emoen

Thomas har på senaste tiden försatt sig i vissa...vi kan kalla dem obekväma situationer när det kommer till min ålder.

Första händelsen inträffade förra veckan då jag vart i affären och en mindre nykter man kommit fram för att prata med mig *surprise*
Ja..så får man lov att fråga hur gammal du är?
25 är jag..
Ja..jag skulle nog gissat på det, att du var någonstans mellan 25-30

De som stod i affären och tittade på mig i just det ögonblicket, kunde se hur hela mitt ansikte förändrades
30...tyckte han att jag såg ut som 30????!!
Jag hade inte smink på mig heller, och då jag inte har smink så brukar människors gissningar landa på runt 19, 20 år.

När Thomas kom hem så var jag ju tvungen att berätta detta fasansfulla, att någon trott jag var 30!!
Jo men..sa Thomas..nu har du ju kommit upp i den ålder då du ser yngre ut med smink än utan.
Där tog det samtalet slut.

Nästa lilla obekväma episod skedde denna morgon då jag sa till Thomas att jag nu hade gått ner allt jag gick upp i helgen, efter tårtor o kakor o allt smarrigt jag hade stoppat i mig.
Jo men..sa Thomas..nu har du ju kommit upp i den åldern där det lätt blir så att man lägger på sig lättare.
Återigen fick konversationen ett hastigt slut..efter att jag gett min älskling en mindre trevlig blick..