emoen

4 dagar över tiden idag..tjoho!

Var hos barnmorskan som tyckte synd om mig eftersom jag har så ont. Utan att överdriva så kan jag säga att mina ljumskar gör så fruktansvärt ont så det är en plåga för varje steg jag tar. Varje gång jag gör mina tappra vändningsförsök i sängen så knakar dom så högt så det ekar i hela rummet. Enligt barnmorskan så har jag så ont för han ligger så långt ner. Tror ni det sätter fart på honom att komma ut? NÄE! Han ska minsann stanna där inne, envisa unge!

Vi bokade in ett besök nästa vecka också, sista besöket! Har han inte kommit då så bokar hon in en tid på sjukhuset till den dagen då jag gått 14 dagar över tiden. Då ska dom kolla hur det ser ut med fostervatten och sammandragningar och sånt och se om dom ska sätta igång eller inte.
Har han inte kommit ut då och vi åker dit så skulle jag gå ner på mina bara knän om det inte gjorde så ont och be dem sätta igång mig. Ärligt talat, gnäll gnäll gnäll, MEN....för er som inte vart gravida eller inte gått över tiden så kan jag lova; varenda eviga dag man går över känns som en vecka, minst!

Men jag var hemma hos F igår o tittade på deras lilla son som nu har hunnit bli hela 8 dagar gammal =) Det är inte klokt att tänka sig att det är en sån som ligger inne i magen. Helt färdiggjord med mun, näsa, fingrar, naglar och hår på huvudet. Någon som skriker o nyser och hickar. Det är ju helt otroligt. Iofs så tänkte jag väl lite ajajkänslor iom att jag vet hur ungen ska komma ut, men kvinnor har ju gjort det i alla tider och på något sätt så går det ju ändå.

Thomas sa igår att han längtar tills vi blir en "riktig" familj med bebis o allt. (nu är vi ju iofs en riktig familj redan, men han tycker att man ska ha barn också =) Och när han säger att han längtar så blir man ju alldeles varm i hjärtat och önskar mer än någonsin att ungen kunde komma ut.