emoen

Eftersom Alexander nu är 3 månader så var det ju dags för vaccinationer. Eftersom han dessutom är född 1 oktober så skulle han även få den här nya sprutan som är för något som jag inte minns för tillfället men ja, den är för något. Han var den första bebisen på BVC där som skulle få den =)

När vi kom dit så började vi att väga och mäta honom och han har gått upp bra och väger numer runt 5,8 kg ungefär och är 62 cm lång. Enligt BVC sköterskan så är han ett riktigt skolexemplar när det gäller måtten. Det är ju skönt att höra.

Så var det då dags för sprutorna och ärligt talat så var det antagligen 10 gånger värre för mig än vad det var för Alexander. Jag är ju, för att uttrycka det lite lätt, väldigt rädd för sprutor. Därför var det tur att Thomas var med. Medans Alexander satt i hans knä så gav sköterskan sprutorna samtidigt som hon sjung "Imse vimse spindel"
Och vad gjorde jag?
Jo..jag satt i stolen brevid med ögonen fulla av tårar och tyckte allt var jättehemskt!

Sen somnade ungen.

På kvällen så var han lite halvgrinig sådär och började gråta men det kan man förstå med tanke på att det GÖR ont att få sprutor i låren och det spänner och sticks lite kanske. Dessutom så fick han lite feber men den försvann med lite alvedon. Dagen efter var han sitt gamla goa jag igen