emoen

Stackars Alexander...

I onsdags då vi höll på med matlaget på öppna förskolan så var det en av mammorna som inte riktigt såg sig för och därför lyckades pricka in Alexanders hand med sin fot då hon skulle resa på sig.

Alexander grät men det gick över efter en stund och jag såg inget direkt, förrän på kvällen. Ett av de stackars små fingrarna hade svullnat.
Dagen efter var fingertoppen svullen och vi vandrade bort till öppna förskolan eftersom BVC skulle vara där, tänkte de kunde ta sig en titt på fingret.
Men pga svininfluensan så hade de inte tid att komma just den dagen, men efter att en av lärarna förklarat hur fingret såg ut så tyckte de att vi kunde trippa ner till öpnna mottagningen.

Så vi trippade iväg till öppna mottagningen där de tittade på fingret. Hon kunde konstatera att han fått sig en tryckskada, men även att nageln var lite ja..typ det är ganska vanligt bland små barn att det kan bli så runt nageln. Men fingret var svullet pga trampet på foten.

Idag är det fortfarande lite svullet, men mycket bättre!

Idag var det fotografering på Öppna Förskolan, och det var väl klart att vi skulle vara med på det! Det är ju så roligt med kort och eftersom det inte är någon dagis eller skolfotografering så kan jag själv gå in på nätet senare och välja ut vilka kort jag vill ha och hur många i varje storlek och såna saker.
Det är ju perfekt nu inför julen och allt att kunna göra det.

Fotograferingen gick kanonbra! Fotografen var jättebra och han fick riktigt bra bilder på Alexander, som mest bara satt och skrattade och hade jätteroligt.

 

Dessutom träffade vi två nya kompisar idag, Celine och hennes mamma Tina. De bor ganska nära oss också och vi pratade en hel del om en hel del, sådär som bara kvinnor kan. Mycket trevligt! På onsdag så blir det matlag och det ser vi verkligen fram emot!

 

 

För er som inte har småbarn så kan jag berätta att när ni väl får det, räkna med att det kommer gå vilt till.

Alexander, 1 år, är full av blåmärken. Han håller på lära sig gå och stå. Stå går ganska bra tills han trillar, som igår då han trillade, för femtielfte gången + några hundra till.
Gå själv kan han inte, dock tror han att han kan detta, men han kan alltså inte det.

Men igår då, Alexander stod och höll sig i bordet som han brukar, då vi helt plötsligt hör att han börjar gallskrika. Då har han trillat. Oftast då han trillar så brukar han gråta för att han blir arg/förbannad och lite småchockad över att han trillat på rumpan. Vi brukar bara säga ojoj och sen är det inget mer med det. Onödigt att göra det värre än det är liksom.
Men så slutade han inte gråta. Han låg där på mage och var helt förtvivlad stackarn så Thomas tog upp honom i knät. Men han slutade inte då heller, så jag gick och såg om det var mammastund (man vill ju också vara med och trösta =). Då såg jag att det blödde en hel del från munnen på honom, han hade slagit upp läppen. Då känner man bara suck. Alltså inte att det är jobbigt så, men att det kan bli jobbigt för Alexander. En sprucken läpp innebär att det gör ont, tänk om tänderna skadats (man får vara noggrann när de är så små), hur ska det gå att äta/sova, tänk om han trillar på det IGEN. Ja ni fattar.

Iaf så tog vi en isbit mot för att få ner svullnaden och för att få blodet att stilla sig, och han verkade tycka det var skönt med lite kyla på läppen. Tänderna fick jag dock inte möjlighet att undersöka, såg någorlunda bra ut..fast när det hänger en gigantisk läpp för tänderna så är det faktiskt inte lätt att se.

Men kvällen förflöt och han kunde äta och sova bra.

Idag fick jag en chans att titta närmare på hur det såg ut. Man tänker ju inte på hur framtänderna ser ut annars, sitter de lika långt ner? Önskar jag hade kollat bättre eftersom den ena idag sitter liite längre upp än den andra och dessutom är tandköttet alldeles rött runtom tanden, så det kan finnas en risk för att tanden åkt in en liten bit, och då måste man till tandläkaren för att se så att vuxentänderna inte blivit förstörda där inne.
Så det ska vi roa oss med imorgon. Wee..typ.
Men för övrigt så mår han ju ändå bra.

Så att ha småbarn innebär en någorlunda förhöjd puls x antal gånger om dagen, samt några läkarbesök om året.

Igår så hade vi vårt andra kalas för...

 

Detta kalas var mer inriktat på släkten, det obligatoriska släktkalaset som man bara måste ha!

På kalaset var följande närvarande; Mormor men inte morfar (han var sjuk stackarn), farmor & farfar, moster Maddan & Eric, Fastmor 2.0 Annette & Johan. En liten klick, men naggande god

Vi bjöd på lite mat och maten bestod av hamburgare med bröd. Det är ju ganska lätt att ordna och samtidigt så gott, alla verkade tycka det iaf eftersom det smaskades för fullt runt bordet. Alexander uppskattade däremot inte maten, han tyckte inte alls det var gott..

Tillslut blev mr birhdayboy ganska otålig, så han (läs Kerstin) fick öppna paketen. Han tyckte mycket om det han fick och ett litet urval av alla saker är bl a en gåvagn, leksaker till sandlådan, en väldigt rolig traktor med en bonde som sjunger, kläder och cd-skiva med klassiska barnsånger.

 

 

 

Efter att vardagsrummet blivit full av presentpapper så dukades bordet av så vi kunde få plats med tårtorna! Jag hade stått till halv tolv på natten dagen innan och hållt på med dessa tårtor, dekorationen tar ju ändå en liten stund. Men det är det värt!

Det togs mycket kort på lillpojken som däckade. Två kalas så nära på raken blev nog lite väl mycket för honom, all denna uppmärksamhet..ojoj..så medan Alexander låg och sussade gott i sin säng gick vi andra då på godsakerna. Tårtorna verkade iaf uppskattade så det var ju tur det.

 

 

 

Då alla var mätta och nöjda så var det dags för folk att börja dra sig hemåt efter ett väldigt lyckat kalas!

Igår så fyllde min lilla Alexander hela 1 år! När man får barn så säger alla att man ska njuta av tiden för det går så fort, otroligt fort! När man står där med sitt lilla nyfödda knyte i famnen så tänker man bara "jaja, visst det kommer gå fort"
Vad man då inte fattar är att det faktiskt går fort! Det är som ett trollslag, så vips har du en ettåring medans det känns som det var igår ni kom hem från BB.

Gårdagen började med att jag och Thomas gick in och sjung för Alexander. Jo..klart man ska sjunga även om han är så liten! Bra traditioner ska man börja med i tid.
Han blev faktiskt väldigt glad och satt och skrattade hela tiden, fast han var väldigt nyfiken. Paket på sängen fick han också, dock verkade han väl inte sådär jätteintresserad av sitt paket...men mysigt var det!

 

Vi åt frukost och sedan fortsatte mina förberedelser inför det öppna huset som vi skulle ha. Först ringde Angelica och sa att lilla Alva hade åkt på magsjuka så de kunde inte komma. Tråkigt =( Sen ringde Therése och sa att den lilla Alvan inte heller mådde så bra så de skulle till BVC, och Ellie var tvungen att packa så hon och Alexander kunde inte heller komma.

Ojoj, tänkte jag. Kommer någon alls?

Men så ringde Jennie och sa att hon var på g! Då gjorde jag nästan vågen =) Lagom till de kom vaknade Alexander från sin förmiddagsvila och vi kokade korv. Korv med bröd är väl näst intill en måste på ett kalas för barn?

Felix var jätteduktig och kunde äta helt själv med gaffeln (Felix är ca 3 veckor äldre än A) medan Alexander föredrog att kasta ner sina korvbitar på golvet...

En stund senare kom även min mamma förbi och hon fick också lite korv med bröd. När vi alla var mätta och belåtna så lekte pojkarna medan tårtan och pajen förbereddes! Första gången jag bakade en tårta, någonsin, och den blev faktiskt ganska bra. Använde dock liiite för mycket sugarpaste så det får bli mindre till tårtan imorgon. Felix och Alexander röjde runt i lägenheten och hittade alla möjligt att leka med.

 

 

Plingeling på dörren!

Vips så var Frida och Melih här också, riktigt trevligt! Vi satte oss ner allihop och åt tårta. Alexander fick faktiskt också lite tårta. Jag har hela tiden sagt att första gången han ska få smaka på sötsaker är på sin ettårsdag och då ska han få smaka på sin tårta, så det fick han nu. Han tyckte om den...tror jag..och åt 4 teskedar =) Han är inte så förtjust i sötsaker, vilket jag är väldigt tacksam över.

Pojkarna sprang iväg och lekte hej vilt medan vi sprang efter. Det lektes med både det ena och det andra, men det är så roligt att se. Alexander hade jätteroligt!

Tillslut blev Felix jättetrött så Jennie fick dra sig hemåt, min mor åkte för att hämta en arbetskamrat medan Alexander och Melih tog sig ett mellanmål. Efter det blev Melih också trött (undrar om det är något med den här lägenheten?=) så Frida fick dra sig hemåt och precis då hon skulle gå så kom min mamma tillbaka med Ingela. Det tog inte många minuter förrän det plingade på dörren igen! Det var Mia & Jack som kom förbi och också ville vara med på kalas.

 

 

 

Alexander tyckte det var så roligt med allt folk och höll låda för alla hela tiden. Då de sista gästerna gick vid 17-tiden så var den lilla ettåringen helt slut, men skulle inte sova! Nej, han skulle fortsätta leka med alla sina leksaker och busa.

En bättre ettårs dag än den igår tror jag inte man kan få, jag vet att man inte kan få det =) Allt var så lyckat och jag är så glad att så många ville komma förbi och säga grattis.

 

 

 

Igår var jag, Alexander och Liselotte i Trädgårdsföreningen och tog en massa fina kort! Här är ett av dem och han är ju så söt min lille plutt!! =)

En timma och 15 minuter inatt efter att jag hade gett Alexaner en Alvedon till så gick febern ner till 38, och sedan ända ner till 37 en timma senare! Strax efter det så fick han återigen feberfrossa och på bara några minuter steg den till 37.5 och han blev jätteledsen.
Men tur var att jag märkte det så tidigt för då fick han dubbeldosen (Alvedon nr 2) och därmed lyckades jag hindra febern.

Det som inte gick att hindra var hans gråt. Ojoj vad han är grät! Mamma (mormor) kunde inte visa sig för då blev han näst intill hysterisk så hon fick åka hem =)
Sen satt vi i sängen och läste bok, lekte med vattenflaskan, försökte sova, läste bok, lekte med vattenflaskan etc etc.

Omkring 5.30 tiden lyckades vi somna...för att vakna igen vid 6.20 nånting. O vad underbart.

Grät som en tok gjorde han så vi gick upp och tittade på Teletubbies, fick honom att somna till en timma senare och sen fick vi sova..halvsova..till 8.30 då jag ringde BUM och fick en akuttid. Febern hade börjat stiga igen också..

Väl där så fick vi våran härliga doktor som vi brukar få (känns som man snart har klippkort där) och hon undersökte Alexander noggrant.
Han hade inga problem med magen, han andades bra, öronen och halsen var helt okej!
Antagligen var det nåt virus som härjade, kunde tom vara svininfluensan faktiskt.

Hon förklarade nämligen för mig att majoriteten av alla som får influensan inte märker det utan det är som en vanlig förkylning, några får influensasymptom medan endast ett fåtal blir riktigt sjuka.
Hon sa också att det skapats en stor hysteri kring detta och att det inte alls är så farligt faktiskt som de målat upp det.
Kändes väldigt skönt att höra! Att det inte är något man behöver vara sådär jätteorolig över.

Men eftersom så många barn sökt för förkylning så väljer de ut ett fåtal som får ta prov på influensan, mest för att de ska kunna hålla koll på när själva utbrottet kommer. Det var inte alls ett farligt prov, de tog en näspinne i näsan i 10 sekunder o sen var det klart.

Nu tror vi ju inte att han har det, men vem som helst kan alltså ha svininfluensan, utan att veta om det.

Känner ni er lugnare? =)

Nu ligger han och sover och jag borde lägga mig också med tanke på att jag fått ca 2 timmars sömn. Så typiskt att det skulle hända den enda natten då Thomas är på tjänsteresa och måste sova över.

Men nu har vi laddat med Ipren också, så nu ska skiten försvinna!

Jahapp, hela 2 timmars sömn fick jag innan Alexander vaknade, kokhet!
40.2 grader..

Ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att jag skulle ge honom en supp då och sedan en till efter 1h,15 min. Har febern inte gått ner eller stigit så är det bara att åka in. Tycker så synd om lillgrisen och helt röd var han också för han var så varm.

Men nu är min mamma på väg hit iaf så jag slipper vara ensam. Kommer somna framför ratten som jag ska köra till Östra sen med tanke på hur bra jag sovit de två senaste nätterna..och dagarna.

Alla ni andra som är vakna kan gå och lägga er, man ska inte vara uppe så här sent =)

Uh, nu är det verkligen inte bra här hemma.

Alexander har en feber som ligger på 39.3 och det har han haft sen 13.30 idag..eller det var rättare sagt då han fick Alvedon. Men det fungerade inte, fick en 6 timmar senare (för en stund sedan) men ne..han har fortfarande 39.3

Pratade med BUM tidigare idag och de sa att jag kunde ringa imon om jag trodde det var öronen, och om febern inte var över till fredag så skulle vi dit ändå.
Eller så skulle jag höra av mig om jag inte fick ner febern trots Alvedon. Och nu får jag ju inte ner den, och han har knappt nåt på sig heller.

Funderar på om jag ska ringa snart o fråga om dom vill ha in oss eller om vi ska avvakta. Han sover någorlunda bra nu och åt sin gröt..det mesta av den.

Äh, jag ska snart ta tempen igen så vi får helt enkelt hoppas att den gått ner, och nästa Alvedon blir vid 01.30.

Då vi har vart i Växjö över helgen så har Alexander en tendes att sova väldigt dåligt nätterna efter eftersom han är så orolig.
Det är ju så intensivt när vi är där och sen när vi kommer hem så är hans hjärna fortfarande i högvarv och han kan inte riktigt varva ner.

Så idag tog vi bara en lugn hemmadag, jag och Alexander.
Vi har myst, sjungt, dammsugit, tvättat golven, tagit en lååång vila på dagen och hämtat välkomstpaketet från Barnens Bokklubb. Alexander har vart så mycket gladare nu under kvällen och slocknade så fort jag la ner honom i sängen.

Nu är allt som det brukar vara och förhoppningsvis sover han gott hela natten igenom =)

Idag tänkte vi gå till öppna förskolan på morgonen, men eftersom jag igår kände i Alexanders hår att det var alldeles klibbigt, så fick det istället bli ett bad. Och det blev ett bad..med mycket plaskande, skrattande och stojandes.
Och sen blev det en väldigt trött kille.

Så han fick lägga sig och så hade vi en liten sagostund. Det har inte funkat förut att man läser i en sagobok för honom eftersom han inte har ro att sitta still, och läser man pekbok så ska han antingen äta på boken eller riva sönder den (men igår kunde han faktiskt peka på broccolin i en bok då jag frågade var den var =) Men nu låg han i sin spjälsäng, halvtrött o gosig medan jag satt på golvet brevid och läste om Solskensträdet för honom. Han tittade på mig hela tiden o sen somnade han =)

Det kan nog bli en ny, mysig tradition det här!

Igår fick jag hem ett spännanade erbjudande, nämligen från Barnens bokklubb!

Jag älskar ju som sagt böcker, och jag önskar verkligen att Alexander också kommer göra det.
Att läsa öppnar en helt ny värld, en underbar värld som triggar igång hjärnan, fantasier och som för iväg en till en plats där allt kan hända!

Nu var vi ju medlemar i Go´boken, det är absolut inget fel på dem, tvärtom, de har underbara böcker och jättetrevlig service. Men när jag fick hem det där erbjudandet så kände jag pirr i magen och det var så underbara böcker.




Åh vad jag längtar! =)

Idag är det äntligen säsongsstart för babysimmet! Och som vi har längtat sen!

Alexander försöker ju simma i badkaret, och det går ju inte sådär jättebra om man säger så. Tyvärr så har vi glömt att öva med simglasögonen på, men det får bli veckans projekt.

Jag kan ibland känna typ blaj inför saker, man ser fram emot det men känner ändå suck över det.
Men det gör jag inte idag, och det är bara för jag vet hur roligt vi kommer ha det!

Det ska bli spännanade att se vilka som är kvar från förra gången, förhoppningsvis är de flesta kvar för vi var en sån trevlig liten grupp och Alexander tyckte om alla de andra barnen där...speciellt Kajsa ;)

För er som är intresserade av babysim, klicka på bilden nedan! (lånad från aquabarn)

Alexander har lärt sig en ny sak idag, förutom att äta upp sin leksaksboll, nämligen indianen.

Ni vet när man säger "aaaaaa" och lägger handen för munnen så det blir ett slags indianljud.
Alexander tycker detta är tokroligt, säger aaaaaa och vill att jag ska göra så med handen. Men är jag inte snabb nog så gör han en egen version av indianen.

Han säger aaaa och sen tar han sin hand, knyter näven och börjar nästan slå på munnen. Detta skapar inte riktigt ett indianljud, men ett väldigt roande ljud.
Inte för att han bryr sig, han har lika roligt för det.

Kul att pojken hittat sig en hobby =)

Alexander har en syssling som heter Theo.
Theo bor i Spanien men kan både förstå och prata svenska jättebra (hans mamma, min kusin, är svensk)
Men Theo pratar inte gärna svenska då han är i Sverige, utan föredrar spanska.

Detta kan ibland skapa lite problem eftersom varken jag eller Alexander pratar detta språk..än..

Men Theo tycker väldigt mycket om "Alechandros" och Alexander tycker om Theo, men ibland så blir det ju då lite kämpigt, som i fredags.

Alexander satt i vagnen, lagom uttråkad då Theo gick fram till honom för att berätta något.
Och det kom en lång harang ord och meningar på spanska och stackars förvirrade Alexander tittade på mig, på Theo, på mig och sen gav han upp. Med blicken rakt fram suckade han, säckade ihop lite och försvann in i sin egna lilla värld medan Theo fortsatte berätta, säkert jätteroliga saker, för Alexander på spanska.

Ibland är det verkligen inte lätt =)