emoen

I veckan som var så var Thomas bortrest på tjänsteresa, vilket gjorde att jag o lilleman skulle vara hemma själv några dagar. Iom att Alexander är så lugn och harmonisk så skulle ju detta inte bli några problem alls, vi skulle klara oss utan att gå under.

Första dagen flyter på alldeles utmärkt och på kvällen gör vi våra kvällsrutiner och sedan gick vi och la oss. Vid tio i tre på morgonen var det dags att äta lite och än så länge, so far so good.
Så går vi och lägger oss igen och det tar kanske 5 minuter så börjar brandlarmet att tjuta. Och det här larmet tjuter, högt, megahögt!
Jag flyger upp i vild panik beredd på att lokalisera branden och tänker ut hur jag o lillen ska ta oss ner från 6e våningen utan någon som helst hjälp om vi nu skulle bli instängda.
Larmet tjuter bara en liten stund innan det lägger av, men jag går och skakar bokstavligt talat som ett asplöv. Kan inte hitta någon brand, inte känna brandrök eller se något överhuvudtaget som skulle påminna om något som har med eld att göra. Så jag går helt enkelt och lägger mig igen, skakar iofs en del fortfarande men är ändå glad att det inte brinner.
Så fort jag känner att jag börjar somna till så tjuter larmet..IGEN!
Nu är det verkligen full panik och jag är livrädd. Upp igen, ser inget, lägger mig..poff så tjuter larmet ytterligare en gång.

Tänk er själva att ni är ensamma hemma med en 5 veckors bebis, brandlarmet tjuter högt hela tiden och ni hittar ingen brand. Det är dessutom kolsvart i lägenheten (innan man tänder lamporna då). Det är ju som taget ur en skräckfilm ungefär.

När jag senare gör ett nytt försök att lägga mig (45 min senare) och precis håller på somna, så tjuter det igen. Ger upp det här med att sova och funderar på om det kommit in damm i larmet, men tycker ändå inte att det var speciellt längesedan som jag dammade ur det, och skulle det vara batteriet så brukar det ju pipa, inte tjuta. Men jag plockar ändå ner locket och läser inuti, och visst står det att det tjuter när batteriet är slut. Så jag ska ta ut batteriet.
Jo men tjenare, lycka till. Det sitter på nåt konstigt sätt och när jag försöker dra ut det så börjar larmet tjuta. Inser att jag kanske inte borde göra mer eftersom jag inte vet vad jag sysslar med, och att ha ett tjutande brandlarm man inte kan få tyst på vid 5-tiden på morgonen är inte direkt någon höjdare.

Väntar tills klockan blir 8 då jag ringer vaktmästaren och ber honom komma hit o hjälpa mig. Efter några timmar så kom han o sa att han inte kände igen larmet (hon som bodde här innan hade antagligen monterat upp det själv) och han skruvade ner hela skiten för han visste inte hur han skulle göra annars. Så satte han upp ett nytt. Det är tur att man har en sån schysst vaktmästare!

Allt gick bra under dagen, det var skönt att slippa dom där tjuten från brandlarmet. Fast problemen var ju inte riktigt över än, nej...så fort jag släckte lamporna på kvällen för att vi skulle sova så fick jag full panik och trodde att larmet skulle gå igång igen. Jo, jag har sett på för mycket skräckfilmer.
Sista kvällen var så illa att jag trodde jag skulle spy precis innan jag skulle somna. Usch, det var hemskt.

Så ett tips till alla småbarnsmammor med lite skräckfilmsanlag:

*Se till att sambon inte åker på tjänsteresa och sover borta över natten

*Byt batterierna i brandvarnaren

*Se inte på skräckfilm minst 6 månader innan han ska åka

*Se inte på nyheterna (man vet aldrig om det är någon farlig fånge som rymt och åkt genom hela landet för att hamna precis utanför din dörr den här natten)

*Små bebisar gör konstiga ljud, glöm inte det

*Det SKA låta från fönster och knaka i rummen, även fast det inte känns så just då

*Ha pyjamasparty varje natt som sambon är borta