DÅÅLIGT
Usch vad jag inte mår bra av antibiotikan =(
Min mage gör ont o frukosten är svår att behålla
Tyck synd om mig
Min mage gör ont o frukosten är svår att behålla
Tyck synd om mig
MAFFIA METODER
Igår fick jag världens smartaste idé..tyckte jag ska väl då tilläggas kanske...
Jo..vi var inne på Lindex, fyra mammor med lika många barnvagnar. Det kan ju bli lite småtrångt eftersom de flesta affärer inte är så där gigantiskt stora, man tar upp plats, folk suckar o personalen ser så där måttligt road ut.
Så när vi stod där så kom jag på en väldans bra affärsidé!
Jo..den går ut på följande:
Tänk er maffialigorna..man har ju hört talas om att de går till butiksägare och ger ett "erbjudande" om att mot en liten betalning varje månad så kommer inget att "hända" med affären.
Så gör man samma sak fast med barnvagnar (barnvagnsmaffian). Man går in jättemånga barnvagnar i en butik o säger till ägarna att vi gärna lämnar vagnarna utanför...mot en liten summa...
Tyvärr så var det ingen som höll med mig igår i min smarta idé, och sen när jag funderade lite mer på det så kom jag på att det låter rätt mycket som utpressning. Så det kanske inte var så bra idé ändå..min hjärna tänker för mycket ibland
Jo..vi var inne på Lindex, fyra mammor med lika många barnvagnar. Det kan ju bli lite småtrångt eftersom de flesta affärer inte är så där gigantiskt stora, man tar upp plats, folk suckar o personalen ser så där måttligt road ut.
Så när vi stod där så kom jag på en väldans bra affärsidé!
Jo..den går ut på följande:
Tänk er maffialigorna..man har ju hört talas om att de går till butiksägare och ger ett "erbjudande" om att mot en liten betalning varje månad så kommer inget att "hända" med affären.
Så gör man samma sak fast med barnvagnar (barnvagnsmaffian). Man går in jättemånga barnvagnar i en butik o säger till ägarna att vi gärna lämnar vagnarna utanför...mot en liten summa...
Tyvärr så var det ingen som höll med mig igår i min smarta idé, och sen när jag funderade lite mer på det så kom jag på att det låter rätt mycket som utpressning. Så det kanske inte var så bra idé ändå..min hjärna tänker för mycket ibland
SENASTE SKVALLRET
Här kommer det senaste bebisskvallret från bebisträffen igår:
* Felix har lärt sig nya ljud och kan nu låta som en alarmsiren
* Även Alexanders namne Alexander hade lärt sig detta
* Alva grabbade tag i Davids hand och skulle äta på honom
* Alva grabbade även tag i Karins arm...
* Fick höra från en säker källa att Melih hade tafsat lite lätt på Alvas lår i söndags på babysimmet...hm...
* Felix har lärt sig nya ljud och kan nu låta som en alarmsiren
* Även Alexanders namne Alexander hade lärt sig detta
* Alva grabbade tag i Davids hand och skulle äta på honom
* Alva grabbade även tag i Karins arm...
* Fick höra från en säker källa att Melih hade tafsat lite lätt på Alvas lår i söndags på babysimmet...hm...
OPERATIONEN GICK...
Gårdagens största lögn: "Det kommer bara sticka lite"
Så igår var det då dags för min stortånagel att vinka hejdå och adjöss..
En halvtimma innan det lilla ingreppet så svalde jag snällt och fint min lugnande tablett för att den skulle få sin lilla tid på sig att verka så jag sedan inte skulle skada farbror doktorn eller få total panik.
När jag sedan blev visad in till doktorn så fick jag komma in i ett litet operationsrum. Det var som ett vanligt läkarrum typ fast istället för skrivbord så var det en massa skåp med saker i och britsen stog i mitten av rummet och hade en stor, starkt lysande tillhörande lampa.
Jag hade ju intalat mig själv dessa veckor att allt skulle gå jättebra och att jag faktiskt skulle klara av sprutorna,
SÅ ont kan det ju faktiskt inte göra? Lite får man ju ändå stå ut med och det var ganska skönt att nageln skulle åka ändå eftersom den bara orksakar besvär. Doktorn frågar en sista gång om jag verkligen vill göra detta och då börjar jag känna mig småirriterad.
Det är väl klart jag inte vill!
Men jag måste...och han håller med..
Sköterskan ställer sig brevid mig och jag börjar att...eller...ja jag gör väl något försök till att hålla min andning jämn. Han frågar om han ska säga till när han sätter första sprutan och jag säger att jag inte vet, så då tyckte han det kanske var bäst att inget säga.
Sprutorna skulle han sätta om ni tänker er strax nedanför och mellan stortån och tån brevid samt en på sidan. Detta för att alla nerver skulle bedövas.
Han börjar med den som ska vara strax nedanför mellan tårna men ja...då gick det ju som det gick. (behöver jag tillägga att den lugnande inte hjälpte ett piss?)
- Jag slutar andas och sköterskan står och påminner mig samtidigt som hon tar min hand (biiiig mistake).
- Mitt vänstra ben (med den friska nageln) börjar krampa och lyfter sig några cm från bordet
- Jag börjar skrika och tårarna flödar samtidigt som jag kommer in i ett slags krampliknande tillstånd
- Mina händer krampar så hårt så sköterskan skulle fått bända upp mina händer för att komma loss
- Jag börjar hyperventilera och svarar inte när dom pratar med mig av den enkla anledningen att jag inte kan
För att ursäkta mina svordomar, men det gjorde så in i helvetes jävla skitont! Det kändes ungefär som om någon tryckt ner en sån där stor spik rakt mellan tårna på mig och smärtan tog aldrig slut, den blev bara värre och värre. Och då var inte ens nålen kvar i utan hade försvunnit för ett bra tag sedan.
I bakgrunden hörde jag att läkaren lät lite panikslagen när han sa
"Jag ska inte sticka dig mer nu, vi låter det vara, jag ska inte sticka dig mer, okej?"
Då blev jag ännu mer irriterad eftersom jag tyckte han bara kunde göra klart det, jag skulle ju förhoppningsvis svimma så då skulle det ju inte vara några problem (genialisk logik haha)
Sedan sa han något i stil med att jag verkligen hade en stark fobi
Efter detta att det kanske var bäst att han gick ut från rummet :)
Efter ett tag kom han tillbaka igen och sa att han nu inser att jag måste vara nedsövd för att detta ska fungera, och nageln måste ju bort. Däremot så vet han inte vad det är för fel på min nagel för han har aldrig sett något liknande (varför får jag alltid höra detta?) och han skulle ringa runt till folk o fråga och förklara situationen. Han är ändå snäll, farbror doktorn. Många skulle kanske bara sagt att jag var löjlig och barnslig o borde skärpa mig (jag bad om ursäkt flera gånger, men jag kunde inte kontrollera det som hände)
Så fick jag gå hem med en halvt bedövad tå och en nagel som fortfarande satt kvar
Så igår var det då dags för min stortånagel att vinka hejdå och adjöss..
En halvtimma innan det lilla ingreppet så svalde jag snällt och fint min lugnande tablett för att den skulle få sin lilla tid på sig att verka så jag sedan inte skulle skada farbror doktorn eller få total panik.
När jag sedan blev visad in till doktorn så fick jag komma in i ett litet operationsrum. Det var som ett vanligt läkarrum typ fast istället för skrivbord så var det en massa skåp med saker i och britsen stog i mitten av rummet och hade en stor, starkt lysande tillhörande lampa.
Jag hade ju intalat mig själv dessa veckor att allt skulle gå jättebra och att jag faktiskt skulle klara av sprutorna,
SÅ ont kan det ju faktiskt inte göra? Lite får man ju ändå stå ut med och det var ganska skönt att nageln skulle åka ändå eftersom den bara orksakar besvär. Doktorn frågar en sista gång om jag verkligen vill göra detta och då börjar jag känna mig småirriterad.
Det är väl klart jag inte vill!
Men jag måste...och han håller med..
Sköterskan ställer sig brevid mig och jag börjar att...eller...ja jag gör väl något försök till att hålla min andning jämn. Han frågar om han ska säga till när han sätter första sprutan och jag säger att jag inte vet, så då tyckte han det kanske var bäst att inget säga.
Sprutorna skulle han sätta om ni tänker er strax nedanför och mellan stortån och tån brevid samt en på sidan. Detta för att alla nerver skulle bedövas.
Han börjar med den som ska vara strax nedanför mellan tårna men ja...då gick det ju som det gick. (behöver jag tillägga att den lugnande inte hjälpte ett piss?)
- Jag slutar andas och sköterskan står och påminner mig samtidigt som hon tar min hand (biiiig mistake).
- Mitt vänstra ben (med den friska nageln) börjar krampa och lyfter sig några cm från bordet
- Jag börjar skrika och tårarna flödar samtidigt som jag kommer in i ett slags krampliknande tillstånd
- Mina händer krampar så hårt så sköterskan skulle fått bända upp mina händer för att komma loss
- Jag börjar hyperventilera och svarar inte när dom pratar med mig av den enkla anledningen att jag inte kan
För att ursäkta mina svordomar, men det gjorde så in i helvetes jävla skitont! Det kändes ungefär som om någon tryckt ner en sån där stor spik rakt mellan tårna på mig och smärtan tog aldrig slut, den blev bara värre och värre. Och då var inte ens nålen kvar i utan hade försvunnit för ett bra tag sedan.
I bakgrunden hörde jag att läkaren lät lite panikslagen när han sa
"Jag ska inte sticka dig mer nu, vi låter det vara, jag ska inte sticka dig mer, okej?"
Då blev jag ännu mer irriterad eftersom jag tyckte han bara kunde göra klart det, jag skulle ju förhoppningsvis svimma så då skulle det ju inte vara några problem (genialisk logik haha)
Sedan sa han något i stil med att jag verkligen hade en stark fobi
Efter detta att det kanske var bäst att han gick ut från rummet :)
Efter ett tag kom han tillbaka igen och sa att han nu inser att jag måste vara nedsövd för att detta ska fungera, och nageln måste ju bort. Däremot så vet han inte vad det är för fel på min nagel för han har aldrig sett något liknande (varför får jag alltid höra detta?) och han skulle ringa runt till folk o fråga och förklara situationen. Han är ändå snäll, farbror doktorn. Många skulle kanske bara sagt att jag var löjlig och barnslig o borde skärpa mig (jag bad om ursäkt flera gånger, men jag kunde inte kontrollera det som hände)
Så fick jag gå hem med en halvt bedövad tå och en nagel som fortfarande satt kvar
DAGEN JAG FRUKTAT
Idag är det alltså dags...det är dags för den stora operationen!
Jag ringde till BVC igår för att fråga en sköterska om när jag kunde amma igen, alltså hur många timmar det tar innan det lugnande jag får går ur kroppen (läkaren skrev ju ut detta i ett försök att tygla min panik).
Jag förklarade att jag skulle opereras o sånt.
Hon tyckte det kanske var bäst att jag frågade narkosläkaren om hur lång tid det skulle ta.
"Nene, jag ska alltså inte vara nedsövd, det är alltså ingen stor operation. Eller jo för mig är det stort men kanske inte för andra, då är det nog mer en liten operation"
Fast du kanske ska prata med narkosläkaren ändå?
Sen förklarade jag att jag skulle vara på vårdcentralen. Då skrattade hon lite och ett "jahaa" kom upp
Så hon var snäll och pratade med doktorn och frågade honom.
Efter ett tag så började jag fundera på hur mycket hon skrattade när hon fick reda på att den "stora operationen" egentligen är ett pytteingrepp där det bara handlar om att ta bort nageln från stortån...
Men återigen, sprutor människor, det kommer involvera sprutor!
Jag ringde till BVC igår för att fråga en sköterska om när jag kunde amma igen, alltså hur många timmar det tar innan det lugnande jag får går ur kroppen (läkaren skrev ju ut detta i ett försök att tygla min panik).
Jag förklarade att jag skulle opereras o sånt.
Hon tyckte det kanske var bäst att jag frågade narkosläkaren om hur lång tid det skulle ta.
"Nene, jag ska alltså inte vara nedsövd, det är alltså ingen stor operation. Eller jo för mig är det stort men kanske inte för andra, då är det nog mer en liten operation"
Fast du kanske ska prata med narkosläkaren ändå?
Sen förklarade jag att jag skulle vara på vårdcentralen. Då skrattade hon lite och ett "jahaa" kom upp
Så hon var snäll och pratade med doktorn och frågade honom.
Efter ett tag så började jag fundera på hur mycket hon skrattade när hon fick reda på att den "stora operationen" egentligen är ett pytteingrepp där det bara handlar om att ta bort nageln från stortån...
Men återigen, sprutor människor, det kommer involvera sprutor!
TÄVLING OM DESIGNADE NAPPAR
"Elodie Details lanserar en mängd nya fina produkter till barn och vill ge någon av mina läsare chansen att få en av de nya napparna+napphållare (värde 179 kr) som har kommit ut i 4 olika snygga designer och teman!"
För att anmäla dig till tävlingen klickar du HÄR
Tävlingen pågår fram till den 29/1
NÄR ALLT GÅR FEL
Har ni vart med om såna där perioder där allt som kan tänkas skita sig verkligen gör det?
Jag är inne i en sån period nu känner jag.
Det började i tisdags med att mina bihålor blev jobbiga ju, och det händer ibland att dom blir så och då börjar min näsa rinna som sjutton för att jag inte ska få en inflammation.
I onsdags blev det 10 gånger värre, dessutom började jag spy på morgonen efter jag druckit mitt te. Behöver jag nämna att min sambo lämpligt nog var bortrest också? Sen börjar min feber stiga i rask takt och då ringer jag min mamma för jag tappar kraft ganska snabbt och förstår inte hur jag ska klara av att ta hand om Alexander. Förutom detta så ligger jag även i riskzonen för en infektion och ringer till sjukvårdsupplysningen för att fråga om jag verkligen måste söka akut eller om jag kan avvakta (har en tid nästa onsdag vilket egentligen är alldeles för lång tid att vänta, men att få tid är ganska svårt). De tycker jag kan avvakta men nämner två saker som gör att jag måste åka in.
Min feber stiger mer, upp till 39,3 (ganska mycket när man i vanliga fall har en normaltemp på 36,1). Min mamma kommer hit o hjälper mig med lillgrisen eftersom jag är rätt borta. Hon ser även till så jag får i mig nåt att äta (en ägg fralla o sen lyckades jag få i mig en laxbit). Thomas kom hem sen på kvällen vilket var skönt, han hann med det tidigare planet också.
I torsdags uppfyllde jag ytterligare en kriterie, men ville ändå inte åka in till akuten för jag måste dra med mig Alexander med tanke på att man kan bli borta några timmar o så och jag är ju matmaskinen så ja...
I fredags borde jag åkt in till akuten eftersom det blev ännu värre, men eftersom min syster fyllde år så ville jag fira henne lite och dessutom så hade Alexander blivit jättesnuvig och mådde inte alls bra. Så att själv må skitdåligt och ha en grinig bebis är ingen höjdare. Men det är fantastiskt vad man kan bita ihop när man måste i ett läge då jag egentligen bara ville sitta i ett hörn och störtlipa för jag mådde så dåligt.
Idag blir det iaf akuten för jag inser att jag inte kan skjuta på det längre.
Isn´t life just great sometimes? :D
Jag är inne i en sån period nu känner jag.
Det började i tisdags med att mina bihålor blev jobbiga ju, och det händer ibland att dom blir så och då börjar min näsa rinna som sjutton för att jag inte ska få en inflammation.
I onsdags blev det 10 gånger värre, dessutom började jag spy på morgonen efter jag druckit mitt te. Behöver jag nämna att min sambo lämpligt nog var bortrest också? Sen börjar min feber stiga i rask takt och då ringer jag min mamma för jag tappar kraft ganska snabbt och förstår inte hur jag ska klara av att ta hand om Alexander. Förutom detta så ligger jag även i riskzonen för en infektion och ringer till sjukvårdsupplysningen för att fråga om jag verkligen måste söka akut eller om jag kan avvakta (har en tid nästa onsdag vilket egentligen är alldeles för lång tid att vänta, men att få tid är ganska svårt). De tycker jag kan avvakta men nämner två saker som gör att jag måste åka in.
Min feber stiger mer, upp till 39,3 (ganska mycket när man i vanliga fall har en normaltemp på 36,1). Min mamma kommer hit o hjälper mig med lillgrisen eftersom jag är rätt borta. Hon ser även till så jag får i mig nåt att äta (en ägg fralla o sen lyckades jag få i mig en laxbit). Thomas kom hem sen på kvällen vilket var skönt, han hann med det tidigare planet också.
I torsdags uppfyllde jag ytterligare en kriterie, men ville ändå inte åka in till akuten för jag måste dra med mig Alexander med tanke på att man kan bli borta några timmar o så och jag är ju matmaskinen så ja...
I fredags borde jag åkt in till akuten eftersom det blev ännu värre, men eftersom min syster fyllde år så ville jag fira henne lite och dessutom så hade Alexander blivit jättesnuvig och mådde inte alls bra. Så att själv må skitdåligt och ha en grinig bebis är ingen höjdare. Men det är fantastiskt vad man kan bita ihop när man måste i ett läge då jag egentligen bara ville sitta i ett hörn och störtlipa för jag mådde så dåligt.
Idag blir det iaf akuten för jag inser att jag inte kan skjuta på det längre.
Isn´t life just great sometimes? :D
UUH :((
Åh, mina bihålor har något starkt emot mig känner jag.
Igår när vi var på öppna förskolan så rann min näsa som sjutton, men det är inget ovanligt att den gör det eftersom det är nåt slags försvar för att jag inte ska åka på bihåleinflammation. (nu har jag vart en väldigt stygg flicka och tagit nässpray FASTÄN det är absolut totalförbjudet!)
Här kommer mitt straff:
Inatt har jag nog sovit sammanlagt en timme, om inte mindre. Jag är så täppt och det bultar som in i bomben i mina bihålor. (vill bara uppmärksamma på att det är skillnad på att ha problem med bihålorna och vara förkyld, jag är alltså inte förkyld)
Men jag får inte ta mer nässpray nu för jag KAN om jag har tur undvika att behöva åka in till Ö-N-H idag för en intensiv kortisonbehandlingskur. Det skulle inte vara någon höjdare med tanke på att jag ammar.
Igår när vi var på öppna förskolan så rann min näsa som sjutton, men det är inget ovanligt att den gör det eftersom det är nåt slags försvar för att jag inte ska åka på bihåleinflammation. (nu har jag vart en väldigt stygg flicka och tagit nässpray FASTÄN det är absolut totalförbjudet!)
Här kommer mitt straff:
Inatt har jag nog sovit sammanlagt en timme, om inte mindre. Jag är så täppt och det bultar som in i bomben i mina bihålor. (vill bara uppmärksamma på att det är skillnad på att ha problem med bihålorna och vara förkyld, jag är alltså inte förkyld)
Men jag får inte ta mer nässpray nu för jag KAN om jag har tur undvika att behöva åka in till Ö-N-H idag för en intensiv kortisonbehandlingskur. Det skulle inte vara någon höjdare med tanke på att jag ammar.
TÄVLING OM MARIMEKKO SKÅL
Vinn en Marimekkoskål!
Klicka på bilden för att komma till tävlingen
Tävlingen pågår fram till den 25e Januari kl 20.00
LÄTTPÅVERKAD?
Alla som känner mig vet att jag ÄLSKAR min IForm tidning, det är min bibel bokstavligt talat.
Varje gång ett nytt nummer kommer så blir jag en total plåga för min allmänhet. Ännu värre blir det eftersom jag inte sträckläser tidningen utan låter mig sugas in i varje intressant artikel ett bra tag.
Detta resulterar därför i att min sambo ungefär en gång om dagen får höra
"Vet du att det är bra att äta den färska broccolin rå? Då försvinner inte lika många ämnen som om man värmer den. Det har jag läst i min IForm"
Oftast så är det som att han ser på mig att jag är på väg att säga något som jag lärt mig ur min IForm eftersom han innan jag hinner säga något säger:
"Vad har du nu läst i din IForm?"
Iaf, jag ska börja promenera på ett speciellt sätt nu. Inte "bara" promenera utan i intervaller och med lite backar också. Följer man ett program i 6 veckor så kan man bränna ca 3500 kcal i veckan och det är ungefär ½ kg.
Det har jag läst i min IForm :D
Nej, jag är inte det minsta lättpåverkad..inte alls...;)
Varje gång ett nytt nummer kommer så blir jag en total plåga för min allmänhet. Ännu värre blir det eftersom jag inte sträckläser tidningen utan låter mig sugas in i varje intressant artikel ett bra tag.
Detta resulterar därför i att min sambo ungefär en gång om dagen får höra
"Vet du att det är bra att äta den färska broccolin rå? Då försvinner inte lika många ämnen som om man värmer den. Det har jag läst i min IForm"
Oftast så är det som att han ser på mig att jag är på väg att säga något som jag lärt mig ur min IForm eftersom han innan jag hinner säga något säger:
"Vad har du nu läst i din IForm?"
Iaf, jag ska börja promenera på ett speciellt sätt nu. Inte "bara" promenera utan i intervaller och med lite backar också. Följer man ett program i 6 veckor så kan man bränna ca 3500 kcal i veckan och det är ungefär ½ kg.
Det har jag läst i min IForm :D
Nej, jag är inte det minsta lättpåverkad..inte alls...;)
MANLIG OCH KVINNLIG LOGIK...
Imorse utspelade sig detta lilla scenario i vår hall.
"Kerstin - Skulle vi bjuda hit din arbetskamrat o hans fru till helgen?
Thomas - Jag vet inte om dom hade andra planer. Fast jag vet inte om det är hans fru..eller jo dom är gifta förresten men dom har inga barn.
K - Varför är inte vi gifta?
T - Men vi har ju barn, vi är ju inne i nästa fas
K - Mm..ja just det *tittar med den där speciella blicken som bara en kvinna kan få till*
T - Ja, då behöver vi ju inte gifta oss, det är sånt som kallas manlig logik, sånt som ni kvinnor inte förstår"
Kan inte annat än att hålla med, om att vi kvinnor inte förstår den manliga logiken alltså....;)
"Kerstin - Skulle vi bjuda hit din arbetskamrat o hans fru till helgen?
Thomas - Jag vet inte om dom hade andra planer. Fast jag vet inte om det är hans fru..eller jo dom är gifta förresten men dom har inga barn.
K - Varför är inte vi gifta?
T - Men vi har ju barn, vi är ju inne i nästa fas
K - Mm..ja just det *tittar med den där speciella blicken som bara en kvinna kan få till*
T - Ja, då behöver vi ju inte gifta oss, det är sånt som kallas manlig logik, sånt som ni kvinnor inte förstår"
Kan inte annat än att hålla med, om att vi kvinnor inte förstår den manliga logiken alltså....;)
BABYSIM
I
Igår så var det då premiär för babysimmet på Aquabarn. Allt jag skrev i tidigare inlägg som jag var nervös för var ju så obefogat så det idag känns ganska pinsamt.
Vi kom lagom i tid, var där ca 20 minuter innan det skulle börja. Vi vandrade in och jag fick dra med mig Thomas eftersom han stod o beundrade inredningen ett bra tag och tyckte det såg så fint o välskött ut (läppstiftet). Men jag får hålla med om att det är det, det är små bassänger med fiskar som simmar omkring. Myspysigt på nåt sätt.
Ner för trapporna och in i omklädningsrummet där det var en massa mammor och bebisar som höll på med sina ombyten. Tanken som slog mig var ungefär "Var sjutton ska jag göra av Alexander och VILKET skåp ska jag välja?"
Måste sett ganska snurrigt ut eftersom jag bytte skåp iaf minst 3 gånger. Lillgrisen sov under tiden väldigt sött i barnstolen och grymtade till lite när jag börjar ta av honom overallen. Så kom Karin med lilla David och vi hjälptes åt att passa dom små medan vi duschade av oss. Efter en liten stund dök även Lina upp så nu var hela forumstruppen samlad!
Efter duschen så var det bara att ta av lillgrisen alla kläder men låta blöjan vara kvar på. Han hade fortfarande inte börjat gråta utan såg faktiskt lite glad ut, gosegubben. Vi gick ut till poolområdet där pappa Thomas väntade och Alexander var jättenyfiken på allt och alla runt omkring honom och ögonen var stora som tefat. När gruppen innan började bli klar så var det dags att sätta på badbyxorna och inte heller detta var något problem.
Innan vi hoppade i vattnet så gick instruktören igenom lite grundläggande saker som var viktiga att tänka på. Hon kände inte på badbyxorna innan, men jag bad henne känna så Alexanders satt ordentligt och jag hade tom spänt dom lite för hårt så vi kunde lossa lite på dem.
Så var det dags att hoppa i plurret...ooh...nu blev jag nervös för en gråtattack. Men döm om min förvåning när ungen inte ens reagerade när han kom i vattnet. Han hängde där i min arm o sög på sin hand och var fortfarande nyfiken på allt som hände runt omkring honom. Vi började med att sjunga nån slags plasksång där man skulle presentera sig med namnet och det gick väl sådär med sången. När vi kom till dom sista bebisarna så gick det bättre för då kunde alla melodin och orden lite bättre. (Var ju inte direkt så svårt men ändå =)
När vi gjorde plasksången så låg han på rygg med sitt huvud mot min axel och så höll jag i knäna och plaskade med honom.
Det andra momentet vi skulle göra var att vi skulle lägga bebisen på mage. Då skulle vi hålla tummarna runt armarna och händerna under magen som ett slags stöd och sedan skulle dom flyta. Det tog väl 3 sekunder ungefär innan Alex hade fått sin första kallsup. Men han började inte gråta utan såg lite mer chockad ut och sen körde han in hela handen i munnen samtidigt som han la huvudet på sne med kinden mot min hand. Då kunde han ju suga på min hand OCKSÅ, kunde det bli bättre? Njae..=) Så där flöt han omkring på mage och såg nästan lite uttråkad ut haha.
Moment nummer tre var att flyta på rygg. Då skulle vi ta ett tag under nacken och ett under rumpan. Sen skulle vi se till så öronen var under vattnet eftersom det inte skvalpar och det gör att bebisen blir lugnare.
Detta gick också hur bra som helst. Han låg där på rygg o flöt med benen upp i vädret och hela handen i munnen. Jag kunde släppa under rumpan ganska omgående och bara hålla lite lätt under nacken eftersom han flöt så bra. Efter ett tag så började han tom prata där han låg och flöt omkring :D
Efter att lektionen var slut så kom mitt sista orosmoment, dushningen. Hua...men det gick tokbra det också. Han såg lite chockad ut bara när jag sa "Nu kommer det vatten" men annars så var det som ingenting.
Åh vad jag längtar till nästa vecka!!!!
Jag kan VARMT rekommendera detta till alla småbarnföräldrar!
Igår så var det då premiär för babysimmet på Aquabarn. Allt jag skrev i tidigare inlägg som jag var nervös för var ju så obefogat så det idag känns ganska pinsamt.
Vi kom lagom i tid, var där ca 20 minuter innan det skulle börja. Vi vandrade in och jag fick dra med mig Thomas eftersom han stod o beundrade inredningen ett bra tag och tyckte det såg så fint o välskött ut (läppstiftet). Men jag får hålla med om att det är det, det är små bassänger med fiskar som simmar omkring. Myspysigt på nåt sätt.
Ner för trapporna och in i omklädningsrummet där det var en massa mammor och bebisar som höll på med sina ombyten. Tanken som slog mig var ungefär "Var sjutton ska jag göra av Alexander och VILKET skåp ska jag välja?"
Måste sett ganska snurrigt ut eftersom jag bytte skåp iaf minst 3 gånger. Lillgrisen sov under tiden väldigt sött i barnstolen och grymtade till lite när jag börjar ta av honom overallen. Så kom Karin med lilla David och vi hjälptes åt att passa dom små medan vi duschade av oss. Efter en liten stund dök även Lina upp så nu var hela forumstruppen samlad!
Efter duschen så var det bara att ta av lillgrisen alla kläder men låta blöjan vara kvar på. Han hade fortfarande inte börjat gråta utan såg faktiskt lite glad ut, gosegubben. Vi gick ut till poolområdet där pappa Thomas väntade och Alexander var jättenyfiken på allt och alla runt omkring honom och ögonen var stora som tefat. När gruppen innan började bli klar så var det dags att sätta på badbyxorna och inte heller detta var något problem.
Innan vi hoppade i vattnet så gick instruktören igenom lite grundläggande saker som var viktiga att tänka på. Hon kände inte på badbyxorna innan, men jag bad henne känna så Alexanders satt ordentligt och jag hade tom spänt dom lite för hårt så vi kunde lossa lite på dem.
Så var det dags att hoppa i plurret...ooh...nu blev jag nervös för en gråtattack. Men döm om min förvåning när ungen inte ens reagerade när han kom i vattnet. Han hängde där i min arm o sög på sin hand och var fortfarande nyfiken på allt som hände runt omkring honom. Vi började med att sjunga nån slags plasksång där man skulle presentera sig med namnet och det gick väl sådär med sången. När vi kom till dom sista bebisarna så gick det bättre för då kunde alla melodin och orden lite bättre. (Var ju inte direkt så svårt men ändå =)
När vi gjorde plasksången så låg han på rygg med sitt huvud mot min axel och så höll jag i knäna och plaskade med honom.
Det andra momentet vi skulle göra var att vi skulle lägga bebisen på mage. Då skulle vi hålla tummarna runt armarna och händerna under magen som ett slags stöd och sedan skulle dom flyta. Det tog väl 3 sekunder ungefär innan Alex hade fått sin första kallsup. Men han började inte gråta utan såg lite mer chockad ut och sen körde han in hela handen i munnen samtidigt som han la huvudet på sne med kinden mot min hand. Då kunde han ju suga på min hand OCKSÅ, kunde det bli bättre? Njae..=) Så där flöt han omkring på mage och såg nästan lite uttråkad ut haha.
Moment nummer tre var att flyta på rygg. Då skulle vi ta ett tag under nacken och ett under rumpan. Sen skulle vi se till så öronen var under vattnet eftersom det inte skvalpar och det gör att bebisen blir lugnare.
Detta gick också hur bra som helst. Han låg där på rygg o flöt med benen upp i vädret och hela handen i munnen. Jag kunde släppa under rumpan ganska omgående och bara hålla lite lätt under nacken eftersom han flöt så bra. Efter ett tag så började han tom prata där han låg och flöt omkring :D
Efter att lektionen var slut så kom mitt sista orosmoment, dushningen. Hua...men det gick tokbra det också. Han såg lite chockad ut bara när jag sa "Nu kommer det vatten" men annars så var det som ingenting.
Åh vad jag längtar till nästa vecka!!!!
Jag kan VARMT rekommendera detta till alla småbarnföräldrar!
TÄVLING OM BF
Här kan du gissa när Carolinas bebis kommer titta ut och vinna ett fint pris =)
"Nu är det då äntligen dags för mig att ha min första tävling här i bloggen!
Tävlingen kommer att gå till som så att ni får EN chans var att gissa när vår bebis kommer ut!
Skriv datum och tid i en kommentar och länka till min blogg inne hos dig!
Glöm inte att länka till min blogg från din och att skriva om tävlingen!
Kommentera endast i detta inlägg med datum och tid!
Den som gissar närmast kommer att belönas med ett fint pris!
Skriv också i ditt kommentar vilket slags pris du skulle vilja vinna:
* Bling Bling
* Njutning
* Sött
Tävlingen avslutas när jag avslöjat att det är dags att åka in eller när ... bebis kommit ut!
(om jag inte skulle hinna/orka/fixa att skriva här innan)"
Texten kommer alltså från Carolinas blogg...
NERVÖS
Idag är det dags för babysim och jag börjar bli riktigt nervös över saker jag kanke inte borde vara nervös över?
*Kommer han gråta när jag duschar o han ligger där i babyskyddet?
*Kommer det bli krångligt med förberedelser? (för enligt foldern så verkar det halvkrångligt med allt man ska göra)
*Kommer han bajsa i blöjan när han är i vattnet och kommer det då LÄCKA ut så dom måste sanera hela bassängen? (Nu kollar de ju badbyxorna innan, men shit happens som man säger ;)
*Kommer han gråta i vattnet och vara totalt otröstlig och inte alls vija lära sig det här? Han kanske inte vet om att bebisar tycker det är skoj, han har ju trots allt inte läst informationen som finns på nätet eller informationsbladet.
*När vi är klara, kommer han gråta då? (jag misstänker starkt att han kommer göra det)
Skulle han gråta efter och vara otröstlig kommer jag känna mig som världens sämsta mamma som tvingade ner mitt älskade barn i vattnet
Men så tänker jag på min livsfilosofi; Det kan inte gå annat än åt helvete (vad jag menar är att om man inte har några förväntningar så kan det ju inte bli sämre, bara bättre, eller hur?)
So what om det är krångligt, ALLT är krångligt i början och man kommer på små knep som underlättar.
Han kommer antagligen gråta men han gör det innan han vänjer sig, efter några gånger kommer han säkert tycka det är superskoj att leka torped under vattnet och sedan bli världens badgalning.
Tänk vad gott han kommer sova inatt, och imorgon. Och tänk vad värdefullt för honom att lära sig vattenvana redan så tidigt. Vad jag kommer kunna vara tryggare i min mammaroll i framtiden när jag vet att jag lärt honom respekten för vattnet. Då kan han bada på samma gång som han är medveten om riskerna och kan hantera situationer om dom skulle dyka upp.
Nä..jag tror det kommer gå tokbra ändå!
TÄVLING HOS LATTEPAPPAN
FRAMSTEG
Jag kan glatt meddela att vi har gjort stora framsteg här hemma när det kommer till att ligga på mage.
De senaste dagarna så har Alexander kunnat ligga på mage väldigt länge utan att bli grinig, han har tom somnat. Förutom detta så är han nu bättre på att hålla uppe sitt huvud och det ser även ut som om han snart är på väg över att kunna vända sig till mage, och det är ju på tiden...
De senaste dagarna så har Alexander kunnat ligga på mage väldigt länge utan att bli grinig, han har tom somnat. Förutom detta så är han nu bättre på att hålla uppe sitt huvud och det ser även ut som om han snart är på väg över att kunna vända sig till mage, och det är ju på tiden...
EN FARBROR
När jag o Alexander var ute o promenerade förut så såg vi något jättegulligt.
På gångbanan så kom det gåendes en gubbe med rollator mot oss, och helt plötsligt så börjar han prata jättekonstigt. Man reagerar ju lite men tänker ändå jaja, han är gammal så det händer väl.
Men så viker han av helt plötsligt och börjar gå på gräsmattan (!) och då ser jag att det kommer en katt springandes för att möta honom.
Så det var alltså katten han pratade med och det var bara så fint att se.
En gammal människa som fick se någon han verkligen tyckte om och övervann guppiga gräsmattor för att nå sin vän.
På gångbanan så kom det gåendes en gubbe med rollator mot oss, och helt plötsligt så börjar han prata jättekonstigt. Man reagerar ju lite men tänker ändå jaja, han är gammal så det händer väl.
Men så viker han av helt plötsligt och börjar gå på gräsmattan (!) och då ser jag att det kommer en katt springandes för att möta honom.
Så det var alltså katten han pratade med och det var bara så fint att se.
En gammal människa som fick se någon han verkligen tyckte om och övervann guppiga gräsmattor för att nå sin vän.
EN OPERATION MED SPRUTOR
För er som inte minns så kommer här en påminnelse om vad det handlade om.
Det handlar alltså om min nagel och min stortå och jag hade ju lite problem med detta, så igår var jag hos farbror doktorn. Måste säga att jag gillar våran vårdcentral här för jag har bara stött på supertrevliga läkare som tar en på allvar och som verkligen undersöker vad det är för fel på en.
Men där var vi, jag hade dragit med mig min mor så hon kunde passa Alexander medan jag blev undersökt (och sen så var jag ju liiite smått rädd för att jag skulle få spruta i foten och då måste någon gå iväg med lillgrisen).
Det första doktorn gjorde var att börja gosa med Alexander och sa något snabbt om att jag kunde ta av mig skor o strumpa så han kunde undersöka tån.
Han slet sig från Alexander och tittade på min tå...och sa att den råkat ut för ett trauma. Jag frågade om det kunde bero på mina MBT skor, men han visste inte, kanske om jag hade spelat fotboll när jag haft dem på mig?
Men jag spelar inte fotboll så det gick bort.
Kanske hade jag sprungit in i något?
Men..näe..springer jag in i något så gör jag det ALLTID med lilltårna så skulle jag slagit i min stortå så skulle jag definitivt kommit ihåg det (mamma höll med mig)
I vilket fall som helst så har min stortå råkat för för ett trauma, stackarn. Doktorn sa att vi måste ta bort nageln.
Nu blev jag likblek och frågade om detta innebar att det skulle bli sprutor?
Jajjemän, läkaren log och visade "Där sätter jag ett stick, och där sätter jag också ett stick"
Tårarna började brännas bakom mina ögon och jag kände hur pulsen gick upp i säkert 120.
"-Är du SÄKER på att nageln måste bort? Riktigt säker alltså?
- Du hade haft det så här i några månader?
- Ja..
- Och tån har inte blivit bättre?
- Nej, snarare sämre
- Ja, då kommer den ju inte bli bättre ju längre vi väntar, eller hur?
- Um..näe...
- Du kan ju få en gel att smörja på, men det kommer inte att hjälpa. Men du kan få det ändå
- Är du SÄKER på att den inte kommer hjälpa? Jag menar...den kan väl ändå bli bättre?
- Nej, men du kan få gelen ändå o testa, så kan du ringa tillbaka nästa vecka när du vill ta bort nageln..
- Så den kommer inte fungera då?
*läkaren suckar lite lätt*
- Kanske, kanske inte, jag tror inte det för din nagel lever inte, den sitter in fast längre och det är fullt av vätska runt om. Det är inte inflammerat men eftersom din nagel inte växt på flera månader så betyder det att den är död.
- Så det blir sprutor i foten då?"
Sen fortsatte vi med min sprutfobi och jag försökte få doktorn att förstå hur rädd jag egentligen är. Att jag får panik (här inflikade mamma att jag faktiskt brukar svimma också =)
Han sa att han förstod eftersom det ändå är en fobi och han kände en läkare som faktiskte hade fobi mot sprutor.
Sa också att jag kan få en fullfjädrad ångestattack.
Då frågade han väl lite på skoj "Blir du våldsam också?"
När jag sa att det hänt och jag sparkat ner sprutvagnar i ren desperation så skrev han ut lugnande som jag ska ta innan :D
Sen höll jag upp mitt ben över skrivbordet så jag kunde visa min sko
"- Men tror du att det kan bero på dom här skorna, att dom liksom tryckt på tån? Det är faktiskt såna skor som Anna Skipper rekommenderar.."
Nu såg jag att både doktorn o mamma hade tröttnat på min fråga om det var skorna det berodde på, så jag lämnade ämnet.
Sen lekte han ännu mer med Alexander och gosade som attan. Han ägnade nog mer tid åt Alexander än åt mig haha.
Men så bokade vi alltså en tid då...för den gigantiska operationen (det känns faktiskt så) och jag mår illa bara jag tänker på dom där satans "små" sticken.
Det handlar alltså om min nagel och min stortå och jag hade ju lite problem med detta, så igår var jag hos farbror doktorn. Måste säga att jag gillar våran vårdcentral här för jag har bara stött på supertrevliga läkare som tar en på allvar och som verkligen undersöker vad det är för fel på en.
Men där var vi, jag hade dragit med mig min mor så hon kunde passa Alexander medan jag blev undersökt (och sen så var jag ju liiite smått rädd för att jag skulle få spruta i foten och då måste någon gå iväg med lillgrisen).
Det första doktorn gjorde var att börja gosa med Alexander och sa något snabbt om att jag kunde ta av mig skor o strumpa så han kunde undersöka tån.
Han slet sig från Alexander och tittade på min tå...och sa att den råkat ut för ett trauma. Jag frågade om det kunde bero på mina MBT skor, men han visste inte, kanske om jag hade spelat fotboll när jag haft dem på mig?
Men jag spelar inte fotboll så det gick bort.
Kanske hade jag sprungit in i något?
Men..näe..springer jag in i något så gör jag det ALLTID med lilltårna så skulle jag slagit i min stortå så skulle jag definitivt kommit ihåg det (mamma höll med mig)
I vilket fall som helst så har min stortå råkat för för ett trauma, stackarn. Doktorn sa att vi måste ta bort nageln.
Nu blev jag likblek och frågade om detta innebar att det skulle bli sprutor?
Jajjemän, läkaren log och visade "Där sätter jag ett stick, och där sätter jag också ett stick"
Tårarna började brännas bakom mina ögon och jag kände hur pulsen gick upp i säkert 120.
"-Är du SÄKER på att nageln måste bort? Riktigt säker alltså?
- Du hade haft det så här i några månader?
- Ja..
- Och tån har inte blivit bättre?
- Nej, snarare sämre
- Ja, då kommer den ju inte bli bättre ju längre vi väntar, eller hur?
- Um..näe...
- Du kan ju få en gel att smörja på, men det kommer inte att hjälpa. Men du kan få det ändå
- Är du SÄKER på att den inte kommer hjälpa? Jag menar...den kan väl ändå bli bättre?
- Nej, men du kan få gelen ändå o testa, så kan du ringa tillbaka nästa vecka när du vill ta bort nageln..
- Så den kommer inte fungera då?
*läkaren suckar lite lätt*
- Kanske, kanske inte, jag tror inte det för din nagel lever inte, den sitter in fast längre och det är fullt av vätska runt om. Det är inte inflammerat men eftersom din nagel inte växt på flera månader så betyder det att den är död.
- Så det blir sprutor i foten då?"
Sen fortsatte vi med min sprutfobi och jag försökte få doktorn att förstå hur rädd jag egentligen är. Att jag får panik (här inflikade mamma att jag faktiskt brukar svimma också =)
Han sa att han förstod eftersom det ändå är en fobi och han kände en läkare som faktiskte hade fobi mot sprutor.
Sa också att jag kan få en fullfjädrad ångestattack.
Då frågade han väl lite på skoj "Blir du våldsam också?"
När jag sa att det hänt och jag sparkat ner sprutvagnar i ren desperation så skrev han ut lugnande som jag ska ta innan :D
Sen höll jag upp mitt ben över skrivbordet så jag kunde visa min sko
"- Men tror du att det kan bero på dom här skorna, att dom liksom tryckt på tån? Det är faktiskt såna skor som Anna Skipper rekommenderar.."
Nu såg jag att både doktorn o mamma hade tröttnat på min fråga om det var skorna det berodde på, så jag lämnade ämnet.
Sen lekte han ännu mer med Alexander och gosade som attan. Han ägnade nog mer tid åt Alexander än åt mig haha.
Men så bokade vi alltså en tid då...för den gigantiska operationen (det känns faktiskt så) och jag mår illa bara jag tänker på dom där satans "små" sticken.
INGEN TRÄNINGSVÄRK...
Igår så gick jag på mitt första grupp pass på över ett år och eftersom jag försöker dela upp min kropp på olika dagar så var det dags att koncentrera sig på benen, så jag valde ett step pass (upp och ner på bräda)
Nu är det ju så att jag vänstrar med ett lokalt gym här eftersom det är närmare hem, och när man har amningstider att tänka på så kan man inte vara borta hur länge som helst. Iaf, det här gymmet är väl inte lika bra som Sportlife direkt, gymavdelningen är mindre, omklädningsrummet är mindre och det är ett konstigt kort/brick system dom har. Jag har nog blivit bortskämd.
När jag kom dit så fick jag först inget skåp och det var inte bara jag som irrade omkring och letade utan flera stycken stod utan skåp. Men jag hade tur för det var en tjej som precis skulle till o gå så jag kastade mig över henne som en hök och frågade om jag kunde få hennes skåp o det fick jag =)
Jag hittade träningssalen vi skulle vara i, och det var en faslig blandning av folk, dock inga representanter från den manliga sorten. När vi satt utanför och väntade så var det tydligen en annan instruktör än den ordinarie och detta var tydligen väldigt upprörande för många av de medelålders damerna som skulle träna. Förstår inte varför, är man sjuk så är man och då är det väl bättre med vikarie än att passet blir inställt?
Vad kan jag säga om själva lokalen vi tränade i?
Jag är bortskämd som sagt så jag tror vi lämnar det där.
Vad kan jag säga om passet?
Jag har haft uppvärmningar som vart tuffare än hela passset...Blev ändå förvånad över att jag hade såpass mycket kondition kvar som jag hade efter att inte ha tränat på ett år o fött barn o haft mig. Jag hängde på bättre än de flesta och det kändes ju bra, men på samma gång smått skrämmande...
Men jag sov gott inatt och det är verkligen skönt att vara igång igen!
Nu är det ju så att jag vänstrar med ett lokalt gym här eftersom det är närmare hem, och när man har amningstider att tänka på så kan man inte vara borta hur länge som helst. Iaf, det här gymmet är väl inte lika bra som Sportlife direkt, gymavdelningen är mindre, omklädningsrummet är mindre och det är ett konstigt kort/brick system dom har. Jag har nog blivit bortskämd.
När jag kom dit så fick jag först inget skåp och det var inte bara jag som irrade omkring och letade utan flera stycken stod utan skåp. Men jag hade tur för det var en tjej som precis skulle till o gå så jag kastade mig över henne som en hök och frågade om jag kunde få hennes skåp o det fick jag =)
Jag hittade träningssalen vi skulle vara i, och det var en faslig blandning av folk, dock inga representanter från den manliga sorten. När vi satt utanför och väntade så var det tydligen en annan instruktör än den ordinarie och detta var tydligen väldigt upprörande för många av de medelålders damerna som skulle träna. Förstår inte varför, är man sjuk så är man och då är det väl bättre med vikarie än att passet blir inställt?
Vad kan jag säga om själva lokalen vi tränade i?
Jag är bortskämd som sagt så jag tror vi lämnar det där.
Vad kan jag säga om passet?
Jag har haft uppvärmningar som vart tuffare än hela passset...Blev ändå förvånad över att jag hade såpass mycket kondition kvar som jag hade efter att inte ha tränat på ett år o fött barn o haft mig. Jag hängde på bättre än de flesta och det kändes ju bra, men på samma gång smått skrämmande...
Men jag sov gott inatt och det är verkligen skönt att vara igång igen!
AWARD
Jag tackar Pernilla för denna fina Award som jag fick, det gjorde min dag! =) Tack!
Reglerna för Awarden är enkla. Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg, länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till ALLA Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos Dem, om att de har fått den!
En som jag tycker förtjänar denna Award är Therése. Så du får denna av mig för du har en sån trevlig mammablogg att läsa =)
FUNDERSAM
Jag funderar på om vi ska gå till öppna förskolan idag eller om vi ska hoppa det.
Lilleman verkar lite konstig idag, vaknar till o från och då vettesjutton om jag vill dra iväg honom dit där han inte kommer kunna få någon ro att sova, vilket gör att han kommer vara jättevaken och sedan bli övertrött och bara gråta. Men samtidigt så är det ju första dagen idag sedan jullovet och det skulle ju vara skoj att gå och vara med på sångstunden o såna saker.
Eller ska vi stanna hemma ändå och ta en långpromenad lite senare?
Åh, vilka svåra val man har i livet ;)
Lilleman verkar lite konstig idag, vaknar till o från och då vettesjutton om jag vill dra iväg honom dit där han inte kommer kunna få någon ro att sova, vilket gör att han kommer vara jättevaken och sedan bli övertrött och bara gråta. Men samtidigt så är det ju första dagen idag sedan jullovet och det skulle ju vara skoj att gå och vara med på sångstunden o såna saker.
Eller ska vi stanna hemma ändå och ta en långpromenad lite senare?
Åh, vilka svåra val man har i livet ;)
AQUA BARN
Idag så var vi på information angående babysimmet som vi ska börja på i veckan. Det ska bli riktigt roligt att testa på det här faktiskt och se om han tycker det är skoj. Något annat som är roligt var att vi var 6 stycken från forumet som ska gå på samma ställe, fast olika tider. I våran grupp så är det 2 andra från forumet så det kommer bli jätteskoj.
Efter information så samlades vi 6 på ett café och tog en fika o tjötade. Jätteskoj att se allas små bebisar och bebisarna verkade tycka det var ganska roligt dom också att få se varandra. Sist vi träffades så låg ju alla i magarna och då är det ju lite svårt att titta på varandra =)
Efter information så samlades vi 6 på ett café och tog en fika o tjötade. Jätteskoj att se allas små bebisar och bebisarna verkade tycka det var ganska roligt dom också att få se varandra. Sist vi träffades så låg ju alla i magarna och då är det ju lite svårt att titta på varandra =)
HYSTERI
Jag helammar fortfarande och detta väcker ibland oanade reaktioner.
Tydligen så är det ovanligt idag att helamma när barnet är 2-3 månader, iaf med tanke på reaktionerna man kan få.
"-Ammar du fortfarande?
-Jo
-Och det går bra? *förvånad blick*
-Ja, det går bra
-Oj *ännu mer förvånad blick*"
Eller
"-Hur länge ska du amma då?
-Jag hoppas att jag kan helamma i 6 månader
-Så länge?
-Rekommendationerna är ju helamning i 6 månader...
-Va? Så länge? Är det nåt nytt?"
Sen kommer vi till det här med smakiskar..and don´t get me started on this one..
Jo...förr i tiden så började man tydligen med smakisar när barnet var 3 månader, vissa undrar alltså varför vi inte börjar nu.
Men nuförtiden i dessa dagar så rekommenderar de att man börjar vid 4 månader (på vissa bvc här i stan så har de tydligen 6 månader). Vid 4 månader för att barnet då tydligen fortfarande är nyfiket på nya saker och gärna då äter. Vid 6 månader så är de tydligen inte alls lika nyfikna på nya saker och därför blir det svårare.
Känner att jag har lite svårt att förstå detta, är inte bebisar nyfikna på det mesta, 4 eller 6 månader?
Pratade med min bvc sköterska som sa att det är bra om vi börjar vid 4 månader, fast jag vill ju helst vänta..och det går ju bra..men det kan bli svårare. Och efter 6 månader så måste dom ju ha annat än bröstmjölk. Men sen så handlar det ju bara om en tesked smakis (fast jag tycker det verkar som om alla som ger vid 4 månader byter ut ett mål på en gång och inte bara ger en tesked).
Jag förstår inte varför vissa ska ha så bråttom med att ge mat och andra saker? Visst, vissa saker kan väl vara bra att börja med tidigt men när det gäller mat så verkar det vara sån hysteri kring det och det är vad ska jag säga.. äh jag vet inte. Det känns stressande bara, precis som det var med amningen i början när han var nyfödd.
Tydligen så är det ovanligt idag att helamma när barnet är 2-3 månader, iaf med tanke på reaktionerna man kan få.
"-Ammar du fortfarande?
-Jo
-Och det går bra? *förvånad blick*
-Ja, det går bra
-Oj *ännu mer förvånad blick*"
Eller
"-Hur länge ska du amma då?
-Jag hoppas att jag kan helamma i 6 månader
-Så länge?
-Rekommendationerna är ju helamning i 6 månader...
-Va? Så länge? Är det nåt nytt?"
Sen kommer vi till det här med smakiskar..and don´t get me started on this one..
Jo...förr i tiden så började man tydligen med smakisar när barnet var 3 månader, vissa undrar alltså varför vi inte börjar nu.
Men nuförtiden i dessa dagar så rekommenderar de att man börjar vid 4 månader (på vissa bvc här i stan så har de tydligen 6 månader). Vid 4 månader för att barnet då tydligen fortfarande är nyfiket på nya saker och gärna då äter. Vid 6 månader så är de tydligen inte alls lika nyfikna på nya saker och därför blir det svårare.
Känner att jag har lite svårt att förstå detta, är inte bebisar nyfikna på det mesta, 4 eller 6 månader?
Pratade med min bvc sköterska som sa att det är bra om vi börjar vid 4 månader, fast jag vill ju helst vänta..och det går ju bra..men det kan bli svårare. Och efter 6 månader så måste dom ju ha annat än bröstmjölk. Men sen så handlar det ju bara om en tesked smakis (fast jag tycker det verkar som om alla som ger vid 4 månader byter ut ett mål på en gång och inte bara ger en tesked).
Jag förstår inte varför vissa ska ha så bråttom med att ge mat och andra saker? Visst, vissa saker kan väl vara bra att börja med tidigt men när det gäller mat så verkar det vara sån hysteri kring det och det är vad ska jag säga.. äh jag vet inte. Det känns stressande bara, precis som det var med amningen i början när han var nyfödd.
MIN TUNGA FÖRSVANN
Så testade jag mitt munvatten som då kanske ska hjälpa mitt tandkött.
Det var lite alkohol i detta munsköljet vilket resulterade i att min tunga domnade bort, och inte så lite heller.
Jag kunde inte prata ordentligt så min underbara (?) sambo gick runt och asgarvade åt mig så fort jag sa ett ord för det lät tydligen hysteriskt roligt. Tack älskling.
Jag kan inte säga än om det hjälper eller inte för när jag tar det så börjar det värka i tänderna, men jag vet inte om det gör det när det liksom..bearbetar tandköttet eller nåt. No clue typ.
Jag har även bestämt mig för att det är dags att börja träna igen, för jag känner att min kropp verkligen behöver det. Får se till att inte ta ut mig för mycket bara eftersom jag måste försöka undvika mjölksyra så gott jag kan.
Ne nu orkar jag inte mer *trött*
Det var lite alkohol i detta munsköljet vilket resulterade i att min tunga domnade bort, och inte så lite heller.
Jag kunde inte prata ordentligt så min underbara (?) sambo gick runt och asgarvade åt mig så fort jag sa ett ord för det lät tydligen hysteriskt roligt. Tack älskling.
Jag kan inte säga än om det hjälper eller inte för när jag tar det så börjar det värka i tänderna, men jag vet inte om det gör det när det liksom..bearbetar tandköttet eller nåt. No clue typ.
Jag har även bestämt mig för att det är dags att börja träna igen, för jag känner att min kropp verkligen behöver det. Får se till att inte ta ut mig för mycket bara eftersom jag måste försöka undvika mjölksyra så gott jag kan.
Ne nu orkar jag inte mer *trött*
VACCINATIONER
Eftersom Alexander nu är 3 månader så var det ju dags för vaccinationer. Eftersom han dessutom är född 1 oktober så skulle han även få den här nya sprutan som är för något som jag inte minns för tillfället men ja, den är för något. Han var den första bebisen på BVC där som skulle få den =)
När vi kom dit så började vi att väga och mäta honom och han har gått upp bra och väger numer runt 5,8 kg ungefär och är 62 cm lång. Enligt BVC sköterskan så är han ett riktigt skolexemplar när det gäller måtten. Det är ju skönt att höra.
Så var det då dags för sprutorna och ärligt talat så var det antagligen 10 gånger värre för mig än vad det var för Alexander. Jag är ju, för att uttrycka det lite lätt, väldigt rädd för sprutor. Därför var det tur att Thomas var med. Medans Alexander satt i hans knä så gav sköterskan sprutorna samtidigt som hon sjung "Imse vimse spindel"
Och vad gjorde jag?
Jo..jag satt i stolen brevid med ögonen fulla av tårar och tyckte allt var jättehemskt!
Sen somnade ungen.
På kvällen så var han lite halvgrinig sådär och började gråta men det kan man förstå med tanke på att det GÖR ont att få sprutor i låren och det spänner och sticks lite kanske. Dessutom så fick han lite feber men den försvann med lite alvedon. Dagen efter var han sitt gamla goa jag igen
När vi kom dit så började vi att väga och mäta honom och han har gått upp bra och väger numer runt 5,8 kg ungefär och är 62 cm lång. Enligt BVC sköterskan så är han ett riktigt skolexemplar när det gäller måtten. Det är ju skönt att höra.
Så var det då dags för sprutorna och ärligt talat så var det antagligen 10 gånger värre för mig än vad det var för Alexander. Jag är ju, för att uttrycka det lite lätt, väldigt rädd för sprutor. Därför var det tur att Thomas var med. Medans Alexander satt i hans knä så gav sköterskan sprutorna samtidigt som hon sjung "Imse vimse spindel"
Och vad gjorde jag?
Jo..jag satt i stolen brevid med ögonen fulla av tårar och tyckte allt var jättehemskt!
Sen somnade ungen.
På kvällen så var han lite halvgrinig sådär och började gråta men det kan man förstå med tanke på att det GÖR ont att få sprutor i låren och det spänner och sticks lite kanske. Dessutom så fick han lite feber men den försvann med lite alvedon. Dagen efter var han sitt gamla goa jag igen
FÖRSTA GÅNGEN
Under jul och nyår så har det vart mycket saker som Alexander gjort för första gången, bla så har han:
*Firat sin första jul med släkten
*Lärt sig att vända sig från rygg till mage (varför göra som alla andra som börjar med mage till rygg?)
*Åkt sin första långa bilfärd till Växjö
*Sovit någon annanstans än hemma för första gången
*Firat sin första nyår
*Suttit i en stol vid bordet för första gången (och han blev glad för nu såg han allt)
*Firat sin första jul med släkten
*Lärt sig att vända sig från rygg till mage (varför göra som alla andra som börjar med mage till rygg?)
*Åkt sin första långa bilfärd till Växjö
*Sovit någon annanstans än hemma för första gången
*Firat sin första nyår
*Suttit i en stol vid bordet för första gången (och han blev glad för nu såg han allt)
MIN DÖENDE TAND
Igår var den hemska dagen då jag besökte tandläkaren för att mina tänder gör så satans ont titt som tätt.
Innan jag blev uppropad så satt jag i väntrummet i 15 minuter. Det var 15 minuter av nervöst prasslande med nummerlappen, darriga händer, halv hyperventilering och en nästansvimattack. (det flimmrade lite för mina ögon)
Jo..jag har tandläkarskräck. Så när jag går dit frivilligt är det inte bra.
Min tandläkare ropade upp mig och det första han frågade var vad jag gjorde där eftersom jag har så fina tänder? *hihi*
Speciellt eftersom jag hade lite fobi för sånt här. Han är så snäll min tandläkare. Han kom ihåg att jag var rädd och det gör mycket ska jag säga för det får mig att öppna munnen utan att skrika eller fly i full panik.
Iaf...jag tog plats i stolen o blev tippad bakåt så jag blev bländad av den där underbara lampan. Så började han med att knacka på tänderna och känna på tandköttet. Det han märkte var att jag var lite mer känslig på högerframtand och även att jag var känslig i tandköttet. Men utöver det kunde han inte se något. Så han tog lite kort på mina tänder.
Under tiden vi väntade på att bilderna skulle bli klara så skulle han ge mina tänder lite el (här blev jag panikslagen). Han ville se hur känsliga de var för ja...nånting.
Så jag låg där i stolen panikslagen med "kuddar" under min överläpp. När han satte nån slags metallgrej i min kind så blev jag ännu mer panikslagen. Sedan sa han att det inte var farligt men kunde kännas ganska obehagligt.
Precis vad jag ville höra.
Så satte han igång. Jag kände ilningar i tänderna ganska snabbt..förutom i höger framtand där det tog en bra stund innan jag kände något, men AJ som attan vad ont det gjorde när jag väl kände det. Usch!
Han tyckte inte det var någon direkt fara så. Jag reagerade bra på tänderna förutom höger framtand där jag reagerat inom rimliga gränser...kunde väl iofs vart bättre.
Bilderna visade inget konstigt förutom att roten inte gick rakt upp utan åt sidan, men det borde inte spela någon roll.
Så han visste inte vad det var.
Men eftersom jag för många år sedan operarades för mina bihålor och slog i höger fram tand i luftröret (som dom sticker ner i halsen eller nåt, ganska hårt material) så kan det vara att den är på väg att dö. För en tandläkare jag var hos då sa att den kan komma att dö många år framöver. Och nu är det många år framöver.
Så min framtand kan alltså vara på väg att dö, det var en förklaring han hade. Även att jag kan ha en virusinfektion i mitt tandkött. Så jag fick munvatten med bakteriedödande medel som jag ska gurgla 4 gånger om dagen..Så ska vi se igen i mars hur det ser ut.
Fick även tummen ur idag o ringde vårdcentralen angående min stortå. Ska dit nästa vecka. Följ den spännande upplösningen =)
Innan jag blev uppropad så satt jag i väntrummet i 15 minuter. Det var 15 minuter av nervöst prasslande med nummerlappen, darriga händer, halv hyperventilering och en nästansvimattack. (det flimmrade lite för mina ögon)
Jo..jag har tandläkarskräck. Så när jag går dit frivilligt är det inte bra.
Min tandläkare ropade upp mig och det första han frågade var vad jag gjorde där eftersom jag har så fina tänder? *hihi*
Speciellt eftersom jag hade lite fobi för sånt här. Han är så snäll min tandläkare. Han kom ihåg att jag var rädd och det gör mycket ska jag säga för det får mig att öppna munnen utan att skrika eller fly i full panik.
Iaf...jag tog plats i stolen o blev tippad bakåt så jag blev bländad av den där underbara lampan. Så började han med att knacka på tänderna och känna på tandköttet. Det han märkte var att jag var lite mer känslig på högerframtand och även att jag var känslig i tandköttet. Men utöver det kunde han inte se något. Så han tog lite kort på mina tänder.
Under tiden vi väntade på att bilderna skulle bli klara så skulle han ge mina tänder lite el (här blev jag panikslagen). Han ville se hur känsliga de var för ja...nånting.
Så jag låg där i stolen panikslagen med "kuddar" under min överläpp. När han satte nån slags metallgrej i min kind så blev jag ännu mer panikslagen. Sedan sa han att det inte var farligt men kunde kännas ganska obehagligt.
Precis vad jag ville höra.
Så satte han igång. Jag kände ilningar i tänderna ganska snabbt..förutom i höger framtand där det tog en bra stund innan jag kände något, men AJ som attan vad ont det gjorde när jag väl kände det. Usch!
Han tyckte inte det var någon direkt fara så. Jag reagerade bra på tänderna förutom höger framtand där jag reagerat inom rimliga gränser...kunde väl iofs vart bättre.
Bilderna visade inget konstigt förutom att roten inte gick rakt upp utan åt sidan, men det borde inte spela någon roll.
Så han visste inte vad det var.
Men eftersom jag för många år sedan operarades för mina bihålor och slog i höger fram tand i luftröret (som dom sticker ner i halsen eller nåt, ganska hårt material) så kan det vara att den är på väg att dö. För en tandläkare jag var hos då sa att den kan komma att dö många år framöver. Och nu är det många år framöver.
Så min framtand kan alltså vara på väg att dö, det var en förklaring han hade. Även att jag kan ha en virusinfektion i mitt tandkött. Så jag fick munvatten med bakteriedödande medel som jag ska gurgla 4 gånger om dagen..Så ska vi se igen i mars hur det ser ut.
Fick även tummen ur idag o ringde vårdcentralen angående min stortå. Ska dit nästa vecka. Följ den spännande upplösningen =)
MIN NAGEL ÄR PÅ VÄG ATT FÖRSVINNA
Jag har ett problem med min tå, ursäkta att det blir lite äckligt här, men jag har verkligen ett problem med min tå!
Det är nämligen så att jag tror att nageln har börjat åka in i tån. Låter äckligt eller hur? Då ska ni bara veta hur ont det kan göra.
Jag har funderat några veckor på varför jag hade så ont i tån tills jag började undersöka den närmare och märkte att den såg lite konstig ut. Nagelbandet var borta och det är som en bula en bit ner på foten där det också gör väääldigt ont när man trycker (men tryck inte då...) Kanske borde ringa vårdcentralen bara för att kolla upp det? Tänk om den skulle försvinna helt, det skulle ju definitivt göra mig lite speciell om man säger så.
Hm...jo jag får väl ringa dom o boka ett besök kanske
Det är nämligen så att jag tror att nageln har börjat åka in i tån. Låter äckligt eller hur? Då ska ni bara veta hur ont det kan göra.
Jag har funderat några veckor på varför jag hade så ont i tån tills jag började undersöka den närmare och märkte att den såg lite konstig ut. Nagelbandet var borta och det är som en bula en bit ner på foten där det också gör väääldigt ont när man trycker (men tryck inte då...) Kanske borde ringa vårdcentralen bara för att kolla upp det? Tänk om den skulle försvinna helt, det skulle ju definitivt göra mig lite speciell om man säger så.
Hm...jo jag får väl ringa dom o boka ett besök kanske
MMM..MUMS!
Igår så testade jag mina indiska vingar och gjorde en tandooriwok, fast ändå inte.
Problemet var att jag inte hittade någon tandooripasta utan bara vanlig röd, så det blev en rödwok :D
Vi köper ju dom här böckerna varje vecka "Smak på världen" eller vad de heter från GT/Expressen. Och det känns ju lite dumt att de bara ska stå där i bokhyllan och inte göra någon nytta så då tänkte jag att det var lika bra att jag började laga lite mat därifrån.
Även fast det nu då inte blev tandoori så blev det så gott! Lite starkt men mumsigt ändå. Och idag är det Japan och det innebär en sak; SUSHI!
Problemet var att jag inte hittade någon tandooripasta utan bara vanlig röd, så det blev en rödwok :D
Vi köper ju dom här böckerna varje vecka "Smak på världen" eller vad de heter från GT/Expressen. Och det känns ju lite dumt att de bara ska stå där i bokhyllan och inte göra någon nytta så då tänkte jag att det var lika bra att jag började laga lite mat därifrån.
Även fast det nu då inte blev tandoori så blev det så gott! Lite starkt men mumsigt ändå. Och idag är det Japan och det innebär en sak; SUSHI!
2008 - EN TILLBAKABLICK
Den här har jag hämtat från Kattas blogg *copycat*
*Gjorde du något i år som du aldrig gjort förr?
Födde barn =)
*Höll du några av dina nyårslöften?
Gav ett för längesen att jag aldrig skulle ge några fler och det har jag faktiskt hållt..
*Blev någon av dina vänner förälder i år?
Karin (nummer 2), Sandra o Andreas, o alla på forumet =)
*Vilket datum kommer du alltid att minnas?
14 januari då stickan visade att jag var gravid och 1 oktober när lillprinsen tittade ut
*Vad var din största framgång 2008?
Alexander
*Största misstaget?
Att jag påbörjar för många projekt och aldrig hinner avsluta dem
*Har du varit sjuk eller skadat dig?
Väldigt förkyld under tiden jag var gravid
*Bästa köp?
För många köp skulle jag vilja säga
*Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det var mycket som gjorde mig glad
*Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2008?
I kissed a girl. Jag är så pissigt trött på den så jag kan spy, tycker inte ens den är bra
*Vad önskar du att du gjort mera?
Kan inte komma på något på rak arm så jag antar att jag är ganska nöjd
*Vad önskar du att du gjort mindre?
Mindre sötsaker? =)
*Hur tillbringade du julen?
Hemma hos mamma och pappa tillsammans med släkten
*Blev du kär i år?
Jag är ALLTID kär
*Favorit program på tv i år?
Desperate housewives...såklart!
*Största musikaliska upptäckten?
Klassisk musik..
*Vad gjorde du på din födelsedag?
Var på lilla tavernan tillsammans med Thomas, hans föräldrar, mina föräldrar och åt underbart god grekisk mat
*Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Nej jag är nöjd
*Hur skulle du beskriva din stil 2008?
Hormonfylld :D
*Den bästa nya människan du träffat?
Frida =)
NYÅRSFIRANDE
Så är det då ett nytt år. Herregud vad tiden går fort! Vart tog den vägen egentligen?
Alexanders första nyårsafton firades i Växjö hos farmor och farfar. Det var första gången han åkte så långt och det gick faktiskt relativt smärtfritt får jag säga. Dock hade vi packning med oss, jäses vad mycket grejer man måste ha med sig! Vi har en stor kombi men det var knappt så att vi fick plats med allt i den, och då har man mycket (vi skulle stanna över 3 nätter vilket vi så här i efterhand inser var lite för länge för oss).
På nyårsafton så kom Alexanders kusiner över och de träffade varandra för första gången. Det var ganska gulligt faktiskt och alla kom överens alldeles finemang. Kan tänka mig att det kommer bli mycket bus i framtiden med kusinerna (två tjejer), speciellt med den yngsta som är 10 månader äldre än Alexander så ålderskillnaden där är ju inte så gigantiskt stor. Lillkusinen var jättegullig när Alexander tappade sin napp
Framåt eftermiddagen så åkte kusinerna hem till sig och Thomas gamla barndomskompis kom över med sina två små tornados till pojkar. Oj oj oj vilken energi säger jag bara! Woo..det var så man blev alldeles matt bara genom att titta på dem. Men dom är helt underbara små pojkar =)
En rolig sak som jag har märkt med Thomas sedan vi fick Alexander är att han har fått ett helt annat sätt mot barn. Han vet vad han ska säga och hur han ska bete sig och det märkte man för pojkarna tydde sig verkligen till honom och skulle leka med honom och sitta i knät. Vi andra var inte lika populära på långa vägar.
Nu är det bara att se vad det nya året för med sig, alltid lika spännanade att se tillbaka som det är att se framåt
Alexanders första nyårsafton firades i Växjö hos farmor och farfar. Det var första gången han åkte så långt och det gick faktiskt relativt smärtfritt får jag säga. Dock hade vi packning med oss, jäses vad mycket grejer man måste ha med sig! Vi har en stor kombi men det var knappt så att vi fick plats med allt i den, och då har man mycket (vi skulle stanna över 3 nätter vilket vi så här i efterhand inser var lite för länge för oss).
På nyårsafton så kom Alexanders kusiner över och de träffade varandra för första gången. Det var ganska gulligt faktiskt och alla kom överens alldeles finemang. Kan tänka mig att det kommer bli mycket bus i framtiden med kusinerna (två tjejer), speciellt med den yngsta som är 10 månader äldre än Alexander så ålderskillnaden där är ju inte så gigantiskt stor. Lillkusinen var jättegullig när Alexander tappade sin napp
Framåt eftermiddagen så åkte kusinerna hem till sig och Thomas gamla barndomskompis kom över med sina två små tornados till pojkar. Oj oj oj vilken energi säger jag bara! Woo..det var så man blev alldeles matt bara genom att titta på dem. Men dom är helt underbara små pojkar =)
En rolig sak som jag har märkt med Thomas sedan vi fick Alexander är att han har fått ett helt annat sätt mot barn. Han vet vad han ska säga och hur han ska bete sig och det märkte man för pojkarna tydde sig verkligen till honom och skulle leka med honom och sitta i knät. Vi andra var inte lika populära på långa vägar.
Nu är det bara att se vad det nya året för med sig, alltid lika spännanade att se tillbaka som det är att se framåt
