MIN LILLA GALNING
Idag så var vi åter på BVC för att kolla lite småsaker o sånt.
Kan med stolthet meddela att lilleman nu har passerat 4 kilos strecket och väger ca 4,1 kg. Dessutom har han växt ordentligt och är nu hela 55,5 cm lång! Min lilla pojke växer så fort...4 veckor har han hunnit bli också, plutten.
När vi kom in till sköterskan så rapade han jättehögt. När någon gör det så brukar man ju tycka dom är ganska ohyfsade som bara rapar sådär. Men hon tyckte han var så duktig som kunde göra såna praktrapar, det var precis så dom skulle låta!
Sköterskan tittade på honom och skulle se om han kunde följa med med blicken och tog fram en röd kloss. Först ville han inte riktigt men sedan så följde han med ordentligt och hon var imponerad av att han var så duktig vid 4-veckors ålder. Grejen är att han har hängt med och följt saker med blicken i 2 veckor säkert. Ligger han i vagnen och hör mig eller Thomas prata men inte kan se oss, så brukar han vrida huvudet åt det hållet som rösten kommer ifrån.
Han har de senaste dagarna börjat skratta mycket och le åt oss också. Och bevisade detta genom att lägga av en riktigt brakare och sedan skratta när sköterskan sa "nu får mamma mer att göra". I am not surprised..
Så det gick ganska bra där. En sak som jag var lite orolig för är det här att han kan sova så djupt ibland så jag tror att han är död när jag tittar på honom. Jag kan dessutom peta ganska ordentligt på honom utan att han rör en min, bara för han sover så hårt. Det resulterar i att man gärna ruskar till honom lite i ren panik tillslut (jag har haft hjärtklappning x antal gånger för jag inte fått någon reaktion på flera minuter). Så jag var ju då lite orolig över att jag skulle ge honom nåt skaksyndrom. Men hon förstod min nojja och sa att det krävs ganska så mycket mer skakningar än de små ruskningar som jag gör, så jag blev lugnad igen.
Inte så kul att först tro att han är död för att minuten senare tro att man gjort en shakin´ baby.
Men som hon sa, när man är gravid så oroar man sig för allt som kan hända då o sen när dom kommer ut så får man nya saker att oroa sig för.
Så sant som det är sagt..
Men han är så charmig nu när han skrattar och ler. Han jollrar en hel del också och det verkar som om han håller på testa rösten för helt plötsligt så kan man höra som ett litet tjut. Då ligger han o jollrar, tjuter, skrattar och jollrar lite mer. Han är en sån pussgurka! =)
Kan med stolthet meddela att lilleman nu har passerat 4 kilos strecket och väger ca 4,1 kg. Dessutom har han växt ordentligt och är nu hela 55,5 cm lång! Min lilla pojke växer så fort...4 veckor har han hunnit bli också, plutten.
När vi kom in till sköterskan så rapade han jättehögt. När någon gör det så brukar man ju tycka dom är ganska ohyfsade som bara rapar sådär. Men hon tyckte han var så duktig som kunde göra såna praktrapar, det var precis så dom skulle låta!
Sköterskan tittade på honom och skulle se om han kunde följa med med blicken och tog fram en röd kloss. Först ville han inte riktigt men sedan så följde han med ordentligt och hon var imponerad av att han var så duktig vid 4-veckors ålder. Grejen är att han har hängt med och följt saker med blicken i 2 veckor säkert. Ligger han i vagnen och hör mig eller Thomas prata men inte kan se oss, så brukar han vrida huvudet åt det hållet som rösten kommer ifrån.
Han har de senaste dagarna börjat skratta mycket och le åt oss också. Och bevisade detta genom att lägga av en riktigt brakare och sedan skratta när sköterskan sa "nu får mamma mer att göra". I am not surprised..
Så det gick ganska bra där. En sak som jag var lite orolig för är det här att han kan sova så djupt ibland så jag tror att han är död när jag tittar på honom. Jag kan dessutom peta ganska ordentligt på honom utan att han rör en min, bara för han sover så hårt. Det resulterar i att man gärna ruskar till honom lite i ren panik tillslut (jag har haft hjärtklappning x antal gånger för jag inte fått någon reaktion på flera minuter). Så jag var ju då lite orolig över att jag skulle ge honom nåt skaksyndrom. Men hon förstod min nojja och sa att det krävs ganska så mycket mer skakningar än de små ruskningar som jag gör, så jag blev lugnad igen.
Inte så kul att först tro att han är död för att minuten senare tro att man gjort en shakin´ baby.
Men som hon sa, när man är gravid så oroar man sig för allt som kan hända då o sen när dom kommer ut så får man nya saker att oroa sig för.
Så sant som det är sagt..
Men han är så charmig nu när han skrattar och ler. Han jollrar en hel del också och det verkar som om han håller på testa rösten för helt plötsligt så kan man höra som ett litet tjut. Då ligger han o jollrar, tjuter, skrattar och jollrar lite mer. Han är en sån pussgurka! =)
Kommentarer
Trackback
