emoen

Jag har haft ont i magen hela morgonen nu, det gör ont. Dock är det inget regelbundet (så räkna inte med att det kommer någon bebis) och det känns inte riktigt som riktiga värkar. Men nu trycker det ner mot bäckenet.
För er som inte vet hur det känns så kan jag säga att det gör ganska ont när det trycker. Nerverna i låren hamnar på något sätt i kläm och man blir nästan förlamad för det gör så ont.
Men då är det bara att sätta sig en stund och ta det lugnt så går det över.

Jag vet inte varför, men jag börjar få panik över att jag inte har packat BB-väskan än, det KAN ju ändå bli när som helst nu..för jag är ju fullgången. Fast inga tecken tyder i den riktningen att det skulle vara dags. Han håller på där inne, fast han har lugnat sig betydligt (ont om plats..) Så kanske borde jag packa den? Jag tänker ju på att göra det väldigt ofta, fast att bara tänka på det kommer ju inte direkt vara till någon nytta när jag väl behöver den. Men jag har så mycket annat jag vill göra också...det är änna svårt det här.

För övrigt så kan jag ärligt säga att jag är hjärtligt trött på det här nu. Det gör ont, jag har halsbränna, kan inte ta mig någonstans, kan inte promenera, kan knappt diska ibland, kan inte vända mig i sängen utan att vakna och stödja upp mig på armbågarna, kan knappt raka benen, jag är lika smidig som en strandad valross och jag är konstant trött men har svårt att sova.
Det är en jädra tur, rent ut sagt, att jag har Thomas...som inte förstår varför jag ibland ska göra allt själv och oroa mig, jag är ju inte ensamstående utan har honom ju. Sånt går rakt in i hjärtat o man blir alldeles blödig.