EN ÖNSKAN
Detta är en önskan till er som har mitt nummer
Jag skulle uppskatta att inte få några sms eller samtal de närmaste dagarna.
Inga som handlar om när det blir, hur jag mår, om det är snart, när det händer jada jada.
Jag glömmer ingen utan skickar sms när allt är klart.
Anledningen är att mina nerver är på utsidan som det är redan och att få sms och sånt stressar mig som attan.
Kunde ju stänga av min telefon, men samtidigt så vill jag kunna prata med människor som jag ringer, men jag ser alltså att ingen ringer mig :)
Tack =)
BLOGGKOLL
NU KOMMER BEBISEN!!
Idag var det alltså dags för det efterlängtade besöket på sjukhuset för en rutinkoll nu när man ändå gått några (15...) dagar över tiden.
Kom dit alldeles lagom i tid och fick sätta mig i det tomma väntrummet. Drog upp min bok o började läsa, eftersom jag vart på samma ställe förut så vet jag att även om man har en tid så kan det ta mer tid, eller ännu mer tid än så..typ.
Så där sitter jag o läser min bok tills en barnmorska kommer och ropar upp mig. Givetvis ska vi börja med att göra ett CTG (och går ju verkligen jättesnabbt..NOT!) men gungar efter henne och hon tycker synd om mig för hon märker att jag har väldigt ont. Jo, ljumskarna känns ju som sagt en del.
Får slå mig ner, eller mer falla ner, i fotöljen med banden påkopplade runt magen. Sen kommer ju det här roliga med att hitta lillkillens hjärtljud och få dosan att stanna där så det kan överföras till pappret som spottas ut av maskinen.
Men alla som följt den här bloggen ett tag vet att detta barn är väldigt envist, lite småtjurigt och han gör som han vill.
Så efter att denna stackars barnmorska kämpat ett bra tag och ÄNTLIGEN fått in signal, ja då försvinner signalen.
"-Um..han bytte sida där va?
- Jo..han gjorde ju det..."
Jag ville bara be om ursäkt, säga förlåt för att mitt barn är så ouppfostrat. Det kändes liksom..så dumt på nåt sätt.
Men tillslut så lyckades vi ordna till det, men då somnar ju ungen, givetvis eftersom hon ville ha hjärtljuden från när han var vaken. Detta underbara tilltag från min lilla son gjorde att jag fick sitta extra länge o vänta på att han skulle vakna till där inne. Försökte buffa på magen o väcka honom, men detta resulterade enbart i att han vaknade till som hastigast o bökade omkring några sekunder för att sedan somna om så gott igen. Men hon kunde ändå konstatera att allt verkade bra.
Behöver jag säga att han vaknade till ordentligt så fort hon kopplade bort CTGt?
Tillbaka till väntrummet och vänta på att doktorn skulle komma och göra undersökningen. Tog faktiskt inte så lång tid och jag fick träffa en jättetrevlig läkare som frågade hur det var med mig och så, så jag sa att jag hade väldigt ont i mina ljumskar och han tyckte väldigt synd om mig han också.
Så fick jag kravla mig upp på britsen för ultraljudet. Han kollade runt och runt och sa att allt såg jättebra ut..nästan..för tydligen så hade jag på tok för lite fostervatten och han ansåg att jag var tvungen att bli igångsatt..
OJ VAD SYND! *flinar*
Hm..jag menar..hoppsan, igångsättning? Det var ju verkligen inte alls vad jag hade hoppats på *harkel harkel*
Men ändå så blev jag chockad, eller, ja...man kan väl säga lite lätt att jag blev glad.
Jag sa till läkaren att han var min nya idol eller nåt sånt, höll på säga att jag älskade honom men hindrade mig, blev tårögd av glädje, visste inte vart jag skulle ta vägen så jag irrade runt i rummet, så ja, jag blev nog lite glad ändå över att jag skulle bli igångsatt.
Han verkade tycka det var komiskt och sa att det nog blir bra för mig med igångsättning med tanke på hur ont jag ändå har.
Och jo, TACK!
Ut till barmorskan för att boka en tid på förlossningen. Men så kom hon på att hon skulle kolla vilken förlossning det skulle bli.
För att få föda på vanliga förlossningen så ska fostervattensmängden eller nåt sånt vara över 50 ml (?) eller nåt sånt i nån ficka eller jag vet inte, 50 av nåt iaf. Jag hade 34...så det blev ju en tid på specialistförlossningen då. Men det verkar ju väldigt spännanade det också, lite special sådär =)
Passade på att fråga henne om det var farligt med så lite fostervatten i magen, och hon sa då att eftersom jag kommer bli igångsatt väldigt snart (i dagarna) så är det absolut ingen fara, men att vänta en vecka till är totalt uteslutet eftersom det på den tiden hunnit bli farligt.
Så innan veckan är slut så har lillkillen kommit =)
Kom dit alldeles lagom i tid och fick sätta mig i det tomma väntrummet. Drog upp min bok o började läsa, eftersom jag vart på samma ställe förut så vet jag att även om man har en tid så kan det ta mer tid, eller ännu mer tid än så..typ.
Så där sitter jag o läser min bok tills en barnmorska kommer och ropar upp mig. Givetvis ska vi börja med att göra ett CTG (och går ju verkligen jättesnabbt..NOT!) men gungar efter henne och hon tycker synd om mig för hon märker att jag har väldigt ont. Jo, ljumskarna känns ju som sagt en del.
Får slå mig ner, eller mer falla ner, i fotöljen med banden påkopplade runt magen. Sen kommer ju det här roliga med att hitta lillkillens hjärtljud och få dosan att stanna där så det kan överföras till pappret som spottas ut av maskinen.
Men alla som följt den här bloggen ett tag vet att detta barn är väldigt envist, lite småtjurigt och han gör som han vill.
Så efter att denna stackars barnmorska kämpat ett bra tag och ÄNTLIGEN fått in signal, ja då försvinner signalen.
"-Um..han bytte sida där va?
- Jo..han gjorde ju det..."
Jag ville bara be om ursäkt, säga förlåt för att mitt barn är så ouppfostrat. Det kändes liksom..så dumt på nåt sätt.
Men tillslut så lyckades vi ordna till det, men då somnar ju ungen, givetvis eftersom hon ville ha hjärtljuden från när han var vaken. Detta underbara tilltag från min lilla son gjorde att jag fick sitta extra länge o vänta på att han skulle vakna till där inne. Försökte buffa på magen o väcka honom, men detta resulterade enbart i att han vaknade till som hastigast o bökade omkring några sekunder för att sedan somna om så gott igen. Men hon kunde ändå konstatera att allt verkade bra.
Behöver jag säga att han vaknade till ordentligt så fort hon kopplade bort CTGt?
Tillbaka till väntrummet och vänta på att doktorn skulle komma och göra undersökningen. Tog faktiskt inte så lång tid och jag fick träffa en jättetrevlig läkare som frågade hur det var med mig och så, så jag sa att jag hade väldigt ont i mina ljumskar och han tyckte väldigt synd om mig han också.
Så fick jag kravla mig upp på britsen för ultraljudet. Han kollade runt och runt och sa att allt såg jättebra ut..nästan..för tydligen så hade jag på tok för lite fostervatten och han ansåg att jag var tvungen att bli igångsatt..
OJ VAD SYND! *flinar*
Hm..jag menar..hoppsan, igångsättning? Det var ju verkligen inte alls vad jag hade hoppats på *harkel harkel*
Men ändå så blev jag chockad, eller, ja...man kan väl säga lite lätt att jag blev glad.
Jag sa till läkaren att han var min nya idol eller nåt sånt, höll på säga att jag älskade honom men hindrade mig, blev tårögd av glädje, visste inte vart jag skulle ta vägen så jag irrade runt i rummet, så ja, jag blev nog lite glad ändå över att jag skulle bli igångsatt.
Han verkade tycka det var komiskt och sa att det nog blir bra för mig med igångsättning med tanke på hur ont jag ändå har.
Och jo, TACK!
Ut till barmorskan för att boka en tid på förlossningen. Men så kom hon på att hon skulle kolla vilken förlossning det skulle bli.
För att få föda på vanliga förlossningen så ska fostervattensmängden eller nåt sånt vara över 50 ml (?) eller nåt sånt i nån ficka eller jag vet inte, 50 av nåt iaf. Jag hade 34...så det blev ju en tid på specialistförlossningen då. Men det verkar ju väldigt spännanade det också, lite special sådär =)
Passade på att fråga henne om det var farligt med så lite fostervatten i magen, och hon sa då att eftersom jag kommer bli igångsatt väldigt snart (i dagarna) så är det absolut ingen fara, men att vänta en vecka till är totalt uteslutet eftersom det på den tiden hunnit bli farligt.
Så innan veckan är slut så har lillkillen kommit =)
14 DAGAR ÖVER TIDEN & SMÄRTA!!
Gjorde en dum sak idag igen *sucka* Att jag aldrig lär mig?!
Först så kom jag på att jag skulle gå till Netto, det enda som jag kan gå till någorlunda. Fast egentligen inte men jag ville ändå, halvt om halvt envis som man är.
På vägen dit så ska jag gå över vägen, finns inget övergångsställe eller nåt utan är väldigt dumt byggt. Då kommer det en bil (givetvis) som svänger ut där jag går, gammal människa men jag misstänker att hon såg mig ändå.
Tror att gubben som går på andra sidan ropar något surt till mig, har musik i öronen så jag hör inget, men han såg sur ut, blängde på mig och verkade säga något.
När jag kom till Netto så hade dom knappt något av det jag ville ha (som vanligt) så jag blev ännu surare. Huvudmotivet var att jag skulle ha en Aftonbladet också, men givetvis så hade de bara GT, då blev jag ännu surare.
Så jag lunkade hem med det jag hade köpt och sedan så skulle jag ju ha min Aftonbladet så jag dumpade påsarna och gick till kiosken. Vilket jag inte skulle ha gjort.
Nu sitter jag här med ljumskar som värker som in i ******* och det bränns som attan. Jag kan knappt gå, gör det med stor möda och näe usch. VARFÖR?
Det är iaf imon jag ska till läkaren. Håll tummarna för att det går som jag vill. Nu kommer det ju inte göra det eftersom ungen är så envis, men håll tummarna ändå.
Först så kom jag på att jag skulle gå till Netto, det enda som jag kan gå till någorlunda. Fast egentligen inte men jag ville ändå, halvt om halvt envis som man är.
På vägen dit så ska jag gå över vägen, finns inget övergångsställe eller nåt utan är väldigt dumt byggt. Då kommer det en bil (givetvis) som svänger ut där jag går, gammal människa men jag misstänker att hon såg mig ändå.
Tror att gubben som går på andra sidan ropar något surt till mig, har musik i öronen så jag hör inget, men han såg sur ut, blängde på mig och verkade säga något.
När jag kom till Netto så hade dom knappt något av det jag ville ha (som vanligt) så jag blev ännu surare. Huvudmotivet var att jag skulle ha en Aftonbladet också, men givetvis så hade de bara GT, då blev jag ännu surare.
Så jag lunkade hem med det jag hade köpt och sedan så skulle jag ju ha min Aftonbladet så jag dumpade påsarna och gick till kiosken. Vilket jag inte skulle ha gjort.
Nu sitter jag här med ljumskar som värker som in i ******* och det bränns som attan. Jag kan knappt gå, gör det med stor möda och näe usch. VARFÖR?
Det är iaf imon jag ska till läkaren. Håll tummarna för att det går som jag vill. Nu kommer det ju inte göra det eftersom ungen är så envis, men håll tummarna ändå.
13 DAGAR FÖRSENAD
Så närmar vi oss två veckors gränsen här då. 13 dagar är han försenad idag, lillkillen.
Det är fortfarande väldigt tungt och mina ljumskar är allt annat än glada. Häromdagen var det så illa så Thomas fick hjälpa mig att lyfta upp benen i soffan när jag skulle lägga mig.
Nattsömnen är väl sådär också. Som inatt så var jag på väg att vända mig, kom inte runt utan fastnade på rygg och eftersom jag var så trött så somnade jag så i någon slags konstig ställning. Sedan vaknade jag en stund senare för det var svårt att andas (han tryckte på stora kroppspulsådern) och kunde med en del möda fortsätta åt den sidan jag hade tänkt från början.
Igår så var vi hemma hos min mamma och pappa en sväng på kvällen. Pappa har gått ner massor nu, 23 kilo! Han är som en halv människa av sitt forna jag ungefär. Men det är bra för nu har han ju minskat risken för att åka på någon sjukdom hur mycket som helst!
Skämten om mina matvanor var också där, ganska jobbigt för man är väldigt hungrig och äter mer än man brukar. Samtidigt så känner man sig inte så glad när man sitter med dubbelhaka (som alla typ får, men ändå) och bara vet att man ökar mer o mer för varje dag man går över. Speciellt eftersom han växer så det knakar där inne också.
Jag vet ju att det bara är på skoj, folk gillar att skoja....men självförtroendet är ganska långt ner i botten nu även om jag får komplimanger från Thomas hela tiden. Utan dom skulle jag nog vart helt knäckt vid det här laget.
ÅÅÅÅÅH!
Om han bara kunde komma ut nån gång!
Det är fortfarande väldigt tungt och mina ljumskar är allt annat än glada. Häromdagen var det så illa så Thomas fick hjälpa mig att lyfta upp benen i soffan när jag skulle lägga mig.
Nattsömnen är väl sådär också. Som inatt så var jag på väg att vända mig, kom inte runt utan fastnade på rygg och eftersom jag var så trött så somnade jag så i någon slags konstig ställning. Sedan vaknade jag en stund senare för det var svårt att andas (han tryckte på stora kroppspulsådern) och kunde med en del möda fortsätta åt den sidan jag hade tänkt från början.
Igår så var vi hemma hos min mamma och pappa en sväng på kvällen. Pappa har gått ner massor nu, 23 kilo! Han är som en halv människa av sitt forna jag ungefär. Men det är bra för nu har han ju minskat risken för att åka på någon sjukdom hur mycket som helst!
Skämten om mina matvanor var också där, ganska jobbigt för man är väldigt hungrig och äter mer än man brukar. Samtidigt så känner man sig inte så glad när man sitter med dubbelhaka (som alla typ får, men ändå) och bara vet att man ökar mer o mer för varje dag man går över. Speciellt eftersom han växer så det knakar där inne också.
Jag vet ju att det bara är på skoj, folk gillar att skoja....men självförtroendet är ganska långt ner i botten nu även om jag får komplimanger från Thomas hela tiden. Utan dom skulle jag nog vart helt knäckt vid det här laget.
ÅÅÅÅÅH!
Om han bara kunde komma ut nån gång!
SMUGGLING-EN TJÄNST!
Var det någon mer än jag som såg på Insider igår?
Iaf..även om du nu inte gjorde det så var det en grej där som störde mig som attan, jag blev riktigt arger!
Det handlade om folk som hade åkt dit för att polisen hade sjabblat o hittat på saker o jada jada. Det var en kille som satt i fängelse för att han hade smugglat narkotika, eller ja...POLISEN sa att han hade gjort det. Han hade haft det i lastbilen men trodde att det var cigaretter han smugglat, han hade blivit ditsatt eller nåt sånt.
Men nu kommer då själva tvisten som gör att jag tycker han sitter alldeles perfekt där han sitter.
Jo..alltså:
Han trodde att han smugglade cigaretter, och det är ju helt okej att göra det. Han ser det inte som smuggling utan som en tjänst för svenska folket eftersom ciggaretter och whiskey är så dyrt.
MEN HALLÅ?
Pucko!
ÅH!
Jag blir galen. Så smuggling är alltså okej så länge han gör svenska folket en tjänst?
Men genom att smuggla narkotika så gör han väl narkomanerna en tjänst? Och det finns väl svenska narkomaner?
Ännu bättre: De intervjuvade hans föräldrar som OCKSÅ ansåg att det inte direkt var någon fara med att "bara" smuggla ciggaretter.
Låt killen sitta där han sitter, det är inte synd om honom. Han har själv försatt sig i knipan och skadat sina anhöriga. Hade han kanske någon tanke på att de ciggaretter han trodde han smugglade kanske skulle säljas till ungdomar, likadant när man smugglar in alkohol?
Herregud, det är inte konstigt att det här landet ser ut som det gör om folk har en sån inställning.
Synd bara att han måste gå ut i tv med sina korkade åsikter.
Iaf..även om du nu inte gjorde det så var det en grej där som störde mig som attan, jag blev riktigt arger!
Det handlade om folk som hade åkt dit för att polisen hade sjabblat o hittat på saker o jada jada. Det var en kille som satt i fängelse för att han hade smugglat narkotika, eller ja...POLISEN sa att han hade gjort det. Han hade haft det i lastbilen men trodde att det var cigaretter han smugglat, han hade blivit ditsatt eller nåt sånt.
Men nu kommer då själva tvisten som gör att jag tycker han sitter alldeles perfekt där han sitter.
Jo..alltså:
Han trodde att han smugglade cigaretter, och det är ju helt okej att göra det. Han ser det inte som smuggling utan som en tjänst för svenska folket eftersom ciggaretter och whiskey är så dyrt.
MEN HALLÅ?
Pucko!
ÅH!
Jag blir galen. Så smuggling är alltså okej så länge han gör svenska folket en tjänst?
Men genom att smuggla narkotika så gör han väl narkomanerna en tjänst? Och det finns väl svenska narkomaner?
Ännu bättre: De intervjuvade hans föräldrar som OCKSÅ ansåg att det inte direkt var någon fara med att "bara" smuggla ciggaretter.
Låt killen sitta där han sitter, det är inte synd om honom. Han har själv försatt sig i knipan och skadat sina anhöriga. Hade han kanske någon tanke på att de ciggaretter han trodde han smugglade kanske skulle säljas till ungdomar, likadant när man smugglar in alkohol?
Herregud, det är inte konstigt att det här landet ser ut som det gör om folk har en sån inställning.
Synd bara att han måste gå ut i tv med sina korkade åsikter.
10 DAGAR OCH TID TILL SJUKHUSET
Idag är det 10 dagar sedan lillkillen var planerad att komma, men som ni märker så är han fortfarande kvar i magen och verkar trivas alldeles utmärkt med detta.
Sista besöktr hos barnmorskan idag också som kollade att allt var bra genom att klämma o ha sig litegrann. Hon tyckte det kändes som om jag har bra med fostervatten och som vanligt blev han sur när hon skulle lyssna på hjärtat och visade detta tydligt genom att börja sparka. Innan dess hade han flyttat sig fram och tillbaka när hon försökte mäta magen.
Hon sa även att om hon skulle gissa, så skulle hon tro att han kommer väga mellan 3,2-3,3 kg när han kommer ut. Vilket faktiskt är ganska lite för en kille och speciellt när man gått över tiden så här lång tid som jag faktiskt anser det vara. (och jag kan komma att gå så länge som fram till 6/10 så egentligen är det bara halvvägs =(
Eftersom detta då var det sista besöket så bokade hon en tid på sjukhuset där dom ska göra lite bättre kontroller (tänker inte säga när, men om några dagar). De kommer kolla med ultraljud hur det flödar i navelsträngen, fostervattnet, hur lillkillen mår och hur jag mår o lite sånt.
Det finns lite olika scenarion som då kan inträffa:
1. Han kommer ut innan dagen vi ska dit och allt är frid och fröjd
2. De konstaterar att allt är alldeles ypperligt bra och gör ingenting. Får isf återbesök om några dagar.
3. De ser att det är på g och gör en sk hinnsvepning för att sätta igång värkarna (förhoppningsvis sätter de igång men man vet aldrig)
4. De konstaterar att de får sätta igång mig under dagen
Jag hoppas ju givetvis på nr 1, annars nr 4. Men jag kan nog glömma både 1,3 och 4 eftersom det ändå är mig vi pratar om, så jag tror det kommer bli nr 2.
När jag sa tillbarnmorskan att jag isf hoppas dom sätter igång mig så sa hon att man ska komma ihåg att ett ingrepp oftast leder till fler ingrepp.
Men just nu så gör mina ljumskar så tokont så jag blir gladeligen igångsatt för jag kommer bli totalt koko annars. Och eftersom jag redan är halvkoko över detta så blir det ju inte bättre direkt.
EN VECKA ÖVER TIDEN & PERMISSION
Idag har jag gått precis en vecka över tiden, och som alla andra dagar så känner jag precis nada.
Imorse kan jag säga att jag var tokgnällig, jag var så jädrans trött på allt så ni kan inte ana. Toknere och tokdeppad, inget är roligt, jag orkar inget, vill inget.
Dessutom känner jag mig som en korsning av en heffaklump och Jabba the Hut. När man känner sig sån så är det oerhört svårt att känna sig fin, vacker och sexig. Men då har jag ändå en underbar sambo som hela tiden säger hur fin jag är, precis det jag behöver höra =)
Idag så fick jag iaf kommit ut lite. Eftersom Thomas skulle ner o träna och det är gratis parkering i stan på söndagar så ville jag åka med så jag kunde handla lite.
När jag först gick där genom femman så ville jag bara ringa Thomas på en gång igen, lipa och säga till honom att jag ville hem. Anledningen? Alla människor som inte kunde sluta glo på en som om man vore ett vandrande jätteufo som är till besök. Och eftersom ni redan vet hur jag känner mig så hjälpte detta mig inte så mycket. Eller ja..blickar...folk råstirrade mest. Och sprang in i mig konstant.
Men jag försökte bita ihop ändå och gick o köpte tandborstar =) Sedan vaggade jag vidare till Kapp Ahl där jag köpte en jättefin bebisdress i stl 56 (har typ ett klädesplagg i denna storlek och 50 har man ju inte så länge..). Jättesöt var den, ser ut som en öh..joggingdress för vältränade fotbollsspelare eller nåt sånt haha. Jättego med både jacka och byxor till.
Efter detta var det mot Hemköp färden gick där jag köpte lite grejer jag behövde, sedan bort mot Kicks där jag köpte min välbehövda fotsalva.
Alla ni som handlar på Kicks, har ni tänkt på att personalen alltid är så trevlig? Jag verkligen älskar det! =) Inga sura pms kärringar utan dom pratar med en och tar sig tid för att hjälpa. Som hon i kassan som förstod mig när hon såg salvan och frågade om det var tungt nu. Hon kom själv ihåg hur det hade vart när hon var gravid och den salvan jag köpte är en ren gudagåva, vi var båda väldigt överens om detta. (Scholl för spruckna hälar, dyr men åh så underbar! Även om man inte har spruckna hälar..)
Efter detta var det vidare mot mitt favvocafé i femman, Tugg, för att köpa mig en STOR LATTE MED MINTCHOKLADSMAK. Fatta att jag njöt, som jag längtat...
Sen när vi kom hem så var jag glad igen och gnället har lugnat sig med 90%. Helt otroligt =)
Imorse kan jag säga att jag var tokgnällig, jag var så jädrans trött på allt så ni kan inte ana. Toknere och tokdeppad, inget är roligt, jag orkar inget, vill inget.
Dessutom känner jag mig som en korsning av en heffaklump och Jabba the Hut. När man känner sig sån så är det oerhört svårt att känna sig fin, vacker och sexig. Men då har jag ändå en underbar sambo som hela tiden säger hur fin jag är, precis det jag behöver höra =)
Idag så fick jag iaf kommit ut lite. Eftersom Thomas skulle ner o träna och det är gratis parkering i stan på söndagar så ville jag åka med så jag kunde handla lite.
När jag först gick där genom femman så ville jag bara ringa Thomas på en gång igen, lipa och säga till honom att jag ville hem. Anledningen? Alla människor som inte kunde sluta glo på en som om man vore ett vandrande jätteufo som är till besök. Och eftersom ni redan vet hur jag känner mig så hjälpte detta mig inte så mycket. Eller ja..blickar...folk råstirrade mest. Och sprang in i mig konstant.
Men jag försökte bita ihop ändå och gick o köpte tandborstar =) Sedan vaggade jag vidare till Kapp Ahl där jag köpte en jättefin bebisdress i stl 56 (har typ ett klädesplagg i denna storlek och 50 har man ju inte så länge..). Jättesöt var den, ser ut som en öh..joggingdress för vältränade fotbollsspelare eller nåt sånt haha. Jättego med både jacka och byxor till.
Efter detta var det mot Hemköp färden gick där jag köpte lite grejer jag behövde, sedan bort mot Kicks där jag köpte min välbehövda fotsalva.
Alla ni som handlar på Kicks, har ni tänkt på att personalen alltid är så trevlig? Jag verkligen älskar det! =) Inga sura pms kärringar utan dom pratar med en och tar sig tid för att hjälpa. Som hon i kassan som förstod mig när hon såg salvan och frågade om det var tungt nu. Hon kom själv ihåg hur det hade vart när hon var gravid och den salvan jag köpte är en ren gudagåva, vi var båda väldigt överens om detta. (Scholl för spruckna hälar, dyr men åh så underbar! Även om man inte har spruckna hälar..)
Efter detta var det vidare mot mitt favvocafé i femman, Tugg, för att köpa mig en STOR LATTE MED MINTCHOKLADSMAK. Fatta att jag njöt, som jag längtat...
Sen när vi kom hem så var jag glad igen och gnället har lugnat sig med 90%. Helt otroligt =)
BEBIS 5 DAGAR FÖRSENAD & BESÖK
Så var vi inne på dag nummer 5 då ja och fortfarande ingen bebis. Båda som väntade samtidigt som mig på forumet har fått (en vet jag iaf, den andra är nog på bb nu). Så här sitter jag. Utan värkar och allt är som vanligt.
Det känns som om han aldrig kommer komma ut. *ser halvt om halvt förtvivlad ut*
Jag tror det är lite jobbigare också eftersom jag har fått för mig att för varje dag som går så är risken större att något ska gå fel eller hända eller nåt sånt. Jag har lyssnat på för mycket skräckhistorier helt enkelt, såna som man kunde skaka av sig i början men som nu kommer krypandes för varje dag. Usch, det är hemskt att tänka på sånt som kan gå fel, men samtidigt så blir man orolig och kan inte låta bli.
Min syster kom iaf och hälsade på mig idag och det var trevligt. Så jag bakade äpplemuffins som blev riktigt smarriga. Så vi smaskade i oss samtidigt som vi drack lite kaffe och såg på Envy (det är en film...;) Det gjorde att dagen förflöt relativt snabbt ändå (och inte som pissdagen jag hade igår). Nu väntar jag bara på att min älskling ska komma hem från jobbet, det är dagens höjdpunkt för mig haha. Det låter så patetiskt men det är sant. Så det är ju en faslig tur att jag tycker om honom så mycket som jag gör, annars skulle jag inte haft någon höjdpunkt alls..eller nåt..hmm..
Förstår verkligen inte människor som bara kan gå hemma hela dagarna utan att göra någonting. Det är ju helt fruktansvärt!!!
Det känns som om han aldrig kommer komma ut. *ser halvt om halvt förtvivlad ut*
Jag tror det är lite jobbigare också eftersom jag har fått för mig att för varje dag som går så är risken större att något ska gå fel eller hända eller nåt sånt. Jag har lyssnat på för mycket skräckhistorier helt enkelt, såna som man kunde skaka av sig i början men som nu kommer krypandes för varje dag. Usch, det är hemskt att tänka på sånt som kan gå fel, men samtidigt så blir man orolig och kan inte låta bli.
Min syster kom iaf och hälsade på mig idag och det var trevligt. Så jag bakade äpplemuffins som blev riktigt smarriga. Så vi smaskade i oss samtidigt som vi drack lite kaffe och såg på Envy (det är en film...;) Det gjorde att dagen förflöt relativt snabbt ändå (och inte som pissdagen jag hade igår). Nu väntar jag bara på att min älskling ska komma hem från jobbet, det är dagens höjdpunkt för mig haha. Det låter så patetiskt men det är sant. Så det är ju en faslig tur att jag tycker om honom så mycket som jag gör, annars skulle jag inte haft någon höjdpunkt alls..eller nåt..hmm..
Förstår verkligen inte människor som bara kan gå hemma hela dagarna utan att göra någonting. Det är ju helt fruktansvärt!!!
FORTFARANDE INGEN BEBIS...
4 dagar över tiden idag..tjoho!
Var hos barnmorskan som tyckte synd om mig eftersom jag har så ont. Utan att överdriva så kan jag säga att mina ljumskar gör så fruktansvärt ont så det är en plåga för varje steg jag tar. Varje gång jag gör mina tappra vändningsförsök i sängen så knakar dom så högt så det ekar i hela rummet. Enligt barnmorskan så har jag så ont för han ligger så långt ner. Tror ni det sätter fart på honom att komma ut? NÄE! Han ska minsann stanna där inne, envisa unge!
Vi bokade in ett besök nästa vecka också, sista besöket! Har han inte kommit då så bokar hon in en tid på sjukhuset till den dagen då jag gått 14 dagar över tiden. Då ska dom kolla hur det ser ut med fostervatten och sammandragningar och sånt och se om dom ska sätta igång eller inte.
Har han inte kommit ut då och vi åker dit så skulle jag gå ner på mina bara knän om det inte gjorde så ont och be dem sätta igång mig. Ärligt talat, gnäll gnäll gnäll, MEN....för er som inte vart gravida eller inte gått över tiden så kan jag lova; varenda eviga dag man går över känns som en vecka, minst!
Men jag var hemma hos F igår o tittade på deras lilla son som nu har hunnit bli hela 8 dagar gammal =) Det är inte klokt att tänka sig att det är en sån som ligger inne i magen. Helt färdiggjord med mun, näsa, fingrar, naglar och hår på huvudet. Någon som skriker o nyser och hickar. Det är ju helt otroligt. Iofs så tänkte jag väl lite ajajkänslor iom att jag vet hur ungen ska komma ut, men kvinnor har ju gjort det i alla tider och på något sätt så går det ju ändå.
Thomas sa igår att han längtar tills vi blir en "riktig" familj med bebis o allt. (nu är vi ju iofs en riktig familj redan, men han tycker att man ska ha barn också =) Och när han säger att han längtar så blir man ju alldeles varm i hjärtat och önskar mer än någonsin att ungen kunde komma ut.
BEBIS - 3 DAGAR ÖVER TIDEN
Nu börjar det bli lite tjatigt det här, 3 dagar är iofs inte sååå mycket, men jag tycker ändå att han kan komma ut någon gång för det är faktiskt ganska påfrestande att vara så här otymplig. Jag kan ju inte ens gå till affären själv och handla =(
Men jag har ändå fått fruktansvärt mycket överskottsenergi de senaste dagarna och börjat boa, som det så fint kallas. Det är då en gravid blir näst intill manisk och springer runt och donar och fixar och ordnar allt och gör iordning hemmet. Påminner en hel del om vad som sker i djurens värld.
Som i förrgår så städade jag hela toaletten på en timme ungefär, brukar i vanliga fall ta en hel dag och jag är tokslut efter. Men sen fortsatte jag lite med köket innan magen sa ifrån och jag fick ta det lugnt. Innan jag städade så hade jag bakat citron/jordgubbspaj och bjudit hem mamma och syster på fika också. Och packat bb-väskan =)
Igår så tvättade jag, efter jag hade tvättat så sorterade jag allting och strök allting också för den delen. Att jag gjort allt detta på samma dag har nog inte hänt på säkert 3,4 månader skulle jag tro..om inte mer.
Spännande..
Men jag har ändå fått fruktansvärt mycket överskottsenergi de senaste dagarna och börjat boa, som det så fint kallas. Det är då en gravid blir näst intill manisk och springer runt och donar och fixar och ordnar allt och gör iordning hemmet. Påminner en hel del om vad som sker i djurens värld.
Som i förrgår så städade jag hela toaletten på en timme ungefär, brukar i vanliga fall ta en hel dag och jag är tokslut efter. Men sen fortsatte jag lite med köket innan magen sa ifrån och jag fick ta det lugnt. Innan jag städade så hade jag bakat citron/jordgubbspaj och bjudit hem mamma och syster på fika också. Och packat bb-väskan =)
Igår så tvättade jag, efter jag hade tvättat så sorterade jag allting och strök allting också för den delen. Att jag gjort allt detta på samma dag har nog inte hänt på säkert 3,4 månader skulle jag tro..om inte mer.
Spännande..
KONSTIGA DRÖMMAR
Denna natt lyckades jag drömma inte mer än 3 konstiga drömmar..2 kommer jag till och med ihåg.
Mitt inne i stan så hade jag o Thomas hittat ett jättefint gammal hus, från 1800-talet eller nåt sånt. Galler för fönster och sånt där gammalt gallerstaket och det var nära ner till kanalen och hemliga gångar o lite smått och gott. Jättestort fint hus.
Så var Thomas mamma och pappa på besök och någon mer, minns inte vem bara. Vi visade dem runt och överallt så hittade jag jättesalta jordnötter utspridda. Kunde inte förstå var i all världen de kom ifrån. Men så var vi uppe i köket/hallen nånting och där stog en jättestor burk (den vi har flingor i här hemma) med salta jordnötter och Thomas pappa gick och hällde ut dem precis överallt så han kunde äta. Då blev jag arg och sa att han inte får hälla ut dem överallt, varav han svarade "Det får jag visst, för jag är grek".
Helt sjukt =) Sen vaknade jag. men somnade om igen..
Min andra dröm handlade också om ett nyköpt hus, fast det var mamma och pappa som hade köpt ett stor hus på landet (i båda drömmarna så var husen blåa och gamla) och de hade bjudit dit en massa folk på fest.
Vad jag reagerade på i detta huset var att det i ena hörnet på utsidan av taket bodde en gigantiskt stor mördarspindel (nu snackar vi STOR spindel). Helt livsfarlig. Extra rädd blev jag då en kattunge hade tagit sig upp på taket och spindeln kom rusandes och den var minst lika stor som kattungen, och så bet den tag i kattungens rumpa men katten kom därifrån som tur var.
Jag berättade för pappa men han trodde mig inte, och helt plötsligt så skulle alla på festen undersöka detta. Men då hade spindeln växt sig ännu större och var helt plötsligt ute efter alla människor. Så pappa och några andra fick spika igen så den inte skulle komma in, fast några blev utelåsta o det ja..det blev kaotiskt.
Helt plötsligt så kom min mormor in i rummet där jag, mamma och min moster satt. Mormor såg ut som hon gjorde på gamla kort jag sett med halvlångt, utsläppt hår, uppsatt på sidorna med hårnålar. Hon skulle hem sa hon, och hon skulle cykla. Vi tittade lite konstigt på varandra och gav varandra blicken "Ska HON cykla?". Samtidigt så satt jag och sydde på någon gammal kappa, men stygnen blev bara fel och det var jättekonstigt.
Sen vaknade jag igen och insåg att det kanske var dags att gå upp..
Mitt inne i stan så hade jag o Thomas hittat ett jättefint gammal hus, från 1800-talet eller nåt sånt. Galler för fönster och sånt där gammalt gallerstaket och det var nära ner till kanalen och hemliga gångar o lite smått och gott. Jättestort fint hus.
Så var Thomas mamma och pappa på besök och någon mer, minns inte vem bara. Vi visade dem runt och överallt så hittade jag jättesalta jordnötter utspridda. Kunde inte förstå var i all världen de kom ifrån. Men så var vi uppe i köket/hallen nånting och där stog en jättestor burk (den vi har flingor i här hemma) med salta jordnötter och Thomas pappa gick och hällde ut dem precis överallt så han kunde äta. Då blev jag arg och sa att han inte får hälla ut dem överallt, varav han svarade "Det får jag visst, för jag är grek".
Helt sjukt =) Sen vaknade jag. men somnade om igen..
Min andra dröm handlade också om ett nyköpt hus, fast det var mamma och pappa som hade köpt ett stor hus på landet (i båda drömmarna så var husen blåa och gamla) och de hade bjudit dit en massa folk på fest.
Vad jag reagerade på i detta huset var att det i ena hörnet på utsidan av taket bodde en gigantiskt stor mördarspindel (nu snackar vi STOR spindel). Helt livsfarlig. Extra rädd blev jag då en kattunge hade tagit sig upp på taket och spindeln kom rusandes och den var minst lika stor som kattungen, och så bet den tag i kattungens rumpa men katten kom därifrån som tur var.
Jag berättade för pappa men han trodde mig inte, och helt plötsligt så skulle alla på festen undersöka detta. Men då hade spindeln växt sig ännu större och var helt plötsligt ute efter alla människor. Så pappa och några andra fick spika igen så den inte skulle komma in, fast några blev utelåsta o det ja..det blev kaotiskt.
Helt plötsligt så kom min mormor in i rummet där jag, mamma och min moster satt. Mormor såg ut som hon gjorde på gamla kort jag sett med halvlångt, utsläppt hår, uppsatt på sidorna med hårnålar. Hon skulle hem sa hon, och hon skulle cykla. Vi tittade lite konstigt på varandra och gav varandra blicken "Ska HON cykla?". Samtidigt så satt jag och sydde på någon gammal kappa, men stygnen blev bara fel och det var jättekonstigt.
Sen vaknade jag igen och insåg att det kanske var dags att gå upp..
BEBIS-EN DAG ÖVER TIDEN
Nej...det blev ingen bebis som behagade komma ut igår. Han verkar trivas där inne och vill stanna kvar ett tag tydligen, finns väl inte direkt mycket som jag kan göra åt det för tillfället känns det som, så på nå sätt är det väl bara att gilla läget.
Så gårdagen spenderades hemma hos mina föräldrar, där vi firade att mamma fyller 50 idag. Mamma och syster hade gjort jättegoda kycklinpajer, och till efterrätt så blev det en herrans massa kakor och en stor chokladtårta med marsipan o lite annat. Fyrverkerier hade vi också (små, nästan som stora tomtebloss), och ja, brandlarmet gick i gång =)
Sedan kom pappa hem och det var knappt att man kände igen honom eftersom han har gått ner 20 (!) kg sen jag såg honom sist, det måste vart 5 veckor sen eller nåt sånt. Det var lite konstigt faktiskt för han såg inte riktigt ut som min pappa...
När alla hade gått och så gick jag och mamma upp i spelrummet och spelade biljard. Jag hävdar fortfarande starkt att bordet lutar, till min nackdel då givetvis ;)
Vi fick också träffa Elins nya pojkvän, och det var trevligt att få ett ansikte på honom nu när vi hört en del..
Så gårdagen spenderades hemma hos mina föräldrar, där vi firade att mamma fyller 50 idag. Mamma och syster hade gjort jättegoda kycklinpajer, och till efterrätt så blev det en herrans massa kakor och en stor chokladtårta med marsipan o lite annat. Fyrverkerier hade vi också (små, nästan som stora tomtebloss), och ja, brandlarmet gick i gång =)
Sedan kom pappa hem och det var knappt att man kände igen honom eftersom han har gått ner 20 (!) kg sen jag såg honom sist, det måste vart 5 veckor sen eller nåt sånt. Det var lite konstigt faktiskt för han såg inte riktigt ut som min pappa...
När alla hade gått och så gick jag och mamma upp i spelrummet och spelade biljard. Jag hävdar fortfarande starkt att bordet lutar, till min nackdel då givetvis ;)
Vi fick också träffa Elins nya pojkvän, och det var trevligt att få ett ansikte på honom nu när vi hört en del..
BERÄKNAD FÖDSEL IMORGON!
Imorgon är dagen som alla gått och väntat på, dagen då lillkillen enligt ultraljud o snurrstickor är planerad att titta ut.
Kan meddela att jag fortfarande inte känner någonting och har praktiskt taget planerat in saker varje dag nästa vecka.
Jag och Thomas har även konstaterat att vi inte kan ringa någon längre eftersom alla tror att vi bara ringer för att berätta att han har kommit, inte för att vi vill prata eller nåt sånt =)
Det gick bra hos barnmorskan igår också, magen hade växt nästan 2 cm på en vecka så det är ju alltid något. Han ligger fortfarande superfixerad och hjärtljuden var bra. Hon tyckte också jag kunde göra klart mitt förlossningsbrev (håller på skriva om det för någon gång i ordningen).
För er som minns 3,4 veckor tillbaks i tiden så skrev jag att jag skulle packa min BB-väska också för att inte rusa runt i panik när jag hade massor av värkar. Hm..jo..nu var det ju såhär då imorse..
"Thomas- Har du packat den där väskan än som du pratade om?
Kerstin- Öh..jo..men nästan..
T- Har du inte packat den än?
K- Men alltså, jag har ju lagt in det mesta som jag ska ha med mig i garderoben PÅ väskan, så man kan ju nästan säga att den faktiskt är packad.
(Allt har legat PÅ väskan sedan jag skrev det inlägget)
K- Dessutom så måste jag ju skriva en lista så vi inte glömmer något, som deo och sånt är ju väldigt onödigt att packa ner nu eftersom jag behöver det nu"
Thomas tittade lite på mig som han brukar göra när han ser igenom mig =) För er som inte hänger med så har jag alltså tänkt packa väskan men glömt det..
Har börjat dricka tre koppar om dagen med hallonbladsörthé som ska underlätta för livmodern när den ska dra ihop sig efter förlossningen. Kan väl också hoppas att det ska fungera som en färdknäpp, men som sagt så känner jag inget idag. Förutom att jag har mer ont i ljumskarna, men det var bara för jag bar en påse igår som var lite för tung *ajja*
Men denna ljumskvärk gör att det är svårt bara att ta sig från vardagsrummet till köket, envisa jag ska ju ändå hålla på med allt o inget så nu väntar jag på att smöret ska bli lite varmt så jag kan baka kakor.
För att visa hur härligt det är för någon som ska ha barn närsomhelst, så kommer här ett smakprov från morgonens sms med Katta.
"Är du på förlossningen nu?"
"Varför skulle jag vara det? Jag ska ju gå över tre veckor"
"Men vi har inte pratat på så länge ju!"
"Va? Men vi pratade ju igår.."
"Jo men det var ju flera timmar sen!"
Haha..ja...jag säger då det =)
Kan meddela att jag fortfarande inte känner någonting och har praktiskt taget planerat in saker varje dag nästa vecka.
Jag och Thomas har även konstaterat att vi inte kan ringa någon längre eftersom alla tror att vi bara ringer för att berätta att han har kommit, inte för att vi vill prata eller nåt sånt =)
Det gick bra hos barnmorskan igår också, magen hade växt nästan 2 cm på en vecka så det är ju alltid något. Han ligger fortfarande superfixerad och hjärtljuden var bra. Hon tyckte också jag kunde göra klart mitt förlossningsbrev (håller på skriva om det för någon gång i ordningen).
För er som minns 3,4 veckor tillbaks i tiden så skrev jag att jag skulle packa min BB-väska också för att inte rusa runt i panik när jag hade massor av värkar. Hm..jo..nu var det ju såhär då imorse..
"Thomas- Har du packat den där väskan än som du pratade om?
Kerstin- Öh..jo..men nästan..
T- Har du inte packat den än?
K- Men alltså, jag har ju lagt in det mesta som jag ska ha med mig i garderoben PÅ väskan, så man kan ju nästan säga att den faktiskt är packad.
(Allt har legat PÅ väskan sedan jag skrev det inlägget)
K- Dessutom så måste jag ju skriva en lista så vi inte glömmer något, som deo och sånt är ju väldigt onödigt att packa ner nu eftersom jag behöver det nu"
Thomas tittade lite på mig som han brukar göra när han ser igenom mig =) För er som inte hänger med så har jag alltså tänkt packa väskan men glömt det..
Har börjat dricka tre koppar om dagen med hallonbladsörthé som ska underlätta för livmodern när den ska dra ihop sig efter förlossningen. Kan väl också hoppas att det ska fungera som en färdknäpp, men som sagt så känner jag inget idag. Förutom att jag har mer ont i ljumskarna, men det var bara för jag bar en påse igår som var lite för tung *ajja*
Men denna ljumskvärk gör att det är svårt bara att ta sig från vardagsrummet till köket, envisa jag ska ju ändå hålla på med allt o inget så nu väntar jag på att smöret ska bli lite varmt så jag kan baka kakor.
För att visa hur härligt det är för någon som ska ha barn närsomhelst, så kommer här ett smakprov från morgonens sms med Katta.
"Är du på förlossningen nu?"
"Varför skulle jag vara det? Jag ska ju gå över tre veckor"
"Men vi har inte pratat på så länge ju!"
"Va? Men vi pratade ju igår.."
"Jo men det var ju flera timmar sen!"
Haha..ja...jag säger då det =)
INGEN BEBIS
Nä...det blev inget inatt för jag sov nästan hela natten o sen hade värken gått över. Såklart. *sucka*
Idag har jag vart toktrött precis hela dagen, så jag har knappt fått gjort någonting. Det är en sån dag idag typ.
Jag har faktiskt inget roligt att berätta heller.
Kanske blir roligare imon, ska till barnmorskan då. Tjoho
Idag har jag vart toktrött precis hela dagen, så jag har knappt fått gjort någonting. Det är en sån dag idag typ.
Jag har faktiskt inget roligt att berätta heller.
Kanske blir roligare imon, ska till barnmorskan då. Tjoho
BEBIS INATT?
Ojojoj...här är det håll-i-gång idag.
Har haft något som kan liknas vid kraftig mensvärk hela dagen och ibland så trycker det neråt. Man kan ju hoppas att värkarna ska sätta igång under natten, men jag tror inte dom kommer göra det =(
Annars så hade jag V över på fika idag, hade bakat kladdkaka imorse och sen så tog jag fram några av mina solskensbullar, jag är så där fruktansvärt huslig av mig haha. Vi satt o tjötade om det mesta, lägenheter, bebisar, förlossning, mat, barnvagnar, babyskydd jada jada. Trevligt var det iaf och det är roligt att vi bor så nära varandra.
För att försöka beskriva min rastlöshet kan jag säga att jag just nu (på samma gång) håller på med tvätten nere i tvättstugan, medans den rullar runt där så lagar jag mat samtidigt som jag bakar bröd =) Och har väldans ont i min mage. Borde egentligen kanske ligga ner och vila men jag är alldeles för rastlös för att göra det.
Väntar på att Thomas ska komma hem, han är och hämtar bilen som vi köpte igår (!) wee..äntligen har vi en kombi som barnvagnen får plats i haha! Det är grejer det minsann.
Nu kallar tvättstugan på mig igen..
"Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:
3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning
8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.
15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller
Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej.
(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).
20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,
för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.
30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,
för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att
fixa till sig själv så hon går ändå.
40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för
stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och går ändå.
50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill..
60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens
kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.
70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och
njuter av livet.
80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och
går ut för att ha kul i den här världen."
Har haft något som kan liknas vid kraftig mensvärk hela dagen och ibland så trycker det neråt. Man kan ju hoppas att värkarna ska sätta igång under natten, men jag tror inte dom kommer göra det =(
Annars så hade jag V över på fika idag, hade bakat kladdkaka imorse och sen så tog jag fram några av mina solskensbullar, jag är så där fruktansvärt huslig av mig haha. Vi satt o tjötade om det mesta, lägenheter, bebisar, förlossning, mat, barnvagnar, babyskydd jada jada. Trevligt var det iaf och det är roligt att vi bor så nära varandra.
För att försöka beskriva min rastlöshet kan jag säga att jag just nu (på samma gång) håller på med tvätten nere i tvättstugan, medans den rullar runt där så lagar jag mat samtidigt som jag bakar bröd =) Och har väldans ont i min mage. Borde egentligen kanske ligga ner och vila men jag är alldeles för rastlös för att göra det.
Väntar på att Thomas ska komma hem, han är och hämtar bilen som vi köpte igår (!) wee..äntligen har vi en kombi som barnvagnen får plats i haha! Det är grejer det minsann.
Nu kallar tvättstugan på mig igen..
"Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:
3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning
8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.
15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller
Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej.
(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).
20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,
för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.
30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,
för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att
fixa till sig själv så hon går ändå.
40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för
stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och går ändå.
50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill..
60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens
kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.
70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och
njuter av livet.
80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och
går ut för att ha kul i den här världen."
DET HÄNDE EN DEL...
Idag så begav jag mig på utflykt faktiskt, för att träffa min going i stan och för att ordna med lite grejer och äta lunch.
Allt börjar när jag står och väntar på vagnen och träffar min gamla klasskompis M. Vi läste till undersköterskor ihop för några år sedan och träffas alltid på vagnen där vi kan konstatera att vi bor 5 minuter ifån varandra (har hänt mer än en gång...) Hon är också gravid och ska ha barn i april *wee*, och hon såg lite chockad ut när jag sa att jag ska ha på söndag..haha, hon tyckte jag såg pigg ut för att vara så gravid.
Men vi satt o tjötade och det var trevligt att träffa henne igen, och denna gången såg jag till att verkligen spara numret ordentligt eftersom det försvann sist.
Väl inne i stan så gick jag till min bank för att sätta in lite pengar, och de har ett kanonsystem där kunderna får gå före i kön hehe..men det gjorde inte mig nåt eftersom jag då är kund och då också fick gå före =) Väl där framme så sitter en tjej som är helt förtjust i att jag är gravid och kunde på min vaggande och otroligt långsamma gång konstatera att det snart var dags. Hon tyckte det var sååå roligt och speciellt att vi hade vart på könsul och fått reda på att det var en pojke eftersom hon också hade gjort det, och fått reda på att det var en pojke dom skulle ha (detta var antagligen några år sedan, men ändå). Så vi stog o tjötade om könsul och hur kul det var att få reda på det, eftersom det på ett sätt känns mer verkligt när man vet om det är en pojke eller flicka som ligger där inne o jäser. Så var hon avundsjuk på alla gravida också. Tänkte lite i mitt huvud att hon måste glömt av hur jobbigt det är på slutet och att man inte direkt ser något att bli avundsjuk på.
Kanske finns en sak att bli avundsjuk på iofs. Inatt när jag inte kunde sova *surprise* så märkte jag att det var en ambulans här utanför som antagligen hämtade en av grannarna. Det är SÅNT man missar när man sover.
Åh..vad..öh..intressant..
Sen träffade jag en väldigt trött sambo (med tanke på att jag vänder på mig hela tiden och väldigt osmidigt så kan han inte heller sova) och vi vandrar bort mot saluhallen till något ställe där dom serverar lite mer gammaldags grekiskt mat o lite annat. Fast jag åt en gulashsoppa..som mest smakade starkt. Men det var gott ändå, fast starkt..
Dagens mest pinsamma händelse var att jag hade träningsvärk när jag kom hem...träningsvärk av att knappt ha gått någonting men om man jämför med senaste tiden så var det väl antagligen som en långpromenad..
Vecka 40
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Allt börjar när jag står och väntar på vagnen och träffar min gamla klasskompis M. Vi läste till undersköterskor ihop för några år sedan och träffas alltid på vagnen där vi kan konstatera att vi bor 5 minuter ifån varandra (har hänt mer än en gång...) Hon är också gravid och ska ha barn i april *wee*, och hon såg lite chockad ut när jag sa att jag ska ha på söndag..haha, hon tyckte jag såg pigg ut för att vara så gravid.
Men vi satt o tjötade och det var trevligt att träffa henne igen, och denna gången såg jag till att verkligen spara numret ordentligt eftersom det försvann sist.
Väl inne i stan så gick jag till min bank för att sätta in lite pengar, och de har ett kanonsystem där kunderna får gå före i kön hehe..men det gjorde inte mig nåt eftersom jag då är kund och då också fick gå före =) Väl där framme så sitter en tjej som är helt förtjust i att jag är gravid och kunde på min vaggande och otroligt långsamma gång konstatera att det snart var dags. Hon tyckte det var sååå roligt och speciellt att vi hade vart på könsul och fått reda på att det var en pojke eftersom hon också hade gjort det, och fått reda på att det var en pojke dom skulle ha (detta var antagligen några år sedan, men ändå). Så vi stog o tjötade om könsul och hur kul det var att få reda på det, eftersom det på ett sätt känns mer verkligt när man vet om det är en pojke eller flicka som ligger där inne o jäser. Så var hon avundsjuk på alla gravida också. Tänkte lite i mitt huvud att hon måste glömt av hur jobbigt det är på slutet och att man inte direkt ser något att bli avundsjuk på.
Kanske finns en sak att bli avundsjuk på iofs. Inatt när jag inte kunde sova *surprise* så märkte jag att det var en ambulans här utanför som antagligen hämtade en av grannarna. Det är SÅNT man missar när man sover.
Åh..vad..öh..intressant..
Sen träffade jag en väldigt trött sambo (med tanke på att jag vänder på mig hela tiden och väldigt osmidigt så kan han inte heller sova) och vi vandrar bort mot saluhallen till något ställe där dom serverar lite mer gammaldags grekiskt mat o lite annat. Fast jag åt en gulashsoppa..som mest smakade starkt. Men det var gott ändå, fast starkt..
Dagens mest pinsamma händelse var att jag hade träningsvärk när jag kom hem...träningsvärk av att knappt ha gått någonting men om man jämför med senaste tiden så var det väl antagligen som en långpromenad..
Vecka 40
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.
STÄDGALNING
Idag så vaknade vi ganska sent *surprise*. Hade iofs blivit väckta tidigare av att något Stokholmsnummer hade ringt (telecom företag givetvis) men vi misstänkte att det var nåt sånt samtal så vi orkade liksom inte massa oss upp.
Lillskiten har vart ganska lugn idag så jag tänkte vi kunde städa. Med detta innebär att jag städar ett rum och Thomas städar allt annat. Jag orkar ju inte direkt så mycket men vill ändå ha det städat =) Så jag gick lös på toaletten och sedan så var jag helt totalt slut efter, därför sitter jag här medans min älskling nu håller på att dammsuga köket....stackarn.
Men det är ändå väldigt mysigt att städa tillsammans får jag säga, och det underlättar att ha en sambo som verkligen hjälper till hemma nu när man är som jag vet inte vad. Thomas hjälper iofs alltid till hemma och vi brukar hjälpas åt med allt, men nu när jag bara går hemma så vill jag ju egentligen göra allt, fast det går inte. Smått frustrerande.
Jag har tur att Thomas inte är en sån där kille som inte fattar att allt är 100 gånger jobbigare än normalt, tänk om jag hade bott med någon som hade krävt att allt skulle se snyggt ut hela tiden och maten alltid stå på bordet och sånt bara för man är hemma. Eller som tyckte man var lat bara för att man var tvungen att vila stup i kvarten.
Ne usch och fy för såna killar och tummen upp för min darling =)
Passar på slänga in den här för jag tycker det är så fint :)
"Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... ' "
Lillskiten har vart ganska lugn idag så jag tänkte vi kunde städa. Med detta innebär att jag städar ett rum och Thomas städar allt annat. Jag orkar ju inte direkt så mycket men vill ändå ha det städat =) Så jag gick lös på toaletten och sedan så var jag helt totalt slut efter, därför sitter jag här medans min älskling nu håller på att dammsuga köket....stackarn.
Men det är ändå väldigt mysigt att städa tillsammans får jag säga, och det underlättar att ha en sambo som verkligen hjälper till hemma nu när man är som jag vet inte vad. Thomas hjälper iofs alltid till hemma och vi brukar hjälpas åt med allt, men nu när jag bara går hemma så vill jag ju egentligen göra allt, fast det går inte. Smått frustrerande.
Jag har tur att Thomas inte är en sån där kille som inte fattar att allt är 100 gånger jobbigare än normalt, tänk om jag hade bott med någon som hade krävt att allt skulle se snyggt ut hela tiden och maten alltid stå på bordet och sånt bara för man är hemma. Eller som tyckte man var lat bara för att man var tvungen att vila stup i kvarten.
Ne usch och fy för såna killar och tummen upp för min darling =)
Passar på slänga in den här för jag tycker det är så fint :)
"Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... ' "
SURPUPPA!
Det finns ett företag som jag är pissigt förbannat på, nämligen elbolaget energibolaget.
Anledningen till detta är glasklar.
1. Vi är anmälda i nixregistret. Okej..det har inte gått 3 månader än, men alla har faktiskt slutat ringa förutom just energibolaget.
2. Tror det var i onsdags eller torsdags kväll som det ringde en kille och när Thomas svarade, så frågade han om det var Thomas med efternamn o hela fadderullan varav Thomas självklart svarade ja. Sedan förklarade han att Energibolaget var ansvariga för elbytet i hela området och ville att Thomas skulle bekräfta det nya abonnemanget varav min underbara sambo bokstavligen flippar ur och får ur sig en lång rad av icketrevliga ord (försäljaren har för längesedan lagt på luren, måste var ungefär efter "Hur j**** lättlurad tror du jag är egentligen? Hur i h.....*klick*")
För att kommat till saken så har vi aldrig haft Energibolaget och aldrig ens funderat på att byta till dem från de vi har idag, det var alltså en stor fet lögn från deras sida och allt de behövde var att Thomas svarade ja.
3. Tror ni inte att dom ringer IGEN på fredagen och frågar efter Thomas, varav jag frågar varifrån de ringer och tjejen i luren "Från elbolaget Energibolaget i Sverige". Jag blir arg och säger att vi inte är intresserade av något abonnemang, säger hejdå och lägger på. Allt kunde ha slutat här om det inte var för...
4....att jag starkt misstänker att de var de som ÅTERIGEN ringde imorse, hann tyvärr inte svara, men numret är ett stockholmsnummer och det tillhör ett företag som just sitter och ringer upp och håller på så här. Ringer dom igen och jag svarar så tänker jag anmäla dem för trakasserier eftersom vi nu sagt 2 gånger (de borde ju fattat första gången) att vi inte är intresserade, och dessutom att de försökte köra den fulingen där och att vi är med i nix så vi ska slippa den där skiten. Sen tänker jag absolut anmäla dem till konsumentverket om de ringer igen. De har fått muntlig bekräftelse på att vi inte är intresserade och borde lämna oss ifred.
Behövde klaga av mig lite bara =)
HOS BARNMORSKAN IGEN
Idag var det dags för ett besök igen, det näst sista om man ska följa veckorna. Vi får väl se...
Kan iaf meddela att lillkillen är fixerad, huvudet var så långt ner nu så hon kände det knappt. Hjärtljuden var bra och han är ju lugnare nu också, precis som det ska vara.
Mitt tryck är fortfarande ganska lågt, men jag får ta det lugnt och dricka ordentligt.
Vi pratade åter igen om när man ska åka in (ja jag är lite nojjig över att bli hemskickad när jag är där..) och jag sa att när värkarna börjar så kommer jag säkert gå runt o diska o dona o packa en massa och sånt.
Hm...jag skulle nog inte avslöjat mina planer eftersom det enda jag får lov att göra under latensfasen, som det så fint heter, (fasen där man öppnar sig, alltså värkarna innan krystvärkarna, kan hålla på några timmar) är att vila. Gå på toaletten och äta gick också bra tydligen ;). I övrigt ska jag bara ligga o titta på en film, sen när krystvärkarna kommer DÅ ska jag röra mig, men då kommer jag FÖRHOPPNINGSVIS vara på förlossningen.
Men hon sa att nu kan det minsann bli närsomhelst...
Vi bokade in ett besök nästa vecka också
"- Ja, då får vi väl se om vi ses nästa vecka
- Tro mig, vi ses nästa vecka...Vi kommer ses många veckor framöver...
- Nu ska du inte vara sån, vi får seee.."
Som sagt, jag är inställd på 3 veckor över tiden. Om någon säger att han kommer komma för tidigt och inte gör det så kommer jag blir besviken, därför är det bättre att ställa in sig på detta, skulle han komma tidigare så är det ju bara ett väldigt stort plus. Dessutom känns det helt ofattbart att jag ska in på en förlossningsavdelning för att trycka ut ett barn ur min kropp.
Kan även meddela att jag är megagigantiskt trött idag. Drömde att jag lyfte stenar hela natten, det ni!
Kan iaf meddela att lillkillen är fixerad, huvudet var så långt ner nu så hon kände det knappt. Hjärtljuden var bra och han är ju lugnare nu också, precis som det ska vara.
Mitt tryck är fortfarande ganska lågt, men jag får ta det lugnt och dricka ordentligt.
Vi pratade åter igen om när man ska åka in (ja jag är lite nojjig över att bli hemskickad när jag är där..) och jag sa att när värkarna börjar så kommer jag säkert gå runt o diska o dona o packa en massa och sånt.
Hm...jag skulle nog inte avslöjat mina planer eftersom det enda jag får lov att göra under latensfasen, som det så fint heter, (fasen där man öppnar sig, alltså värkarna innan krystvärkarna, kan hålla på några timmar) är att vila. Gå på toaletten och äta gick också bra tydligen ;). I övrigt ska jag bara ligga o titta på en film, sen när krystvärkarna kommer DÅ ska jag röra mig, men då kommer jag FÖRHOPPNINGSVIS vara på förlossningen.
Men hon sa att nu kan det minsann bli närsomhelst...
Vi bokade in ett besök nästa vecka också
"- Ja, då får vi väl se om vi ses nästa vecka
- Tro mig, vi ses nästa vecka...Vi kommer ses många veckor framöver...
- Nu ska du inte vara sån, vi får seee.."
Som sagt, jag är inställd på 3 veckor över tiden. Om någon säger att han kommer komma för tidigt och inte gör det så kommer jag blir besviken, därför är det bättre att ställa in sig på detta, skulle han komma tidigare så är det ju bara ett väldigt stort plus. Dessutom känns det helt ofattbart att jag ska in på en förlossningsavdelning för att trycka ut ett barn ur min kropp.
Kan även meddela att jag är megagigantiskt trött idag. Drömde att jag lyfte stenar hela natten, det ni!
VATTENAVGÅNG
Jag har kommit på, att på alla sätt en förlossning kan starta, så skulle jag föredra om vattnet gick först.
Varför?
Jo..det ska jag minsann berätta!
När vattnet går så VET man att det är på gång, har inget hänt inom 3 dagar så sätts man igång så bebisen kommer ut. Inga falskvärkar och man blir förhoppningsvis inte hemskickad (vilket jag just nu hakat upp mig på och är smått rädd för) Det är ju det här att veta som jag vill ha. Jag vill inte ligga hemma i veckor med småsammandragningar och sedan att dom sätter igång ordentligt bara för att avta, och sedan hålla på så medan man funderar på om man ska åka in. Och åker man in och tror att det är på riktigt så byggs ju förhoppningar upp om att "nu!", men så kanske man kommer dit osså säger dom att det inte alls är något på g. Snacka om att bli snuvad på slutet på nåt sätt. Det kommer ju liksom, men man får ju vänta ett tag till...usch.
För övrigt mår jag inte bra idag. Har inte mått jätteilla eller spytt en gång under hela den här tiden, förräns IDAG! 14 dagar kvar och då kommer det. Vad är det här?Jag som hade tänkt att fika med F på stan idag och hade verkligen laddat för att orka, så 3 timmar innan så blir det bara blaj =( Jag vill inte klaga, men jag mår inte bra nu, varken psykiskt eller fysiskt.
Att vara gravid är verkligen påfrestande och ett riktigt mandomsprov! (höhö)
Vecka 39 (14 dagar kvar...)
Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.
Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Varför?
Jo..det ska jag minsann berätta!
När vattnet går så VET man att det är på gång, har inget hänt inom 3 dagar så sätts man igång så bebisen kommer ut. Inga falskvärkar och man blir förhoppningsvis inte hemskickad (vilket jag just nu hakat upp mig på och är smått rädd för) Det är ju det här att veta som jag vill ha. Jag vill inte ligga hemma i veckor med småsammandragningar och sedan att dom sätter igång ordentligt bara för att avta, och sedan hålla på så medan man funderar på om man ska åka in. Och åker man in och tror att det är på riktigt så byggs ju förhoppningar upp om att "nu!", men så kanske man kommer dit osså säger dom att det inte alls är något på g. Snacka om att bli snuvad på slutet på nåt sätt. Det kommer ju liksom, men man får ju vänta ett tag till...usch.
För övrigt mår jag inte bra idag. Har inte mått jätteilla eller spytt en gång under hela den här tiden, förräns IDAG! 14 dagar kvar och då kommer det. Vad är det här?Jag som hade tänkt att fika med F på stan idag och hade verkligen laddat för att orka, så 3 timmar innan så blir det bara blaj =( Jag vill inte klaga, men jag mår inte bra nu, varken psykiskt eller fysiskt.
Att vara gravid är verkligen påfrestande och ett riktigt mandomsprov! (höhö)
Vecka 39 (14 dagar kvar...)
Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.
Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
