emoen

Ojojoj vilken dag!!

Vi började med att åka hem till mamsen och papsen (mina föräldrar) där mamma bjöd på en jättegod skinksallad som hon hade gjort. Min var givetvis skink- och rädisefri, medans de andra innehöll det. Parabolkillen som var där blev också bjuden så han blev nog glad kan jag tänka mig =)
Till efterrätt så blev det jordgubbar med glass och det är ju alltid en höjdare!

Sen åkte vi vidare till Kungsmässan där jag mötte upp Lina. Hon är snäll nog att låna oss sin bärsele då vi ska till Grekland. Så jättesnällt!
Tusen tack Lina!!

Sen åkte vi vidare mot Freeport, både jag o Thomas har vart nyfikna på detta ställe eftersom man hört en hel del om det men liksom aldrig fått till det att åka dit. Såhär i efterhand kan jag fråga mig själv;
Varför har jag inte åkt dit tidigare?
Herregud!
Först var vi inne på Filippa K, och när jag såg kläderna så tänkte jag "mm..njae.." inte riktigt min stil. Sen var det halva priset på outletpriset, så ett litet linne kostade "bara" 250 nånting. Kände att jag blev lite tårögd och saknade H&M :D

Men vi gick vidare..och det var då det kändes i plånboken. Hamnade på Twilift och fick tag på ett bikiniset för 30 kronor. Bara toppen hade innan kostat 229 kronor! Fick tag på massa andra saker där också, och när jag kom till Nike..ojoj..eller Mango! Åh..*hjärtklappning* Jag är nog en liten shoppaholoc innerst inne tror jag. Jag blev som galen!

Alexander blev också galen eftersom han inte ville sova..eller äta..som vanligt typ. Han ville mest flasha med sina fötter o gnälla litegrann. Så han fick göra det =) Hittade en del fint till honom på Mexx, skulle gärna hittat mer men fick ju då springa ut med en liten pojk som inte ville hitta mer.

Vid 19 tiden (fy på oss) åkte vi vidare och köpte mat (ännu mer fy) och lillgrisen var väl inte sådär jättepigg och våra små föräldrahjärtan fick dåligt samvete för att vi lät honom vara uppe så sent. Han mår inte bra av att gå ifrån sina rutiner så, han skulle ju lagt sig vid 19 och nu blev det inte förräns vid 21, vilket gjorde att han inte somnade förrän efter 22. Stackarn =(

Så nu blir det hårt på rutinerna som gäller igen, för hans skull.

Men nu är det dags att sortera alla nyinköpta kläder, pussa på Thomas och sen krypa till kojs.

Hoppas ni alla haft en underbar dag i det härliga vädret!

Jag måste bara berätta vad jag såg nu imorse!

Då jag tittade i spegeln och spände mina magmuskler för att se om magen blivit plattare (nej jag är fullt normal ;) så kunde jag se rutor! Alltså inte där nere på magen för där är det fortfarande gäddhäng efter Alexander, och hur jag ska få bort det fundilurar jag fortfarande på, men under revbenen så kunde jag se 2 hela rutor!!!

Det här kunde jag ALDRIG trott för några år sedan då jag jag hade ett BMI på 30.

Man blir ju bara så glad att allt slit under dessa år äntligen lönar sig :D

I lördags så var vi hemma hos våra vänner Sara & Magnus för att se hur det stod till med deras bygge samt för att grilla.

Innan vi åkte dit så hade vi vart en sväng på Landvetter för att vinka av A farmor och farfar då de skulle åka i förväg till Grekland, vi passade på att ge dem lite mer bagage också så vi kan åka lite lättare. Så nu kommer vi bara ha jättemycket bagage istället för megajättemycket =)

Sen så åkte vi vidare till Sara och Magnus. 
Det första vi gjorde när vi kom dit var att fika. Jag hade bakat en pistagekaka (som blev mycket uppskattad!) vi drack kaffe och tjötade lite i allmänhet.  Magnus undrade om vi inte ville åka och kolla in stranden, och det tyckte vi lät som en bra idé. Så vi packade in oss i bilarna och åkte dit.

Det var en liten bit att åka ändå, men skönt att inte ha sådär jättelångt till havet.
Vi traskade runt litegrann och vi kom väl inte så vidare långt eftersom det var klippigt och det var lite trixit att köra runt sulkyn. Så vi gick och köpte glass istället och satte oss på cafeét. =)
Alexander fick ingen glass men däremot så fick han leka med glasspinnarna och kom snabbt på att det var gott om man smakade på pinnen haha. Det var sött och gott.

Sen åkte vi hem igen och där satte vi igång grillen. Thomas hade gjort sin underbara tsasiki, Sara och Magnus hade gjort en härlig sallad, vi hade laxspett medan Sara och Magnus satsade på en köttbit. Medan vi satt där så sprang katterna runt. Skorpan ville inte vara med på kort, Lakrits sprang iväg nånstans men Solo ville däremot vara med på kort (eller inte) men jag lyckades få ett fint ändå.
Alexander var toktrött men ville absolut inte sova, för han kunde ju missa något. När det är varmt så verkar alla barn vilja sova mer; förutom A som istället ska vara vaken.

Vi fick lite grejer av dem också; blöjor, välling, gröt, nappflaska och en cd med Astrid Lindgren, A sa tack o bock och vi blev också jätteglada =)

Maten var otroligt god! Potatisen var kokad tillsammans med dill och jag vet inte om det finns något som är mer somrigt?



Efter vi hade ätit så passade vi på ta en rundvandring för att se hur långt de hade kommit med huset, det kommer bli så fint när det är färdigt. Thomas kunde konstatera att allt skulle vara klart till jul, däremot var det inte sagt vilken jul, men iaf till jul =) Det som gäller nu är köket, vi såg lite bilder och det är bara wow! Så vi ser fram emot att se det då det är uppmonterat och klart.



Sen åkte vi hemåt.
Glada och mätta med en mycket trött liten pojk

För en vecka sedan, förra söndagen, så hände det som jag vart rädd för skulle hända så många gånger.

Jag och Thomas var i hallen och jag skulle borsta Alexanders tänder. Alla ni som har småbarn vet hur otroligt roligt de tycker det är med tandborstning *NOT* och han började krångla och ha sig i famnen. Han krånglade så mycket så jag helt enkelt inte klarade av att hålla honom.

Det kändes som om allt gick i slowmotion, jag såg hur han flög ur min famn i en båge, landade rakt på huvudet och snurrade ett varv med nacken böjd i en konstig vinkel. Min puls sköt i taket och jag fick full panik.
Herregud!
Jag skrek åt Thomas att ta honom medan jag i mitt huvud tänkte att jag minsann inte skulle ringa sjukvårdsrådgivningen där man ibland kan få vänta 10-20 minuter på att komma fram, så jag slängde mig på telefonen och ringde 112 på en gång.
Medan jag hörde signalerna i telefonen så grät Alexander så mycket så han slutade att andas, mitt adrenalin var på topp så jag tänkte inte så mycket utan bara "knuffade" till lungorna medan jag sprang in i det andra rummet för att prata med tanten i telefonen. Att blåsa på honom hjälpte inte, men han återfick sin andning igen.

Halvt hysterisk får jag fram vad som hänt och frågar henne om det kanske inte behövs en ambulans ändå? Men hon säger att hon skickar och ber om uppgifter och allt sånt dom frågar om. Givetvis hade jag glömt av hur gammal Alexander var så jag drog till med 9 månader (han är ju 8)

Alexander slutade inte skrika förrän strax innan ambulanserna anlände (efter ca 15 minuter) och upp kom 4 ambulansgubbar som kunde konstatera att han klarat sig väldigt bra. Iaf vid första anblick, men vi skulle ändå få följa med till sjukhuset så dom fick kolla upp honom bättre.
Jag var fortfarande väldigt upprörd och ambulanskillarna gjorde sitt bästa för att hjälpa mig, de påminde mig om allt jag skulle ha med mig och sånt =)

Inne i ambulansen så var Alexander väldigt trött och hängig, men detta var tydligen normalt. Ambulanskillen berättade för mig vad det var man skulle kolla efter vid fallolyckor och då han ringde och pratade med akutintaget så hörde jag honom säga att "pojken hade haft en otrolig tur". Då vi kommer ut ur ambulansen så börjar vi se en stooor bula fram på huvudet, vilket gör att alla blev mer avslappnade eftersom det inte var mitt på huvudet som vi först trodde.

Personalen inne på barnakuten var så trevliga och de följde oss in i ett rum där de gjorde en första check på A och de kunde inte se att det var något allvarligt som hade hänt. För att han skulle återhämta sig snabbare så fick han en mugg med jordgubbssaft som han drack mer än gärna. Hjärnan behövde det söta tydligen och vi märkte efter en stund att han börjar bli lite mer "med". Medan vi satt och väntade in nästa check så kom de in och frågade om vi inte ville ha lite kaffe, åh dom var så underbara!

Andra checken gick bra den också och strax därefter kom doktorn in (helt underbar han också) och han tittade i ögonen och kände på huvudet, kollade balansen och lite sånt. Precis då han sagt att vi kunde åka hem och inte oroa oss så började A spy, och inte så lite heller. Läkaren tittade på både mig och Thomas och frågade om han brukade spy så och både jag och Thomas körade i ett "nej".
Då tog läkaren tillbaka det han sagt och sa att vi var tvugna att ha honom under observation. Han sa att de brukar tillåta  1-2 kräkningar, för sånt kan bero på chock men nu hade det gått 2 timmar och han borde inte spy då.
Men eftersom "vi var kloka nog att inte bo på en öde ö" så fick vi åka hem och ha honom under observation hemma, eftersom vi kunde se bättre om det var något fel med honom än alla apparater de hade på sjukhuset. Och skulle det vara något så skulle vi komma in på studs, men hade inget hänt när det var dags att sova för natten så kunde vi slappna av. Alexander har ett läkekött som alltså är helt otroligt, men små barn återhämtar sig och klarar sig mycket bättre än vuxna.

Vi åkte hem med honom och inget mer hände under dagen, tack och lov! Han klarade sig undan med en fin bula.

Så vad lärde vi oss av detta?

Borsta inte tänderna stående

Dessutom är jag så överlyckligt tacksam att det hände i vår hall, på ett "någorlunda mjukt golv" och inte ute på asfalten. Jag ryser så fort jag tänker på hur illa det kunde ha gått.

Gå nu och krama om era barn och var tacksamma över att ha dem i ert liv, det gäller även er med stora barn!

Här sitter man framför datorn..igen..=)

Har precis strukit klart allt som skulle strykas, så nu sitter jag o väntar på att lillgrisen ska vakna så vi kan gå ut och ta en promenad. Samtidigt som jag stod o strök tittade jag på en dokumentär om varför Agatha Christie lyckats så bra med sina böcker, pjäser och det. Väldigt fascinerande får jag säga, så man kanske skulle sätta igång o skriva en bok eller 50?
Känns iofs att det bara är en massa bla bla på samma gång, MÅSTE det finnas en speciellt anledning till att hennes böcker blev så populära? Det är doktorer, hypnotisörer och andra människor som alla tolkar anledningen på olika sätt, känns smålöjligt på samma gång som det känns helt logiskt och tokintressant..

Jag säger då det..men intressant var det ändå

Nu har Thomas semester startat också och jag vågar inte berätta för honom hur mycket jag har inplanerat för han kommer bli tokstressad, det är han redan över allt som måste ordnas innan vi åker. Men hans föräldrar kommer ta med sig en del av bagaget när de åker (vi åker senare) så där sparar vi en del ändå. Och det är ändå saker som kommer förbrukas där nere så vi kommer inte behöva kånka hem det igen.

Men iaf så ska vi:
-Skaffa ny bilbarnstol
-Resesulky
-Tripp till Gekås i Ullared
-Shoppingrunda i stan
-Storstädning här hemma
-Hälsa på folk
-Massa andra saker jag glömt

Förutom detta ska vi även hinna med träningen båda två, fast det löser vi nog

I torsdags så hade vi (mammorna på forumet från familjeliv) bestämt att vi skulle gå ut och bara vara oss själva för en stund. Vi träffas ju rätt ofta, men då är bebisarna med och det blir typ BARA bebisprat och ibland kan det faktiskt vara trevligt att prata om något annat också =)

Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta på Amazing Thai, och ta deras buffé. Så dit gick vi!
10 stycken hade vi lyckats dra ihop (vi som är mest aktiva mao). Vi började med att bestämma vad vi skulle dricka och jag fick alla (förutom Frida) att dricka den thailändska cidern (sabai) med granatäpple smak, för den är ju så god! Andra omgången så beställde alla in något annat så jag antar att jag än så länge är ensam som min förtjusning över denna cider..
Så var det då dags för mat, äntligen! Jag var så tokhungrig för jag hade sparat på mig under dagen. Förrätten kom in och den bestod av två små kycklingspett med jordnötssås, vårrullar till de som var allergiska. Det blev mycket tjöt och prat och en del bebisprat i början men det avtog efterhand...

Sen blev det dags att börja plocka från varmrätten. Då har de så att man plockar det man vill ha och sedan går man fram till kockarna osså wokar de maten. De verkar ha dragit ner en del, eller så var det bara för det var torsdag, men de hade en wok öppen bara så man fick stå och hålla koll på vart tallriken hade tagit vägen, och det blev en del missförstånd och tillbaka lämnade tallrikar o lite byten =)
Kvällens underhållning måste Victoria stått för, herregud! Jag hade ingen aning om att människan var SÅ rolig. Vi skrattade så tårarna rann när hon satte igång.
Vi gjorde också en genomgång där alla fick berätta hur de träffades, och inte en enda av oss hade träffat sin respektive på samma sätt. Det var genom nätet, gemensamma intressen, på jobbet, genom vänner, på krogen etc etc.

Så kom då äntligen efterrätten..trodde vi..tills Natalia och Frida bestämde sig för att hämta mer mat. Det var då jag och Victoria gick på likörlistan haha. Men när de var klara så gick vi och hämtade glass med frukt (också bättre på helgen) och så drack vi kaffe (Victoria drack te, som tydligen både såg ut och smakade som elefantpiss =).

När alla var klara så kände vi att vi ändå inte var klara utan vi funderade på om vi kanske skulle beställa in en kanna vin och dela på innan vi vandrade hemåt. Men jag hade en aning om att de stängde snart så jag gick och frågade, fick då reda på att de hade stängt för 20 minuter sen..hm..så vi kom på att vi kanske skulle gå nån annanstans.

Tyvärr var Tess tvungen att springa hemåt för lilla Alva ville inte riktigt längre, och det var ju tråkigt =( Men vi andra gick vidare till nåt ställte som hette Pherellis eller nåt sånt. Så där satte vi  oss vid ett bord och började gå igenom listorna. Tur att Karin satt brevid mig och förklarade vad allt var (hon har jobbat som bartender). Lina pratade om nån drink som jag fortfarande inte kan uttala namnet på, så den tog jag. Jättebra verkligen att de två som minst tål alkohol beställde sprit :D Men gott var det och glada blev vi.

Vid 23-snåret så började vi dra oss hemåt och beslutade att vi ska göra om detta fler gånger!


Från vänster:
Jennie, Frida, Victoria, Ellie, Natalia, Jossan, Lina & Jag (Karin ville inte vara med på bild och stog bakom kameran)

Jag måste be om ursäkt..

Igår när jag vägde mig så var det efter en helg med intag av mer onyttigt än vad jag i vanliga fall proppar i mig och jag går upp otroligt lätt när jag äter sånt.

Därför gjorde jag en ny vägning imorse eftersom jag igår hade mina "gamla" vanor.

Och jag kan glatt meddela en minskning!!

Så total viktminskning är nu 3,3 kg =)

Vill ni vara med från början så börja här

Det här resultatet från vecka 3

Positivt är att jag fortfarande väger ungefär samma. Har gått upp 1 hekto, men det beror på att jag ätit så mycket skräp i helgen så jag var faktiskt förvånad över att det inte var mer, positivt =)
Jag ser bättre hur mycket ska äta och äter inte för ätandets skull utan när jag är hungrig

Negativt är då jag är sugen på nåt men inte vill ha något för det känns så jobbigt. Frustrerande

Undersökningstid:
4 veckor

Kvarvarande tid:
1 veckor

Startvikt:
58,6 kg (jag vågar! ;)

Ned/Uppgång:
-2 kg

Vi har ju haft lite problem med Sylvia-Agatha om ni minns, den gigantiska alfahonespindeln som bosatt sig utanför vårt fönster.

I vilket fall som helst så tillkom det en Rune på andra fönstret, men han var inte lika svårlurad och kunde lätt "puttas" ner. Sen lyckades vi även få ner Sylvia-Agatha. Efter att hon försvann kom alla de gömda fram, Siw (som försvann), Per-Arne (som också blev omhändertagen) samt gårdagens mest jobbigaste spindel; Christina.

Varför Christina var den jobbigaste spindeln ska jag nu berätta för er.


Igår...
Jag stod och tittade i fönstret och såg små konstiga prickar..bara några stycken och de rörde på sig. Vid närmare anblick så jag att det var små spindelbebisar..jag antog att det var Sylvia-Agatha som hade lagt dom innan hon "försvann", och jag såg även kokongen som hängde i nätet.
Några minuter senare var där fler bebisar som höll på och ha sig med sina trådar och sånt.
20 minuter senare var där ännu fler och efter 1 timma ungefär så måste där vart minst 60 spindelbebisar som kröp omkring inne i fönstret. Förstå min panik; jag är totalt LIVRÄDD för spindlar. Jag avskyr dem av hela mitt hjärta!

Medan Thomas var iväg för träning och inhandling av döda-spindel-medel så såg jag hur mamma spindel, Christina, kom ut och snurrade kokongen några varv för att sedan plocka med den in igen.
*svordom* tänkte jag, för det innebar ju att hon skulle göra ännu fler miniterrorister.
Suck
Då Thomas kom hem så gick han till attack på en gång. Mamma Christina kom utspringandes från sitt bo, men hon blev visst också drabbad av spindelmedlet.
Hoppsan..typ :)

Idag syns inte en spindel och jag är överlycklig, kokongen hänger utanför men den sprejade Thomas igår också så det borde inte vara någon fara.

Nu ska jag gå och dammsuga upp de döda spindlar som trillade in igår (gick inte att vara i vardagsrummet igår pga lukten)

Vi hörs senare idag, då vi kommmit hem igen efter våran mamma-bebis fika

Läs rubriken

Man skulle kunna tro att detta är vad jag är idag, fast det är jag inte.

Mitt huvud bankar, mina ögon gör ont, jag är sååå trött så det är jobbigt och allt känns bara suck!

Alexander somnade inte förräns runt halv tio igår kväll, och eftersom jag i mitt stilla sinne faktiskt trodde han skulle sova länge idag (fast jag egentligen visste att det antagligen inte skulle ske) så satt jag o Thomas uppe o kollade på en film. Fast det var mer jag som kollade eftersom Thomas somnade så gott på soffan =)

Kom väl i säng runt halv tolv, tolv...och sen vaknade Alexander vid 5.
Åh denna lycka..NOT
5...fattar ni? Nog för att man gick upp vid den tiden förr, men det är inte så längre och nu vill vi sova. Oftast om han vaknar sådär omänskligt (som 5 numer är) så går det att få honom att somna om. Men inte imorse. Åh nej.
Han låg o pratade o hade sig med nappen o pratade lite till. Sparkade med fötterna mot spjälorna och började sjunga. Jag kände att jag bara inte orkade så jag sa till Thomas att han faktiskt fick ta honom eftersom han somnade på soffan igår (att han sedan la sig senare än mig spelade ingen roll ;)
Så Thomas gick upp med honom.

Nu ligger både lillsnutt o storsnutt o sussar inne i sovrummet och här sitter jag.
Dricker mitt kaffe och försöker hamna i ett någorlunda mänskligt tillstånd igen.

Tjingeling på er där ute i landet!

Här sitter jag framför datorn o tänkte skriva lite..lillgrisen har lagt sig för sin förmiddagsvila. Hoppas att han somnar snart och inte trilskas som igår, men än så länge ser det ljust ut =)

För er som missade gårdagens stora nyhet (dah ;) så var det en storbrand här i Göteborg. Nere i frihamnen så var det ett stort lager som brann ner, och jag måste säga att jädrass vilken tur vi hade ändå! Det är nämligen så att bara en liten pytteväg ligger mellan lagret och en preem mack, så skulle den smällt skulle det inte blivit så kalas.

Då jag igår åkte förbi på väg in mot stan igår så möttes man av en frän doft, bränd plast. Usch vad det luktade äckligt! Senare på kvällen så hade rökdoften spridit sig in i vår lägenhet, dock ingen bränd plast doft, utan bara ren o skär "gammal branddoft". Fast den är försvunnen nu så det var ju skönt.
Kan tänka mig att brandmännen skickade en god tanke till änglarna för regnet, det hjälpte nog efterarbetet en hel del.

Idag så är det bara lite relaxing som gäller kan jag tänka mig, möjligen att jag ska försöka orka ta tag o städa lite. Man kan ju tro att man har all tid i världen när man "bara går hemma", men jag ska säga er att dagarna flyger iväg när man har en liten gris hemma. Det är nästan att göra hela tiden!

Om regnet skulle bestämma sig för att sluta (fast jag tycker det är underbart med sånt här väder) så blir det nog en joggingrunda på en timma eller nåt sånt.

I fredags så var vi på BVC för ett vanligt besök.  Det började med att vi hade en liten kurs om säkerhet i hemmet, och jag får nog säga att det är en hel del man inte hade tänkt på. Som att spisen kan tippa (egentligen så visste man ju detta men behövde nog en liten påminnelse) och lite andra saker.
Sen är det så lätt att bli uppskrämd av allt, företagen spelar verkligen på föräldrars dåliga samvete när det gäller allt som gäller ens barn.
Det gäller nog att tänka efter och gå igenom och fråga sig om det verkligen är nödvändigt med allt?

Pratade en del med sköterskan som var där angående Alexander och att han inte ville äta. Då sa hon att sockerförbudet var borta, det var bara att trycka i ungen vad man kunde. Helst skulle han ha glass, men eftersom magen var dålig så blev det ingen glass, men gärna pannkakor med massor av sylt (nu äter han ju inte det men ändå).

Efter att vi hade sett filmen där barn skadade sig på alla möjliga sätt så gick hon igenom lite grejer och sen fick vi gå upp till själva mottagningen där vi skulle väga och mäta.
Lillgrisen var 71 cm lång och vägde nästan 8200. Alltså hade han stannat av på viktkurvan igen, och återigen berodde det på sjukdom. Men jag märkte ju att han hade gått ner eftersom blöjorna inte satt lika bra som innan.

Vi pratade lite om resan vi ska ta i sommar, och jag ska ta mig i kragen och ringa till olika ställen och fråga om han behöver hepatit a vaccination.

Ni som vart utomlands med barn under 1 år där barnen ätit av den "lokala" maten, gav ni era barn den sprutan?

Det är ändå en del att tänka på när man ska utomlands med småbarn..men det ska nog gå bra..

Sen så tyckte hon att jag skulle smörja honom med mildison eftersom han har en del torrfläckar på kroppen.

Efter att besöket var avklarat så gick jag ner till apoteket där mildisonen fick användas MAX 3 dagar!! Lät nästan farligt när apotekaren förklarade allt (senare ringde sköterskan och sa att det inte alls var någon fara eftersom det ändå hade ordinerats av deras läkare..dumma apotekare som ändå måste informera)

Nästa besök blir 10-månaders kontrollen. Tror inte vi behöver återvända för kontrollvikt eftersom lillgrisen nu äter som vanligt igen och mår bra =)

Tjingeling!

För att hålla lite koll på vad det handlar om, klicka HÄR

Det funkar fortfarande kanon med dieten, och jag meddela att jag denna vecka inte gått ner något mer, men inte heller gått upp något vilket gör att jag fortfarande, efter halva tiden, har en viktminskning på 2,1 kg. Och det är ju bara toksuperbra!

Jag känner mättnadskänslan bättre och mitt huvud börjar ställa in sig på hur mycket min mage vill, jag äter inte lika mycket med mina ögon längre vilket är skönt.

Undersökningstid:
4 veckor

Kvarvarande tid:
2 veckor

Startvikt:
58,6 kg (jag vågar! ;)

Ned/Uppgång:
-2,1 kg

Vilket härligt väder det är idag! =)

Idag ska jag försöka med alla uppdateringar jag missat under tiden som Alexander vart dåligt (man orkar inte riktigt sitta o blogga då)

Det kommer bla bli BVC-besök, uppdatering om både AloeVera och32tuggsdieten och lite tävlingar...

Idag på schemat så är det pass åt lillgrisen som ska ordnas. Ska åka iväg sen och hämta upp älsklingen så ska vi bort till passkontoret. Vad gulligt det kommer bli med ett sånt pass till Alexander, han är ju så liten :D

Hoppas ni alla få en helt underbar dag i solen

Igår kom äntligen vändpunkten här hemma; Alexander började äta igen :D Dessutom var det inga diarreér och inga spyor.
SÅ UNDERBART!

Uppdaterar mer senare...

Kika in här en snabbis bara, orkar inte direkt sitta o blogga för jag är så trött.

Med Alexander så önskar jag att jag kunde säga att det är bättre, men det är det inte. Vi behövde iaf inte åka in med honom i torsdags, och i fredags så var vi på BVC där de sa att jag skulle ge honom vad som helst, fett o sött så han fick energi, ge honom allt han gillar.

Problemet är att han inte ens äter det han tycker om. Idag åt han iofs gröt på morgonen(3/4dl), men spydde upp det en stund senare. Åt senare 1 dl hallonkräm men där kom en del upp senare också.
Så efter 15 idag så har han fått i sig 3 tsk yoghurt..och 10 ml päronmer. Totalvägrade gröten ikväll, samt vattnet som han bara spottade ut trots att jag tryckte in det med spruta.

Får jag inte i honom frukost imon eller att han spyr upp det så får jag ringa sjukvårdsrådgivningen och fråga vad jag ska göra..det är hemskt att känna sig så maktlös och orolig

Ska försöka uppdatera imon

Idag var jag äntligen hos kirurgen så de kunde kolla lite bättre och komma fram till vad som hänt mina stackars tår.
En tid som jag väntat på i 6 (!) månader, men skam den som ger sig!

Då jag kom dit så tittade farbror doktorn på tårna och kunde konstatera att det var tryckskador. Jag sa till honom att jag trodde det kom från mina MBT-skor, men att jag var ensam med denna teori. Han kontrade med att vi nu var två som hade samma teori, för vad han kunde se så hade nageln gått av under huden pga tryck och min förklaring lät ändå logisk.

De goda nyheterna är alltså att inget behöver göras, ingen operation, inga sprutor..inget alls! Enligt honom så kommer allt ordna sig!

Mindre roliga nyheter är att mina fötter fått en egen diagnos, nämligen framfot insulf. Du kanske tycker detta låter lite konstigt och undrar vad det är för nya ord jag börjat slänga mig med?
Men mina fötter är som ett skolboksexempel på detta, vilket får mig att undra varför läkaren på vårdcentralen inte upptäckte det?

Anledningen till att jag har ont i mina fötter beror inte på tånaglarna, utan på att min främre fotsula (trampdynan) går ner vilket gör att mina tår pekar ut i 90 grader utan böjning. Det här valvet har typ trillat ihop och han sa att det inte var mitt fel, utan ska man skylla på någon så är det antingen "lilla mamsen eller lilla pappsen" eftersom det är ärftligt (stackars Alexander haha)
Så det jag ska göra nu är att vända mig till nån ortopedaffär för att få ilägg till mina skor för att få bort smärtan.

Tänk så bra allt kan bli ändå

Alexander har inte mått sådär jättebra under veckan.

I söndags så blev han dålig i magen, men det händer alla så vi reagerade inte så mycket på det...sen fortsatte det i måndags, men det är inte heller ovanligt. Vi var ju även på student då och alla intryck gjorde att han inte ville äta efter lunch, men åt ändå sin gröt på kvällen.

I tisdags så fortsatte han att äta mindre och vara kass i magen..

Igår så var magen fortfarande dålig och han blev en riktig matvägrare. Vad som gjorde mig orolig var att han på kvällen inte ens ville äta upp sin gröt och han äter ALLTID upp sin gröt, gärna mer än en portion. Men nu fick jag truga i honom 1/3 av portionen. Dessutom knep han igen läpparna när han skulle få vatten, var jätteledsen i flera timmar och somnade 2 timmar tidigare än vanligt.

Imorse så var han fortfarande dålig i magen, ville knappt äta någon gröt, grät och det var bara..näe! Så jag ringde till barnmedicin som snällt förklarade att jag hade 1-2 timmar på mig att vätska upp honom med socker/salt lösning, blev han inte piggare eller kissade så var det bara att åka in till Östra med honom.

Man blir inte sådär jätteglad av att höra nåt sånt

Men projektet satte igång och efter 2h hade jag fått i honom ca 1 dl lösning. Ringde tillbaka till barnmedicin som blev glada och sa att jag då kunde avvakta med att åka in. Däremot så ska jag in om det försämras på något sätt.
Nackdelen är bara att han nu matvägrar totalt..eller ja, jag fick i honom 2 tsk mat (knappt) men jag hoppas det löser sig under dagen här. Just nu ligger han o sover eftersom han är ganska medtagen.

Imon ska vi ju till BVC också, ringde och pratade med dem men de sa att smittorisken är likamed noll så om Alexander orkade så tyckte de jag skulle in med honom dit. Ska bli intressant o se vad han väger nu. Vägde honom för tre veckor sen och så idag, och det jag kom fram till var att han på dessa tre veckor bara ökat 80g i vikt. Tror iofs att han ökat mer, men gått ner nu när han ätit så dåligt.

Min lilla mamma kommer snart hit också och passar Alexander (och vätskar) medan jag åker till kirurgen. Har ju väntat på denna tid i 6 månader nu (traumatiserade tår för er som minns) och jag MÅSTE verkligen dit! Så typiskt att allt alltid ska hända när det som minst passar..men sånt e livet.

Tacka, ta emot o gör det bästa du kan av det =)

Uppdaterar förhoppningsvis senare om jag orkar (tär rätt rejält på en som förälder)

I måndags så fick Alexander uppleva sitt första studenfirande, eftersom min låtsas/plast/bonus/plus/ingifta kusin (min kusin helt enkelt =) tog studenten.



Det var en helt underbar dag med massor av solsken och glada (och fulla) människor! Vi ställde oss på skolgården och en efter en sprang klasserna ut med glada tjut till sin musik. Alexander tyckte väl inte att detta var fullt lika roligt som studenterna, men det gick bra ändå efter att vi backat undan lite grann.

Efter att Elin tutat och åkt iväg med klassen på sin lastbil, så gick vi andra till Rubinen för att avnjuta en liten buffé (som var superduper god!!) Eftersom den ligger på Avenyn och deras åka-runt-stråk gick där så kunde man följa deras glada glädjerop.

Första gången de åkte förbi var de superladdade
Även andra gången
Tredje gången hade några taggat av lite
Fjärde gången kämpade de
Femte gången var det några få stackare som försökte hålla igång..
men tröttheten tog ut sin rätt..och champangefrukosten hade säkert gjort sitt också ;)

Efter att Elin mötte upp oss, glad, trött och med mindre röst kvar, så åkte vi vidare hem till hennes mamma för lite firande.
Det bjöds på en helt underbar buffé med pasta- och potatissallad, revben, kyckling, majskolvar, soltorkade tomater etc..Dessutom satt vi ute i solen så jag fick en alldeles utmärkt bränna hehe

När det sedan var dags för tårta så öppnade stundenten sina presenter, och som ni ser på bilden så fick hon bla en massa muggar med olika muminmotiv som hon blev tokglad över.

Hej och välkomna!

Här kommer resultatet för vecka ett när det handlar om 32 tuggorsdieten

För er som vill hänga med från början, klicka HÄR

Jag måste säga att jag blev grymt imponerad av resultatet (som ni ser här nedan). Jag har redan passerat den där magiska gränsen jag aldrig trodde jag skulle komma under och det känns helt underbart!

Min tankar efter den här veckan är att det är ganska äckligt när man tänker på hur stora bitar man sväljer om man bara tuggar maten typ 3 gånger, helt groteskt egentligen! Och vad man kastat i sig maten innan..ojojoj.
Jag föredrar nyttigare mat eftersom det smakar bättre då man tuggar. Godis och sånt blir man bara illamående av, samt många snabba kolhydrater (rostat bröd med smör smakar numer yackigt värre).

Positivt med metoden är att man faktiskt hinner känna när man är mätt och då orkar man inte mer, man får inte ens ner mer bara för att det var gott..du ÄR mätt! Dessutom håller sig mättnadskänslan mycket längre. Småätandet är det bättre med också eftersom det inte känns värt att gå runt o tugga allt 32 gånger bara för man är småsugen.

Negativt är att det tar sån tid och man hinner bli lite uttråkad, finns även risk för kallnad mat.

Undersökningstid:
4 veckor

Kvarvarande tid:
3 veckor

Startvikt:
58,6 kg (jag vågar! ;)

Ned/Uppgång:
-2,1 kg

Det har inte vart några uppdateringar idag eftersom vi har haft fullt ös med studenfirande hela dagen.

Tröttheten har tagit överhanden och det blir mer uppdateringar imon.

Kan meddela att ni kommer vilja läsa om resultet i Kerstin testar...32 tuggor :D