OLYCKAN
För en vecka sedan, förra söndagen, så hände det som jag vart rädd för skulle hända så många gånger.
Jag och Thomas var i hallen och jag skulle borsta Alexanders tänder. Alla ni som har småbarn vet hur otroligt roligt de tycker det är med tandborstning *NOT* och han började krångla och ha sig i famnen. Han krånglade så mycket så jag helt enkelt inte klarade av att hålla honom.
Det kändes som om allt gick i slowmotion, jag såg hur han flög ur min famn i en båge, landade rakt på huvudet och snurrade ett varv med nacken böjd i en konstig vinkel. Min puls sköt i taket och jag fick full panik.
Herregud!
Jag skrek åt Thomas att ta honom medan jag i mitt huvud tänkte att jag minsann inte skulle ringa sjukvårdsrådgivningen där man ibland kan få vänta 10-20 minuter på att komma fram, så jag slängde mig på telefonen och ringde 112 på en gång.
Medan jag hörde signalerna i telefonen så grät Alexander så mycket så han slutade att andas, mitt adrenalin var på topp så jag tänkte inte så mycket utan bara "knuffade" till lungorna medan jag sprang in i det andra rummet för att prata med tanten i telefonen. Att blåsa på honom hjälpte inte, men han återfick sin andning igen.
Halvt hysterisk får jag fram vad som hänt och frågar henne om det kanske inte behövs en ambulans ändå? Men hon säger att hon skickar och ber om uppgifter och allt sånt dom frågar om. Givetvis hade jag glömt av hur gammal Alexander var så jag drog till med 9 månader (han är ju 8)
Alexander slutade inte skrika förrän strax innan ambulanserna anlände (efter ca 15 minuter) och upp kom 4 ambulansgubbar som kunde konstatera att han klarat sig väldigt bra. Iaf vid första anblick, men vi skulle ändå få följa med till sjukhuset så dom fick kolla upp honom bättre.
Jag var fortfarande väldigt upprörd och ambulanskillarna gjorde sitt bästa för att hjälpa mig, de påminde mig om allt jag skulle ha med mig och sånt =)
Inne i ambulansen så var Alexander väldigt trött och hängig, men detta var tydligen normalt. Ambulanskillen berättade för mig vad det var man skulle kolla efter vid fallolyckor och då han ringde och pratade med akutintaget så hörde jag honom säga att "pojken hade haft en otrolig tur". Då vi kommer ut ur ambulansen så börjar vi se en stooor bula fram på huvudet, vilket gör att alla blev mer avslappnade eftersom det inte var mitt på huvudet som vi först trodde.
Personalen inne på barnakuten var så trevliga och de följde oss in i ett rum där de gjorde en första check på A och de kunde inte se att det var något allvarligt som hade hänt. För att han skulle återhämta sig snabbare så fick han en mugg med jordgubbssaft som han drack mer än gärna. Hjärnan behövde det söta tydligen och vi märkte efter en stund att han börjar bli lite mer "med". Medan vi satt och väntade in nästa check så kom de in och frågade om vi inte ville ha lite kaffe, åh dom var så underbara!
Andra checken gick bra den också och strax därefter kom doktorn in (helt underbar han också) och han tittade i ögonen och kände på huvudet, kollade balansen och lite sånt. Precis då han sagt att vi kunde åka hem och inte oroa oss så började A spy, och inte så lite heller. Läkaren tittade på både mig och Thomas och frågade om han brukade spy så och både jag och Thomas körade i ett "nej".
Då tog läkaren tillbaka det han sagt och sa att vi var tvugna att ha honom under observation. Han sa att de brukar tillåta 1-2 kräkningar, för sånt kan bero på chock men nu hade det gått 2 timmar och han borde inte spy då.
Men eftersom "vi var kloka nog att inte bo på en öde ö" så fick vi åka hem och ha honom under observation hemma, eftersom vi kunde se bättre om det var något fel med honom än alla apparater de hade på sjukhuset. Och skulle det vara något så skulle vi komma in på studs, men hade inget hänt när det var dags att sova för natten så kunde vi slappna av. Alexander har ett läkekött som alltså är helt otroligt, men små barn återhämtar sig och klarar sig mycket bättre än vuxna.
Vi åkte hem med honom och inget mer hände under dagen, tack och lov! Han klarade sig undan med en fin bula.
Så vad lärde vi oss av detta?
Borsta inte tänderna stående
Dessutom är jag så överlyckligt tacksam att det hände i vår hall, på ett "någorlunda mjukt golv" och inte ute på asfalten. Jag ryser så fort jag tänker på hur illa det kunde ha gått.
Gå nu och krama om era barn och var tacksamma över att ha dem i ert liv, det gäller även er med stora barn!
Jag och Thomas var i hallen och jag skulle borsta Alexanders tänder. Alla ni som har småbarn vet hur otroligt roligt de tycker det är med tandborstning *NOT* och han började krångla och ha sig i famnen. Han krånglade så mycket så jag helt enkelt inte klarade av att hålla honom.
Det kändes som om allt gick i slowmotion, jag såg hur han flög ur min famn i en båge, landade rakt på huvudet och snurrade ett varv med nacken böjd i en konstig vinkel. Min puls sköt i taket och jag fick full panik.
Herregud!
Jag skrek åt Thomas att ta honom medan jag i mitt huvud tänkte att jag minsann inte skulle ringa sjukvårdsrådgivningen där man ibland kan få vänta 10-20 minuter på att komma fram, så jag slängde mig på telefonen och ringde 112 på en gång.
Medan jag hörde signalerna i telefonen så grät Alexander så mycket så han slutade att andas, mitt adrenalin var på topp så jag tänkte inte så mycket utan bara "knuffade" till lungorna medan jag sprang in i det andra rummet för att prata med tanten i telefonen. Att blåsa på honom hjälpte inte, men han återfick sin andning igen.
Halvt hysterisk får jag fram vad som hänt och frågar henne om det kanske inte behövs en ambulans ändå? Men hon säger att hon skickar och ber om uppgifter och allt sånt dom frågar om. Givetvis hade jag glömt av hur gammal Alexander var så jag drog till med 9 månader (han är ju 8)
Alexander slutade inte skrika förrän strax innan ambulanserna anlände (efter ca 15 minuter) och upp kom 4 ambulansgubbar som kunde konstatera att han klarat sig väldigt bra. Iaf vid första anblick, men vi skulle ändå få följa med till sjukhuset så dom fick kolla upp honom bättre.
Jag var fortfarande väldigt upprörd och ambulanskillarna gjorde sitt bästa för att hjälpa mig, de påminde mig om allt jag skulle ha med mig och sånt =)
Inne i ambulansen så var Alexander väldigt trött och hängig, men detta var tydligen normalt. Ambulanskillen berättade för mig vad det var man skulle kolla efter vid fallolyckor och då han ringde och pratade med akutintaget så hörde jag honom säga att "pojken hade haft en otrolig tur". Då vi kommer ut ur ambulansen så börjar vi se en stooor bula fram på huvudet, vilket gör att alla blev mer avslappnade eftersom det inte var mitt på huvudet som vi först trodde.
Personalen inne på barnakuten var så trevliga och de följde oss in i ett rum där de gjorde en första check på A och de kunde inte se att det var något allvarligt som hade hänt. För att han skulle återhämta sig snabbare så fick han en mugg med jordgubbssaft som han drack mer än gärna. Hjärnan behövde det söta tydligen och vi märkte efter en stund att han börjar bli lite mer "med". Medan vi satt och väntade in nästa check så kom de in och frågade om vi inte ville ha lite kaffe, åh dom var så underbara!
Andra checken gick bra den också och strax därefter kom doktorn in (helt underbar han också) och han tittade i ögonen och kände på huvudet, kollade balansen och lite sånt. Precis då han sagt att vi kunde åka hem och inte oroa oss så började A spy, och inte så lite heller. Läkaren tittade på både mig och Thomas och frågade om han brukade spy så och både jag och Thomas körade i ett "nej".
Då tog läkaren tillbaka det han sagt och sa att vi var tvugna att ha honom under observation. Han sa att de brukar tillåta 1-2 kräkningar, för sånt kan bero på chock men nu hade det gått 2 timmar och han borde inte spy då.
Men eftersom "vi var kloka nog att inte bo på en öde ö" så fick vi åka hem och ha honom under observation hemma, eftersom vi kunde se bättre om det var något fel med honom än alla apparater de hade på sjukhuset. Och skulle det vara något så skulle vi komma in på studs, men hade inget hänt när det var dags att sova för natten så kunde vi slappna av. Alexander har ett läkekött som alltså är helt otroligt, men små barn återhämtar sig och klarar sig mycket bättre än vuxna.
Vi åkte hem med honom och inget mer hände under dagen, tack och lov! Han klarade sig undan med en fin bula.
Så vad lärde vi oss av detta?
Borsta inte tänderna stående
Dessutom är jag så överlyckligt tacksam att det hände i vår hall, på ett "någorlunda mjukt golv" och inte ute på asfalten. Jag ryser så fort jag tänker på hur illa det kunde ha gått.
Gå nu och krama om era barn och var tacksamma över att ha dem i ert liv, det gäller även er med stora barn!
BVC-BESÖK
I fredags så var vi på BVC för ett vanligt besök. Det började med att vi hade en liten kurs om säkerhet i hemmet, och jag får nog säga att det är en hel del man inte hade tänkt på. Som att spisen kan tippa (egentligen så visste man ju detta men behövde nog en liten påminnelse) och lite andra saker.
Sen är det så lätt att bli uppskrämd av allt, företagen spelar verkligen på föräldrars dåliga samvete när det gäller allt som gäller ens barn.
Det gäller nog att tänka efter och gå igenom och fråga sig om det verkligen är nödvändigt med allt?
Pratade en del med sköterskan som var där angående Alexander och att han inte ville äta. Då sa hon att sockerförbudet var borta, det var bara att trycka i ungen vad man kunde. Helst skulle han ha glass, men eftersom magen var dålig så blev det ingen glass, men gärna pannkakor med massor av sylt (nu äter han ju inte det men ändå).
Efter att vi hade sett filmen där barn skadade sig på alla möjliga sätt så gick hon igenom lite grejer och sen fick vi gå upp till själva mottagningen där vi skulle väga och mäta.
Lillgrisen var 71 cm lång och vägde nästan 8200. Alltså hade han stannat av på viktkurvan igen, och återigen berodde det på sjukdom. Men jag märkte ju att han hade gått ner eftersom blöjorna inte satt lika bra som innan.
Vi pratade lite om resan vi ska ta i sommar, och jag ska ta mig i kragen och ringa till olika ställen och fråga om han behöver hepatit a vaccination.
Ni som vart utomlands med barn under 1 år där barnen ätit av den "lokala" maten, gav ni era barn den sprutan?
Det är ändå en del att tänka på när man ska utomlands med småbarn..men det ska nog gå bra..
Sen så tyckte hon att jag skulle smörja honom med mildison eftersom han har en del torrfläckar på kroppen.
Efter att besöket var avklarat så gick jag ner till apoteket där mildisonen fick användas MAX 3 dagar!! Lät nästan farligt när apotekaren förklarade allt (senare ringde sköterskan och sa att det inte alls var någon fara eftersom det ändå hade ordinerats av deras läkare..dumma apotekare som ändå måste informera)
Nästa besök blir 10-månaders kontrollen. Tror inte vi behöver återvända för kontrollvikt eftersom lillgrisen nu äter som vanligt igen och mår bra =)
Sen är det så lätt att bli uppskrämd av allt, företagen spelar verkligen på föräldrars dåliga samvete när det gäller allt som gäller ens barn.
Det gäller nog att tänka efter och gå igenom och fråga sig om det verkligen är nödvändigt med allt?
Pratade en del med sköterskan som var där angående Alexander och att han inte ville äta. Då sa hon att sockerförbudet var borta, det var bara att trycka i ungen vad man kunde. Helst skulle han ha glass, men eftersom magen var dålig så blev det ingen glass, men gärna pannkakor med massor av sylt (nu äter han ju inte det men ändå).
Efter att vi hade sett filmen där barn skadade sig på alla möjliga sätt så gick hon igenom lite grejer och sen fick vi gå upp till själva mottagningen där vi skulle väga och mäta.
Lillgrisen var 71 cm lång och vägde nästan 8200. Alltså hade han stannat av på viktkurvan igen, och återigen berodde det på sjukdom. Men jag märkte ju att han hade gått ner eftersom blöjorna inte satt lika bra som innan.
Vi pratade lite om resan vi ska ta i sommar, och jag ska ta mig i kragen och ringa till olika ställen och fråga om han behöver hepatit a vaccination.
Ni som vart utomlands med barn under 1 år där barnen ätit av den "lokala" maten, gav ni era barn den sprutan?
Det är ändå en del att tänka på när man ska utomlands med småbarn..men det ska nog gå bra..
Sen så tyckte hon att jag skulle smörja honom med mildison eftersom han har en del torrfläckar på kroppen.
Efter att besöket var avklarat så gick jag ner till apoteket där mildisonen fick användas MAX 3 dagar!! Lät nästan farligt när apotekaren förklarade allt (senare ringde sköterskan och sa att det inte alls var någon fara eftersom det ändå hade ordinerats av deras läkare..dumma apotekare som ändå måste informera)
Nästa besök blir 10-månaders kontrollen. Tror inte vi behöver återvända för kontrollvikt eftersom lillgrisen nu äter som vanligt igen och mår bra =)
BÄTTRE
Igår kom äntligen vändpunkten här hemma; Alexander började äta igen :D Dessutom var det inga diarreér och inga spyor.
SÅ UNDERBART!
Uppdaterar mer senare...
SÅ UNDERBART!
Uppdaterar mer senare...
JAG ORKAR INTE
Kika in här en snabbis bara, orkar inte direkt sitta o blogga för jag är så trött.
Med Alexander så önskar jag att jag kunde säga att det är bättre, men det är det inte. Vi behövde iaf inte åka in med honom i torsdags, och i fredags så var vi på BVC där de sa att jag skulle ge honom vad som helst, fett o sött så han fick energi, ge honom allt han gillar.
Problemet är att han inte ens äter det han tycker om. Idag åt han iofs gröt på morgonen(3/4dl), men spydde upp det en stund senare. Åt senare 1 dl hallonkräm men där kom en del upp senare också.
Så efter 15 idag så har han fått i sig 3 tsk yoghurt..och 10 ml päronmer. Totalvägrade gröten ikväll, samt vattnet som han bara spottade ut trots att jag tryckte in det med spruta.
Får jag inte i honom frukost imon eller att han spyr upp det så får jag ringa sjukvårdsrådgivningen och fråga vad jag ska göra..det är hemskt att känna sig så maktlös och orolig
Ska försöka uppdatera imon
Med Alexander så önskar jag att jag kunde säga att det är bättre, men det är det inte. Vi behövde iaf inte åka in med honom i torsdags, och i fredags så var vi på BVC där de sa att jag skulle ge honom vad som helst, fett o sött så han fick energi, ge honom allt han gillar.
Problemet är att han inte ens äter det han tycker om. Idag åt han iofs gröt på morgonen(3/4dl), men spydde upp det en stund senare. Åt senare 1 dl hallonkräm men där kom en del upp senare också.
Så efter 15 idag så har han fått i sig 3 tsk yoghurt..och 10 ml päronmer. Totalvägrade gröten ikväll, samt vattnet som han bara spottade ut trots att jag tryckte in det med spruta.
Får jag inte i honom frukost imon eller att han spyr upp det så får jag ringa sjukvårdsrådgivningen och fråga vad jag ska göra..det är hemskt att känna sig så maktlös och orolig
Ska försöka uppdatera imon
OROLIG =(
Alexander har inte mått sådär jättebra under veckan.
I söndags så blev han dålig i magen, men det händer alla så vi reagerade inte så mycket på det...sen fortsatte det i måndags, men det är inte heller ovanligt. Vi var ju även på student då och alla intryck gjorde att han inte ville äta efter lunch, men åt ändå sin gröt på kvällen.
I tisdags så fortsatte han att äta mindre och vara kass i magen..
Igår så var magen fortfarande dålig och han blev en riktig matvägrare. Vad som gjorde mig orolig var att han på kvällen inte ens ville äta upp sin gröt och han äter ALLTID upp sin gröt, gärna mer än en portion. Men nu fick jag truga i honom 1/3 av portionen. Dessutom knep han igen läpparna när han skulle få vatten, var jätteledsen i flera timmar och somnade 2 timmar tidigare än vanligt.
Imorse så var han fortfarande dålig i magen, ville knappt äta någon gröt, grät och det var bara..näe! Så jag ringde till barnmedicin som snällt förklarade att jag hade 1-2 timmar på mig att vätska upp honom med socker/salt lösning, blev han inte piggare eller kissade så var det bara att åka in till Östra med honom.
Man blir inte sådär jätteglad av att höra nåt sånt
Men projektet satte igång och efter 2h hade jag fått i honom ca 1 dl lösning. Ringde tillbaka till barnmedicin som blev glada och sa att jag då kunde avvakta med att åka in. Däremot så ska jag in om det försämras på något sätt.
Nackdelen är bara att han nu matvägrar totalt..eller ja, jag fick i honom 2 tsk mat (knappt) men jag hoppas det löser sig under dagen här. Just nu ligger han o sover eftersom han är ganska medtagen.
Imon ska vi ju till BVC också, ringde och pratade med dem men de sa att smittorisken är likamed noll så om Alexander orkade så tyckte de jag skulle in med honom dit. Ska bli intressant o se vad han väger nu. Vägde honom för tre veckor sen och så idag, och det jag kom fram till var att han på dessa tre veckor bara ökat 80g i vikt. Tror iofs att han ökat mer, men gått ner nu när han ätit så dåligt.
Min lilla mamma kommer snart hit också och passar Alexander (och vätskar) medan jag åker till kirurgen. Har ju väntat på denna tid i 6 månader nu (traumatiserade tår för er som minns) och jag MÅSTE verkligen dit! Så typiskt att allt alltid ska hända när det som minst passar..men sånt e livet.
Tacka, ta emot o gör det bästa du kan av det =)
Uppdaterar förhoppningsvis senare om jag orkar (tär rätt rejält på en som förälder)
I söndags så blev han dålig i magen, men det händer alla så vi reagerade inte så mycket på det...sen fortsatte det i måndags, men det är inte heller ovanligt. Vi var ju även på student då och alla intryck gjorde att han inte ville äta efter lunch, men åt ändå sin gröt på kvällen.
I tisdags så fortsatte han att äta mindre och vara kass i magen..
Igår så var magen fortfarande dålig och han blev en riktig matvägrare. Vad som gjorde mig orolig var att han på kvällen inte ens ville äta upp sin gröt och han äter ALLTID upp sin gröt, gärna mer än en portion. Men nu fick jag truga i honom 1/3 av portionen. Dessutom knep han igen läpparna när han skulle få vatten, var jätteledsen i flera timmar och somnade 2 timmar tidigare än vanligt.
Imorse så var han fortfarande dålig i magen, ville knappt äta någon gröt, grät och det var bara..näe! Så jag ringde till barnmedicin som snällt förklarade att jag hade 1-2 timmar på mig att vätska upp honom med socker/salt lösning, blev han inte piggare eller kissade så var det bara att åka in till Östra med honom.
Man blir inte sådär jätteglad av att höra nåt sånt
Men projektet satte igång och efter 2h hade jag fått i honom ca 1 dl lösning. Ringde tillbaka till barnmedicin som blev glada och sa att jag då kunde avvakta med att åka in. Däremot så ska jag in om det försämras på något sätt.
Nackdelen är bara att han nu matvägrar totalt..eller ja, jag fick i honom 2 tsk mat (knappt) men jag hoppas det löser sig under dagen här. Just nu ligger han o sover eftersom han är ganska medtagen.
Imon ska vi ju till BVC också, ringde och pratade med dem men de sa att smittorisken är likamed noll så om Alexander orkade så tyckte de jag skulle in med honom dit. Ska bli intressant o se vad han väger nu. Vägde honom för tre veckor sen och så idag, och det jag kom fram till var att han på dessa tre veckor bara ökat 80g i vikt. Tror iofs att han ökat mer, men gått ner nu när han ätit så dåligt.
Min lilla mamma kommer snart hit också och passar Alexander (och vätskar) medan jag åker till kirurgen. Har ju väntat på denna tid i 6 månader nu (traumatiserade tår för er som minns) och jag MÅSTE verkligen dit! Så typiskt att allt alltid ska hända när det som minst passar..men sånt e livet.
Tacka, ta emot o gör det bästa du kan av det =)
Uppdaterar förhoppningsvis senare om jag orkar (tär rätt rejält på en som förälder)
ALEXANDER ÄR UTMANAD!
SURPOTTA!
Alexander har börjat tycka om snören. Alla slags snören. Dom man har i sina tröjor och som man knyter byxorna med. Bilderna ovan visar hur lycklig han blir då han får tag på ett snöre, bilden under vad som händer då man måste gå därifrån och snöret försvinner..
...stackarn...:P
...stackarn...:P
NU VET JAG!
Det visade sig under dagen vad det var som felades med lillgrisen.
En dunderförkylning!
Stackarn har vart täppt i näsan hela dagen och näsdropparna började fungera först nu på kvällskvisten. Märkte även hur hela han blev röd, fram med tempen igen och kunde konstatera att han hade gått upp 3 grader på ganska kort tid. Så det var bara att ge ungen en alvedon sup som gjorde susen! Dock har knappt ätit något mellanmål och inte heller någon lunch, men nu fick vi i honom 1½ portion med gröt så förhoppningsvis sover han gott sen.
Själv sitter jag här med kaffe som är bryggt i våran sprillans nya kaffebryggare *glad* Den gamla blev lite trasig då kannan fick en spricka och det behövdes en ny. Så då var det ju tur att vi hade vunnit så mycket blöjor =)
När kaffet är färdigdrucket ska jag pussa på Thomas, spara strykningen tills imon (har ju ändå inget annat att göra :P) och relaxa
Förhoppningsvis så syns vi imon =)
En dunderförkylning!
Stackarn har vart täppt i näsan hela dagen och näsdropparna började fungera först nu på kvällskvisten. Märkte även hur hela han blev röd, fram med tempen igen och kunde konstatera att han hade gått upp 3 grader på ganska kort tid. Så det var bara att ge ungen en alvedon sup som gjorde susen! Dock har knappt ätit något mellanmål och inte heller någon lunch, men nu fick vi i honom 1½ portion med gröt så förhoppningsvis sover han gott sen.
Själv sitter jag här med kaffe som är bryggt i våran sprillans nya kaffebryggare *glad* Den gamla blev lite trasig då kannan fick en spricka och det behövdes en ny. Så då var det ju tur att vi hade vunnit så mycket blöjor =)
När kaffet är färdigdrucket ska jag pussa på Thomas, spara strykningen tills imon (har ju ändå inget annat att göra :P) och relaxa
Förhoppningsvis så syns vi imon =)
EN OROLIG NATT
Igår när jag skulle gå o lägga mig så märkte jag att det var något konstigt med Alexander. Han vred och vände på sig och verkade väldigt orolig. Dessutom så lät det som om han inte fick någon luft, det lät som om det satt en ventil i halsen på honom som glappade.
Efter en liten stund så började han göra konstiga ljud och strax därefter började han gråta.
Jag tog upp honom och gick ut till soffan där Thomas satt...att hålla honon upprätt gjorde inte saken bättre men underlättade litegrann. Så vi beslutade för att testa lite näsdroppar - ingen effekt. Men så kom jag på att vi hade Bricanylen och att den kanske kunde funka, så vi testade den och då blev det iaf såpass bra så han kunde somna och andas ganska bra. (höjde upp huvudändan på sängen också)
3½ timme passerade innan jag vaknade av att han började gråta igen för att han hade svårt att andas =( Upp igen och gav nässdroppar. Ville inte ge mer Bricanyl eftersom det inte hade gått så lång tid emellan och biverkningarna kan vara ganska jobbiga (typ hjärtklappning o sånt) så därför satt jag uppe med honom 45 minuter tills det hade lättat lite och han somnade i min famn.
Så sov han till 7.30. Vettesjutton om han är förkyld eller nåt. Han är ändå glad, har aptit och ingen feber.
Någon som har nåt bra tips på hur man kan underlätta?
Efter en liten stund så började han göra konstiga ljud och strax därefter började han gråta.
Jag tog upp honom och gick ut till soffan där Thomas satt...att hålla honon upprätt gjorde inte saken bättre men underlättade litegrann. Så vi beslutade för att testa lite näsdroppar - ingen effekt. Men så kom jag på att vi hade Bricanylen och att den kanske kunde funka, så vi testade den och då blev det iaf såpass bra så han kunde somna och andas ganska bra. (höjde upp huvudändan på sängen också)
3½ timme passerade innan jag vaknade av att han började gråta igen för att han hade svårt att andas =( Upp igen och gav nässdroppar. Ville inte ge mer Bricanyl eftersom det inte hade gått så lång tid emellan och biverkningarna kan vara ganska jobbiga (typ hjärtklappning o sånt) så därför satt jag uppe med honom 45 minuter tills det hade lättat lite och han somnade i min famn.
Så sov han till 7.30. Vettesjutton om han är förkyld eller nåt. Han är ändå glad, har aptit och ingen feber.
Någon som har nåt bra tips på hur man kan underlätta?
BEBISFIGHT!!
Idag har Alexander vart med om sin första fight...med Joel!
Vi satt där på gräsmattan o hade det trevligt med våran medhavda lunch (kycklingsallad) när Alexander satt med sin leksak. Joel ville gärna också ha leksaken så han tog den.
Då tog Alexander tillbaka den.
Då började Joel dra i Alexanders mössa och han är inte sen att kontra.
Sen sitter båda och drar i varandra och leksaken är glömd
Jäses..
Vi satt där på gräsmattan o hade det trevligt med våran medhavda lunch (kycklingsallad) när Alexander satt med sin leksak. Joel ville gärna också ha leksaken så han tog den.
Då tog Alexander tillbaka den.
Då började Joel dra i Alexanders mössa och han är inte sen att kontra.
Sen sitter båda och drar i varandra och leksaken är glömd
Jäses..
GOD MORGON!
eller inte! =) (japp, nu tänker jag klaga ÄNNU MER bara för sakens skull) Trodde ju att jag hade löst detta med sömnen
Min lille underbara son har knappt sovit inatt. Eller jo..sovit har han nog gjort. Men han har lekt väderkvarn på samma gång vilket gör att han inte får den sömnen han skulle behöva.
Stackarn kunde inte somna igår så han låg vaken ett tag. Sen började han gallskrika mitt i natten och var praktiskt taget otröstbar. Bytte till en varmare pyjamas för att se om det fungerade, under tiden fick Thomas försöka lugna honom. Efter ett tag så fick vi honom att komma till ro igen men hela natten låg han och gnydde och betedde sig som om han var vaken fastän han sov.
Vaknade klockan 6 (puh) så det var bara att gå upp med honom.
När vi skulle äta gröt kom vredesutbrott #1. Vi var tvugna att byta blöjan innan gröten eftersom det hade hänt en del där. Detta var ju verkligen inte populärt nånstans så det blev skrik och gap. Erbjöd honom strumporna att leka med eftersom han brukar tycka det är skoj, men de åkte ner på golvet och följdes av mer skrik och gråt.
Nästa vredesutbrott kom då jag tog ifrån honom vattenmuggen eftersom han skulle kasta ner den på golvet hela tiden. Inte populärt men det gick ändå över rätt snabbt.
Sen märktes det hur trött han fortfarande var eftersom ögonen blev ganska röda och han bara satt..skrattade lite sporadiskt åt saker men lugn var han =) Han är redan som en tonåring haha
Nu ligger han och sover (tog inte lång tid innan han somnade) och jag ska nog gå och lägga mig en stund jag också.
Senare blir det kanske att gå till öppna förskolan. Har inte vart där på så länge nu så det känns änna lite nervöst..
Har ni sovit gott inatt?
Min lille underbara son har knappt sovit inatt. Eller jo..sovit har han nog gjort. Men han har lekt väderkvarn på samma gång vilket gör att han inte får den sömnen han skulle behöva.
Stackarn kunde inte somna igår så han låg vaken ett tag. Sen började han gallskrika mitt i natten och var praktiskt taget otröstbar. Bytte till en varmare pyjamas för att se om det fungerade, under tiden fick Thomas försöka lugna honom. Efter ett tag så fick vi honom att komma till ro igen men hela natten låg han och gnydde och betedde sig som om han var vaken fastän han sov.
Vaknade klockan 6 (puh) så det var bara att gå upp med honom.
När vi skulle äta gröt kom vredesutbrott #1. Vi var tvugna att byta blöjan innan gröten eftersom det hade hänt en del där. Detta var ju verkligen inte populärt nånstans så det blev skrik och gap. Erbjöd honom strumporna att leka med eftersom han brukar tycka det är skoj, men de åkte ner på golvet och följdes av mer skrik och gråt.
Nästa vredesutbrott kom då jag tog ifrån honom vattenmuggen eftersom han skulle kasta ner den på golvet hela tiden. Inte populärt men det gick ändå över rätt snabbt.
Sen märktes det hur trött han fortfarande var eftersom ögonen blev ganska röda och han bara satt..skrattade lite sporadiskt åt saker men lugn var han =) Han är redan som en tonåring haha
Nu ligger han och sover (tog inte lång tid innan han somnade) och jag ska nog gå och lägga mig en stund jag också.
Senare blir det kanske att gå till öppna förskolan. Har inte vart där på så länge nu så det känns änna lite nervöst..
Har ni sovit gott inatt?
JAG BLIR GALEN!!
Min lille prins har sovit bra på nätterna praktiskt taget sen dom plockade ut honom. Ibland har han vaknat men han har aldrig vart ledsen eller nåt sånt utan somnat om ganska snabbt.
MEN NU!
Herregud..
Nu har han vart gnällig när han ska lägga sig. Han är supertrött men vill inte sova (har även försökt lägga honom innan han blir supertrött..men ne)
Han gråter o gnäller och inget man gör hjälper.
Som igår.
Då hade han inte sovit sen 13.30. Han brukar ta en tupplur vid 17-tiden men ville alltså inte detta. Nu var klockan 19.30 och han fick sin välling och tokslocknade. La ner honom i sängen och han fortsatte sova. I en 20 minuter ungefär. Sen vaknade han, skrek, gnällde, skrek mer och ville verkligen inte. Så efter att vi försökt få honom att somna om efter ett bra tag så var det bara att plocka upp honom, ta med honom till soffan o lägga honom på min mage. Men det funkade inte det heller. Han var lugn en liten stund men sen var det gråt igen.
In till sängen och lägger ner honom igen. Inte populärt. Efter ca 1½ timme så får vi honom att ÄNTLIGEN somna efter att vi lyssnat på den där speldosan som verkade ha en lugnande effekt.
Så går det en timma, och vad händer? Jo..ännu mer gråt *sucka* Fast då somnade han om efter kanske 30 minuter.
Ojoj..jag är inte van vid sömnproblem.
MEN NU!
Herregud..
Nu har han vart gnällig när han ska lägga sig. Han är supertrött men vill inte sova (har även försökt lägga honom innan han blir supertrött..men ne)
Han gråter o gnäller och inget man gör hjälper.
Som igår.
Då hade han inte sovit sen 13.30. Han brukar ta en tupplur vid 17-tiden men ville alltså inte detta. Nu var klockan 19.30 och han fick sin välling och tokslocknade. La ner honom i sängen och han fortsatte sova. I en 20 minuter ungefär. Sen vaknade han, skrek, gnällde, skrek mer och ville verkligen inte. Så efter att vi försökt få honom att somna om efter ett bra tag så var det bara att plocka upp honom, ta med honom till soffan o lägga honom på min mage. Men det funkade inte det heller. Han var lugn en liten stund men sen var det gråt igen.
In till sängen och lägger ner honom igen. Inte populärt. Efter ca 1½ timme så får vi honom att ÄNTLIGEN somna efter att vi lyssnat på den där speldosan som verkade ha en lugnande effekt.
Så går det en timma, och vad händer? Jo..ännu mer gråt *sucka* Fast då somnade han om efter kanske 30 minuter.
Ojoj..jag är inte van vid sömnproblem.
BESÖK HOS TANT DOKTORN
Förra veckan så var det dags för 6-månaders kontrollen av Alexander. Denna kontroll utfördes av tant doktorn som vi faktiskt träffat en gång innan, då Alexander hade sin envisa hosta #1.
Vi tog lite vikt och kunde konstatera att ungen faktiskt gått upp en del sen vi var där sist, vilket var bra eftersom han hade gått upp lite dåligt sist. Längden var dock densamma men jag förutsätter ändå att han en dag kommer växa om mig, så det är väl bara att njuta medans jag för en gångs skull inte är den kortaste i familjen =) (Det är ju inte direkt någon hemlighet att du är kort, som Thomas så fint uttryckte det en gång)
Väl inne hos doktorn så blev det lite klämma, känna, lyssna och titt i öronen. Allt gick alldeles utmärkt och lillgrisen fick massor av beröm!
Passade på fråga om vätskemängden, och att man skulle dricka så mycket blev hon alldeles chockad över. Hon sa att idag är det väldigt vanligt att barn blir vattenförgiftade eftersom föräldrarna ger dem vatten hela tiden.Man måste ju räkna in mängden vätska som finns i maten, amning och välling och såna saker. Vid måltid ska de dricka lite vatten och då efter maten, men givetvis någon mun under maten också för att rensa munnen (vet man ju själv hur klibbigt det kan bli ibland av viss mat). Hon berättade även att det fanns barn som fötts och varit vattenförgiftade för att mamman druckit för mycket under graviditeten.
Så då behöver man ju inte oroa sig för att få i honom för lite vätska nu iaf.
Vi tog lite vikt och kunde konstatera att ungen faktiskt gått upp en del sen vi var där sist, vilket var bra eftersom han hade gått upp lite dåligt sist. Längden var dock densamma men jag förutsätter ändå att han en dag kommer växa om mig, så det är väl bara att njuta medans jag för en gångs skull inte är den kortaste i familjen =) (Det är ju inte direkt någon hemlighet att du är kort, som Thomas så fint uttryckte det en gång)
Väl inne hos doktorn så blev det lite klämma, känna, lyssna och titt i öronen. Allt gick alldeles utmärkt och lillgrisen fick massor av beröm!
Passade på fråga om vätskemängden, och att man skulle dricka så mycket blev hon alldeles chockad över. Hon sa att idag är det väldigt vanligt att barn blir vattenförgiftade eftersom föräldrarna ger dem vatten hela tiden.Man måste ju räkna in mängden vätska som finns i maten, amning och välling och såna saker. Vid måltid ska de dricka lite vatten och då efter maten, men givetvis någon mun under maten också för att rensa munnen (vet man ju själv hur klibbigt det kan bli ibland av viss mat). Hon berättade även att det fanns barn som fötts och varit vattenförgiftade för att mamman druckit för mycket under graviditeten.
Så då behöver man ju inte oroa sig för att få i honom för lite vätska nu iaf.
LOVE IS IN THE AIR?
Som jag skrev i tidigare inlägg så börjar vi misstänka att det kanske är nåt mellan Alexander och Alva ändå, och jag nämnde även att det fanns film...så här kommer den =)
Den skrattande bebisen
Det här är min son i ett nötskal...(glöm inte ljudet )
Doptavla
ETT BVC-BESÖK
Igår var det dags för lillgrisen Alexander att hälsa på tant BVC-sköterska igen. 2 månader hade gått sedan förra besöket och anledningen till detta var att han fick sin hepatit B spruta en månad senare samt att han vart sjuk och att farbror doktorn då tyckte att 5-månaders vaccinationerna skule skjutas på ytterligare några veckor.
Så där var dom, Alexander och Kerstin, 2 dagar innan Alexanders 6 månaders dag (hoa vad tiden går fort!)
Det började som vanligt med en vikt och sedan en längd och sist så var det dags att mäta huvudomfånget. Sen på med paltorna på lillgrisen och in till rummet där tant BVC-sköterskan satt.
Hon kunde konstatera att huvudomfånget fortfarande ligger perfekt på skalan, även längden var bra för han följede sin kurva, däremot så kunde hon se att han hade haft en infektion eftersom han stannat av (vad Kerstin kunde se när hon kikade) en hel del på viktkurvan. Fast enligt tant BVC-sköterska så var det inte så farligt men han följde inte kurvan längre utan den hade planat ut en del. Men hon trodde att han skulle ta igen sig om han bara fortsatte att äta som han gjorde nu, då skulle det inte vara någon fara. Kerstin räknade ut att han på ett ungefär gått upp ca 100 g i veckan vilket kanske inte är så mycket egentligen..
De pratade om hur mycket han åt (mer än 2 dl mat till lunch) och hon sa att det absolut inte var någon fara att han glufsade i sig så mycket, ungen gillar mat. Kerstin frågade även om sin lilla matplan hon funderat ut och tant BVC-sköterska sa att den planen lät som en mycket bra plan. Dessutom så tog hon upp att det kanske var dags att börja med tandborstningen, men det hade ju Kerstin och Alexander redan gjort. Och han tycker det är skoj med tandborstar! De kunde även börja ha tandkräm på.
Att han framkallar ljudet som låter som om han hyperventilerar kom de fram till att det inte är någon fara eftersom Kerstin och Thomas märkt ett mönster i det hela. Alexander börjar "hyperventilera" när han blir glad, otålig eller ja..whatever. Men säger man till honom så slutar han och börjar skratta istället. Så det var ingen fara på taket där inte.
De pratade lite om att han är så lugn och harmonisk och hon sa att det är skönt att första barnet är så "lätt". Hon sa även att Alexander är som han är kan ha att göra med att Kerstin och Thomas i sig själva och sin föräldraroll är trygga, vilket underlättar för honom. Då blev Kerstin lite (otroligt mycket) stolt ..man kunde ju hoppas att det iaf hade en liten del att göra med det.
Så var det dags för sprutorna. Kerstin tittade bort i vanlig ordning och Alexander börjar gråta under själva sticket, 3 sekunder senare så var han lika glad igen. Samma sak med andra sprutan. Han blev nog mest chockad men kommer antagligen inte få lika stora men som sin mamma har när det kommer till sprutor. Skönt det.
Så bokade de en tid för nästa vecka då det är dags för läkarbesök så de kommer in i rätt fas igen.
Så där var dom, Alexander och Kerstin, 2 dagar innan Alexanders 6 månaders dag (hoa vad tiden går fort!)
Det började som vanligt med en vikt och sedan en längd och sist så var det dags att mäta huvudomfånget. Sen på med paltorna på lillgrisen och in till rummet där tant BVC-sköterskan satt.
Hon kunde konstatera att huvudomfånget fortfarande ligger perfekt på skalan, även längden var bra för han följede sin kurva, däremot så kunde hon se att han hade haft en infektion eftersom han stannat av (vad Kerstin kunde se när hon kikade) en hel del på viktkurvan. Fast enligt tant BVC-sköterska så var det inte så farligt men han följde inte kurvan längre utan den hade planat ut en del. Men hon trodde att han skulle ta igen sig om han bara fortsatte att äta som han gjorde nu, då skulle det inte vara någon fara. Kerstin räknade ut att han på ett ungefär gått upp ca 100 g i veckan vilket kanske inte är så mycket egentligen..
De pratade om hur mycket han åt (mer än 2 dl mat till lunch) och hon sa att det absolut inte var någon fara att han glufsade i sig så mycket, ungen gillar mat. Kerstin frågade även om sin lilla matplan hon funderat ut och tant BVC-sköterska sa att den planen lät som en mycket bra plan. Dessutom så tog hon upp att det kanske var dags att börja med tandborstningen, men det hade ju Kerstin och Alexander redan gjort. Och han tycker det är skoj med tandborstar! De kunde även börja ha tandkräm på.
Att han framkallar ljudet som låter som om han hyperventilerar kom de fram till att det inte är någon fara eftersom Kerstin och Thomas märkt ett mönster i det hela. Alexander börjar "hyperventilera" när han blir glad, otålig eller ja..whatever. Men säger man till honom så slutar han och börjar skratta istället. Så det var ingen fara på taket där inte.
De pratade lite om att han är så lugn och harmonisk och hon sa att det är skönt att första barnet är så "lätt". Hon sa även att Alexander är som han är kan ha att göra med att Kerstin och Thomas i sig själva och sin föräldraroll är trygga, vilket underlättar för honom. Då blev Kerstin lite (otroligt mycket) stolt ..man kunde ju hoppas att det iaf hade en liten del att göra med det.
Så var det dags för sprutorna. Kerstin tittade bort i vanlig ordning och Alexander börjar gråta under själva sticket, 3 sekunder senare så var han lika glad igen. Samma sak med andra sprutan. Han blev nog mest chockad men kommer antagligen inte få lika stora men som sin mamma har när det kommer till sprutor. Skönt det.
Så bokade de en tid för nästa vecka då det är dags för läkarbesök så de kommer in i rätt fas igen.
EN DAG HOS MORMOR & MORFAR
I söndags så fick familjen Thomas för sig att de skulle åka ut på landet och hälsa på mormor och morfar (Alexanders) med en baktanke att Thomas skulle tvätta familjens bil.
Sagt och gjort, familjen packade in sig och brummade iväg mot nya landskap.
Väl framme så började Thomas med bilen ganska omgående medan Kerstin, mormor Ingela och Alexander satte sig för ett parti Skip-Bo. För er som inte vet så är detta spel fruktansvärt beroendeframkallande..så 3½ timmar senare satt de fortfarande och spelade. Alexander fick såklart vara med trots att det gick sådär för honom, man kan väl säga att Skip-Bo än så länge inte är hans starka sida.
Förutom x antal partier av detta spel så skvallrade Kerstin för sin syster om deras fars matvanor, Alexander lyckades tillslut somna efter mycket om och men och glufsade snabbt i sig gröten senare när han vaknade.
Morfar lekte tittut genom dörren och Alexander ansåg att detta var hysteriskt roligt. Fast på nåt sätt så är ALLT morfar gör hysteriskt roligt. Det räcker oftast att Alex tittar på honom så börjar han skratta. Antingen så är morfar helt enkelt väldigt rolig eller så är ungen bara väldigt lättroad.
Sagt och gjort, familjen packade in sig och brummade iväg mot nya landskap.
Väl framme så började Thomas med bilen ganska omgående medan Kerstin, mormor Ingela och Alexander satte sig för ett parti Skip-Bo. För er som inte vet så är detta spel fruktansvärt beroendeframkallande..så 3½ timmar senare satt de fortfarande och spelade. Alexander fick såklart vara med trots att det gick sådär för honom, man kan väl säga att Skip-Bo än så länge inte är hans starka sida.
Förutom x antal partier av detta spel så skvallrade Kerstin för sin syster om deras fars matvanor, Alexander lyckades tillslut somna efter mycket om och men och glufsade snabbt i sig gröten senare när han vaknade.
Morfar lekte tittut genom dörren och Alexander ansåg att detta var hysteriskt roligt. Fast på nåt sätt så är ALLT morfar gör hysteriskt roligt. Det räcker oftast att Alex tittar på honom så börjar han skratta. Antingen så är morfar helt enkelt väldigt rolig eller så är ungen bara väldigt lättroad.
EN SNURRANDE BEBIS
Inatt nån gång då Thomas gick och la sig så vaknade Kerstin till. Något kändes annorlunda.
Hon tittade således till lillgrisen och såg att han hade roterat ett halv varv och låg åt kortändan kortändan(om ni förstår vad jag menar red anm.). För att göra saken ännu konstigare så låg han på sidan (ligger ju alltid på rygg annars). Så det var bara att placera tillbaka ungen.
Efter några timmar så vaknar hon igen av att hon hör "duns".
Vad sjutton nu då?
Bara att titta till lillgrisen igen för att upptäcka att han återigen roterat men nu ligger och sparkar med fötterna mot spjälorna i sömnen. Återigen ligger han på sidan, men denna gång på andra sidan
Dags att skaffa spjälsängsskydd som går hela vägen upp...
Hon tittade således till lillgrisen och såg att han hade roterat ett halv varv och låg åt kortändan kortändan(om ni förstår vad jag menar red anm.). För att göra saken ännu konstigare så låg han på sidan (ligger ju alltid på rygg annars). Så det var bara att placera tillbaka ungen.
Efter några timmar så vaknar hon igen av att hon hör "duns".
Vad sjutton nu då?
Bara att titta till lillgrisen igen för att upptäcka att han återigen roterat men nu ligger och sparkar med fötterna mot spjälorna i sömnen. Återigen ligger han på sidan, men denna gång på andra sidan
Dags att skaffa spjälsängsskydd som går hela vägen upp...
VAD ÄR DETTA??!
Hm...har vart inne på bloggkoll o läst alla mina bloggar jag följer nu..(massa mammabloggar) och precis ALLA skriver att de haft en dålig natt. Barnen har sovit dåligt av en eller annan anledning.
Det värsta är att i den här familjen är vi inget undantag. Alexander har vart tokkonstig inatt. Vaknade av att han låg och snurrade runt i sängen samtidigt som han sov, sparkade av sig täcket, slog med fötterna i spjälorna, höll på med händerna. TIllslut fick jag gå upp och hämta Ragnar för att se om det funkade, men han fortsatte att sparka av sig täcket och snurra nåt halvt varv.
Då jag tillslut lyckades somna så sträcker sig Thomas över mig och säger "vad orolig han är"..åååh..jo...då vaknade jag igen.
Men efter 30-45 minuter nånting så lugnade sig lillgrisen igen, efter att jag x antal gånger lagt honom till rätta (vågade inte lägga på täcket en gång till med risk för att han skulle vakna)
Stackarn är helt slut nu och har sovit i 2 timmar, vi får hoppas att han sover bättre inatt
Det värsta är att i den här familjen är vi inget undantag. Alexander har vart tokkonstig inatt. Vaknade av att han låg och snurrade runt i sängen samtidigt som han sov, sparkade av sig täcket, slog med fötterna i spjälorna, höll på med händerna. TIllslut fick jag gå upp och hämta Ragnar för att se om det funkade, men han fortsatte att sparka av sig täcket och snurra nåt halvt varv.
Då jag tillslut lyckades somna så sträcker sig Thomas över mig och säger "vad orolig han är"..åååh..jo...då vaknade jag igen.
Men efter 30-45 minuter nånting så lugnade sig lillgrisen igen, efter att jag x antal gånger lagt honom till rätta (vågade inte lägga på täcket en gång till med risk för att han skulle vakna)
Stackarn är helt slut nu och har sovit i 2 timmar, vi får hoppas att han sover bättre inatt
