över 10 km härifrån ..jo jag låg och räknade hur långt bort den var.
Jag tror jag låg och lyssnade på mullret i över en timma när det helt plötsligt började komma närmare.
7 km bort..
Thomas hade också vaknat av mullrandet och kunde inte sova. Alexander, han sov som en stock som han alltid gör då han är trött..
5 km..
Nu var Thomas föräldrar uppe och sprang för det hade börjat blåsa och regna ordentligt och sakerna från verandan var tvugna att plockas in eftersom de skulle blåsa iväg annars. Genom luckspringorna så såg vi blixtens ljus. Det var mycket blixtar kan jag lova och det lät, det lät!
Eftersom Alexanders säng stod nära ett eluttag så beslutade vi oss för att ta och lägga honom i vår säng, ifall det skulle komma eldklot farandes.
3 km...
Nu började jag bli riktigt rädd för det var ett sånt oljud och vi insåg att den var på väg åt vårt håll. Allt gick väldigt snabbt. Thomas föräldrar sprang fram och tillbaka, frågade några gånger om vi ville gå ut och sätta oss i bilen men Thomas hade sett på "Mythbusters" där de hade slagit hål på myten om att man var säkrare i en bil.
Jag visste inte vad jag ville, jag hade full panik. Det var sånt ljus utanför fönstret och blixtrana vandrade fram
BOOM BOOM BOOM
2 km..
1 km..
Thomas mamma frågade återigen om vi inte ville ut i bilen? Huvudströmbrytaren stängdes av, gällde att snabba på för den skulle alldeles strax vara över oss.
Jag satt och skakade i sängen, jag verkligen skakade.
Alexander sov.
BOOOOM
Ett starkt, öronbedövande ljud hördes precis i närheten, ljuset utanför var som om någon lös in genom rutorna med en lampa. Jag skakade ännu mer och trodde till 90% att blixten skulle slå ner och vi skulle dö. Inte en chans att jag skulle ut till bilen, jag vågade inte resa mig från sängen. Tänkte att om jag bara satt still så skulle blixten inte hitta oss (så dumt man tänker då man är rädd)
BOOOOOOOM
Ett ännu högre ljud, nämare. Alexander vaknade och började gallskrika. Jag tog upp honom i famnen, skakade, grät och var helt borta. Tror jag fick en liten släng av panikångest eftersom jag smått började hyperventilera också.
Thomas försökte lugna mig men det gick sådär.
Efter några minuter hörde vi hur åskan rörde sig bortåt ner mot havet istället, men jag kunde inte slappna av för det. Länge låg jag och lyssnade efter ljudet som sakta avtog, men man ska inte ropa hej för tidigt för helt plötsligt så hörde jag hur knallarna närmade sig igen.
Jäses, åh..om ni bara hade vart där.
Men så försvann de bortåt igen, regnet lugnade sig och blåsten avtog.
Min puls däremot var fortfarande på topp och det dröjde ett bra tag innan den lugnade sig såpass så jag kunde somna om.
Dagen efter fick vi reda på att blixten första gången slått ner 600m ifrån oss och andra gången 500m. VIlken tur vi hade haft!
PETRALONAS
Nu ska ni inte lita för mycket på min stavning av detta namn, jag tror att det stavas så men jag är inte riktigt säker.
Skit samma! =) Nu ska jag fortsätta berätta om vår Grekland resa för att ni ska bli riktigt sugna på att åka iväg ;)
Thomas ville en dag besöka en grotta som han hade besökt många år tidigare. Han sa att det var jättefint där och ville verkligen dit igen. Jag är ju inte den som är den så jag tyckte vi kunde åka dit och lämna Alexander hos sin farmor och farfar en stund.
Vi har inte direkt lämnat bort Alexander innan, min mamma har haft honom typ 2 timmar så jag kände mig lite sådär över att låta dem passa honom, inte för att jag tror att de inte kan men det är svårt att förklara. Vi känner ju honom på ett annat sätt, vi vet vad vi ska göra om han gråter på ett sätt eller på ett annat sätt eller vad som helst.
Men jag beslutade ändå att det var okej (Thomas har lättare för detta än mig) för Thomas skull, att åka iväg till grottan.
Lillgrisen hade haft en lugn dag så jag kände mig ändå rätt lugn..nästan haha.
Så packade vi in oss i bilen och brummade iväg. Det var lite knas att hitta rätt väg för vi skulle behöva åka genom några byar och det är inte så stort där men ganska rörigt ändå för det var lite dåligt skyltat. Thomas hade ett svagt minne av var detta låg någonstans men det går ju kringelikrokvägar lite varstans så lätt var det inte ändå.
Men det gjorde inget, det var en underbar roadtrip! Så mycket att se och det var så roligt att åka genom byarna och se affärerna och människorna och husen och allt möjligt.
Men sen kändes det inte så bra längre för vi hittade aldrig vägen vi skulle in på.
Thomas tog fram mobilen och ringde sin pappa som bekräftade det vi misstänkt; vi hade åkt för långt.
Brumbrumbilen vändes om och vi åkte tillbaka och gissade oss in på en väg för vi såg ingen skylt. Och vi gissade oss rätt! :D
Att köra dit var ganska nervpirrande också eftersom det är små vägar och stora bilar, folk kör fort och längsmed kanterna står dessa kyrkor som hedrar någon som dött.
Men så kom vi fram! *woho* Det var så vackert! Denna utsikt man ser från berget kan inte återges genom korten men wow! Tittade man upp på berget så kunde man inte sluta förundras över hur stort och långt det var och tänk att det fanns en grotta där inne som var supermegagammal. Tittade man ner mot landskapet så såg man små hus som stod bara mitt i en äng med gult gräs och olivträdsodlingar, vindruveodlingar.
VI parkerade bilen på den angivna parkeringsplatsen och fick sedan stiga på en buss som skulle ta oss upp till grottan. Det tog väl knappt 5 minuter dit och så vandrade vi upp för trapporna.
Vi köpte våra biljetter och han i kassan sa att vi skulle få vänta ca 40 minuter på nästa rundvandring, men under tiden så kunde vi besöka museét så det gjorde vi.
Där inne visade de skelettdelar från olika djur som de hittat i utgrävningarna. Det var så gamla skelettdelar från istidsdjur (mammutar!) och från skallar från människor. De visade ett jordlager från hur långt ner de hade grävt och var de hade hittat sakerna. Djurtänder, skallar, stenar, vapen som de gamla människor hade gjort.
Denna grotta är nämligen lite speciell också, det är nämligen där skelettet från den äldsta människan upptäcktes. Det var på 60-talet då en bonde var ute på vintern för att hitta något. Då han vandrade över berget så märkte att han snön var borta på ett ställe och vips så hade han hittat denna gigantiskt gamla grotta.
Men det är inte bara den äldsta människan som hittats här, utan även det första beviset för att människan kunde göra eld, alltså den första askan! Åh, det var så värt besöket!
När v kom ut från museét så gick vi och satte oss och väntade en stund. Vi upptäckte att hela gruppen brevid oss var danskar, alltså en hel busslast med danskar! Tänk att man skulle hitta såna där =)
Helt plötsligt kom han i kassan ut och ropade nåt på grekiska och jag följde efter, men blev stoppad i entrén utanför grottan
"Sorry lady, you have to wait for the english tour"
Jag fick alltså inte hänga med in =( (grejen var att vi började få lite panik över tiden)
Så vi satte oss igen, och en timma efter vi köpt biljetterna så kom en tjej och sa att det var vår tur. Så vi vandrade in, med inte bara en utan två busslaster med danskar :D
Vi fick inte besöka hela grottan eftersom de fortfarande har pågående utgrävningar där, men vi fick gå längs med en gång där hon ibland stannade och berättade vad de hade hittat just där och var den gamla ingången hade vart och såna saker. Grottan hade även vart ett björnbo, för de gamla björnarna som fanns förr i tiden. Grottan är dessutom väldigt, väldigt stor och vi befann oss ca 50m (tror jag) ner i berget.
Det var lite trångt där inne ibland eftersom vi fick gå mellan dessa droppelare som fanns där inne, och lite halt också eftersom det droppade in vatten. Det såg helt magiskt ut där inne i vissa rum.
Ett av rummen var ganska stort, detta droppgrejer (vet inte vad det heter) hade bildat som pelare i rummet och på de mindre droppade det ner vatten. Grottan levde ju fortfarande och det märktes ju. De var guldfärgade och rummet var upplyst av små lampor som de hade ställt upp.
I ett annat av rummen så fick man se en del av utgrävningen. Under en glasskiva så såg man olika skelettdelar med små siffror brevid och hela taket var fullt av snören med olika nummer. Detta var för att arkeologerna skulle kunna se exakt var i grottan de hittat sakerna.
Det var första gången jag fick se en pågående utgrävning också, så spännande!
Detta vart vårt besök i grottan...senare på kvällen så blev det storm och jag upplevde något riktigt hemskt..
Skit samma! =) Nu ska jag fortsätta berätta om vår Grekland resa för att ni ska bli riktigt sugna på att åka iväg ;)
Thomas ville en dag besöka en grotta som han hade besökt många år tidigare. Han sa att det var jättefint där och ville verkligen dit igen. Jag är ju inte den som är den så jag tyckte vi kunde åka dit och lämna Alexander hos sin farmor och farfar en stund.
Vi har inte direkt lämnat bort Alexander innan, min mamma har haft honom typ 2 timmar så jag kände mig lite sådär över att låta dem passa honom, inte för att jag tror att de inte kan men det är svårt att förklara. Vi känner ju honom på ett annat sätt, vi vet vad vi ska göra om han gråter på ett sätt eller på ett annat sätt eller vad som helst.
Men jag beslutade ändå att det var okej (Thomas har lättare för detta än mig) för Thomas skull, att åka iväg till grottan.
Lillgrisen hade haft en lugn dag så jag kände mig ändå rätt lugn..nästan haha.
Så packade vi in oss i bilen och brummade iväg. Det var lite knas att hitta rätt väg för vi skulle behöva åka genom några byar och det är inte så stort där men ganska rörigt ändå för det var lite dåligt skyltat. Thomas hade ett svagt minne av var detta låg någonstans men det går ju kringelikrokvägar lite varstans så lätt var det inte ändå.
Men det gjorde inget, det var en underbar roadtrip! Så mycket att se och det var så roligt att åka genom byarna och se affärerna och människorna och husen och allt möjligt.
Men sen kändes det inte så bra längre för vi hittade aldrig vägen vi skulle in på.
Thomas tog fram mobilen och ringde sin pappa som bekräftade det vi misstänkt; vi hade åkt för långt.
Brumbrumbilen vändes om och vi åkte tillbaka och gissade oss in på en väg för vi såg ingen skylt. Och vi gissade oss rätt! :D
Att köra dit var ganska nervpirrande också eftersom det är små vägar och stora bilar, folk kör fort och längsmed kanterna står dessa kyrkor som hedrar någon som dött.
Men så kom vi fram! *woho* Det var så vackert! Denna utsikt man ser från berget kan inte återges genom korten men wow! Tittade man upp på berget så kunde man inte sluta förundras över hur stort och långt det var och tänk att det fanns en grotta där inne som var supermegagammal. Tittade man ner mot landskapet så såg man små hus som stod bara mitt i en äng med gult gräs och olivträdsodlingar, vindruveodlingar.
VI parkerade bilen på den angivna parkeringsplatsen och fick sedan stiga på en buss som skulle ta oss upp till grottan. Det tog väl knappt 5 minuter dit och så vandrade vi upp för trapporna.
Vi köpte våra biljetter och han i kassan sa att vi skulle få vänta ca 40 minuter på nästa rundvandring, men under tiden så kunde vi besöka museét så det gjorde vi.
Där inne visade de skelettdelar från olika djur som de hittat i utgrävningarna. Det var så gamla skelettdelar från istidsdjur (mammutar!) och från skallar från människor. De visade ett jordlager från hur långt ner de hade grävt och var de hade hittat sakerna. Djurtänder, skallar, stenar, vapen som de gamla människor hade gjort.
Denna grotta är nämligen lite speciell också, det är nämligen där skelettet från den äldsta människan upptäcktes. Det var på 60-talet då en bonde var ute på vintern för att hitta något. Då han vandrade över berget så märkte att han snön var borta på ett ställe och vips så hade han hittat denna gigantiskt gamla grotta.
Men det är inte bara den äldsta människan som hittats här, utan även det första beviset för att människan kunde göra eld, alltså den första askan! Åh, det var så värt besöket!
När v kom ut från museét så gick vi och satte oss och väntade en stund. Vi upptäckte att hela gruppen brevid oss var danskar, alltså en hel busslast med danskar! Tänk att man skulle hitta såna där =)
Helt plötsligt kom han i kassan ut och ropade nåt på grekiska och jag följde efter, men blev stoppad i entrén utanför grottan
"Sorry lady, you have to wait for the english tour"
Jag fick alltså inte hänga med in =( (grejen var att vi började få lite panik över tiden)
Så vi satte oss igen, och en timma efter vi köpt biljetterna så kom en tjej och sa att det var vår tur. Så vi vandrade in, med inte bara en utan två busslaster med danskar :D
Vi fick inte besöka hela grottan eftersom de fortfarande har pågående utgrävningar där, men vi fick gå längs med en gång där hon ibland stannade och berättade vad de hade hittat just där och var den gamla ingången hade vart och såna saker. Grottan hade även vart ett björnbo, för de gamla björnarna som fanns förr i tiden. Grottan är dessutom väldigt, väldigt stor och vi befann oss ca 50m (tror jag) ner i berget.
Det var lite trångt där inne ibland eftersom vi fick gå mellan dessa droppelare som fanns där inne, och lite halt också eftersom det droppade in vatten. Det såg helt magiskt ut där inne i vissa rum.
Ett av rummen var ganska stort, detta droppgrejer (vet inte vad det heter) hade bildat som pelare i rummet och på de mindre droppade det ner vatten. Grottan levde ju fortfarande och det märktes ju. De var guldfärgade och rummet var upplyst av små lampor som de hade ställt upp.
I ett annat av rummen så fick man se en del av utgrävningen. Under en glasskiva så såg man olika skelettdelar med små siffror brevid och hela taket var fullt av snören med olika nummer. Detta var för att arkeologerna skulle kunna se exakt var i grottan de hittat sakerna.
Det var första gången jag fick se en pågående utgrävning också, så spännande!
Detta vart vårt besök i grottan...senare på kvällen så blev det storm och jag upplevde något riktigt hemskt..
ÄNNU MER
Igår fick Thomas återigen ett ryck och begav sig av mot det stora huset med möbler, även kallat "IKEA".
När han får för sig någonting så är det ganska roligt för han vill att det ska bli klart så fort som möjilgt så att det ser fint och ordnat ut här hemma, mycket trevligt =)
Då han kom hem igen så hade kan köpt
ett nytt mindre skrivbord som vi kan ha i vårt nya sovrum
ytterligare en bokhylla till vardagsrummet
en lampa till Alexanders rum
en bilmatta till Alexanders rum
samt lite andra teknikprylar
Och inte kunde grejerna bara stå här, utan det första han gjorde när han kom hem var att börja montera ihop ski..möblerna =)
Min älskling är ganska rolig då det är dags att montera IKEA möbler.
Han börjar med ett glatt humör och nerdragna axlar...
Sen kan man under monteringstiden höra svordomar och lite andra goheter och varje gång han kommer ut ur rummet så har en del av det glatta humöret försvunnit och axlarna åkt upp.
Då allt är ihopmonterat så brukar humöret inte längre vara glatt och axlarna nuddar nästan öronen. Men jag förstår honom, det är en vetenskap att montera grejer därifrån. Bara han fick se påsen med alla skruvar så åkte axlarna upp några centimeter.
Men nu är det iaf färdigt i vårt sovrum snart, och Alexanders rum börjar bli jättefint! Lite tavlor ska upp och kanske lite andra möbler.
Dessutom hämtade Thomas ner min gamla gunghäst igår som Alexander ska få. Vilka minnen =)
När han får för sig någonting så är det ganska roligt för han vill att det ska bli klart så fort som möjilgt så att det ser fint och ordnat ut här hemma, mycket trevligt =)
Då han kom hem igen så hade kan köpt
ett nytt mindre skrivbord som vi kan ha i vårt nya sovrum
ytterligare en bokhylla till vardagsrummet
en lampa till Alexanders rum
en bilmatta till Alexanders rum
samt lite andra teknikprylar
Och inte kunde grejerna bara stå här, utan det första han gjorde när han kom hem var att börja montera ihop ski..möblerna =)
Min älskling är ganska rolig då det är dags att montera IKEA möbler.
Han börjar med ett glatt humör och nerdragna axlar...
Sen kan man under monteringstiden höra svordomar och lite andra goheter och varje gång han kommer ut ur rummet så har en del av det glatta humöret försvunnit och axlarna åkt upp.
Då allt är ihopmonterat så brukar humöret inte längre vara glatt och axlarna nuddar nästan öronen. Men jag förstår honom, det är en vetenskap att montera grejer därifrån. Bara han fick se påsen med alla skruvar så åkte axlarna upp några centimeter.
Men nu är det iaf färdigt i vårt sovrum snart, och Alexanders rum börjar bli jättefint! Lite tavlor ska upp och kanske lite andra möbler.
Dessutom hämtade Thomas ner min gamla gunghäst igår som Alexander ska få. Vilka minnen =)
ÅLDERSPANIK?
Thomas har på senaste tiden försatt sig i vissa...vi kan kalla dem obekväma situationer när det kommer till min ålder.
Första händelsen inträffade förra veckan då jag vart i affären och en mindre nykter man kommit fram för att prata med mig *surprise*
Ja..så får man lov att fråga hur gammal du är?
25 är jag..
Ja..jag skulle nog gissat på det, att du var någonstans mellan 25-30
De som stod i affären och tittade på mig i just det ögonblicket, kunde se hur hela mitt ansikte förändrades
30...tyckte han att jag såg ut som 30????!!
Jag hade inte smink på mig heller, och då jag inte har smink så brukar människors gissningar landa på runt 19, 20 år.
När Thomas kom hem så var jag ju tvungen att berätta detta fasansfulla, att någon trott jag var 30!!
Jo men..sa Thomas..nu har du ju kommit upp i den ålder då du ser yngre ut med smink än utan.
Där tog det samtalet slut.
Nästa lilla obekväma episod skedde denna morgon då jag sa till Thomas att jag nu hade gått ner allt jag gick upp i helgen, efter tårtor o kakor o allt smarrigt jag hade stoppat i mig.
Jo men..sa Thomas..nu har du ju kommit upp i den åldern där det lätt blir så att man lägger på sig lättare.
Återigen fick konversationen ett hastigt slut..efter att jag gett min älskling en mindre trevlig blick..
Första händelsen inträffade förra veckan då jag vart i affären och en mindre nykter man kommit fram för att prata med mig *surprise*
Ja..så får man lov att fråga hur gammal du är?
25 är jag..
Ja..jag skulle nog gissat på det, att du var någonstans mellan 25-30
De som stod i affären och tittade på mig i just det ögonblicket, kunde se hur hela mitt ansikte förändrades
30...tyckte han att jag såg ut som 30????!!
Jag hade inte smink på mig heller, och då jag inte har smink så brukar människors gissningar landa på runt 19, 20 år.
När Thomas kom hem så var jag ju tvungen att berätta detta fasansfulla, att någon trott jag var 30!!
Jo men..sa Thomas..nu har du ju kommit upp i den ålder då du ser yngre ut med smink än utan.
Där tog det samtalet slut.
Nästa lilla obekväma episod skedde denna morgon då jag sa till Thomas att jag nu hade gått ner allt jag gick upp i helgen, efter tårtor o kakor o allt smarrigt jag hade stoppat i mig.
Jo men..sa Thomas..nu har du ju kommit upp i den åldern där det lätt blir så att man lägger på sig lättare.
Återigen fick konversationen ett hastigt slut..efter att jag gett min älskling en mindre trevlig blick..
LÄMNAD =(
Jo det är sant..jag har jag blivit lämnad..av ingen mindre än min son.
Allt skedde igår kväll. Vi satt vi middagsbordet; jag, Thomas och Alexander. Helt plötsligt kom Thomas på att han skulle möblera om, på kvällen, bara sådär. När annars?
Men..inte idag väl? Inte NU?
Jo, sa Thomas, det får bli nu. För vi kommer aldrig att hinna annars så enda möjligheten är nu, efter jobbet.
Men inte IDAG väl?
Jo, varför inte?
Jahapp.
Thomas satte alltså igång att möblera om medan jag ordnade med tvätt, disk och lillgris. Möbler åkte ur arbetsrummet, golv svabbades och jag kände mig sisådär inombords. Svininfluensan gnagde. Tänk om han blir jättesjuk och jag inte hör om han slutar andas? Tänk om..tänk på det och tänk på det mesta man kan tänka på då man oroar sig
Men Thomas kept on going. Sängen monterades ner, Alexander la sig i sin säng och vi funderade och donade, bar och svor litegrann ibland då vi rev oss eller slog oss på andra sätt. Tillslut så fick vi in Alexanders saker i hans nya rum, och vår säng hade flyttats till det stora rummet. Stora datorn är okopplad, så jag kommer inte åt mina kort förrän ikväll/imorgon
Alexander har tagit första steget mot att flytta hemifrån, han har fått ett eget rum och sover numera själv.
Okej, jag trodde det skulle bli ett helvete, men jag behövde bara springa upp 3 gånger (mardrömmar, allmänt bebisskrik) för att klappa lite på honom och ge honom nappen. Till det stora hela sett så gick det kanon.
Men ändå, min lilla bebis..
Allt skedde igår kväll. Vi satt vi middagsbordet; jag, Thomas och Alexander. Helt plötsligt kom Thomas på att han skulle möblera om, på kvällen, bara sådär. När annars?
Men..inte idag väl? Inte NU?
Jo, sa Thomas, det får bli nu. För vi kommer aldrig att hinna annars så enda möjligheten är nu, efter jobbet.
Men inte IDAG väl?
Jo, varför inte?
Jahapp.
Thomas satte alltså igång att möblera om medan jag ordnade med tvätt, disk och lillgris. Möbler åkte ur arbetsrummet, golv svabbades och jag kände mig sisådär inombords. Svininfluensan gnagde. Tänk om han blir jättesjuk och jag inte hör om han slutar andas? Tänk om..tänk på det och tänk på det mesta man kan tänka på då man oroar sig
Men Thomas kept on going. Sängen monterades ner, Alexander la sig i sin säng och vi funderade och donade, bar och svor litegrann ibland då vi rev oss eller slog oss på andra sätt. Tillslut så fick vi in Alexanders saker i hans nya rum, och vår säng hade flyttats till det stora rummet. Stora datorn är okopplad, så jag kommer inte åt mina kort förrän ikväll/imorgon
Alexander har tagit första steget mot att flytta hemifrån, han har fått ett eget rum och sover numera själv.
Okej, jag trodde det skulle bli ett helvete, men jag behövde bara springa upp 3 gånger (mardrömmar, allmänt bebisskrik) för att klappa lite på honom och ge honom nappen. Till det stora hela sett så gick det kanon.
Men ändå, min lilla bebis..
LYCKLIG
Befinner mig just nu i något slags lyckorus, allt känns så perfekt
Igår fick jag städat klart här hemma och dessutom dammsugit. Känns som en sten fallit ner från mitt hjärta (jag har inte alls höga krav på mig själv ;). Hela lägenheten känns bara sådär tokmysig nu, speciellt med den nya blomman jag köpte.
Dessutom såg jag och Thomas klart på våran Dario Argento *rekommenderas* film "Cat O´Nine Tails" igår. Blev lite besviken över mördaren men annars var det en bra film.
Jag har sovit gott hela natten, Alexander vaknade samtidigt som mig och Thomas och hela familjen satt vid frukostbordet och åt grötfrukost.
Thomas pussade mig på kinden och sa tack för att du finns. Det värmde.
Vi flamsade runt som vanligt på morgonen, Alexander blev trött och somnade jättegott.
Det ösregnar (jag älskar regn!) och jag sitter här med en kopp kaffe
Kan det bli bättre?
Igår fick jag städat klart här hemma och dessutom dammsugit. Känns som en sten fallit ner från mitt hjärta (jag har inte alls höga krav på mig själv ;). Hela lägenheten känns bara sådär tokmysig nu, speciellt med den nya blomman jag köpte.
Dessutom såg jag och Thomas klart på våran Dario Argento *rekommenderas* film "Cat O´Nine Tails" igår. Blev lite besviken över mördaren men annars var det en bra film.
Jag har sovit gott hela natten, Alexander vaknade samtidigt som mig och Thomas och hela familjen satt vid frukostbordet och åt grötfrukost.
Thomas pussade mig på kinden och sa tack för att du finns. Det värmde.
Vi flamsade runt som vanligt på morgonen, Alexander blev trött och somnade jättegott.
Det ösregnar (jag älskar regn!) och jag sitter här med en kopp kaffe
Kan det bli bättre?
JAG VANN!!
Jag var med i tävlingen hos Malin M och vann!!!
"Jag säger ett stort grattis till Yohanna, Rebecca och Kerstin! Ni har vunnit varsitt smycke från puss.se som är värt 299 kr. Jag lottade fram vinnarna för att det skulle bli 100% rättvist.
Jag kommer nu att kontakta er via mail där ni ska få bestämma vilken variant ni vill ha och era adresser så att ni kan få sycket hemskickat till er. Det har varit superroligt att få arrangera den här tävlingen och fler tävlingar kommer att dyka upp.
Ännu en gång - STORT grattis till er tre tjejer!"
Kika gärna in i min tävlingsblogg om du är sugen på lite tävlingar..
GUDARNAS BERG
Från vår semester i Grekland...
Torsdagen hade anlänt och det verkade bli en fin dag. Dock verkade dagen inte bli lika fin för Alexander som hade beslutat sig för att lida av lite övertrötthet. Detta visade han genom gnäll, skrik och lite tårar också. Inte ens det dagliga badet verkade lätta upp situationen för honom eller trötta honom heller för den delen.
Dagen gick och kvällen kom. Vi tänkte att vi skulle åka in en sväng till Kalikratea för att ta en liten kvällskaffe och njuta lite av staden. Thomas föräldrar ville också med så vi packade in oss i bilen och åkte dit. Eftersom det var en så härlig kväll så gick vi ner till vattnet för att titta lite på utsikten och ojoj, det är vackert!
Det berg ni ser på bilden är Olympos. För er som inte kan er grekiska mytologi så är detta alltså det berg där de grekiska gudarna huserar. Om ni tycker att bilden är vacker så är det ingenting mot hur det är att se det i verkligheten. Det är så vackert så man nästan tappar andan, man bara är då man ser berget, det är som om allt stannar upp.
Har ni möjlighet så åk dit och titta.
Torsdagen hade anlänt och det verkade bli en fin dag. Dock verkade dagen inte bli lika fin för Alexander som hade beslutat sig för att lida av lite övertrötthet. Detta visade han genom gnäll, skrik och lite tårar också. Inte ens det dagliga badet verkade lätta upp situationen för honom eller trötta honom heller för den delen.
Dagen gick och kvällen kom. Vi tänkte att vi skulle åka in en sväng till Kalikratea för att ta en liten kvällskaffe och njuta lite av staden. Thomas föräldrar ville också med så vi packade in oss i bilen och åkte dit. Eftersom det var en så härlig kväll så gick vi ner till vattnet för att titta lite på utsikten och ojoj, det är vackert!
Det berg ni ser på bilden är Olympos. För er som inte kan er grekiska mytologi så är detta alltså det berg där de grekiska gudarna huserar. Om ni tycker att bilden är vacker så är det ingenting mot hur det är att se det i verkligheten. Det är så vackert så man nästan tappar andan, man bara är då man ser berget, det är som om allt stannar upp.
Har ni möjlighet så åk dit och titta.
Efter att vi hade gått en sväng längs med hamnen så möttes vi vid ett "café" där vi beställde in grekiskt kaffe (min nya underbara last) och så fick lillgrisen sin gröt.
Thomas föräldrar ville köpa en present till Alexander och inte vilken som helst, utan ett smycke. Grejen med det här smycket är att Alexanders äldsta kusin, Isabella, fick ett smycke på sitt dop och på det smycket fanns Jungfru Maria som är beskyddaren(skan). Isabellas lillasyster Julia fick även hon ett smycke med Jungfru Maria och sitt stjärntecken på då hon döptes. När Alexander döptes så hade de inte vart i Grekland ännu, så nu var vi ju i staden där butiken fanns och då passade de på att köpa ett smycke till Alexander med Jungfru Maria på ena sidan, och hans stjärntecken Vågen på den andra.
Lite roligt att alla tre kusinerna på den sidan har likadana smycken, som en påminnelse av deras grekiska arv =)
Thomas föräldrar ville köpa en present till Alexander och inte vilken som helst, utan ett smycke. Grejen med det här smycket är att Alexanders äldsta kusin, Isabella, fick ett smycke på sitt dop och på det smycket fanns Jungfru Maria som är beskyddaren(skan). Isabellas lillasyster Julia fick även hon ett smycke med Jungfru Maria och sitt stjärntecken på då hon döptes. När Alexander döptes så hade de inte vart i Grekland ännu, så nu var vi ju i staden där butiken fanns och då passade de på att köpa ett smycke till Alexander med Jungfru Maria på ena sidan, och hans stjärntecken Vågen på den andra.
Lite roligt att alla tre kusinerna på den sidan har likadana smycken, som en påminnelse av deras grekiska arv =)
JAG ÄR DEN PINSAMMA
Igår så fyllde ju Frida år och jag hade blivit inbjuden på lite kalas hemma hos henne.
Den första planen var att jag inte skulle kunna stanna så länge, eftersom jag skulle träffa en gammal kompis jag inte sett på år och dar, senare på Liseberg. Men trots både sms och samtal så fick jag inte tag på henne och då blir jag så trött så trött. Så då bestämde jag mig helt enkelt för att skita i att åka dit. Var ju inte ens säkert att hon skulle vara där och skulle jag då betala inträde, ränna omkring och leta efter henne bland flera tusen (?) människor?
Um, nej jag skulle inte tro det.
Så istället beslutade jag mig för att stanna lite längre hos Frida.
Det var inte bara jag som var hos Frida, utan även några av hennes kompisar. Jag hoppas verkligen de tyckte att jag inte var alltför otrevlig.
Jag är nämligen sån att när jag träffar nya människor så blir jag så otroligt blyg så jag kan knappt ens säga "hej". Och om jag sedan säger något så brukar stämningen bli som i en komedi där personen just sagt något och alla sitter och undrar vad personen egentligen menar. En sån där "öh" stämning.
Men det var faktiskt trevligt, trots att jag inte sa direkt mycket =). Tårtan var god och Frida hade bakat jättegoda kakor. Melih ville öppna paketen och Fridas man hade köpt en jättefin D&G klocka *vill också ha*
Det var precis vad jag behövde igår för att slappna av lite.
Den första planen var att jag inte skulle kunna stanna så länge, eftersom jag skulle träffa en gammal kompis jag inte sett på år och dar, senare på Liseberg. Men trots både sms och samtal så fick jag inte tag på henne och då blir jag så trött så trött. Så då bestämde jag mig helt enkelt för att skita i att åka dit. Var ju inte ens säkert att hon skulle vara där och skulle jag då betala inträde, ränna omkring och leta efter henne bland flera tusen (?) människor?
Um, nej jag skulle inte tro det.
Så istället beslutade jag mig för att stanna lite längre hos Frida.
Det var inte bara jag som var hos Frida, utan även några av hennes kompisar. Jag hoppas verkligen de tyckte att jag inte var alltför otrevlig.
Jag är nämligen sån att när jag träffar nya människor så blir jag så otroligt blyg så jag kan knappt ens säga "hej". Och om jag sedan säger något så brukar stämningen bli som i en komedi där personen just sagt något och alla sitter och undrar vad personen egentligen menar. En sån där "öh" stämning.
Men det var faktiskt trevligt, trots att jag inte sa direkt mycket =). Tårtan var god och Frida hade bakat jättegoda kakor. Melih ville öppna paketen och Fridas man hade köpt en jättefin D&G klocka *vill också ha*
Det var precis vad jag behövde igår för att slappna av lite.
DÅLIGT MORGONHUMÖR
Jag kan säga att den här dagen fick en pissig start!
Har en dröm som helt plötsligt avbryts genom att jag frågar Thomas om han väntar besök. Han tittar konstigt på mig och sedan tittar vi på "mig". Ni vet som när man tittar på tv och personerna tittar rakt in i rutan och på dig.
Sekunden senare ringer det på porttelefonen.
Alexander vaknar och hela min kropp skriker "neeeej"
Tar en titt på klockan, 04:50. Ungen är tokpigg.
Funderade allvarligt på om jag skulle dra på mig morgonrocken och vandra ner med brödkaveln (jag är inte speciellt trevlig innan jag fått mitt kaffe ;) Men sen tänkte jag att det kanske var någon riktigt elak människa där nere, som hade fått mindre kaffe än mig. Så jag låg kvar...och väntade på att lillgrisen skulle somna.
Det slutade med att han fick lägga sig i vår säng där han sov en liten stund till och sen vaknade han vid 7 igen, pigg och lycklig som en liten lärka *gosebussen* Så det var bara att gå upp, göra gröt och hinka i sig kaffe =)
Så vad har denna dag att erbjuda?
Jo minsann...
Idag ska jag på kalas hos Frida som fyller 26! Och sen ska jag ev in till Liseberg för att träffa min gamla kompis Linnea som jag inte sett på flera år och det skulle vara så roligt att träffa både henne och hennes syster igen, så jag hoppas det går att ordna =)
Och jag ska dessutom städa klart lägenheten, nu har jag bara de lättaste rummen kvar och sen kan jag känna mig tokstolt!
Har en dröm som helt plötsligt avbryts genom att jag frågar Thomas om han väntar besök. Han tittar konstigt på mig och sedan tittar vi på "mig". Ni vet som när man tittar på tv och personerna tittar rakt in i rutan och på dig.
Sekunden senare ringer det på porttelefonen.
Alexander vaknar och hela min kropp skriker "neeeej"
Tar en titt på klockan, 04:50. Ungen är tokpigg.
Funderade allvarligt på om jag skulle dra på mig morgonrocken och vandra ner med brödkaveln (jag är inte speciellt trevlig innan jag fått mitt kaffe ;) Men sen tänkte jag att det kanske var någon riktigt elak människa där nere, som hade fått mindre kaffe än mig. Så jag låg kvar...och väntade på att lillgrisen skulle somna.
Det slutade med att han fick lägga sig i vår säng där han sov en liten stund till och sen vaknade han vid 7 igen, pigg och lycklig som en liten lärka *gosebussen* Så det var bara att gå upp, göra gröt och hinka i sig kaffe =)
Så vad har denna dag att erbjuda?
Jo minsann...
Idag ska jag på kalas hos Frida som fyller 26! Och sen ska jag ev in till Liseberg för att träffa min gamla kompis Linnea som jag inte sett på flera år och det skulle vara så roligt att träffa både henne och hennes syster igen, så jag hoppas det går att ordna =)
Och jag ska dessutom städa klart lägenheten, nu har jag bara de lättaste rummen kvar och sen kan jag känna mig tokstolt!
STÄD STÄD STÄD
Idag har jag en riktig städdag här hemma! Har hittills hunnit med ena toaletten, tvättstugan, sovrummet samt en promenad och handling med lillgrisen.
För att bättra på detta så tog vi en härlig sovmorgon imorse och gick inte upp förräns 8.50! Kan säga att det behövde för jag kunde inte sova igår igen. Låg och tänkte på framtiden och när jag börjar tänka på allt då det är dags att sova så känns det bara pissjobbigt =( Får sådär lite halvångest över allting och en sak leder till en annan sak och tillslut är det som ett stort garnnystan som är helt omöjligt att reda upp. Men det ska nog ordna sig hoppas jag.
Något som är positivt är iaf att jag kommit under min målvikt nu =) Det är så mycket roligare att ta på sig kläder när det inte sticker ut en massa fett överallt (fast magen är ju kvar där nere..)
Det är tack vare det jag äter och all konditionsträning jag börjat med. Dessutom försöker jag varje dag ta en promenad på minst 1½ h vilket är kanon för förbränningen! Hoppas bara att jag kan hålla detta nu och inte gå upp igen.
Men nu när jag fått uppleva hur underbart det är att må så här och ha en sund kropp så vill jag inte tillbaka till det osunda.
Är det någon som vill följa med ut och promenera nån gång eller vill följa med till gymmet så är det bara att höra av sig, alltid trevligare med sällskap =)
För att bättra på detta så tog vi en härlig sovmorgon imorse och gick inte upp förräns 8.50! Kan säga att det behövde för jag kunde inte sova igår igen. Låg och tänkte på framtiden och när jag börjar tänka på allt då det är dags att sova så känns det bara pissjobbigt =( Får sådär lite halvångest över allting och en sak leder till en annan sak och tillslut är det som ett stort garnnystan som är helt omöjligt att reda upp. Men det ska nog ordna sig hoppas jag.
Något som är positivt är iaf att jag kommit under min målvikt nu =) Det är så mycket roligare att ta på sig kläder när det inte sticker ut en massa fett överallt (fast magen är ju kvar där nere..)
Det är tack vare det jag äter och all konditionsträning jag börjat med. Dessutom försöker jag varje dag ta en promenad på minst 1½ h vilket är kanon för förbränningen! Hoppas bara att jag kan hålla detta nu och inte gå upp igen.
Men nu när jag fått uppleva hur underbart det är att må så här och ha en sund kropp så vill jag inte tillbaka till det osunda.
Är det någon som vill följa med ut och promenera nån gång eller vill följa med till gymmet så är det bara att höra av sig, alltid trevligare med sällskap =)
FINT BESÖK
Det här är fortsättningen på vår semester i Grekland..
Så hade det då blivit onsdag och dagarna fullkomligen flög iväg!
Denna dagen skulle ju Kaeth och Louisos komma tillbaka och hälsa på, eftersom Thomas föräldrar tyvärr inte var hemma då de kom förbi sist.
De kom på förmiddagen och de hade med sig jättefina presenter till Alexander, så gulligt av dem =) Det var ett par shorts med tillhörande linne, lite stort än så länge men shortsen blev utmärkta 3/4 byxor. Dessutom fick han en spann med leksaker i, en spade och en kratta. Han älskade sin spann och tillbehören!
Kaeth hade tagit med sig hemmagjorda teropita och spanakopita. Ni kanske blir lite fundersamma på vad detta nu kan vara? Jo, det första är en slags filodeg med fårost i, och det andra är typ filodeg fast med spenat. Jag kan ärligt säga att jag inte är överförtjust i de som har spenat i sig, men herregud vad goda hennes var! Hon kan verkligen laga mat den människan. Hon hade tagit med sig en hel plåt av dessa godsaker som vi intog tillsammans med lite kallt vatten och sen kaffe på det. Får ju säga att vi blev tokmätta, för det är verkligen mättande.
Alexander stod senare för underhållningen då det var dags för hans bad och han plaskade som en vilde i sin balja och lekte med sina nya leksaker. Tänk att det kan vara så roligt att kratta vatten.
Innan de åkte så blev vi hembjudna till dem i Thessaloniki på lördagen och det såg vi fram emot.
Då de hade åkt sin väg så tog vi det bara lugnt. Dock var vi lite bekymrade över Alexander. Inte när det gällde maten eller värmen eller nåt sånt. Men över hans aktivitet, han verkade ha så tråkigt och han satt ju bara i sin stol eller sov eftersom vi inte hade någon annanstans att göra av honom.
Men så kom vi på dunderidén!
Vi drog helt enkelt ut sängmadrasserna, våra påslakan och kuddar och sen satte vi Alexander där. Det var jättemysigt. Han satt där och lekte medan jag låg brevid och läste i min bok. Det var rena paradiset..
Så hade det då blivit onsdag och dagarna fullkomligen flög iväg!
Denna dagen skulle ju Kaeth och Louisos komma tillbaka och hälsa på, eftersom Thomas föräldrar tyvärr inte var hemma då de kom förbi sist.
De kom på förmiddagen och de hade med sig jättefina presenter till Alexander, så gulligt av dem =) Det var ett par shorts med tillhörande linne, lite stort än så länge men shortsen blev utmärkta 3/4 byxor. Dessutom fick han en spann med leksaker i, en spade och en kratta. Han älskade sin spann och tillbehören!
Kaeth hade tagit med sig hemmagjorda teropita och spanakopita. Ni kanske blir lite fundersamma på vad detta nu kan vara? Jo, det första är en slags filodeg med fårost i, och det andra är typ filodeg fast med spenat. Jag kan ärligt säga att jag inte är överförtjust i de som har spenat i sig, men herregud vad goda hennes var! Hon kan verkligen laga mat den människan. Hon hade tagit med sig en hel plåt av dessa godsaker som vi intog tillsammans med lite kallt vatten och sen kaffe på det. Får ju säga att vi blev tokmätta, för det är verkligen mättande.
Alexander stod senare för underhållningen då det var dags för hans bad och han plaskade som en vilde i sin balja och lekte med sina nya leksaker. Tänk att det kan vara så roligt att kratta vatten.
Innan de åkte så blev vi hembjudna till dem i Thessaloniki på lördagen och det såg vi fram emot.
Då de hade åkt sin väg så tog vi det bara lugnt. Dock var vi lite bekymrade över Alexander. Inte när det gällde maten eller värmen eller nåt sånt. Men över hans aktivitet, han verkade ha så tråkigt och han satt ju bara i sin stol eller sov eftersom vi inte hade någon annanstans att göra av honom.
Men så kom vi på dunderidén!
Vi drog helt enkelt ut sängmadrasserna, våra påslakan och kuddar och sen satte vi Alexander där. Det var jättemysigt. Han satt där och lekte medan jag låg brevid och läste i min bok. Det var rena paradiset..
KÄNNER VI VARANDRA?
Denna hade Carolina inne i sin blogg, så jag tänkte jag lånar den och kör på här också.
Vore jätteroligt om ni som läser bloggen svarade på frågorna i kommentarer =)
Namn: Kerstin
Ålder: 25 år fyllda (februari)
Bor: Hisingen i Göteborg
Arbete/Studier/Annat: Mammaledig, utbildad undersköterska inom psykiatri men jobbar med äldre. Funderar på att plugga till sjuksköterska till våren
Skostorlek: 39
Brukar säga: Okej, typ och jaha
Har vi träffats?
Om du svarar ja på ovanstående fråga - Vilket var ditt första intryck av mig: Ärliga svar tack!
Spader, hjärter, ruter eller klöver: Klöver
Vad har du för mobiltelefon: En sony ericson walkman
Vad fastnar du för på en blogg: Lagom uppdaterat (inte 10 inlägg som inte handlar om något), bilder och bra skriver, alltså på ett sätt så man lär känna personen
Vore jätteroligt om ni som läser bloggen svarade på frågorna i kommentarer =)
Namn: Kerstin
Ålder: 25 år fyllda (februari)
Bor: Hisingen i Göteborg
Arbete/Studier/Annat: Mammaledig, utbildad undersköterska inom psykiatri men jobbar med äldre. Funderar på att plugga till sjuksköterska till våren
Skostorlek: 39
Brukar säga: Okej, typ och jaha
Har vi träffats?
Om du svarar ja på ovanstående fråga - Vilket var ditt första intryck av mig: Ärliga svar tack!
Spader, hjärter, ruter eller klöver: Klöver
Vad har du för mobiltelefon: En sony ericson walkman
Vad fastnar du för på en blogg: Lagom uppdaterat (inte 10 inlägg som inte handlar om något), bilder och bra skriver, alltså på ett sätt så man lär känna personen
PREMIÄR!
Imorse så bytte vi ut Alexanders "bebisgröt" mot riktig havregrynsgröt med mosad banan.
Hör o häpna (eller inte) men ungen tyckte om det! Positivt var även att han inte kastade sig i gröten som han gör med sempers, utan nu satt han och tuggade och sen blev han mättare fortare också, på Sempers portionen är det ju svårt att bli mätt på bara en portion så detta är ju guld att han gillar det.
Och imorgon eftersom det är fredag =fredagsmys, så blir det mannagrynsgröt för hela familjen Totte till frukost. Mmm =)
Hör o häpna (eller inte) men ungen tyckte om det! Positivt var även att han inte kastade sig i gröten som han gör med sempers, utan nu satt han och tuggade och sen blev han mättare fortare också, på Sempers portionen är det ju svårt att bli mätt på bara en portion så detta är ju guld att han gillar det.
Och imorgon eftersom det är fredag =fredagsmys, så blir det mannagrynsgröt för hela familjen Totte till frukost. Mmm =)
MINA STACKARS ÄLSKLINGAR..
...är ute och går i det här ösregnet!
Thomas skulle ut med Alexander (numer vilden) en liten sväng så han fick lite luft i sig innan det är dags för sängen. Tyckte det såg mörkt ut men jäses vilket regn!! Stackarna =(
Alexanders utveckling går för tillfället tokfort framåt. Nu är det ju då alla dessa tänder som är på väg ner, han äter själv (fast inte med sked..än så länge). Idag gav jag honom en smörgås som jag bara delat i längder och då satt han och åt som en "riktig" person, alltså bet av den biten han ville ha. Sen när han tröttnade på smörgåsen så la han upp den på bordet till mig, men tog tillbaka den sen när han ångrade sig :D
Han har dessutom, när han sitter, börjat kasta sig framåt som han är på gång att börja krypa, fast han ålar framåt istället nu, och rullar som vanligt. Men han sitter knappt still. Hela dagen har han rullat iväg och ska pilla på precis allt och säger jag nej så börjar han bara skratta?! Skitungen =)
Hoppas dom kommer in snart. Då är det nanadags för lilleman och sen ska jag o storeman sitta o ha myspys i soffan
Thomas skulle ut med Alexander (numer vilden) en liten sväng så han fick lite luft i sig innan det är dags för sängen. Tyckte det såg mörkt ut men jäses vilket regn!! Stackarna =(
Alexanders utveckling går för tillfället tokfort framåt. Nu är det ju då alla dessa tänder som är på väg ner, han äter själv (fast inte med sked..än så länge). Idag gav jag honom en smörgås som jag bara delat i längder och då satt han och åt som en "riktig" person, alltså bet av den biten han ville ha. Sen när han tröttnade på smörgåsen så la han upp den på bordet till mig, men tog tillbaka den sen när han ångrade sig :D
Han har dessutom, när han sitter, börjat kasta sig framåt som han är på gång att börja krypa, fast han ålar framåt istället nu, och rullar som vanligt. Men han sitter knappt still. Hela dagen har han rullat iväg och ska pilla på precis allt och säger jag nej så börjar han bara skratta?! Skitungen =)
Hoppas dom kommer in snart. Då är det nanadags för lilleman och sen ska jag o storeman sitta o ha myspys i soffan
DÖDENS KYRKA
Dag 4 hade infunnit sig och tiden bara rann iväg. Samtidigt som det kändes som vi hade vart där jättelänge så kändes det som om det var en hel evighet kvar tills vi skulle hem.
Denna dagen så var det ganska varmt eftersom det hade vart oväder dagen innan. Myrorna sprang fram och tillbaka för fullt och jag och Alexander satt och relaxade på verandan. Vi hade tänkt att gå ner till stranden på dagen för en gångs skull, istället för på kvällen.
Så på med Alexanders våtdräkt och ner mot beachen!! Jag och Thomas tyckte vi hade vart sådär übersmarta igen då vi gick ner under Alexanders sovstund. Men, som vanligt, var vår käre son snäppet smartare. Han skulle minsann inte sova!
Men eftersom Thomas föräldrar följde med ner så kunde jag och Thomas gå ner och bada tillsammans medan Alexander låg i vagnen och sparkade hej vilt med benen samtidigt som farfar lekte koukou (tittut på grekiska). Vattnet var lite småkyligt till en början men sen så skönt när man hade vant sig!
Vi plaskade omkring o lekte i vågorna i värsta Baywatch-andan tills vi gick upp för att värma oss lite. Och det tog inte sådär lång stund att värma sig. I skuggan hade vi nämligen "bara" runt 35 grader. Och jo, det var faktiskt "bara" eftersom det normalt brukar vara runt 40 grader i skuggan.
Lillgris lyckades tillslut somna i vagnen så vi kunde lugnt ligga o relaxa på stranden och läsa våra kalle ankas pocket (som är obligatoriska att köpa på landvetter =)
Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning, för denna kväll skulle vi ner en sväng till Kalikratea.
Thomas fick köra, jag kör inte bil i Grekland för att köra bil där är..oh..typ. Jäses så dom kör! Dessutom är de flesta vägarna små, därav anledningen till att de flesta i Grekland kör småbilar (eller gigantiska jeepar haha).
Men vi beslutade oss för att ta strandvägen in så vi kunde stanna till och titta på utsikten.
Om ni undrar över den lilla kyrkan på de två översta bilderna så är det en kyrka som hedrar någon som dött. Dessa små kyrkor kan man se lite varstans, oftast intill vägar där folk dött.
Anhöriga ställer upp dessa och inuti brukar det finnas ikonbilder samt en bild på den eller de som avlidit. Varje gång jag ser en sån kyrka så får jag såna rysningar, speciellt då man är ute på vägen och tänker att någon faktiskt dött där!
Thomas tycker det är bra att de står där och ser de som varningar att man får ta det extra försiktigt.
Men usch..samtidigt så är det väldigt vackert att man hedrar sina anhöriga på detta sätt. Just i denna kyrka som står där uppe var det kort av en ung man, kanske i 20-års åldern, och han hade en militäruniform på sig.
Känner fortfarande tårar i ögonen då jag tänker på bilden.
Att köra bil i Kalikratea är värre än att köra i Göteborg. Det är enkelriktat nästan överallt, stopplikt, trångt och eländigt, folk parkerar överallt och folk går överallt. Men det är jättemysigt där =)
Inne i stan så har de en stor gågata där det ligger en massa affärer, tavernor och cafeér. Den är ju inte sådär jättestor, men går man ner för den så kommer man till stranden. Där har de små stånd där de säljer nyrostade nötter, popcorn och grillade majskolvar. Jag kan inte ens beskriva med ord hur underbart det är!
I Grekland är även barnen med ute, det finns inga förbud mot barn utan det är en självklarthet att de följer med ut och äter på stan, de sover i sina vagnar. En sån skillnad mot Sverige!
Man var inte i vägen med barnvagnen, folk var framme och gullade och tittade och pratade. Sån gemenskap och det var inte stressigt. Alla gick i lugn och ro, satt och drack kaffe (ingen springer runt med kaffe där som man gör här).
Familjerna satt på tavernorna och pratade i flera timmar samtidigt som de beställde in en massa god mat som de njöt av och inte kastade i sig.
Vi gick och köpte lite rostade jordnötter som vi knaprade på medan vi gick längs med stranden och en sväng ut på piren där vi beundrade den härliga havsutiskten och bara njöt av att befinna oss mitt i stunden. Sen satte vi oss på ett litet café där Alexander fick sin kvällsgröt och jag och Thomas drack kaffe och åt lite glass =)
Ett perfekt slut på en härlig dag
Denna dagen så var det ganska varmt eftersom det hade vart oväder dagen innan. Myrorna sprang fram och tillbaka för fullt och jag och Alexander satt och relaxade på verandan. Vi hade tänkt att gå ner till stranden på dagen för en gångs skull, istället för på kvällen.
Så på med Alexanders våtdräkt och ner mot beachen!! Jag och Thomas tyckte vi hade vart sådär übersmarta igen då vi gick ner under Alexanders sovstund. Men, som vanligt, var vår käre son snäppet smartare. Han skulle minsann inte sova!
Men eftersom Thomas föräldrar följde med ner så kunde jag och Thomas gå ner och bada tillsammans medan Alexander låg i vagnen och sparkade hej vilt med benen samtidigt som farfar lekte koukou (tittut på grekiska). Vattnet var lite småkyligt till en början men sen så skönt när man hade vant sig!
Vi plaskade omkring o lekte i vågorna i värsta Baywatch-andan tills vi gick upp för att värma oss lite. Och det tog inte sådär lång stund att värma sig. I skuggan hade vi nämligen "bara" runt 35 grader. Och jo, det var faktiskt "bara" eftersom det normalt brukar vara runt 40 grader i skuggan.
Lillgris lyckades tillslut somna i vagnen så vi kunde lugnt ligga o relaxa på stranden och läsa våra kalle ankas pocket (som är obligatoriska att köpa på landvetter =)
Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning, för denna kväll skulle vi ner en sväng till Kalikratea.
Thomas fick köra, jag kör inte bil i Grekland för att köra bil där är..oh..typ. Jäses så dom kör! Dessutom är de flesta vägarna små, därav anledningen till att de flesta i Grekland kör småbilar (eller gigantiska jeepar haha).
Men vi beslutade oss för att ta strandvägen in så vi kunde stanna till och titta på utsikten.
Om ni undrar över den lilla kyrkan på de två översta bilderna så är det en kyrka som hedrar någon som dött. Dessa små kyrkor kan man se lite varstans, oftast intill vägar där folk dött.
Anhöriga ställer upp dessa och inuti brukar det finnas ikonbilder samt en bild på den eller de som avlidit. Varje gång jag ser en sån kyrka så får jag såna rysningar, speciellt då man är ute på vägen och tänker att någon faktiskt dött där!
Thomas tycker det är bra att de står där och ser de som varningar att man får ta det extra försiktigt.
Men usch..samtidigt så är det väldigt vackert att man hedrar sina anhöriga på detta sätt. Just i denna kyrka som står där uppe var det kort av en ung man, kanske i 20-års åldern, och han hade en militäruniform på sig.
Känner fortfarande tårar i ögonen då jag tänker på bilden.
Att köra bil i Kalikratea är värre än att köra i Göteborg. Det är enkelriktat nästan överallt, stopplikt, trångt och eländigt, folk parkerar överallt och folk går överallt. Men det är jättemysigt där =)
Inne i stan så har de en stor gågata där det ligger en massa affärer, tavernor och cafeér. Den är ju inte sådär jättestor, men går man ner för den så kommer man till stranden. Där har de små stånd där de säljer nyrostade nötter, popcorn och grillade majskolvar. Jag kan inte ens beskriva med ord hur underbart det är!
I Grekland är även barnen med ute, det finns inga förbud mot barn utan det är en självklarthet att de följer med ut och äter på stan, de sover i sina vagnar. En sån skillnad mot Sverige!
Man var inte i vägen med barnvagnen, folk var framme och gullade och tittade och pratade. Sån gemenskap och det var inte stressigt. Alla gick i lugn och ro, satt och drack kaffe (ingen springer runt med kaffe där som man gör här).
Familjerna satt på tavernorna och pratade i flera timmar samtidigt som de beställde in en massa god mat som de njöt av och inte kastade i sig.
Vi gick och köpte lite rostade jordnötter som vi knaprade på medan vi gick längs med stranden och en sväng ut på piren där vi beundrade den härliga havsutiskten och bara njöt av att befinna oss mitt i stunden. Sen satte vi oss på ett litet café där Alexander fick sin kvällsgröt och jag och Thomas drack kaffe och åt lite glass =)
Ett perfekt slut på en härlig dag
STILL HERE..
Jo jag är fortfarande kvar =)
Har haft lite reströtthet de senaste dagarna då jag bara orkat göra det jag ska o sen orkar jag inget mer förutom att sitta..=)
Kan dock meddela att min lillgris har 5 (!) tänder på g (fast en har redan kommit ner)! Stackarn är halv galen och kliar sig som en tok med tummen. Ser iofs ganska gulligt ut när han sitter så, men åh vad det måste klia!
Har haft lite reströtthet de senaste dagarna då jag bara orkat göra det jag ska o sen orkar jag inget mer förutom att sitta..=)
Kan dock meddela att min lillgris har 5 (!) tänder på g (fast en har redan kommit ner)! Stackarn är halv galen och kliar sig som en tok med tummen. Ser iofs ganska gulligt ut när han sitter så, men åh vad det måste klia!
REGN I GREKLAND?
Tredje semesterdagen hade så infunnit sig och Thomas föräldrar hade åkt in till Thessaloniki för att göra lite ärenden, vilket för vår del innebar att vi inte hade någon bil.
Men vi hann inte mer än att äta frukost innan Thomas föräldrars goda vänner, Louisos och Kaeth (uttalas ketti, men stavas så på grekiska; KAETH) tittade förbi. Det var lite synd faktiskt att de kom just denna dag, för de bor i Thessaloniki och det tar ändå nästan en timma att köra enkel väg. Men det var ändå trevligt att de tittade förbi =)
De tyckte att Alexander var jättesöt!
Nästan alla i Grekland älskar barn, det är absolut inte där som det är här i Sverige då man snabbt kan anklaga folk för både det ena och andra om de visar intresse för barn.
Men det handlar ju inte om såna saker där, utan grekerna älskar verkligen barn och det ska gullas och lekas med praktiskt taget hela tiden.
De lekte koukou (tittut på grekiska) och pratade en massa grekiska med honom. Tror faktiskt ungen var tvåspråkig där nere med tanke på all grekiskan. Alexander passade på att bada i sin balja (hans nya hobby där nere) och skvätte ner oss alla genom att tokplaska med händerna.
Vi drack lite kallt och sedan åkte de iväg igen och sa att de skulle återkomma på onsdagen.
Efter detta så var det dags för lillgrisen att sova sin förmiddagsvila så jag och Thomas passade på att spela lite yatzy.
Sen efter att Alexander hade vaknat och ätit sin lunch så traskade vi ner mot stranden där vi relaxade en liten stund innan vi återvände mot hemmet för att göra oss iordning. Vi hade nämligen tänkt åka ner till Kalikraeta när kvällen kom för att äta en god bit mat på någon av de härliga tavernorna.
Men tji fick vi eftersom vädret inte tyckte vi skulle åka någonstans. Under eftermiddagen så hade det börjat mulna på en hel del men vi tänkte att det kunde gå ändå.
Men sen...då jädrass, det var som om himlen öppnade sig!
Grekiskt regn är helt otroligt. Och inte nog med att himlen öppnade sig o tömde ut tonvis med vatten, nej då kan ni ge er attan på att det började åska också!
Kanske att vi skulle kunnat springa till bilen, men vår käre son skulle självklart med, och under den tiden det skulle tagit bara att spänna fast honom, så skulle vi blivit så blöta så vi skulle vart tvugna att gå in igen för att byta kläder.
Så det ville sig helt enkelt inte bättre än att vi blev kvar hemma, ätandes mackor =)
Men vi hann inte mer än att äta frukost innan Thomas föräldrars goda vänner, Louisos och Kaeth (uttalas ketti, men stavas så på grekiska; KAETH) tittade förbi. Det var lite synd faktiskt att de kom just denna dag, för de bor i Thessaloniki och det tar ändå nästan en timma att köra enkel väg. Men det var ändå trevligt att de tittade förbi =)
De tyckte att Alexander var jättesöt!
Nästan alla i Grekland älskar barn, det är absolut inte där som det är här i Sverige då man snabbt kan anklaga folk för både det ena och andra om de visar intresse för barn.
Men det handlar ju inte om såna saker där, utan grekerna älskar verkligen barn och det ska gullas och lekas med praktiskt taget hela tiden.
De lekte koukou (tittut på grekiska) och pratade en massa grekiska med honom. Tror faktiskt ungen var tvåspråkig där nere med tanke på all grekiskan. Alexander passade på att bada i sin balja (hans nya hobby där nere) och skvätte ner oss alla genom att tokplaska med händerna.
Vi drack lite kallt och sedan åkte de iväg igen och sa att de skulle återkomma på onsdagen.
Efter detta så var det dags för lillgrisen att sova sin förmiddagsvila så jag och Thomas passade på att spela lite yatzy.
Sen efter att Alexander hade vaknat och ätit sin lunch så traskade vi ner mot stranden där vi relaxade en liten stund innan vi återvände mot hemmet för att göra oss iordning. Vi hade nämligen tänkt åka ner till Kalikraeta när kvällen kom för att äta en god bit mat på någon av de härliga tavernorna.
Men tji fick vi eftersom vädret inte tyckte vi skulle åka någonstans. Under eftermiddagen så hade det börjat mulna på en hel del men vi tänkte att det kunde gå ändå.
Men sen...då jädrass, det var som om himlen öppnade sig!
Grekiskt regn är helt otroligt. Och inte nog med att himlen öppnade sig o tömde ut tonvis med vatten, nej då kan ni ge er attan på att det började åska också!
Kanske att vi skulle kunnat springa till bilen, men vår käre son skulle självklart med, och under den tiden det skulle tagit bara att spänna fast honom, så skulle vi blivit så blöta så vi skulle vart tvugna att gå in igen för att byta kläder.
Så det ville sig helt enkelt inte bättre än att vi blev kvar hemma, ätandes mackor =)
ÄNTLIGEN FRAMME!!
När jag tittar ut genom fönstret idag och ser regnet och rusket så längtar jag tillbaka till solen och värmen. De dagar det var kyligt där så kunde man ändå gå ut i klänning men här får man snart plocka fram sina varmare höstkläder.
Hua..
Här kommer fortsättningen från igår...
Vi hade precis anlänt till Thessalonikis flygplats "The Makedonian" efter vår mindre trevliga flygresa. Om allt hade klickat så skulle vi ha vart framme runt 15.00 grekiskt tid (+1h) men nu så var vi framme 02.30 istället. Smått försenade för att uttrycka det så.
På flygplatsen kom Alexanders farmor och farfar och mötte oss. De hade åkt till stugan en vecka tidigare för att städa iordning och allt sånt.
Vi packade in oss i bilen och brummade bortåt mot Kalikratea och sommarstugeområdet
Bild
Väl framme så var det bara att bädda ner sig i sängarna eftersom ingen av oss sovit speciellt, eller vi hade inte sovit något alls för den delen.
Vi sov alla gott den natten (Alexander under myggnät, det behövdes!)
Vid 8-tiden på morgonen så blev jag abrupt väckt av en speakerröst som babblade en massa saker på grekiska. Jag blev smått förskräckt och trodde till en början att det var något som hade hänt och att de sa till oss genom denna speakerröst att vi skulle utrymma hus och fly för våra liv (som ni vet överragerar jag ju aldrig ;) Rösten kom närmare och jag började blir halvt skrajsen.
Helt plötsligt började grekisk musik att spelas och Thomas började vrida på sig i sängen. Jag förstod ingenting.
Först skulle vi utrymma stället och sen skulle vi lyssna på musik?
Musiken tystnade och rösten kom tillbaka.
Jag buffade på Thomas och frågade vad han sa
"-Han babblar nåt som stolar och bord..."
Stolar...bord?
Va?
Är ni nyfikna på förklaringen?
Det var inte krig eller nåt hemskt som hade hänt. Det var en försäljare som åkte runt i sin bil och sålde bord och stolar till verandan. Så han ropade "kom och köp, bord och stolar" och när han stannade för att vänta in folk så passade han på att spela lite musik..
Men nu ska jag berätta lite mer om vart vi bodde...
Huset byggdes på 70-talet av Thomas farmor, pappa och mamma. Den ligger i ett sommarstugeområde strax utanför Nya Kalikratea. Många av de som bor där byggde sina hus samtidigt och Thomas har fortfarande kvar barndomskompisar i området, vilket ju är jätteroligt när alla träffas!
Ca 15-20 minuters gångväg därifrån ligger havet där det finns lite stränder som man kan bada vid. Dessutom ligger det lite klubbar där för de som vill skaka loss sina lurviga.
Kalikratea är inget direkt resmål för västlänningar, men däremot för andra greker och från öststaterna. Inne i Kalikratea ligger det ofantligt många affärer där de säljer päls. Många ryskor kommer dit för att köpa, och det är så att en del affärer betalar resan dit om de köper en päls från dem.
Huset är som en liten sommarstuga ungefär med en stor tomt till. På tomten så står det palmer och det finns en jättefin olivlund. För att stänga ute värmen från huset så har man luckor med luftintag som man stänger igen, så det är oftast ganska mörkt inomhus.
På många toaletter i Grekland så har de ännu inte gjort om rörsystemet vilket innebär att när man vart på toa och gjort sina saker så får man inte kasta pappret i toaletten, utan det står ofta en papperskorg brevid.
Lite halvstörande.
Men då de byggde huset så passade de på att lägga lite större rör, så här var det nästan som hemma.
Det finns även mycket insekter i Grekland. Mycket spindlar om inte annat..och tusenfotingar som är gigantiskt stora.
Ja, jag skrek en del..
Första dagen så tog vi det bara lugnt och packade upp oss. Efter siestan (oftast mellan 15-18) så vandrade vi neråt till havet och plaskade lite. Det var lite kyligt i vattnet eftersom det hade regnat dagen innan och dessutom var vattnet inte så klart som det brukade vara. Men det var skönt ändå.
Vi slog upp parasollet, la ut våra bambuunderlägg och slappade en stund.
En annan sak som är ganska vanlig i Grekland är gatuhundar. Det finns jättemycket gatuhundar och katter, och det gör så ont i hjärtat då man ser dem för man vill bara ta med dem hem, allihop!
På kvällen efter att vi hade lagt lillgrisen så satt vi ute på verandan, tog en öl, blev myggbitna och myste i den grekiska kvällsvärmen.
Hua..
Här kommer fortsättningen från igår...
Vi hade precis anlänt till Thessalonikis flygplats "The Makedonian" efter vår mindre trevliga flygresa. Om allt hade klickat så skulle vi ha vart framme runt 15.00 grekiskt tid (+1h) men nu så var vi framme 02.30 istället. Smått försenade för att uttrycka det så.
På flygplatsen kom Alexanders farmor och farfar och mötte oss. De hade åkt till stugan en vecka tidigare för att städa iordning och allt sånt.
Vi packade in oss i bilen och brummade bortåt mot Kalikratea och sommarstugeområdet
Bild
Väl framme så var det bara att bädda ner sig i sängarna eftersom ingen av oss sovit speciellt, eller vi hade inte sovit något alls för den delen.
Vi sov alla gott den natten (Alexander under myggnät, det behövdes!)
Vid 8-tiden på morgonen så blev jag abrupt väckt av en speakerröst som babblade en massa saker på grekiska. Jag blev smått förskräckt och trodde till en början att det var något som hade hänt och att de sa till oss genom denna speakerröst att vi skulle utrymma hus och fly för våra liv (som ni vet överragerar jag ju aldrig ;) Rösten kom närmare och jag började blir halvt skrajsen.
Helt plötsligt började grekisk musik att spelas och Thomas började vrida på sig i sängen. Jag förstod ingenting.
Först skulle vi utrymma stället och sen skulle vi lyssna på musik?
Musiken tystnade och rösten kom tillbaka.
Jag buffade på Thomas och frågade vad han sa
"-Han babblar nåt som stolar och bord..."
Stolar...bord?
Va?
Är ni nyfikna på förklaringen?
Det var inte krig eller nåt hemskt som hade hänt. Det var en försäljare som åkte runt i sin bil och sålde bord och stolar till verandan. Så han ropade "kom och köp, bord och stolar" och när han stannade för att vänta in folk så passade han på att spela lite musik..
Men nu ska jag berätta lite mer om vart vi bodde...
Huset byggdes på 70-talet av Thomas farmor, pappa och mamma. Den ligger i ett sommarstugeområde strax utanför Nya Kalikratea. Många av de som bor där byggde sina hus samtidigt och Thomas har fortfarande kvar barndomskompisar i området, vilket ju är jätteroligt när alla träffas!
Ca 15-20 minuters gångväg därifrån ligger havet där det finns lite stränder som man kan bada vid. Dessutom ligger det lite klubbar där för de som vill skaka loss sina lurviga.
Kalikratea är inget direkt resmål för västlänningar, men däremot för andra greker och från öststaterna. Inne i Kalikratea ligger det ofantligt många affärer där de säljer päls. Många ryskor kommer dit för att köpa, och det är så att en del affärer betalar resan dit om de köper en päls från dem.
Huset är som en liten sommarstuga ungefär med en stor tomt till. På tomten så står det palmer och det finns en jättefin olivlund. För att stänga ute värmen från huset så har man luckor med luftintag som man stänger igen, så det är oftast ganska mörkt inomhus.
På många toaletter i Grekland så har de ännu inte gjort om rörsystemet vilket innebär att när man vart på toa och gjort sina saker så får man inte kasta pappret i toaletten, utan det står ofta en papperskorg brevid.
Lite halvstörande.
Men då de byggde huset så passade de på att lägga lite större rör, så här var det nästan som hemma.
Det finns även mycket insekter i Grekland. Mycket spindlar om inte annat..och tusenfotingar som är gigantiskt stora.
Ja, jag skrek en del..
Första dagen så tog vi det bara lugnt och packade upp oss. Efter siestan (oftast mellan 15-18) så vandrade vi neråt till havet och plaskade lite. Det var lite kyligt i vattnet eftersom det hade regnat dagen innan och dessutom var vattnet inte så klart som det brukade vara. Men det var skönt ändå.
Vi slog upp parasollet, la ut våra bambuunderlägg och slappade en stund.
En annan sak som är ganska vanlig i Grekland är gatuhundar. Det finns jättemycket gatuhundar och katter, och det gör så ont i hjärtat då man ser dem för man vill bara ta med dem hem, allihop!
På kvällen efter att vi hade lagt lillgrisen så satt vi ute på verandan, tog en öl, blev myggbitna och myste i den grekiska kvällsvärmen.
FÖRSENADE =(
Lördagen den 4e juli så började då vår resa mot landet Hellas (Grekland).
Jag, som tror att jag älskar att flyga men som alltid får ångest innan för jag tror jag kommer dö, var ganska nerrvig då vi satte oss i bilen för färd mot Landvetter.
Detta var första gången som Alexander skulle med utomlands, han ska ju formas i tid för att bli en globetrotter och 9 månader är väl ganska lagom att börja vid? ;-)
Då vi kom fram och skulle checka in vårt bagage så hörde vi då hon i disken pratade med dem framför om att planet var försenat..vi hoppades innerligt att det inte var så eftersom det ändå var ganska många timmar det handlade om.
Men tji fick vi eftersom det faktiskt var så. Vårt plan skulle lyfta vid 10.00 men var försenat till 13.50 (preliminärt) pga dåligt väder i Budapest. Vi insåg ganska snabbt att vi då skulle missa flyge därifrån som skulle ta oss till Thessaloniki och vi kände att det inte ens var värt att räkna på när vi skulle vara framme. Som lite kompensation för förseningen så blev vi iaf bjudna på mat...
Men vi checkade in och gick genom säkerhetskontrollen där den trevliga (?) säkerhetspersonalen stod. De ville se ganska tuffa ut antar jag men vi tog oss igenom det. Och sen började den långa väntan.
Vi började med att dricka lite kaffe..och sen fick Alexander gå runt lite med hjälp av oss. Sen fick han rida på Thomas axlar medan de tog sig en rundvandring på flygplatsen.
När vi kollade på avgångstavlan så såg vi att vårt plan hade blivit ytterligare försenat till 14.10.
Nej, vi blev inte så glada.
När vi väntat en stund till så tänkte vi att vi lika med kunde gå och äta, och försöka dra ut på det. Så vi gick till den närliggande flyplatsrestaurangen där vi åt en helt otroligt god kycklingsallad! Så fort jag tänker på den så börjar det vattnas i munnen på mig. Så om ni någon gång fastnar på Landvetter, gå till restaurangen där och ät deras kycklingsallad!
Alexander var ganska trött så vi insåg att vi var tvugna att få honom att somna, och det gjorde han; på en av stolarna inne i restaurangen (en ganska stor fotölj). Jag och Thomas satt kvar, läste lite böcker, pratade, drack kaffe, såg att planet var försenat till 14.20.
När klockan närmade sig avgångstid (kunde det verkligen vara så?) så gick vi bort till gaten och fick faktiskt boarda tillslut! Stort jubel!!
Planet lyfte 14.30 och då vi åkte upp så blev jag så rädd för jag trodde planet skulle vända ner lika snabbt. Men det gjorde det inte =)
Alexander var jätteduktig på flyget! Han flörtade med flygvärdinnorna som gav honom leksaker och ville ge honom smörgås och allt möjligt.
Han lekte tittut med mannen som satt i sätet framför, satt och petade på killen som satt brevid mig, fast det gjorde inget för han hade ett barn som var lika gammalt som Alexander så han tyckte det var skoj.
Väl framme i Budapest så var det bara att gå till transferdisken och få domen. Och den visade sig genom att nästa plan till Thessaloniki skulle gå 23.05. Då var klockan 16.00...men det ska dock sägas att vi hade tur som ändå kom med det planet, för hade vi haft riktig otur så skulle vi behövt övernatta där. Men det kändes ändå surt eftersom vi betalat en massa extra just för att slippa nattflyget. Men det var bara att bita i det sura äpplet och uppleta närmaste flygplatsbänk där Alexander sov en stund.
Även här fick vi kompensation i form av 9000 drachmer vilket räckte till en middagsmåltid för mig och Thomas.
Jag måste ju säga att maten inte riktigt var lika god i Budapest som på Landvetter, vi åt någon slags snitzel som var ganska torr, och sen drack vi något kaffe efter. Och spelade yatzy =)
När vi inte åt så passade vi på utforska flygplatsen lite, vi hade ju en stund på oss att göra detta, för att uttrycka det så.
Vi gick hittade en gång som var jättelång och i taket så hängde det skyltar som sa hur många minuter och sekunder det var kvar att gå innan man kom fram. Gången tog aldrig slut kändes det som men när vi väl var framme så märkte vi att det var gången man gick för att komma till de gater där planen som skulle utanför EU gick. Så det var bara att vända på klackarna och vandra tillbaka, vilket kändes sådär för det var faktiskt en väldigt lång gång. För att skoja till det lite så testade vi skyltarna för att se om de stämde. Och de stämde tamejsjutton på sekunden! Då blev vi imponerade..
Det gick några timmar och vi fick Alexander att sova en stund till, på en annan bänk. Vi började bli lite oroliga för hur han skulle vara på planet men vi hoppades och höll tummar och tår för att allt skulle gå bra. Så var planet försenat, men bara med 5 minuter så det var ju överkomligt ändå.
Tillslut fick vi boarda och då vi kom ut på fältet så såg vi vad vi skulle åka med; ett gammalt propellerplan, och stort var det inte. Nu blev jag pissigt skraj för att uttrycka det så. Dessutom såg kaptenen ut som han sett bättre dagar och jag tänkte att det aldrig skulle sluta bra.
Dock fick jag ingen direkt chans att oroa mig för att jag skulle dö i en flygkrasch eftersom min älskade son efter 15 minuter totalt kaikade ur.
Föreställ er det värsta bebisskrik ni kan tänka er. Alltså det här verkliga gallskriket som innefattar uttråkning, övertrötthet och allt annat elände. Det skriket kom ur min sons lungor och mun i 1,10 h. Behöver jag berätta hur glada de andra passagernarna var?
Jag hade panik, Thomas hade panik. INGENTING vi gjorde hjälpte. Tillslut så fick vi honom att somna såpass så han inte skrek, och då var det dags för landning.
Det var väl bra, kanske du tänkte där, att ni ändå skulle landa?
Jodå, men problemet var att Alexander hade somnat i Thomas knä, och han skulle över till mig där bebisbältet var.
Så vi förberedde våra öron men det kom inget tjut. Vi pustade ut.
Då vi skulle av planet så kom en man och berättade att han hade fått ont i sina öron, men att han ändå förstod för han hade tre barn själv.
Onda tankar gick då genom mitt övertrötta, överbelastade, sönderskrikna huvud och hade jag suttit ytterst så hade den mannen fått sina fiskar varma för mitt tålamod hade gått iväg nån annanstans och gick ej att få tag på.
Men så kom vi in på flygplatsen och väskorna kom fort och dessutom kom alla våra väskor. När vi kom ut så kom Alexanders farmor och farfar för att möta oss. Vi packade in alla väskor och oss själva i bilen och sedan började den lilla resan mot Kalikratia och sommarstugan.
Jag, som tror att jag älskar att flyga men som alltid får ångest innan för jag tror jag kommer dö, var ganska nerrvig då vi satte oss i bilen för färd mot Landvetter.
Detta var första gången som Alexander skulle med utomlands, han ska ju formas i tid för att bli en globetrotter och 9 månader är väl ganska lagom att börja vid? ;-)
Då vi kom fram och skulle checka in vårt bagage så hörde vi då hon i disken pratade med dem framför om att planet var försenat..vi hoppades innerligt att det inte var så eftersom det ändå var ganska många timmar det handlade om.
Men tji fick vi eftersom det faktiskt var så. Vårt plan skulle lyfta vid 10.00 men var försenat till 13.50 (preliminärt) pga dåligt väder i Budapest. Vi insåg ganska snabbt att vi då skulle missa flyge därifrån som skulle ta oss till Thessaloniki och vi kände att det inte ens var värt att räkna på när vi skulle vara framme. Som lite kompensation för förseningen så blev vi iaf bjudna på mat...
Men vi checkade in och gick genom säkerhetskontrollen där den trevliga (?) säkerhetspersonalen stod. De ville se ganska tuffa ut antar jag men vi tog oss igenom det. Och sen började den långa väntan.
Vi började med att dricka lite kaffe..och sen fick Alexander gå runt lite med hjälp av oss. Sen fick han rida på Thomas axlar medan de tog sig en rundvandring på flygplatsen.
När vi kollade på avgångstavlan så såg vi att vårt plan hade blivit ytterligare försenat till 14.10.
Nej, vi blev inte så glada.
När vi väntat en stund till så tänkte vi att vi lika med kunde gå och äta, och försöka dra ut på det. Så vi gick till den närliggande flyplatsrestaurangen där vi åt en helt otroligt god kycklingsallad! Så fort jag tänker på den så börjar det vattnas i munnen på mig. Så om ni någon gång fastnar på Landvetter, gå till restaurangen där och ät deras kycklingsallad!
Alexander var ganska trött så vi insåg att vi var tvugna att få honom att somna, och det gjorde han; på en av stolarna inne i restaurangen (en ganska stor fotölj). Jag och Thomas satt kvar, läste lite böcker, pratade, drack kaffe, såg att planet var försenat till 14.20.
När klockan närmade sig avgångstid (kunde det verkligen vara så?) så gick vi bort till gaten och fick faktiskt boarda tillslut! Stort jubel!!
Planet lyfte 14.30 och då vi åkte upp så blev jag så rädd för jag trodde planet skulle vända ner lika snabbt. Men det gjorde det inte =)
Alexander var jätteduktig på flyget! Han flörtade med flygvärdinnorna som gav honom leksaker och ville ge honom smörgås och allt möjligt.
Han lekte tittut med mannen som satt i sätet framför, satt och petade på killen som satt brevid mig, fast det gjorde inget för han hade ett barn som var lika gammalt som Alexander så han tyckte det var skoj.
Väl framme i Budapest så var det bara att gå till transferdisken och få domen. Och den visade sig genom att nästa plan till Thessaloniki skulle gå 23.05. Då var klockan 16.00...men det ska dock sägas att vi hade tur som ändå kom med det planet, för hade vi haft riktig otur så skulle vi behövt övernatta där. Men det kändes ändå surt eftersom vi betalat en massa extra just för att slippa nattflyget. Men det var bara att bita i det sura äpplet och uppleta närmaste flygplatsbänk där Alexander sov en stund.
Även här fick vi kompensation i form av 9000 drachmer vilket räckte till en middagsmåltid för mig och Thomas.
Jag måste ju säga att maten inte riktigt var lika god i Budapest som på Landvetter, vi åt någon slags snitzel som var ganska torr, och sen drack vi något kaffe efter. Och spelade yatzy =)
När vi inte åt så passade vi på utforska flygplatsen lite, vi hade ju en stund på oss att göra detta, för att uttrycka det så.
Vi gick hittade en gång som var jättelång och i taket så hängde det skyltar som sa hur många minuter och sekunder det var kvar att gå innan man kom fram. Gången tog aldrig slut kändes det som men när vi väl var framme så märkte vi att det var gången man gick för att komma till de gater där planen som skulle utanför EU gick. Så det var bara att vända på klackarna och vandra tillbaka, vilket kändes sådär för det var faktiskt en väldigt lång gång. För att skoja till det lite så testade vi skyltarna för att se om de stämde. Och de stämde tamejsjutton på sekunden! Då blev vi imponerade..
Det gick några timmar och vi fick Alexander att sova en stund till, på en annan bänk. Vi började bli lite oroliga för hur han skulle vara på planet men vi hoppades och höll tummar och tår för att allt skulle gå bra. Så var planet försenat, men bara med 5 minuter så det var ju överkomligt ändå.
Tillslut fick vi boarda och då vi kom ut på fältet så såg vi vad vi skulle åka med; ett gammalt propellerplan, och stort var det inte. Nu blev jag pissigt skraj för att uttrycka det så. Dessutom såg kaptenen ut som han sett bättre dagar och jag tänkte att det aldrig skulle sluta bra.
Dock fick jag ingen direkt chans att oroa mig för att jag skulle dö i en flygkrasch eftersom min älskade son efter 15 minuter totalt kaikade ur.
Föreställ er det värsta bebisskrik ni kan tänka er. Alltså det här verkliga gallskriket som innefattar uttråkning, övertrötthet och allt annat elände. Det skriket kom ur min sons lungor och mun i 1,10 h. Behöver jag berätta hur glada de andra passagernarna var?
Jag hade panik, Thomas hade panik. INGENTING vi gjorde hjälpte. Tillslut så fick vi honom att somna såpass så han inte skrek, och då var det dags för landning.
Det var väl bra, kanske du tänkte där, att ni ändå skulle landa?
Jodå, men problemet var att Alexander hade somnat i Thomas knä, och han skulle över till mig där bebisbältet var.
Så vi förberedde våra öron men det kom inget tjut. Vi pustade ut.
Då vi skulle av planet så kom en man och berättade att han hade fått ont i sina öron, men att han ändå förstod för han hade tre barn själv.
Onda tankar gick då genom mitt övertrötta, överbelastade, sönderskrikna huvud och hade jag suttit ytterst så hade den mannen fått sina fiskar varma för mitt tålamod hade gått iväg nån annanstans och gick ej att få tag på.
Men så kom vi in på flygplatsen och väskorna kom fort och dessutom kom alla våra väskor. När vi kom ut så kom Alexanders farmor och farfar för att möta oss. Vi packade in alla väskor och oss själva i bilen och sedan började den lilla resan mot Kalikratia och sommarstugan.
HEMMA!
Hej allihop!
Nu är vi hemma ifrån Grekland och vi har haft det helt underbart!!
Jag ska under dagen försöka kasta in lite inlägg och berätta om vår resa.
Vi har upplevt både sol, bad, hemska åskväder, myggor, god mat, trevliga människor och massa annat
Nu är vi hemma ifrån Grekland och vi har haft det helt underbart!!
Jag ska under dagen försöka kasta in lite inlägg och berätta om vår resa.
Vi har upplevt både sol, bad, hemska åskväder, myggor, god mat, trevliga människor och massa annat
JAG & ONYKTRA MÄNNISKOR
Jag har kommit fram till att det är nåt med mig och alkisar..eller alkoholiserade människor i denna staden.
Thomas tål de inte överhuvudtaget och ska mucka och ha sig..men när JAG dyker upp så är det en helt annan sak.
Som idag;
Jag satt och väntade på vagnen och läste min bok (är inne på Hemsöborna nu). Då kom en mindre nykter man och satte sig på bänken brevid mig. Så satt vi så ett tag, ett ganska bra tag faktiskt eftersom vagnen aldrig kom.
Plötsligt kom där en vagn och jag var på väg upp då jag såg att det var fel vagn. Då började han prata med mig och kommenterade lite och undrade varför inte vår vagn kom nån gång (japp, samma vagn..).
Jo..det var ju konstigt, svarade jag. Men det verkade ju vara förseningar på just den linjen (ovanligt västtrafik..)
Jaha..jo kanske det, sa han då.
Så satt vi nån minut till, sen flyttade han över till min bänk.
Så frågade han lite om boken jag läste, frågade om jag ville ha öl kanske?
Svarade att det var bra, men tack ändå.
Så pratade han om vädret, att det var varmt och vi kom fram till att man inte borde klaga på vädret, för folk klagar alltid på att det är kallt och när det sen blir varmt ja då är det FÖR varmt. Han tyckte att man kunde åka ut till Saltholmen då det ändå var så varmt, det fanns ju ett nakenbad där.
Jaha..jo det kan man ju göra, svarade jag.
Så satt vi lite till och tillslut kom vagnen. Jag gick på och satte mig på ett tomt säte (fanns rätt gott om dem) och öppnade min bok. Gissa vem som kom och satte sig brevid mig?
Du gissade rätt..
Så satt vi så en stund, han kliade sig i huvudet och sen kom det på en massa tonåringar men sina tränare (partille cup) på vagnen som skulle åka och bada.
Han öppnade en öl..satt och pratade lite med dem, jag läste min bok.
Han berättade för dem att man kan åka ut till Saltholmen, där fanns nämligen ett nakenbad..
Sen då det var dags för honom att stiga av så tyckte han att jag skulle ha det bra med Hemsöborna, jag tyckte han kunde ha detsamma, fast han sa att det inte gick för han hade inte Hemsöborna. Så då sa jag att han fick ha det trevligt även utan dem.
Säga vad man vill om Göteborgs mindre nyktra människor, men de är trevliga! (iaf mot mig) så om ni kommer till Göteborg så bli inte rädda som många verkar bli.
Och en viktig sak man inte får glömma; klanka inte ner på dem! De har levt och lever antagligen ett hårt liv, många av dem.
Att man inte orkar ta tag i sitt liv ibland är förståeligt och varken du eller jag vet varför de hamnat i den situation de gjort.
Att döma deras handlingar är en sak, men döm dem inte som männniskor.
Thomas tål de inte överhuvudtaget och ska mucka och ha sig..men när JAG dyker upp så är det en helt annan sak.
Som idag;
Jag satt och väntade på vagnen och läste min bok (är inne på Hemsöborna nu). Då kom en mindre nykter man och satte sig på bänken brevid mig. Så satt vi så ett tag, ett ganska bra tag faktiskt eftersom vagnen aldrig kom.
Plötsligt kom där en vagn och jag var på väg upp då jag såg att det var fel vagn. Då började han prata med mig och kommenterade lite och undrade varför inte vår vagn kom nån gång (japp, samma vagn..).
Jo..det var ju konstigt, svarade jag. Men det verkade ju vara förseningar på just den linjen (ovanligt västtrafik..)
Jaha..jo kanske det, sa han då.
Så satt vi nån minut till, sen flyttade han över till min bänk.
Så frågade han lite om boken jag läste, frågade om jag ville ha öl kanske?
Svarade att det var bra, men tack ändå.
Så pratade han om vädret, att det var varmt och vi kom fram till att man inte borde klaga på vädret, för folk klagar alltid på att det är kallt och när det sen blir varmt ja då är det FÖR varmt. Han tyckte att man kunde åka ut till Saltholmen då det ändå var så varmt, det fanns ju ett nakenbad där.
Jaha..jo det kan man ju göra, svarade jag.
Så satt vi lite till och tillslut kom vagnen. Jag gick på och satte mig på ett tomt säte (fanns rätt gott om dem) och öppnade min bok. Gissa vem som kom och satte sig brevid mig?
Du gissade rätt..
Så satt vi så en stund, han kliade sig i huvudet och sen kom det på en massa tonåringar men sina tränare (partille cup) på vagnen som skulle åka och bada.
Han öppnade en öl..satt och pratade lite med dem, jag läste min bok.
Han berättade för dem att man kan åka ut till Saltholmen, där fanns nämligen ett nakenbad..
Sen då det var dags för honom att stiga av så tyckte han att jag skulle ha det bra med Hemsöborna, jag tyckte han kunde ha detsamma, fast han sa att det inte gick för han hade inte Hemsöborna. Så då sa jag att han fick ha det trevligt även utan dem.
Säga vad man vill om Göteborgs mindre nyktra människor, men de är trevliga! (iaf mot mig) så om ni kommer till Göteborg så bli inte rädda som många verkar bli.
Och en viktig sak man inte får glömma; klanka inte ner på dem! De har levt och lever antagligen ett hårt liv, många av dem.
Att man inte orkar ta tag i sitt liv ibland är förståeligt och varken du eller jag vet varför de hamnat i den situation de gjort.
Att döma deras handlingar är en sak, men döm dem inte som männniskor.
POLISJAKT
Ibland får man se spännande saker från vår lägenhet...som idag.
Över vårt hus så har ambulanshelikoptern sitt stråk, vilket gör att vi både hör och ser denna helikopter väldigt, väldigt ofta. Även polisen har för vana att ta sin rutt här över (dags att flytta kanske?=)
För en stund sedan så lät det mycket helikopter utanför, för mycket helikopter. Det tokdånade så rutorna nästan skallrade. Så givetvis, nyfiken i en strut som jag är, rusar jag bort mot fönstret och tror först att polishelikoptern är på väg att störta. Den flyger väldigt lågt och helt plötsligt dyker den bara ner. Men sen dyker den upp igen och flyger i sidled.
Aha..en tvättäkta polisjakt!!
Jag står som en storögd, nyfiken blondin i fönstret och bara stirrar på helikoptern. Jomenvisst följer den efter någon för jag vet hur vägarna går. Och helikoptern flyger så toklågt så det har jag aldrig sett förut.
In i bostadsområdet, runt en sväng, ut på stora vägen, sen en till liten avvikelse, stora vägen igen..
och..
BORT MOT OSS! Thomas var ju på väg hem på cykeln och jag började känna lite oro i maggropen över gubben min..man vet ju aldrig vad det är för människor de jagar, det kan ju vara mördare (har ju hänt förut här)
Jag halvspringer över till andra sidan av lägenheten och kastar mig lite "diskret" över balkongräcket och inser nu att den de förföljer är på vägen som man kör på då man ska till oss. Oh..nu blev det nerrvigt...
Men helikoptern åker förbi och fortsätter en bit upp och där ser man att personen dom jagar kör upp och åker över bron in i ett annat bostadsområde. Så snurrar de runt där en stund, ut på vägen igen och sen tar det fart bortåt.
Som tur var ringde Thomas, och eftersom jag aldrig överreagerar (haha) så trodde jag att mördaren (som jag bestämt mig för att det var) hade misshandlat Thomas svårt, tagit hans telefon och sedan ringt till mig bara för att göra mig nervös, typ att någon skulle flåsa i luren.
Men det var Thomas bara som undrade om jag såg jakten =)
Över vårt hus så har ambulanshelikoptern sitt stråk, vilket gör att vi både hör och ser denna helikopter väldigt, väldigt ofta. Även polisen har för vana att ta sin rutt här över (dags att flytta kanske?=)
För en stund sedan så lät det mycket helikopter utanför, för mycket helikopter. Det tokdånade så rutorna nästan skallrade. Så givetvis, nyfiken i en strut som jag är, rusar jag bort mot fönstret och tror först att polishelikoptern är på väg att störta. Den flyger väldigt lågt och helt plötsligt dyker den bara ner. Men sen dyker den upp igen och flyger i sidled.
Aha..en tvättäkta polisjakt!!
Jag står som en storögd, nyfiken blondin i fönstret och bara stirrar på helikoptern. Jomenvisst följer den efter någon för jag vet hur vägarna går. Och helikoptern flyger så toklågt så det har jag aldrig sett förut.
In i bostadsområdet, runt en sväng, ut på stora vägen, sen en till liten avvikelse, stora vägen igen..
och..
BORT MOT OSS! Thomas var ju på väg hem på cykeln och jag började känna lite oro i maggropen över gubben min..man vet ju aldrig vad det är för människor de jagar, det kan ju vara mördare (har ju hänt förut här)
Jag halvspringer över till andra sidan av lägenheten och kastar mig lite "diskret" över balkongräcket och inser nu att den de förföljer är på vägen som man kör på då man ska till oss. Oh..nu blev det nerrvigt...
Men helikoptern åker förbi och fortsätter en bit upp och där ser man att personen dom jagar kör upp och åker över bron in i ett annat bostadsområde. Så snurrar de runt där en stund, ut på vägen igen och sen tar det fart bortåt.
Som tur var ringde Thomas, och eftersom jag aldrig överreagerar (haha) så trodde jag att mördaren (som jag bestämt mig för att det var) hade misshandlat Thomas svårt, tagit hans telefon och sedan ringt till mig bara för att göra mig nervös, typ att någon skulle flåsa i luren.
Men det var Thomas bara som undrade om jag såg jakten =)
MIN STACKARS SON =(
Nu är det inte lätt att vara liten Alexander, värmen har verkligen tagit ut sin rätt.
Igår så somnade han inte förräns runt 23, och i vanliga fall lägger han sig vid 19 och somnar kanske vid 19.30. Jag skyller en hel del på mopedisterna som far runt här, man kanske skulle ringa 114 14 nästa gång (tack för tipset Therése!) men åker dom ut och motar bort dom då? Att skicka ut Thomas vågar jag inte, dagens ungdomar är ju som små ettriga myror som attackerar i grupp. En ungdom är ju inget, men som sagt så håller dom sig gärna i grupper *muttrar lite*
Hur som haver så vaknade lillgossen vid 8.20 idag (vaknar vid 6-tiden i vanliga fall). Vi gick upp och han fick frukost, sen gick han och la sig igen 2 timmar senare, svettades järnet gjorde han. Så jag plockade av bodyn och då vaknade han, helt otröstlig!
Jag åkte iväg en sväng och Thomas berättade att stackarn inte velat somna om utan suttit uppe och sen somnade han, men Thomas var tuvngen att väcka honom efter 1½ timma för att han skulle få mat i sig.
Och nu sitter vi här, han har fått lite yoghurt och frukt, att ge honom varmt mat nu skulle inte funkat. Han åt litegrann av det och är såå trött, men vill absolut inte sova! Han låg en stund på min mage (så mysigt, precis som när han var mindre). Men så fort jag la ner honom i sängen igen så började tårarna spruta helt hysteriskt. Så nu sitter han på sin pysselmatta och leker med sina leksaker.
Dessutom har hans tbc-sprutemärke börjat vara nu, och oj vad det varar! Jag vill bara klämma o squisha och ha mig, jag ÄLSKAR var! Men jag får snällt hålla mig, däremot får jag lov att tvätta såret ibland *glad*
Jag är lite smått skadad av mitt arbete om någon undrar varför jag älskar sår och var så mycket =)
Igår så somnade han inte förräns runt 23, och i vanliga fall lägger han sig vid 19 och somnar kanske vid 19.30. Jag skyller en hel del på mopedisterna som far runt här, man kanske skulle ringa 114 14 nästa gång (tack för tipset Therése!) men åker dom ut och motar bort dom då? Att skicka ut Thomas vågar jag inte, dagens ungdomar är ju som små ettriga myror som attackerar i grupp. En ungdom är ju inget, men som sagt så håller dom sig gärna i grupper *muttrar lite*
Hur som haver så vaknade lillgossen vid 8.20 idag (vaknar vid 6-tiden i vanliga fall). Vi gick upp och han fick frukost, sen gick han och la sig igen 2 timmar senare, svettades järnet gjorde han. Så jag plockade av bodyn och då vaknade han, helt otröstlig!
Jag åkte iväg en sväng och Thomas berättade att stackarn inte velat somna om utan suttit uppe och sen somnade han, men Thomas var tuvngen att väcka honom efter 1½ timma för att han skulle få mat i sig.
Och nu sitter vi här, han har fått lite yoghurt och frukt, att ge honom varmt mat nu skulle inte funkat. Han åt litegrann av det och är såå trött, men vill absolut inte sova! Han låg en stund på min mage (så mysigt, precis som när han var mindre). Men så fort jag la ner honom i sängen igen så började tårarna spruta helt hysteriskt. Så nu sitter han på sin pysselmatta och leker med sina leksaker.
Dessutom har hans tbc-sprutemärke börjat vara nu, och oj vad det varar! Jag vill bara klämma o squisha och ha mig, jag ÄLSKAR var! Men jag får snällt hålla mig, däremot får jag lov att tvätta såret ibland *glad*
Jag är lite smått skadad av mitt arbete om någon undrar varför jag älskar sår och var så mycket =)
TÄVLING!
"Jag är med och tävlar hos Carolina om ett valfritt Snoozy-plagg från Strössel Barnkläder.
Var med och tävla du också!"
Var med och tävla du också!"
MEN ÅH!
Dagens ungdomar...usch!
Utanför vårt hus så har vi en massa mopedister "los mopedos" och dom tycker det är så otroligt coolt att åka fram och tillbaka på en liten väg här utanför. Det är så coolt så man kan åka fram och tillbaka flera timmar i sträck!! Och det låter nåt så fruktansvärt! Stackars Alexander är fortfarande vaken (börjar nog somna till nu), han är vaken 4 (!) timmar efter sin sovtid! Stackarn =(
Kan ju iofs bero på värmen också, men just nu beror det på mopedodågorna.
Någon som har nåt tips på vad man kan göra?
Jag tänker inte gå ut o prata med dem, det är ju som att be om stryk..eller nåt liknande.
Utanför vårt hus så har vi en massa mopedister "los mopedos" och dom tycker det är så otroligt coolt att åka fram och tillbaka på en liten väg här utanför. Det är så coolt så man kan åka fram och tillbaka flera timmar i sträck!! Och det låter nåt så fruktansvärt! Stackars Alexander är fortfarande vaken (börjar nog somna till nu), han är vaken 4 (!) timmar efter sin sovtid! Stackarn =(
Kan ju iofs bero på värmen också, men just nu beror det på mopedodågorna.
Någon som har nåt tips på vad man kan göra?
Jag tänker inte gå ut o prata med dem, det är ju som att be om stryk..eller nåt liknande.
GÄSP
Idag har vi städat här hemma!
Det har skurats, dammats, dammsugits, tvättats golv, tvätt av kläder, strykning och en massa annat. Ganska skönt att få det gjort.
Alexander är inte lika imponerad av detta för han tycker vi är tråkiga. Fast nu är han ändå i den åldern då han kan underhålla sig själv rätt bra. Han sitter på sin pusselmatta och pratar med sina böcker, leker tittut med sig själv, brummar lite och skrattar åt mig o Thomas när vi irrar runt.
Passar på fylla i Alexanders "mina första år" bok också. Jag älskar den boken, den är så rolig! Kan varmt rekommendera den till er som har/ska få barn.
Alexander fick sin från Sara & Magnus och jag kan ärligt säga att jag faktiskt fyllt i allt, så nu vet ni det =)
(för att köpa den på Adlibris, klicka här)
Det är en sån där rolig bok med lite annorlunda grejer.
Text lånad från Adlibris:
" Det här är boken jag saknade när vår dotter föddes, en bok där jag kan samla fler guldkorn från barnets uppväxt än bara från första året.
»Mina första år« sträcker sig från graviditeten till första sommarlovet. Varje skede har sitt kapitel. Skriv ner hur det var på bb och den första tiden därpå. Samla de klassiska »första gången« men även »sista gången«, då barnet slutar med något och blir stor. Fyll i och se hur favoritsakerna varierar under åren, vad barnet gillar att göra och inte. Klistra in teckningar i ett kapitel och skriv ner dagisminnen och skolstarten i ett annat. I »Dagboken« kan du skriva fritt vad som händer varje månad under första året, och sedan år för år. Ett kapitel ägnas åt tokigheter som barnet säger och gör, som man bara måste komma ihåg. I hela boken finns det mycket plats för fotografier.
Anna O
P.S. Man måste absolut inte fylla i allt. Fyll i det du tycker är minnesvärt och så mycket du orkar. Du kan ju alltid riva ur sidor du får dåligt samvete av."
(BIld lånad från Adlibris)
Nu ska vi äta resterna från kinamaten igår och sen ska jag fortsätta stryka.
Vad gör ni själva i värmen?
Det har skurats, dammats, dammsugits, tvättats golv, tvätt av kläder, strykning och en massa annat. Ganska skönt att få det gjort.
Alexander är inte lika imponerad av detta för han tycker vi är tråkiga. Fast nu är han ändå i den åldern då han kan underhålla sig själv rätt bra. Han sitter på sin pusselmatta och pratar med sina böcker, leker tittut med sig själv, brummar lite och skrattar åt mig o Thomas när vi irrar runt.
Passar på fylla i Alexanders "mina första år" bok också. Jag älskar den boken, den är så rolig! Kan varmt rekommendera den till er som har/ska få barn.
Alexander fick sin från Sara & Magnus och jag kan ärligt säga att jag faktiskt fyllt i allt, så nu vet ni det =)
(för att köpa den på Adlibris, klicka här)
Det är en sån där rolig bok med lite annorlunda grejer.
Text lånad från Adlibris:
" Det här är boken jag saknade när vår dotter föddes, en bok där jag kan samla fler guldkorn från barnets uppväxt än bara från första året.
»Mina första år« sträcker sig från graviditeten till första sommarlovet. Varje skede har sitt kapitel. Skriv ner hur det var på bb och den första tiden därpå. Samla de klassiska »första gången« men även »sista gången«, då barnet slutar med något och blir stor. Fyll i och se hur favoritsakerna varierar under åren, vad barnet gillar att göra och inte. Klistra in teckningar i ett kapitel och skriv ner dagisminnen och skolstarten i ett annat. I »Dagboken« kan du skriva fritt vad som händer varje månad under första året, och sedan år för år. Ett kapitel ägnas åt tokigheter som barnet säger och gör, som man bara måste komma ihåg. I hela boken finns det mycket plats för fotografier.
Anna O
P.S. Man måste absolut inte fylla i allt. Fyll i det du tycker är minnesvärt och så mycket du orkar. Du kan ju alltid riva ur sidor du får dåligt samvete av."
(BIld lånad från Adlibris)
Nu ska vi äta resterna från kinamaten igår och sen ska jag fortsätta stryka.
Vad gör ni själva i värmen?
GRATTIS!!!
Lillgrisen blir idag hela 9 månader gammal (ung)!!
(och är dessutom ordentligt utvilad efter att ha tagit en sovmorgon på 2 timmar, vilket han behövde =)
(Body från Molo)
