MRL
Hej och välkomna igen till träningens värld =) Som jag skrev i förra inlägget så kommer jag denna gång presentera:
Jag har märkt att det finns olika sorter.
1) Det trevliga passet med mysintruktören
Här händer det inte så mycket utan det känns mest ja, trevligt.
2) Den moderna där du inte hänger med
Mycket upptempo låt, vanliga dancelåtar som de höjt tempot ytterligare på. Svårt att hänga med och känns mest som ett disco
3) Träningsinstruktören som tar kål på dig
Det är tufft men ack så roligt. Här brukar man oftast känna finalkänsla under uppvärmningen. Instruktören är bra på att puscha och man vill verkligen ge precis allt!!
4) Min-syster-instruktören-och-några-andra-till
Eller så är man som min syster; klämkäck och har något för alla. 70-tals musik så de äldre ska bli peppade, men sån musik som även den yngre generationen känner igen och gillar, och dessutom lite nyare 90-tals musik. Olika svårhetsgrader på varje övning och ser till så ingen blir bortglömd.
Som ni kan läsa på den stora bilden så ska det alltså bli MRL; mage rumpa lår.
I denna klass handlar det mycket om vad instruktören kan eftersom de gör sitt eget program, men det handlar iaf om kondition och styrka på dessa tre områden. Dagen i ära så gick jag på min systers klass, hon hoppade in som vikarie och då passade jag på att kika dit. Det kan vara en ganska stor skillnad på instruktörernas sätt att lära ut, går ni på ett pass och ni tycker det var blajtråkigt för ni inte förstod och inte hängde med, testa då ett pass med en annan instruktör. Har ni tur så passar denna instruktör er mycket bättre och ni kan tycka det är roligt igen.Jag har märkt att det finns olika sorter.
1) Det trevliga passet med mysintruktören
Här händer det inte så mycket utan det känns mest ja, trevligt.
2) Den moderna där du inte hänger med
Mycket upptempo låt, vanliga dancelåtar som de höjt tempot ytterligare på. Svårt att hänga med och känns mest som ett disco
3) Träningsinstruktören som tar kål på dig
Det är tufft men ack så roligt. Här brukar man oftast känna finalkänsla under uppvärmningen. Instruktören är bra på att puscha och man vill verkligen ge precis allt!!
4) Min-syster-instruktören-och-några-andra-till
Eller så är man som min syster; klämkäck och har något för alla. 70-tals musik så de äldre ska bli peppade, men sån musik som även den yngre generationen känner igen och gillar, och dessutom lite nyare 90-tals musik. Olika svårhetsgrader på varje övning och ser till så ingen blir bortglömd.
I hennes program behöver man följande:
Ja, det ser ni här. Stepbrädan går man upp och ner på, den går att ställa in i 3 olika svårthetsgradet. Det ni ser på bilden är det lättaste, den är alltså längst ner vilket gör att man inte behöver lyfta benen så högt då man ska upp på brädan.
Timman började med uppvärmning, hon gick igenom lite hur man ska bete sig gentemot brädan (hela foten på osv) och så kände vi lite på den genom sk steptouch. Uppvärmningen handlar inte om att bli trött utan om att helt enkelt mjuka upp kroppen och bli varm i kläderna. Problemet är bara att man är så in i bomben taggad inför ett pass så man ger gärna för mycket i början.
Musiken hon spelade vad väldigt uppskattad av folket där inne, eftersom det var hits från 70-talet =) Många instruktörer kör mer populärmusik och mycket av dagens dunkadunka, men inte min syster.
Efter uppvärmningen så var det dags att sätta igång på riktigt. Det börjades med kondition och detta påminner väldigt mycket om step och aerobics. Det är alltså en hel del koreografi som man ska hålla koll på. Varje övning gås igenom x antal gånger, men ju tröttare man blir desto svårare blir det att minnas hur man ska göra. Men så satte vi då alltså igång med sidosteg på golvet, och sedan gjorde vi dubbla steg åt sidan då vi även korsade fötterna. För de som ville öka svårighetsgraden lades det till ett litet hopp på sidostegen, men det var alltså bara för de som kände att de klarade av det.
Så var det upp på sidan av brädan och högt knä, här fanns det 3 svårighetsgrader att välja mellan. Det första var att bara gå upp på brädan och lyfta knät, det andra att göra ett hopp till och det tredje att man hoppade, gick ner och touchade foten på andra sidan och sedan upp för ett till hopp.
Man kan alltså välja själv hur svårt man vill göra det, vilket är väldigt bra om det är någon som inte känner att de orkar mer.
Det fortsatte och lades till en kick med högt ben på brädan, även här kunde man göra det svårare genom att göra ett litet chacha steg på golvet mellan sparkarna.
Efter en stunds pulshöjning genom kondition så blev det dags för styrka. Vi använde oss av brädan och ställde upp ena benet på sidan och det andra på golvet, sen var det bara att göra knäböj. Jag kan säga er att det känns..mycket!
Efter x antal repetitioner med båda ben var det dags för insidan av låren. Då la vi oss på sidan, på mattan, med gummibandet. Ena sidan av gummibandet hölls fast av foten medan den andra sidan låg om benet. Så höjde man och sänkte benet.
Här trodde jag att jag skulle krevera. Jäses vad jobbigt, och det var det inte bara jag som tyckte. Tillslut såg man hur allas rörelser blev mindre och mindre medan deras ansikten blev rödare och rödare.
Madeleine frågade om det var någon som ville köra mer och eftersom en person nickade på huvudet så blev det tre omgångar av denna underbara (?) övning.
Efter detta så var det återigen dags för lite kondition, och nu lades det till ännu mer på programmet. Jag får ju säga att det kändes i benen då man skulle upp på brädan igen, men vi mjukstartade genom några steptouch på brädan. Nu var det inte längre 70-tals musik utan vi hade avancerat till lite 90-tals dance låtar. Men eftersom alla kände igen låtarna och det var gamla goa klassier så körde vi järnet!
Då vi kört järnet och höjt pulsen så var det dags för lite mer styrka, denna gången var det rumpan som skulle få sitt.
Vi la oss på sidan och hade gummibandet om benen. Så lyfte vi ena benet men gick inte tillbaka fullt ut. Behöver jag säga hur krampig min rumpa blev? Efter vi var klara med den övningen så fick vi banka loss krampen. Då hon frågade om vi skulle göra 3 set på denna övningen också så kom alla ihåg benövning och skrek nej, så det blev bara 2 set :D
Men sen kom det en till rumpövning..hujedamej.
Sista konditionsdelen, kommer ni ihåg vad jag skrev om finalen i förra inlägget? Det är ju då man ger allt och det är då man tar det sista man har, blodsmak i munnen, svimfärdig och rambokänsla! =) Haha..nej man får ju inte svimma eller spy, men det känns nästan så ibland då man tar ut sig.
Först gick vi igenom hela programmet lite lugnt så alla skulle minnas, efter vi gjort detta kom finalmusiken igång på hög volym "Jump". Inför finalen så behövs det en powerlåt på hög volym för att man ska orka, det är ifrån musiken du får din kraft. 6 gånger kördes det igenom och sen var alla illröda i ansiktet. Men då var det dags att köra mage! Wee..
Det var inte så farligt. Alla låg mest på mattan helt utslagna och väntade på avslappningen =) Det var ett trevligt och mycket jobbigt pass. Extra roligt var det att folk efter passet kom fram och sa hur roligt det hade vart och att min syster var välkommen tillbaka (detta var ju inte hennes ordinarie ställe att vara på). De hade även vart nere i kassan och berömt henne väldigt mycket så hon fick hålla huvudet högt resten av dagen =)
Timman började med uppvärmning, hon gick igenom lite hur man ska bete sig gentemot brädan (hela foten på osv) och så kände vi lite på den genom sk steptouch. Uppvärmningen handlar inte om att bli trött utan om att helt enkelt mjuka upp kroppen och bli varm i kläderna. Problemet är bara att man är så in i bomben taggad inför ett pass så man ger gärna för mycket i början.
Musiken hon spelade vad väldigt uppskattad av folket där inne, eftersom det var hits från 70-talet =) Många instruktörer kör mer populärmusik och mycket av dagens dunkadunka, men inte min syster.
Efter uppvärmningen så var det dags att sätta igång på riktigt. Det börjades med kondition och detta påminner väldigt mycket om step och aerobics. Det är alltså en hel del koreografi som man ska hålla koll på. Varje övning gås igenom x antal gånger, men ju tröttare man blir desto svårare blir det att minnas hur man ska göra. Men så satte vi då alltså igång med sidosteg på golvet, och sedan gjorde vi dubbla steg åt sidan då vi även korsade fötterna. För de som ville öka svårighetsgraden lades det till ett litet hopp på sidostegen, men det var alltså bara för de som kände att de klarade av det.
Så var det upp på sidan av brädan och högt knä, här fanns det 3 svårighetsgrader att välja mellan. Det första var att bara gå upp på brädan och lyfta knät, det andra att göra ett hopp till och det tredje att man hoppade, gick ner och touchade foten på andra sidan och sedan upp för ett till hopp.
Man kan alltså välja själv hur svårt man vill göra det, vilket är väldigt bra om det är någon som inte känner att de orkar mer.
Det fortsatte och lades till en kick med högt ben på brädan, även här kunde man göra det svårare genom att göra ett litet chacha steg på golvet mellan sparkarna.
Efter en stunds pulshöjning genom kondition så blev det dags för styrka. Vi använde oss av brädan och ställde upp ena benet på sidan och det andra på golvet, sen var det bara att göra knäböj. Jag kan säga er att det känns..mycket!
Efter x antal repetitioner med båda ben var det dags för insidan av låren. Då la vi oss på sidan, på mattan, med gummibandet. Ena sidan av gummibandet hölls fast av foten medan den andra sidan låg om benet. Så höjde man och sänkte benet.
Här trodde jag att jag skulle krevera. Jäses vad jobbigt, och det var det inte bara jag som tyckte. Tillslut såg man hur allas rörelser blev mindre och mindre medan deras ansikten blev rödare och rödare.
Madeleine frågade om det var någon som ville köra mer och eftersom en person nickade på huvudet så blev det tre omgångar av denna underbara (?) övning.
Efter detta så var det återigen dags för lite kondition, och nu lades det till ännu mer på programmet. Jag får ju säga att det kändes i benen då man skulle upp på brädan igen, men vi mjukstartade genom några steptouch på brädan. Nu var det inte längre 70-tals musik utan vi hade avancerat till lite 90-tals dance låtar. Men eftersom alla kände igen låtarna och det var gamla goa klassier så körde vi järnet!
Då vi kört järnet och höjt pulsen så var det dags för lite mer styrka, denna gången var det rumpan som skulle få sitt.
Vi la oss på sidan och hade gummibandet om benen. Så lyfte vi ena benet men gick inte tillbaka fullt ut. Behöver jag säga hur krampig min rumpa blev? Efter vi var klara med den övningen så fick vi banka loss krampen. Då hon frågade om vi skulle göra 3 set på denna övningen också så kom alla ihåg benövning och skrek nej, så det blev bara 2 set :D
Men sen kom det en till rumpövning..hujedamej.
Sista konditionsdelen, kommer ni ihåg vad jag skrev om finalen i förra inlägget? Det är ju då man ger allt och det är då man tar det sista man har, blodsmak i munnen, svimfärdig och rambokänsla! =) Haha..nej man får ju inte svimma eller spy, men det känns nästan så ibland då man tar ut sig.
Först gick vi igenom hela programmet lite lugnt så alla skulle minnas, efter vi gjort detta kom finalmusiken igång på hög volym "Jump". Inför finalen så behövs det en powerlåt på hög volym för att man ska orka, det är ifrån musiken du får din kraft. 6 gånger kördes det igenom och sen var alla illröda i ansiktet. Men då var det dags att köra mage! Wee..
Det var inte så farligt. Alla låg mest på mattan helt utslagna och väntade på avslappningen =) Det var ett trevligt och mycket jobbigt pass. Extra roligt var det att folk efter passet kom fram och sa hur roligt det hade vart och att min syster var välkommen tillbaka (detta var ju inte hennes ordinarie ställe att vara på). De hade även vart nere i kassan och berömt henne väldigt mycket så hon fick hålla huvudet högt resten av dagen =)
AFROPOWERDANS
Jag misstänker att det finns en hel del människor där ute i vida Sverige som funderar på att börja träna, men kanske tycker att gymmer verkar som världens mest skrämmade ställe, vilket det ju faktiskt inte är! Så därför tänkte jag, eftersom jag nu är med i en utmaning hos Sportlife, att jag presenterar några av de klasser jag gått på, så ni kan få en överblick och kanske bli lite sugna att testa på =)
Den första klassen jag tänkte ge er en presentation av är Afropowerdans. Det ni läser är min upplevelse av hela fadderullan och det är inte säkert ni kommer känna samma som mig, det vet man bara först då man testat ;)
Den första klassen jag tänkte ge er en presentation av är Afropowerdans. Det ni läser är min upplevelse av hela fadderullan och det är inte säkert ni kommer känna samma som mig, det vet man bara först då man testat ;)
AFROPOWERDANS
Då jag stod utanför salen och väntade satte mina fördomar igång, många av de deltagare som skulle vara med såg inte direkt ut att var sådär jättevältränade direkt. Jahapp tänkte jag och kände ärligt talat att jag hade kastat bort en värdefull träningstimma på något som inte skulle ge mig något. Känns lite elakt att tänka så, men jag måste ju ändå vara ärlig.
Så kom instruktören och hon var så supertrevlig och då vi stod och väntade samlade hon in alla lappar samtidigt som hon faktiskt frågade vad man hette och passade på presentera sig själv. Mycket trevligt får jag säga!
Vi hade placerat ut oss i salen och tagit av oss både strumor och skor. Så satte hon igång musiken, afrianska trummor som trummade i en långsamt rytm samtidigt som det kom sån där glittermusik emellan. Vi skulle börja med att värma upp vår kropp genom att göra mjuka rörelser i takt till musiken. Man kände sig sådär lite halvdum då man stod där eftersom allt är ovant och man ser faktiskt ganska komisk ut i vissa lägen. Man är, som vanligt, rädd för vad andra ska tycka och vågar därför inte ge 100%.
Det mjuka fortsatte och sedan ökade tempot lite, vi skulle nämligen vara träd =) Röra oss från sida till sida samtidigt som vi sträckte ut våra armar till trädkronor. Sedan skulle vi nudda gräset, det innebar böjda ben samtidigt som vi hängde fram med våra armar och rörde dem från sida till sida.
Plocka majs-sträcka oss åt sidan samtidigt som vi kastade ut med ena armen, efter detta skulle majsen stampas. Komiskt värre, jag kände mig verkligen töntig där jag stod och hoppade barfota fram och tillbaka med en massa andra vuxna människor i takt till afrikanska trummor. Sen gjordes samma sak åt andra sidan, men då var det tomater =)
Sen satte det igång ordentligt. Hujedamig säger jag bara! Här började hämningarna släppa för nu gav man allt, instruktören gjorde verkligen ett bra jobb eftersom hon fick alla så engagerade, och uppmanade oss alla dessutom att inte titta oss i spegeln utan att blunda istället och känna musiken. Bra tips.
Det kom även lite afrikanska danssteg och då kände man sig helt plötsligt cool, trots att man fortfarande såg väldigt rolig ut. Men just då var man bara coool och man rockade järnet inne i salen. Så länge man inte tittar sig i spegeln, utan på instruktören, så tror man att man gör rörelserna precis som hon gör (vilket man ju inte direkt gör) men det i sig gör att man vågar leva ut mer och slappna av.
Då första omgången var färdig drack jag ur hälften av vattnet i flaskan. Så det gjorde ju nån nytta iaf. Anfådd som en liten gris var jag också. Och då kom jag på att alla väljer ju själva hur långt de vill gå, vill man inte anstränga sig så mycket så tar man det lugnare, eller som jag som verkligen tog i för kung och fosterland och kände mig som en afrikansk Michael Jackson på dansgolvet, då jag antagligen i själva verket såg ut som en hemmamamma som blivit utsläppt på grönbete.
Stegen fortsatte, det var inga avancerade steg men grejen var att man upprepade dem väldigt många gånger vilket gjorde att kroppen fick motion. Sedan kunde man även välja hur djupt ner man ville gå vilket för mig innebar megaträningsvärk i rumpa och rygg idag (dessa 2 i kombination..udda ;)
Efter att hela programmet var ihopsatt så var det dags för final. För er som inte brukar träna och inte vet vad final är..ni kanske tycker det låter trevligt och så, men det är inte trevligt..inte nånstans.
Final är slutet på programmet då du ger det absolut sista du har. Allt sätts ihop och körs igenom 3,4 gånger och det är nu som sagt du ger allt, blodsmak i munnen, anfåddhet till max, du känner att du skulle ge vad som helst för att få springa ut genom den låsta dörren. Men samtidigt så är det ganska skönt. För man vet att efter finalen är det nedvarvning och stretchning samt infinnandet av den där UNDERBARA känslan av utmattning.
Efter vi hade kört igenom finalen (och jag funderade på om jag skulle falla ihop) så kördes uppvärmningslåten igen och nu var man ju värsta dansaren så inget var pinsamt längre.
Summa sumarum:
Afrodans passar alla. Du behöver inte kunna dansa för fem öre, för här handlar det om känsla. Taktkänsla..bah..skit i den! Gör det i din egen takt.
Alla ser lika roliga ut så det är ingen som kommer skratta åt dig, ingen har egentligen tid eftersom alla oroar sig själva för att se roliga, konstiga ut. Kanon.
Du väljer ditt eget tempo. Vill du inte gå djupt ner i knäna, skit it.
Afropowerdans passar alltså de flesta. Den tillhör kategorin kondition så är du ute efter mer styrka så bör du välja något annat. Dessutom ska du kanske tänka dig för om du har rygg/ben problem. Mycket av tyngden läggs just där och det kanske inte är så bra att börja med detta om man är otränad på ryggen speciellt.
Trevlig träningshelg på er! Nästa gång blir det MRL (mage rumpa lår)
Så kom instruktören och hon var så supertrevlig och då vi stod och väntade samlade hon in alla lappar samtidigt som hon faktiskt frågade vad man hette och passade på presentera sig själv. Mycket trevligt får jag säga!
Vi hade placerat ut oss i salen och tagit av oss både strumor och skor. Så satte hon igång musiken, afrianska trummor som trummade i en långsamt rytm samtidigt som det kom sån där glittermusik emellan. Vi skulle börja med att värma upp vår kropp genom att göra mjuka rörelser i takt till musiken. Man kände sig sådär lite halvdum då man stod där eftersom allt är ovant och man ser faktiskt ganska komisk ut i vissa lägen. Man är, som vanligt, rädd för vad andra ska tycka och vågar därför inte ge 100%.
Det mjuka fortsatte och sedan ökade tempot lite, vi skulle nämligen vara träd =) Röra oss från sida till sida samtidigt som vi sträckte ut våra armar till trädkronor. Sedan skulle vi nudda gräset, det innebar böjda ben samtidigt som vi hängde fram med våra armar och rörde dem från sida till sida.
Plocka majs-sträcka oss åt sidan samtidigt som vi kastade ut med ena armen, efter detta skulle majsen stampas. Komiskt värre, jag kände mig verkligen töntig där jag stod och hoppade barfota fram och tillbaka med en massa andra vuxna människor i takt till afrikanska trummor. Sen gjordes samma sak åt andra sidan, men då var det tomater =)
Sen satte det igång ordentligt. Hujedamig säger jag bara! Här började hämningarna släppa för nu gav man allt, instruktören gjorde verkligen ett bra jobb eftersom hon fick alla så engagerade, och uppmanade oss alla dessutom att inte titta oss i spegeln utan att blunda istället och känna musiken. Bra tips.
Det kom även lite afrikanska danssteg och då kände man sig helt plötsligt cool, trots att man fortfarande såg väldigt rolig ut. Men just då var man bara coool och man rockade järnet inne i salen. Så länge man inte tittar sig i spegeln, utan på instruktören, så tror man att man gör rörelserna precis som hon gör (vilket man ju inte direkt gör) men det i sig gör att man vågar leva ut mer och slappna av.
Då första omgången var färdig drack jag ur hälften av vattnet i flaskan. Så det gjorde ju nån nytta iaf. Anfådd som en liten gris var jag också. Och då kom jag på att alla väljer ju själva hur långt de vill gå, vill man inte anstränga sig så mycket så tar man det lugnare, eller som jag som verkligen tog i för kung och fosterland och kände mig som en afrikansk Michael Jackson på dansgolvet, då jag antagligen i själva verket såg ut som en hemmamamma som blivit utsläppt på grönbete.
Stegen fortsatte, det var inga avancerade steg men grejen var att man upprepade dem väldigt många gånger vilket gjorde att kroppen fick motion. Sedan kunde man även välja hur djupt ner man ville gå vilket för mig innebar megaträningsvärk i rumpa och rygg idag (dessa 2 i kombination..udda ;)
Efter att hela programmet var ihopsatt så var det dags för final. För er som inte brukar träna och inte vet vad final är..ni kanske tycker det låter trevligt och så, men det är inte trevligt..inte nånstans.
Final är slutet på programmet då du ger det absolut sista du har. Allt sätts ihop och körs igenom 3,4 gånger och det är nu som sagt du ger allt, blodsmak i munnen, anfåddhet till max, du känner att du skulle ge vad som helst för att få springa ut genom den låsta dörren. Men samtidigt så är det ganska skönt. För man vet att efter finalen är det nedvarvning och stretchning samt infinnandet av den där UNDERBARA känslan av utmattning.
Efter vi hade kört igenom finalen (och jag funderade på om jag skulle falla ihop) så kördes uppvärmningslåten igen och nu var man ju värsta dansaren så inget var pinsamt längre.
Summa sumarum:
Afrodans passar alla. Du behöver inte kunna dansa för fem öre, för här handlar det om känsla. Taktkänsla..bah..skit i den! Gör det i din egen takt.
Alla ser lika roliga ut så det är ingen som kommer skratta åt dig, ingen har egentligen tid eftersom alla oroar sig själva för att se roliga, konstiga ut. Kanon.
Du väljer ditt eget tempo. Vill du inte gå djupt ner i knäna, skit it.
Afropowerdans passar alltså de flesta. Den tillhör kategorin kondition så är du ute efter mer styrka så bör du välja något annat. Dessutom ska du kanske tänka dig för om du har rygg/ben problem. Mycket av tyngden läggs just där och det kanske inte är så bra att börja med detta om man är otränad på ryggen speciellt.
Trevlig träningshelg på er! Nästa gång blir det MRL (mage rumpa lår)
RUTMAGE =)
Jag måste bara berätta vad jag såg nu imorse!
Då jag tittade i spegeln och spände mina magmuskler för att se om magen blivit plattare (nej jag är fullt normal ;) så kunde jag se rutor! Alltså inte där nere på magen för där är det fortfarande gäddhäng efter Alexander, och hur jag ska få bort det fundilurar jag fortfarande på, men under revbenen så kunde jag se 2 hela rutor!!!
Det här kunde jag ALDRIG trott för några år sedan då jag jag hade ett BMI på 30.
Man blir ju bara så glad att allt slit under dessa år äntligen lönar sig :D
Då jag tittade i spegeln och spände mina magmuskler för att se om magen blivit plattare (nej jag är fullt normal ;) så kunde jag se rutor! Alltså inte där nere på magen för där är det fortfarande gäddhäng efter Alexander, och hur jag ska få bort det fundilurar jag fortfarande på, men under revbenen så kunde jag se 2 hela rutor!!!
Det här kunde jag ALDRIG trott för några år sedan då jag jag hade ett BMI på 30.
Man blir ju bara så glad att allt slit under dessa år äntligen lönar sig :D
EN NYSTART
Igår så var jag på ett Aloe Vera party och det ska jag säga er att det var riktigt tokbra!
Givetvis så ville jag ha allt som fanns där, men jag sansade mig och köpte 3 dunkar aloe vera som ska drickas, och på köpet så fick jag en aloevera deo och en avocadotvål som doftar ljuuuvligt!
Eftersom jag hade tänkt mig att köra "bikiniform på 6 veckor" (Iform såklart) så vill jag på samma gång rensa min insida.
Skeptiska?
Ah..jag lovar att berätta hur det går, håll utikik i bloggen bara =)
Så eftersom vi nu tar till denna nystart så ska jag och lillgrisen idag in till den stora staden för att införskaffa
* hopprep
* vikter som går att fylla med vatten
Nu jädrar ska det bli nya tag här, hej o hå friskhet!
Givetvis så ville jag ha allt som fanns där, men jag sansade mig och köpte 3 dunkar aloe vera som ska drickas, och på köpet så fick jag en aloevera deo och en avocadotvål som doftar ljuuuvligt!
Eftersom jag hade tänkt mig att köra "bikiniform på 6 veckor" (Iform såklart) så vill jag på samma gång rensa min insida.
Skeptiska?
Ah..jag lovar att berätta hur det går, håll utikik i bloggen bara =)
Så eftersom vi nu tar till denna nystart så ska jag och lillgrisen idag in till den stora staden för att införskaffa
* hopprep
* vikter som går att fylla med vatten
Nu jädrar ska det bli nya tag här, hej o hå friskhet!
VÅRRUSET
Igår så var det då dags för vårruset och efter enhälligt beslut från både mig och Thomas så beslutades det att det kanske vart bäst ändå att lillgrisen fick stanna hemma. Så jag satte mig på vagnen och åkte in till den stora staden Göteborg.
Massor med tanter/tjejer/kvinnor/flickor på vagnen som skulle springa. Man märkte vilka som inte kände till detta lopp med tanke på blickarna som kastades på oss =)
Väl där så var det MASSOR av folk så det var nästan svårt att ta sig fram till vår mötesplats. Men jag kom dit och hann sitta en liten stund innan vi vandrade bort mot uppvärmningen.
Jag, min syster Madeleine och hennes kompis Åsa skulle springa, min mor, hennes arbetskompis Lena och min moster Annette skulle promenixa sträckan istället.
Väl framme så spelades det melodifestival låtar och i de olika "tornen" eller vad man ska kalla dem stod det två uppvärmningsledare med en, för eventets skull, väldigt komplicerad koreografi. Ingen hängde riktigt med utan alla stod o rörde sig lite fram o tillbaka bara. Kändes som discona man gick på i mellanstadiet :D
För att alla skulle få en chans att springa så fick man välja vilket startfält man skulle vara med i, vi placerade oss i det andra (men kom antagligen med i det första) där man skulle springa. Tyvärr så var där obota korkade idioter som ÄNDÅ gick med sina jädra stavar o barnvagnar (förlåt) i första startfältet.
Detta gjorde att vi som faktiskt ville springa fick sicksacka oss mellan dessa människor hela vägen. Roligaste kommentaren jag fick var då jag på nåt sätt pressade mig mellan en blockad av gående människor
"Men åh vad dom knör! Måste dom ha så bråttom?"
DAH?! Det är ett lopp där man SPRINGER *sucka*
I vilket fall som helst så sprang jag hela sträckan, förutom några meter i sista uppförsbacken då jag nästan trodde jag skulle bli platt fall. Tappade andan och kände bara "näe". Men jag fortsatte ändå!
Dessutom hade jag håll i HELA (jo hela) magen hela (japp hela) loppet igenom. Därför gillar jag inte att springa, jag avskyr egentligen att springa för det är så tråkigt.
Längs med vägen vid olika ställen så stod det orkestrar o spelade och det var väldigt trevligt att lyssna på när man sprang förbi.
När jag såg skylten att vi hade sprungit 4 km och det bara var 1 kvar så satte jag fart så in i sjutton! Och när jag såg målet så sprang jag förbi alla på yttern o satte av i värsta spruten. Så jag sprang på runt 27 minuter.
Det tycker jag inte är sådär jättedåligt direkt för någon som inte sprungit sen högstadiet (under tvång dessutom)
Massor med tanter/tjejer/kvinnor/flickor på vagnen som skulle springa. Man märkte vilka som inte kände till detta lopp med tanke på blickarna som kastades på oss =)
Väl där så var det MASSOR av folk så det var nästan svårt att ta sig fram till vår mötesplats. Men jag kom dit och hann sitta en liten stund innan vi vandrade bort mot uppvärmningen.
Jag, min syster Madeleine och hennes kompis Åsa skulle springa, min mor, hennes arbetskompis Lena och min moster Annette skulle promenixa sträckan istället.
Väl framme så spelades det melodifestival låtar och i de olika "tornen" eller vad man ska kalla dem stod det två uppvärmningsledare med en, för eventets skull, väldigt komplicerad koreografi. Ingen hängde riktigt med utan alla stod o rörde sig lite fram o tillbaka bara. Kändes som discona man gick på i mellanstadiet :D
För att alla skulle få en chans att springa så fick man välja vilket startfält man skulle vara med i, vi placerade oss i det andra (men kom antagligen med i det första) där man skulle springa. Tyvärr så var där obota korkade idioter som ÄNDÅ gick med sina jädra stavar o barnvagnar (förlåt) i första startfältet.
Detta gjorde att vi som faktiskt ville springa fick sicksacka oss mellan dessa människor hela vägen. Roligaste kommentaren jag fick var då jag på nåt sätt pressade mig mellan en blockad av gående människor
"Men åh vad dom knör! Måste dom ha så bråttom?"
DAH?! Det är ett lopp där man SPRINGER *sucka*
I vilket fall som helst så sprang jag hela sträckan, förutom några meter i sista uppförsbacken då jag nästan trodde jag skulle bli platt fall. Tappade andan och kände bara "näe". Men jag fortsatte ändå!
Dessutom hade jag håll i HELA (jo hela) magen hela (japp hela) loppet igenom. Därför gillar jag inte att springa, jag avskyr egentligen att springa för det är så tråkigt.
Längs med vägen vid olika ställen så stod det orkestrar o spelade och det var väldigt trevligt att lyssna på när man sprang förbi.
När jag såg skylten att vi hade sprungit 4 km och det bara var 1 kvar så satte jag fart så in i sjutton! Och när jag såg målet så sprang jag förbi alla på yttern o satte av i värsta spruten. Så jag sprang på runt 27 minuter.
Det tycker jag inte är sådär jättedåligt direkt för någon som inte sprungit sen högstadiet (under tvång dessutom)
MÖR SOM EN SILL!
Herrejäses vad jag fick stressa igår till träningen!
Thomas kom hem i alldeles lagom tid och jag kom även iväg i alldeles lagom tid. Vad jag inte hade räknat med var köerna bort mot Frölunda hållet (trodde i min blonda lilla värld att det skulle var open highway, men icke)
Sen körde jag av en avfart för tidigt vilket gjorde att jag blev väldigt bortkommen. Jag är ju från Mölndalshållet, men med tanke på hur de bygger om överallt så var det uschligt att köra bil där. Hade tänkt ta en genväg för att komma snabbare till gymmet, men märker att de stängt av gatan jag tänkte ta. Så det var bara att vända lite snyggt innan jag hamnade vid Sahlgrenska och sedan köra tillbaka och ta en annan väg. (såg min kusin på vägen också)
Kommer på rätt väg tillslut men då är nästa problem att jag är så fruktansvärt kissnödig så det känns som om det inte kommer sluta sådär jättebra.
Råkar ut för alla rödljus.
Kommer ÄNTLIGEN rätt och in på parkeringen, trodde jag hade hittat rätt parkering. Knör mig in på en plats (enda platsen) det är trångt, eländigt och jag BEHÖVER VERKLIGEN UPPSÖKA EN TOALETT!
Hittar inte biljettautomaten. Ringer syster som berättar för mig att jag ställt mig på FEL parkering
*suck*
In snabbt på gymmet, toalett, tillbaka till parkeringen och flyttar bilen. Nu är det typ 3 minuter kvar tills passet ska börja och paniken är total (vet inte hur många gånger jag var på väg att bli påkörd för jag sprang som en vettvilling fram o tillbaka)
Parkerar bilen, lägger i pengar. Tydligen kostar det 5 kr timman och det var allt jag hade, en femma. Resten låg i väskan trodde jag. Slängde i femman och svor högt o tydligt tills jag kom på att jag hade en tia i bilen. Rusar dit igen, fram o tillbaks, ordnar med biljett o bil o allt. Springer som en gnu mot gymmet eftersom passet ska börja.
Hinner PRECIS. Är illröd i ansiktet och svettas redan. Vem behöver uppvärmning?
Meeeen..passet var jätteroligt och det var skoj att se alla igen =)
Lovade ju att lägga upp kort och de kommer förhoppningsvis in senare idag eller imon. Datorn med korten har tyvärr blivit lite trotsig och vägrar samarbeta.
Passade även på fråga syster om varför min arm har blivit som den blivit. När jag tränar biceps så spänns min ådra ut och det känns ibland som om den går sönder vilket resulterar i stickningar, lite röda märken och en smärtsam värme. Dessutom brukar jag inte kunna röra armen.
Hon trodde att det var en sträckning och att jag måste vila den och det går kanske över om några månader..*tjoho*
Som det är nu kan jag knappt ens köra med 1 kilos vikter. Men jag får väl helt enkelt ta det lugnt med armen
Thomas kom hem i alldeles lagom tid och jag kom även iväg i alldeles lagom tid. Vad jag inte hade räknat med var köerna bort mot Frölunda hållet (trodde i min blonda lilla värld att det skulle var open highway, men icke)
Sen körde jag av en avfart för tidigt vilket gjorde att jag blev väldigt bortkommen. Jag är ju från Mölndalshållet, men med tanke på hur de bygger om överallt så var det uschligt att köra bil där. Hade tänkt ta en genväg för att komma snabbare till gymmet, men märker att de stängt av gatan jag tänkte ta. Så det var bara att vända lite snyggt innan jag hamnade vid Sahlgrenska och sedan köra tillbaka och ta en annan väg. (såg min kusin på vägen också)
Kommer på rätt väg tillslut men då är nästa problem att jag är så fruktansvärt kissnödig så det känns som om det inte kommer sluta sådär jättebra.
Råkar ut för alla rödljus.
Kommer ÄNTLIGEN rätt och in på parkeringen, trodde jag hade hittat rätt parkering. Knör mig in på en plats (enda platsen) det är trångt, eländigt och jag BEHÖVER VERKLIGEN UPPSÖKA EN TOALETT!
Hittar inte biljettautomaten. Ringer syster som berättar för mig att jag ställt mig på FEL parkering
*suck*
In snabbt på gymmet, toalett, tillbaka till parkeringen och flyttar bilen. Nu är det typ 3 minuter kvar tills passet ska börja och paniken är total (vet inte hur många gånger jag var på väg att bli påkörd för jag sprang som en vettvilling fram o tillbaka)
Parkerar bilen, lägger i pengar. Tydligen kostar det 5 kr timman och det var allt jag hade, en femma. Resten låg i väskan trodde jag. Slängde i femman och svor högt o tydligt tills jag kom på att jag hade en tia i bilen. Rusar dit igen, fram o tillbaks, ordnar med biljett o bil o allt. Springer som en gnu mot gymmet eftersom passet ska börja.
Hinner PRECIS. Är illröd i ansiktet och svettas redan. Vem behöver uppvärmning?
Meeeen..passet var jätteroligt och det var skoj att se alla igen =)
Lovade ju att lägga upp kort och de kommer förhoppningsvis in senare idag eller imon. Datorn med korten har tyvärr blivit lite trotsig och vägrar samarbeta.
Passade även på fråga syster om varför min arm har blivit som den blivit. När jag tränar biceps så spänns min ådra ut och det känns ibland som om den går sönder vilket resulterar i stickningar, lite röda märken och en smärtsam värme. Dessutom brukar jag inte kunna röra armen.
Hon trodde att det var en sträckning och att jag måste vila den och det går kanske över om några månader..*tjoho*
Som det är nu kan jag knappt ens köra med 1 kilos vikter. Men jag får väl helt enkelt ta det lugnt med armen
