THESSALONIKI

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera om semestern, men jag måste sitta vid den sega datorn o då tar det tid o jag får pms utbrott o det är bara eländigt! Men jag gör det för er skull ;)

Vi hade ju blivit inbjudna till Kaeth och Lousis på middag en dag och de bodde inne i staden Thessaloniki, som är Greklands näst största stad. Det är även där som Thomas pappa kommer ifrån.
Då man närmar sig och åker nedför berget så är det en magnifik utsikt.

Tänk er som ett stort landskap, helt öppet med lite dalar o kullar varstans. Till vänster om detta landskap så ser ni hur havet öppnar sig, inbjudande med sin vackra glans. I landskapet och upp mot kullarna så ser man hur fler och fler grekiska hus visar sig. På vissa ställen ser det ut som någon bara kastat ut dem och de hamnat på ett jättekonstigt ställe, medan det på andra ställen ligger tätt, tätt ihop och myser.
Ju längre vi kör nerför vägen desto mer av detta ser vi, solen står högt på himlen och på sidorna så börjar det komma industrier och affärer. Vi kör förbi en fabrik där de tillverkar ouzo och landskapet precis brevid tillhandahåller en vinodling. En ganska liten dock, mest för syns skull men en del av vindruvorna används ju.
Vi åker förbi avtagsvägen till flygplatsen, och blir omkörd av alla möjliga bilar.

Då vi åker in i Thessaloniki så är det gator överallt, massor av människor, bilar, affärer, en skola, en sportarena. Det är underbart väder och vi kan se havet. Ungefär som om vi vore i Venice Beach, fast ändå inte..
Medan vi åker gata upp, gata ner, gata åt sidan så visar Thomas pappa vart han växte upp, var de bodde, var hans mamma jobbade och var hans skola låg. Tillslut så anländer vi till rätt gata där vi hade tur nog att hitta en perfekt parkeringsplats.

Huset de bodde i ägde de och de hade även hyresgäster som bor där. Det var ett fint 3-våningshus som såg typiskt grekiskt ut och det var otroligt inbjudande att komma in i trapphuset där det var behagligt ljust och det stod stora, gröna växter som lättade upp stämningen.
Då vi kommer in i lägenheten så börjar vi i hallen, rakt fram är köket som inte är sådär jättestort men väldigt väldigt fint. Till höger från hallen så är vardagsrummet, högt i tak och ljust. Vi gick ut på balkongen, lite småliten men ändå stor för den gick runt huset och längs med så hängde det blomsterlådor.
Kaeth hade lagat mat hela dagen, såg det ut som, och vi funderade lite på hur vi skulle få i oss allt detta, men det fick bli ett senare, mycket godare, problem.



Kaeths mamma tittade förbi också, en helt underbar liten tant som är glad hela tiden. Lite smårund med ett glatt, solbränt ansikte och vitt, lockigt hår, sådär typiskt som tanter kan ha det =) Jag förstod ju inte ett jota av vad hon pratade om, men tydligen så var både jag och Alexander fina.
Efter ett tag blev det dags att sätta sig till bords och tallriken vi fick framför oss bestod av; (om jag nu minns allt)
kalvlimpa, köttbitar, köttgryta, nån slags grönsaksröra, ris, potatis på grekiskt vis, ugnssteka auberginer med grönsaksröra, tzasiki, auberginröra med fetaost, grekisk bondsallad, grönsallad, bröd och säkert nåt mer.
Oj vad vi blev mätta!
Alexander blev mitt i maten jätteledsen och började gråta sådär hysteriskt som han kan göra ibland, då fick jag gå och trösta honom och genom detta skaffade jag mig en ganska bra ursäkt eftersom jag var så mätt och hade en del kvar på tallriken, kändes lite småpinsamt att lämna allt det.
Lillgrisen ville inte sluta skrika, Thomas kom in och försökte ett tag han också. Men sen kom Louisos in, och körde lite snällt sådär, ut oss. Vi blev lite halvpaffa för det var vi inte riktigt beredda på, men ja som sagt, i Grekland så gillar folk barn!
Sen lekte han med Alexander i säkert 2 timmar medan vi andra gick loss på desserten, japp..det blev dessert.
Och eftersom vi var i Grekland så blev det en söt, sliskig och STOR dessert, nämligen Tolomba.
Det ser ut ungefär som en friterad banan, ganska stor och smakar ungefär som friterad banan fast 100 gånger sötare. Så sött så man faktiskt var tvungen att ha glass till för att neutralisera lite.
Det ni..

Efter maten så var vi kvar en liten stund men sen kände vi att det var dags att röra på sig, så vi packade in oss i bilen för att hitta ett lämpligt ställe där vi kunde dricka lite kaffe.
Runt och runt åkte vi, gata upp och gata ner tills vi såg ett café precis vid havet där vi kunde sätta oss. Så medan Thomas pappa gick för att parkera bilen, så satte vi oss och beställde.
Grekiskt kaffe såklart, vad annars? ;) Förutom Thomas då som hade hakat upp sig på Frappé hehe

Sen så gick vi bort till statyn av Sokrates, eftersom det kunde vara kul att ställa Alexander där under. Vi skojar ju lite lätt om att Alexander är "Alexader den store" och hans lärare var ju Aristoteles, lite halvskoj sådär. Men gulligt var det! Sen när han blir äldre så kan vi nog får roligare kort eftersom han kan sitta på statyn istället.

Efter detta besök och denna lilla fika så åkte vi hemåt igen, trötta efter dagens äventyr.






DEN VÄRSTA NATTEN

Då vi kom tillbaka från grottan så märkte vi att vädret inte var på sitt bästa humör.
Återigen så hade det mulnat på och hemska moln började torna upp sig på himlen.



VI hade ju tänkt gå ner och bada, men vi kom fram till att det kanske inte var den bästa idén vi haft under semestenr, så vi fick snällt hålla oss hemma. Vi tog det lugnt, läste lite bok och myste, precis som man ska göra på en semester.

Den natten vaknade jag av att jag hörde ett mullrande någonstans längre bort. Jag tycker verkligen inte om åska, jag är faktiskt ganska rädd för åska efter att vissa grejer hänt (slått ner väldigt nära och saker har gått igång etc), men jag tänkte det är lugnt, den är över 10 km härifrån ..jo jag låg och räknade hur långt bort den var.

Jag tror jag låg och lyssnade på mullret i över en timma när det helt plötsligt började komma närmare.
7 km bort..
Thomas hade också vaknat av mullrandet och kunde inte sova. Alexander, han sov som en stock som han alltid gör då han är trött..
5 km..
Nu var Thomas föräldrar uppe och sprang för det hade börjat blåsa och regna ordentligt och sakerna från verandan var tvugna att plockas in eftersom de skulle blåsa iväg annars. Genom luckspringorna så såg vi blixtens ljus. Det var mycket blixtar kan jag lova och det lät, det lät!
Eftersom Alexanders säng stod nära ett eluttag så beslutade vi oss för att ta och lägga honom i vår säng, ifall det skulle komma eldklot farandes.
3 km...
Nu började jag bli riktigt rädd för det var ett sånt oljud och vi insåg att den var på väg åt vårt håll. Allt gick väldigt snabbt. Thomas föräldrar sprang fram och tillbaka, frågade några gånger om vi ville gå ut och sätta oss i bilen men Thomas hade sett på "Mythbusters" där de hade slagit hål på myten om att man var säkrare i en bil.
Jag visste inte vad jag ville, jag hade full panik. Det var sånt ljus utanför fönstret och blixtrana vandrade fram
BOOM BOOM BOOM
2 km..
1 km..
Thomas mamma frågade återigen om vi inte ville ut i bilen? Huvudströmbrytaren stängdes av, gällde att snabba på för den skulle alldeles strax vara över oss.
Jag satt och skakade i sängen, jag verkligen skakade.
Alexander sov.

BOOOOM

Ett starkt, öronbedövande ljud hördes precis i närheten, ljuset utanför var som om någon lös in genom rutorna med en lampa. Jag skakade ännu mer och trodde till 90% att blixten skulle slå ner och vi skulle dö. Inte en chans att jag skulle ut till bilen, jag vågade inte resa mig från sängen. Tänkte att om jag bara satt still så skulle blixten inte hitta oss (så dumt man tänker då man är rädd)

BOOOOOOOM

Ett ännu högre ljud, nämare. Alexander vaknade och började gallskrika. Jag tog upp honom i famnen, skakade, grät och var helt borta. Tror jag fick en liten släng av panikångest eftersom jag smått började hyperventilera också.
Thomas försökte lugna mig men det gick sådär.

Efter några minuter hörde vi hur åskan rörde sig bortåt ner mot havet istället, men jag kunde inte slappna av för det. Länge låg jag och lyssnade efter ljudet som sakta avtog, men man ska inte ropa hej för tidigt för helt plötsligt så hörde jag hur knallarna närmade sig igen.
Jäses, åh..om ni bara hade vart där.
Men så försvann de bortåt igen, regnet lugnade sig och blåsten avtog.

Min puls däremot var fortfarande på topp och det dröjde ett bra tag innan den lugnade sig såpass så jag kunde somna om.

Dagen efter fick vi reda på att blixten första gången slått ner 600m ifrån oss och andra gången 500m. VIlken tur vi hade haft!

PETRALONAS

Nu ska ni inte lita för mycket på min stavning av detta namn, jag tror att det stavas så men jag är inte riktigt säker.
Skit samma! =) Nu ska jag fortsätta berätta om vår Grekland resa för att ni ska bli riktigt sugna på att åka iväg ;)

Thomas ville en dag besöka en grotta som han hade besökt många år tidigare. Han sa att det var jättefint där och ville verkligen dit igen. Jag är ju inte den som är den så jag tyckte vi kunde åka dit och lämna Alexander hos sin farmor och farfar en stund.
Vi har inte direkt lämnat bort Alexander innan, min mamma har haft honom typ 2 timmar så jag kände mig lite sådär över att låta dem passa honom, inte för att jag tror att de inte kan men det är svårt att förklara. Vi känner ju honom på ett annat sätt, vi vet vad vi ska göra om han gråter på ett sätt eller på ett annat sätt eller vad som helst.
Men jag beslutade ändå att det var okej (Thomas har lättare för detta än mig) för Thomas skull, att åka iväg till grottan.
Lillgrisen hade haft en lugn dag så jag kände mig ändå rätt lugn..nästan haha.

Så packade vi in oss i bilen och brummade iväg. Det var lite knas att hitta rätt väg för vi skulle behöva åka genom några byar och det är inte så stort där men ganska rörigt ändå för det var lite dåligt skyltat. Thomas hade ett svagt minne av var detta låg någonstans men det går ju kringelikrokvägar lite varstans så lätt var det inte ändå.
Men det gjorde inget, det var en underbar roadtrip! Så mycket att se och det var så roligt att åka genom byarna och se affärerna och människorna och husen och allt möjligt.
Men sen kändes det inte så bra längre för vi hittade aldrig vägen vi skulle in på.
Thomas tog fram mobilen och ringde sin pappa som bekräftade det vi misstänkt; vi hade åkt för långt.

Brumbrumbilen vändes om och vi åkte tillbaka och gissade oss in på en väg för vi såg ingen skylt. Och vi gissade oss rätt! :D
Att köra dit var ganska nervpirrande också eftersom det är små vägar och stora bilar, folk kör fort och längsmed kanterna står dessa kyrkor som hedrar någon som dött.

Men så kom vi fram! *woho* Det var så vackert! Denna utsikt man ser från berget kan inte återges genom korten men wow! Tittade man upp på berget så kunde man inte sluta förundras över hur stort och långt det var och tänk att det fanns en grotta där inne som var supermegagammal. Tittade man ner mot landskapet så såg man små hus som stod bara mitt i en äng med gult gräs och olivträdsodlingar, vindruveodlingar.



VI parkerade bilen på den angivna parkeringsplatsen och fick sedan stiga på en buss som skulle ta oss upp till grottan. Det tog väl knappt 5 minuter dit och så vandrade vi upp för trapporna.
Vi köpte våra biljetter och han i kassan sa att vi skulle få vänta ca 40 minuter på nästa rundvandring, men under tiden så kunde vi besöka museét så det gjorde vi.
Där inne visade de skelettdelar från olika djur som de hittat i utgrävningarna. Det var så gamla skelettdelar från istidsdjur (mammutar!) och från skallar från människor. De visade ett jordlager från hur långt ner de hade grävt och var de hade hittat sakerna. Djurtänder, skallar, stenar, vapen som de gamla människor hade gjort.
Denna grotta är nämligen lite speciell också, det är nämligen där skelettet från den äldsta människan upptäcktes. Det var på 60-talet då en bonde var ute på vintern för att hitta något. Då han vandrade över berget så märkte att han snön var borta på ett ställe och vips så hade han hittat denna gigantiskt gamla grotta.
Men det är inte bara den äldsta människan som hittats här, utan även det första beviset för att människan kunde göra eld, alltså den första askan! Åh, det var så värt besöket!

När v kom ut från museét så gick vi och satte oss och väntade en stund. Vi upptäckte att hela gruppen brevid oss var danskar, alltså en hel busslast med danskar! Tänk att man skulle hitta såna där =)
Helt plötsligt kom han i kassan ut och ropade nåt på grekiska och jag följde efter, men blev stoppad i entrén utanför grottan
"Sorry lady, you have to wait for the english tour"
Jag fick alltså inte hänga med in =(  (grejen var att vi började få lite panik över tiden)

Så vi satte oss igen, och en timma efter vi köpt biljetterna så kom en tjej och sa att det var vår tur. Så vi vandrade in, med inte bara en utan två busslaster med danskar :D
Vi fick inte besöka hela grottan eftersom de fortfarande har pågående utgrävningar där, men vi fick gå längs med en gång där hon ibland stannade och berättade vad de hade hittat just där och var den gamla ingången hade vart och såna saker. Grottan hade även vart ett björnbo, för de gamla björnarna som fanns förr i tiden. Grottan är dessutom väldigt, väldigt stor och vi befann oss ca 50m (tror jag) ner i berget.

Det var lite trångt där inne ibland eftersom vi fick gå mellan dessa droppelare som fanns där inne, och lite halt också eftersom det droppade in vatten. Det såg helt magiskt ut där inne i vissa rum.
Ett av rummen var ganska stort, detta droppgrejer (vet inte vad det heter) hade bildat som pelare i rummet och på de mindre droppade det ner vatten. Grottan levde ju fortfarande och det märktes ju. De var guldfärgade och rummet var upplyst av små lampor som de hade ställt upp.
I ett annat av rummen så fick man se en del av utgrävningen. Under en glasskiva så såg man olika skelettdelar med små siffror brevid och hela taket var fullt av snören med olika nummer. Detta var för att arkeologerna skulle kunna se exakt var i grottan de hittat sakerna.
Det var första gången jag fick se en pågående utgrävning också, så spännande!

Detta vart vårt besök i grottan...senare på kvällen så blev det storm och jag upplevde något riktigt hemskt..

GUDARNAS BERG

Från vår semester i Grekland...

Torsdagen hade anlänt och det verkade bli en fin dag. Dock verkade dagen inte bli lika fin för Alexander som hade beslutat sig för att lida av lite övertrötthet. Detta visade han genom gnäll, skrik och lite tårar också. Inte ens det dagliga badet verkade lätta upp situationen för honom eller trötta honom heller för den delen.

Dagen gick och kvällen kom. Vi tänkte att vi skulle åka in en sväng till Kalikratea för att ta en liten kvällskaffe och njuta lite av staden. Thomas föräldrar ville också med så vi packade in oss i bilen och åkte dit. Eftersom det var en så härlig kväll så gick vi ner till vattnet för att titta lite på utsikten och ojoj, det är vackert!



Det berg ni ser på bilden är Olympos. För er som inte kan er grekiska mytologi så är detta alltså det berg där de grekiska gudarna huserar. Om ni tycker att bilden är vacker så är det ingenting mot hur det är att se det i verkligheten. Det är så vackert så man nästan tappar andan, man bara är då man ser berget, det är som om allt stannar upp.
Har ni möjlighet så åk dit och titta.



Efter att vi hade gått en sväng längs med hamnen så möttes vi vid ett "café" där vi beställde in grekiskt kaffe (min nya underbara last) och så fick lillgrisen sin gröt.

Thomas föräldrar ville köpa en present till Alexander och inte vilken som helst, utan ett smycke. Grejen med det här smycket är att Alexanders äldsta kusin, Isabella, fick ett smycke på sitt dop och på det smycket fanns Jungfru Maria som är beskyddaren(skan). Isabellas lillasyster Julia fick även hon ett smycke med Jungfru Maria och sitt stjärntecken på då hon döptes. När Alexander döptes så hade de inte vart i Grekland ännu, så nu var vi ju i staden där butiken fanns och då passade de på att köpa ett smycke till Alexander med Jungfru Maria på ena sidan, och hans stjärntecken Vågen på den andra.
Lite roligt att alla tre kusinerna på den sidan har likadana smycken, som en påminnelse av deras grekiska arv =)


FINT BESÖK

Det här är fortsättningen på vår semester i Grekland..

Så hade det då blivit onsdag och dagarna fullkomligen flög iväg!
Denna dagen skulle ju Kaeth och Louisos komma tillbaka och hälsa på, eftersom Thomas föräldrar tyvärr inte var hemma då de kom förbi sist.

De kom på förmiddagen och de hade med sig jättefina presenter till Alexander, så gulligt av dem =) Det var ett par shorts med tillhörande linne, lite stort än så länge men shortsen blev utmärkta 3/4 byxor. Dessutom fick han en spann med leksaker i, en spade och en kratta. Han älskade sin spann och tillbehören!

Kaeth hade tagit med sig hemmagjorda teropita och spanakopita. Ni kanske blir lite fundersamma på vad detta nu kan vara? Jo, det första är en slags filodeg med fårost i, och det andra är typ filodeg fast med spenat. Jag kan ärligt säga att jag inte är överförtjust i de som har spenat i sig, men herregud vad goda hennes var! Hon kan verkligen laga mat den människan. Hon hade tagit med sig en hel plåt av dessa godsaker som vi intog tillsammans med lite kallt vatten och sen kaffe på det. Får ju säga att vi blev tokmätta, för det är verkligen mättande.

Alexander stod senare för underhållningen då det var dags för hans bad och han plaskade som en vilde i sin balja och lekte med sina nya leksaker. Tänk att det kan vara så roligt att kratta vatten.
Innan de åkte så blev vi hembjudna till dem i Thessaloniki på lördagen och det såg vi fram emot.

Då de hade åkt sin väg så tog vi det bara lugnt. Dock var vi lite bekymrade över Alexander. Inte när det gällde maten eller värmen eller nåt sånt. Men över hans aktivitet, han verkade ha så tråkigt och han satt ju bara i sin stol eller sov eftersom vi inte hade någon annanstans att göra av honom.
Men så kom vi på dunderidén!



Vi drog helt enkelt ut sängmadrasserna, våra påslakan och kuddar och sen satte vi Alexander där. Det var jättemysigt. Han satt där och lekte medan jag låg brevid och läste i min bok. Det var rena paradiset..



DÖDENS KYRKA

Dag 4 hade infunnit sig och tiden bara rann iväg. Samtidigt som det kändes som vi hade vart där jättelänge så kändes det som om det var en hel evighet kvar tills vi skulle hem.

Denna dagen så var det ganska varmt eftersom det hade vart oväder dagen innan. Myrorna sprang fram och tillbaka för fullt och jag och Alexander satt och relaxade på verandan. Vi hade tänkt att gå ner till stranden på dagen för en gångs skull, istället för på kvällen.



Så på med Alexanders våtdräkt och ner mot beachen!! Jag och Thomas tyckte vi hade vart sådär übersmarta igen då vi gick ner under Alexanders sovstund. Men, som vanligt, var vår käre son snäppet smartare. Han skulle minsann inte sova!

Men eftersom Thomas föräldrar följde med ner så kunde jag och Thomas gå ner och bada tillsammans medan Alexander låg i vagnen och sparkade hej vilt med benen samtidigt som farfar lekte koukou (tittut på grekiska). Vattnet var lite småkyligt till en början men sen så skönt när man hade vant sig!
Vi plaskade omkring o lekte i vågorna i värsta Baywatch-andan tills vi gick upp för att värma oss lite. Och det tog inte sådär lång stund att värma sig. I skuggan hade vi nämligen "bara" runt 35 grader. Och jo, det var faktiskt "bara" eftersom det normalt brukar vara runt 40 grader i skuggan.
Lillgris lyckades tillslut somna i vagnen så vi kunde lugnt ligga o relaxa på stranden och läsa våra kalle ankas pocket (som är obligatoriska att köpa på landvetter =)

Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning, för denna kväll skulle vi ner en sväng till Kalikratea.

Thomas fick köra, jag kör inte bil i Grekland för att köra bil där är..oh..typ. Jäses så dom kör! Dessutom är de flesta vägarna små, därav anledningen till att de flesta i Grekland kör småbilar (eller gigantiska jeepar haha).
Men vi beslutade oss för att ta strandvägen in så vi kunde stanna till och titta på utsikten.



Om ni undrar över den lilla kyrkan på de två översta bilderna så är det en kyrka som hedrar någon som dött. Dessa små kyrkor kan man se lite varstans, oftast intill vägar där folk dött.
Anhöriga ställer upp dessa och inuti brukar det finnas ikonbilder samt en bild på den eller de som avlidit. Varje gång jag ser en sån kyrka så får jag såna rysningar, speciellt då man är ute på vägen och tänker att någon faktiskt dött där!
Thomas tycker det är bra att de står där och ser de som varningar att man får ta det extra försiktigt.
Men usch..samtidigt så är det väldigt vackert att man hedrar sina anhöriga på detta sätt. Just i denna kyrka som står där uppe var det kort av en ung man, kanske i 20-års åldern, och han hade en militäruniform på sig.
Känner fortfarande tårar i ögonen då jag tänker på bilden.



Att köra bil i Kalikratea är värre än att köra i Göteborg. Det är enkelriktat nästan överallt, stopplikt, trångt och eländigt, folk parkerar överallt och folk går överallt. Men det är jättemysigt där =)
Inne i stan så har de en stor gågata där det ligger en massa affärer, tavernor och cafeér. Den är ju inte sådär jättestor, men går man ner för den så kommer man till stranden. Där har de små stånd där de säljer nyrostade nötter, popcorn och grillade majskolvar. Jag kan inte ens beskriva med ord hur underbart det är!
I Grekland är även barnen med ute, det finns inga förbud mot barn utan det är en självklarthet att de följer med ut och äter på stan, de sover i sina vagnar. En sån skillnad mot Sverige!
Man var inte i vägen med barnvagnen, folk var framme och gullade och tittade och pratade. Sån gemenskap och det var inte stressigt. Alla gick i lugn och ro, satt och drack kaffe (ingen springer runt med kaffe där som man gör här).
Familjerna satt på tavernorna och pratade i flera timmar samtidigt som de beställde in en massa god mat som de njöt av och inte kastade i sig.

Vi gick och köpte lite rostade jordnötter som vi knaprade på medan vi gick längs med stranden och en sväng ut på piren där vi beundrade den härliga havsutiskten och bara njöt av att befinna oss mitt i stunden. Sen satte vi oss på ett litet café där Alexander fick sin kvällsgröt och jag och Thomas drack kaffe och åt lite glass =)



Ett perfekt slut på en härlig dag

REGN I GREKLAND?

Tredje semesterdagen hade så infunnit sig och Thomas föräldrar hade åkt in till Thessaloniki för att göra lite ärenden, vilket för vår del innebar att vi inte hade någon bil.

Men vi hann inte mer än att äta frukost innan Thomas föräldrars goda vänner, Louisos och Kaeth (uttalas ketti, men stavas så på grekiska; KAETH) tittade förbi. Det var lite synd faktiskt att de kom just denna dag, för de bor i Thessaloniki och det tar ändå nästan en timma att köra enkel väg. Men det var ändå trevligt att de tittade förbi =)
De tyckte att Alexander var jättesöt!
Nästan alla i Grekland älskar barn, det är absolut inte där som det är här i Sverige då man snabbt kan anklaga folk för både det ena och andra om de visar intresse för barn.
Men det handlar ju inte om såna saker där, utan grekerna älskar verkligen barn och det ska gullas och lekas med praktiskt taget hela tiden.
De lekte koukou (tittut på grekiska) och pratade en massa grekiska med honom. Tror faktiskt ungen var tvåspråkig där nere med tanke på all grekiskan. Alexander passade på att bada i sin balja (hans nya hobby där nere) och skvätte ner oss alla genom att tokplaska med händerna.

Vi drack lite kallt och sedan åkte de iväg igen och sa att de skulle återkomma på onsdagen.
Efter detta så var det dags för lillgrisen att sova sin förmiddagsvila så jag och Thomas passade på att spela lite yatzy.

Sen efter att Alexander hade vaknat och ätit sin lunch så traskade vi ner mot stranden där vi relaxade en liten stund innan vi återvände mot hemmet för att göra oss iordning. Vi hade nämligen tänkt åka ner till Kalikraeta när kvällen kom för att äta en god bit mat på någon av de härliga tavernorna.



Men tji fick vi eftersom vädret inte tyckte vi skulle åka någonstans. Under eftermiddagen så hade det börjat mulna på en hel del men vi tänkte att det kunde gå ändå.
Men sen...då jädrass, det var som om himlen öppnade sig!
Grekiskt regn är helt otroligt. Och inte nog med att himlen öppnade sig o tömde ut tonvis med vatten, nej då kan ni ge er attan på att det började åska också!
Kanske att vi skulle kunnat springa till bilen, men vår käre son skulle självklart med, och under den tiden det skulle tagit bara att spänna fast honom, så skulle vi blivit så blöta så vi skulle vart tvugna att gå in igen för att byta kläder.



Så det ville sig helt enkelt inte bättre än att vi blev kvar hemma, ätandes mackor =)

ÄNTLIGEN FRAMME!!

När jag tittar ut genom fönstret idag och ser regnet och rusket så längtar jag tillbaka till solen och värmen. De dagar det var kyligt där så kunde man ändå gå ut i klänning men här får man snart plocka fram sina varmare höstkläder.
Hua..

Här kommer fortsättningen från igår...

Vi hade precis anlänt till Thessalonikis flygplats "The Makedonian" efter vår mindre trevliga flygresa. Om allt hade klickat så skulle vi ha vart framme runt 15.00 grekiskt tid (+1h) men nu så var vi framme 02.30 istället. Smått försenade för att uttrycka det så.
På flygplatsen kom Alexanders farmor och farfar och mötte oss. De hade åkt till stugan en vecka tidigare för att städa iordning och allt sånt.
Vi packade in oss i bilen och brummade bortåt mot Kalikratea och sommarstugeområdet


Bild

Väl framme så var det bara att bädda ner sig i sängarna eftersom ingen av oss sovit speciellt, eller vi hade inte sovit något alls för den delen.
Vi sov alla gott den natten (Alexander under myggnät, det behövdes!)

Vid 8-tiden på morgonen så blev jag abrupt väckt av en speakerröst som babblade en massa saker på grekiska. Jag blev smått förskräckt och trodde till en början att det var något som hade hänt och att de sa till oss genom denna speakerröst att vi skulle utrymma hus och fly för våra liv (som ni vet överragerar jag ju aldrig ;) Rösten kom närmare och jag började blir halvt skrajsen.
Helt plötsligt började grekisk musik att spelas och Thomas började vrida på sig i sängen. Jag förstod ingenting.
Först skulle vi utrymma stället och sen skulle vi lyssna på musik?
Musiken tystnade och rösten kom tillbaka.
Jag buffade på Thomas och frågade vad han sa
"-Han babblar nåt som stolar och bord..."
Stolar...bord?
Va?

Är ni nyfikna på förklaringen?

Det var inte krig eller nåt hemskt som hade hänt. Det var en försäljare som åkte runt i sin bil och sålde bord och stolar till verandan. Så han ropade "kom och köp, bord och stolar" och när han stannade för att vänta in folk så passade han på att spela lite musik..

Men nu ska jag berätta lite mer om vart vi bodde...
Huset byggdes på 70-talet av Thomas farmor, pappa och mamma. Den ligger i ett sommarstugeområde strax utanför  Nya Kalikratea. Många av de som bor där byggde sina hus samtidigt och Thomas har fortfarande kvar barndomskompisar i området, vilket ju är jätteroligt när alla träffas!



Ca 15-20 minuters gångväg därifrån ligger havet där det finns lite stränder som man kan bada vid. Dessutom ligger det lite klubbar där för de som vill skaka loss sina lurviga.
Kalikratea är inget direkt resmål för västlänningar, men däremot för andra greker och från öststaterna. Inne i Kalikratea ligger det ofantligt många affärer där de säljer päls. Många ryskor kommer dit för att köpa, och det är så att en del affärer betalar resan dit om de köper en päls från dem.

Huset är som en liten sommarstuga ungefär med en stor tomt till. På tomten så står det palmer och det finns en jättefin olivlund. För att stänga ute värmen från huset så har man luckor med luftintag som man stänger igen, så det är oftast ganska mörkt inomhus.



På många toaletter i Grekland så har de ännu inte gjort om rörsystemet vilket innebär att när man vart på toa och gjort sina saker så får man inte kasta pappret i toaletten, utan det står ofta en papperskorg brevid.
Lite halvstörande.
Men då de byggde huset så passade de på att lägga lite större rör, så här var det nästan som hemma.

Det finns även mycket insekter i Grekland. Mycket spindlar om inte annat..och tusenfotingar som är gigantiskt stora.
Ja, jag skrek en del..

Första dagen så tog vi det bara lugnt och packade upp oss. Efter siestan (oftast mellan 15-18) så vandrade vi neråt till havet och plaskade lite. Det var lite kyligt i vattnet eftersom det hade regnat dagen innan och dessutom var vattnet inte så klart som det brukade vara. Men det var skönt ändå.
Vi slog upp parasollet, la ut våra bambuunderlägg och slappade en stund.

En annan sak som är ganska vanlig i Grekland är gatuhundar. Det finns jättemycket gatuhundar och katter, och det gör så ont i hjärtat då man ser dem för man vill bara ta med dem hem, allihop!

På kvällen efter att vi hade lagt lillgrisen så satt vi ute på verandan, tog en öl, blev myggbitna och myste i den grekiska kvällsvärmen.






FÖRSENADE =(

Lördagen den 4e juli så började då vår resa mot landet Hellas (Grekland).
Jag, som tror att jag älskar att flyga men som alltid får ångest innan för jag tror jag kommer dö, var ganska nerrvig då vi satte oss i bilen för färd mot Landvetter.

Detta var första gången som Alexander skulle med utomlands, han ska ju formas i tid för att bli en globetrotter och 9 månader är väl ganska lagom att börja vid? ;-)

Då vi kom fram och skulle checka in vårt bagage så hörde vi då hon i disken pratade med dem framför om att planet var försenat..vi hoppades innerligt att det inte var så eftersom det ändå var ganska många timmar det handlade om.
Men tji fick vi eftersom det faktiskt var så. Vårt plan skulle lyfta vid 10.00 men var försenat till 13.50 (preliminärt) pga dåligt väder i Budapest. Vi insåg ganska snabbt att vi då skulle missa flyge därifrån som skulle ta oss till Thessaloniki och vi kände att det inte ens var värt att räkna på när vi skulle vara framme. Som lite kompensation för förseningen så blev vi iaf bjudna på mat...

Men vi checkade in och gick genom säkerhetskontrollen där den trevliga (?) säkerhetspersonalen stod. De ville se ganska tuffa ut antar jag men vi tog oss igenom det. Och sen började den långa väntan.

Vi började med att dricka lite kaffe..och sen fick Alexander gå runt lite med hjälp av oss. Sen fick han rida på Thomas axlar medan de tog sig en rundvandring på flygplatsen.
När vi kollade på avgångstavlan så såg vi att vårt plan hade blivit ytterligare försenat till 14.10.
Nej, vi blev inte så glada.



När vi väntat en stund till så tänkte vi att vi lika med kunde gå och äta, och försöka dra ut på det. Så vi gick till den närliggande flyplatsrestaurangen där vi åt en helt otroligt god kycklingsallad! Så fort jag tänker på den så börjar det vattnas i munnen på mig. Så om ni någon gång fastnar på Landvetter, gå till restaurangen där och ät deras kycklingsallad!

Alexander var ganska trött så vi insåg att vi var tvugna att få honom att somna, och det gjorde han; på en av stolarna inne i restaurangen (en ganska stor fotölj). Jag och Thomas satt kvar, läste lite böcker, pratade, drack kaffe, såg att planet var försenat till 14.20.

När klockan närmade sig avgångstid (kunde det verkligen vara så?) så gick vi bort till gaten och fick faktiskt boarda tillslut! Stort jubel!!
Planet lyfte 14.30 och då vi åkte upp så blev jag så rädd för jag trodde planet skulle vända ner lika snabbt. Men det gjorde det inte =)

Alexander var jätteduktig på flyget! Han flörtade med flygvärdinnorna som gav honom leksaker och ville ge honom smörgås och allt möjligt.
Han lekte tittut med mannen som satt i sätet framför, satt och petade på killen som satt brevid mig, fast det gjorde inget för han hade ett barn som var lika gammalt som Alexander så han tyckte det var skoj.

Väl framme i Budapest så var det bara att gå till transferdisken och få domen. Och den visade sig genom att nästa plan till Thessaloniki skulle gå 23.05. Då var klockan 16.00...men det ska dock sägas att vi hade tur som ändå kom med det planet, för hade vi haft riktig otur så skulle vi behövt övernatta där. Men det kändes ändå surt eftersom vi betalat en massa extra just för att slippa nattflyget. Men det var bara att bita i det sura äpplet och uppleta närmaste flygplatsbänk där Alexander sov en stund.
Även här fick vi kompensation i form av 9000 drachmer vilket räckte till en middagsmåltid för mig och Thomas.
Jag måste ju säga att maten inte riktigt var lika god i Budapest som på Landvetter, vi åt någon slags snitzel som var ganska torr, och sen drack vi något kaffe efter. Och spelade yatzy =)



När vi inte åt så passade vi på utforska flygplatsen lite, vi hade ju en stund på oss att göra detta, för att uttrycka det så.
Vi gick hittade en gång som var jättelång och i taket så hängde det skyltar som sa hur många minuter och sekunder det var kvar att gå innan man kom fram. Gången tog aldrig slut kändes det som men när vi väl var framme så märkte vi att det var gången man gick för att komma till de gater där planen som skulle utanför EU gick. Så det var bara att vända på klackarna och vandra tillbaka, vilket kändes sådär för det var faktiskt en väldigt lång gång. För att skoja till det lite så testade vi skyltarna för att se om de stämde. Och de stämde tamejsjutton på sekunden! Då blev vi imponerade..

Det gick några timmar och vi fick Alexander att sova en stund till, på en annan bänk. Vi började bli lite oroliga för hur han skulle vara på planet men vi hoppades och höll tummar och tår för att allt skulle gå bra. Så var planet försenat, men bara med 5 minuter så det var ju överkomligt ändå.

Tillslut fick vi boarda och då vi kom ut på fältet så såg vi vad vi skulle åka med; ett gammalt propellerplan, och stort var det inte. Nu blev jag pissigt skraj för att uttrycka det så. Dessutom såg kaptenen ut som han sett bättre dagar och jag tänkte att det aldrig skulle sluta bra.
Dock fick jag ingen direkt chans att oroa mig för att jag skulle dö i en flygkrasch eftersom min älskade son efter 15 minuter totalt kaikade ur.
Föreställ er det värsta bebisskrik ni kan tänka er. Alltså det här verkliga gallskriket som innefattar uttråkning, övertrötthet och allt annat elände. Det skriket kom ur min sons lungor och mun i 1,10 h. Behöver jag berätta hur glada de andra passagernarna var?

Jag hade panik, Thomas hade panik. INGENTING vi gjorde hjälpte. Tillslut så fick vi honom att somna såpass så han inte skrek, och då var det dags för landning.
Det var väl bra, kanske du tänkte där, att ni ändå skulle landa?
Jodå, men problemet var att Alexander hade somnat i Thomas knä, och han skulle över till mig där bebisbältet var.
Så vi förberedde våra öron men det kom inget tjut. Vi pustade ut.
Då vi skulle av planet så kom en man och berättade att han hade fått ont i sina öron, men att han ändå förstod för han hade tre barn själv.
Onda tankar gick då genom mitt övertrötta, överbelastade, sönderskrikna huvud och hade jag suttit ytterst så hade den mannen fått sina fiskar varma för mitt tålamod hade gått iväg nån annanstans och gick ej att få tag på.

Men så kom vi in på flygplatsen och väskorna kom fort och dessutom kom alla våra väskor. När vi kom ut så kom Alexanders farmor och farfar för att möta oss. Vi packade in alla väskor och oss själva i bilen och sedan började den lilla resan mot Kalikratia och sommarstugan.


RSS 2.0