DÖDENS KYRKA

Dag 4 hade infunnit sig och tiden bara rann iväg. Samtidigt som det kändes som vi hade vart där jättelänge så kändes det som om det var en hel evighet kvar tills vi skulle hem.

Denna dagen så var det ganska varmt eftersom det hade vart oväder dagen innan. Myrorna sprang fram och tillbaka för fullt och jag och Alexander satt och relaxade på verandan. Vi hade tänkt att gå ner till stranden på dagen för en gångs skull, istället för på kvällen.



Så på med Alexanders våtdräkt och ner mot beachen!! Jag och Thomas tyckte vi hade vart sådär übersmarta igen då vi gick ner under Alexanders sovstund. Men, som vanligt, var vår käre son snäppet smartare. Han skulle minsann inte sova!

Men eftersom Thomas föräldrar följde med ner så kunde jag och Thomas gå ner och bada tillsammans medan Alexander låg i vagnen och sparkade hej vilt med benen samtidigt som farfar lekte koukou (tittut på grekiska). Vattnet var lite småkyligt till en början men sen så skönt när man hade vant sig!
Vi plaskade omkring o lekte i vågorna i värsta Baywatch-andan tills vi gick upp för att värma oss lite. Och det tog inte sådär lång stund att värma sig. I skuggan hade vi nämligen "bara" runt 35 grader. Och jo, det var faktiskt "bara" eftersom det normalt brukar vara runt 40 grader i skuggan.
Lillgris lyckades tillslut somna i vagnen så vi kunde lugnt ligga o relaxa på stranden och läsa våra kalle ankas pocket (som är obligatoriska att köpa på landvetter =)

Sen gick vi hem och gjorde oss i ordning, för denna kväll skulle vi ner en sväng till Kalikratea.

Thomas fick köra, jag kör inte bil i Grekland för att köra bil där är..oh..typ. Jäses så dom kör! Dessutom är de flesta vägarna små, därav anledningen till att de flesta i Grekland kör småbilar (eller gigantiska jeepar haha).
Men vi beslutade oss för att ta strandvägen in så vi kunde stanna till och titta på utsikten.



Om ni undrar över den lilla kyrkan på de två översta bilderna så är det en kyrka som hedrar någon som dött. Dessa små kyrkor kan man se lite varstans, oftast intill vägar där folk dött.
Anhöriga ställer upp dessa och inuti brukar det finnas ikonbilder samt en bild på den eller de som avlidit. Varje gång jag ser en sån kyrka så får jag såna rysningar, speciellt då man är ute på vägen och tänker att någon faktiskt dött där!
Thomas tycker det är bra att de står där och ser de som varningar att man får ta det extra försiktigt.
Men usch..samtidigt så är det väldigt vackert att man hedrar sina anhöriga på detta sätt. Just i denna kyrka som står där uppe var det kort av en ung man, kanske i 20-års åldern, och han hade en militäruniform på sig.
Känner fortfarande tårar i ögonen då jag tänker på bilden.



Att köra bil i Kalikratea är värre än att köra i Göteborg. Det är enkelriktat nästan överallt, stopplikt, trångt och eländigt, folk parkerar överallt och folk går överallt. Men det är jättemysigt där =)
Inne i stan så har de en stor gågata där det ligger en massa affärer, tavernor och cafeér. Den är ju inte sådär jättestor, men går man ner för den så kommer man till stranden. Där har de små stånd där de säljer nyrostade nötter, popcorn och grillade majskolvar. Jag kan inte ens beskriva med ord hur underbart det är!
I Grekland är även barnen med ute, det finns inga förbud mot barn utan det är en självklarthet att de följer med ut och äter på stan, de sover i sina vagnar. En sån skillnad mot Sverige!
Man var inte i vägen med barnvagnen, folk var framme och gullade och tittade och pratade. Sån gemenskap och det var inte stressigt. Alla gick i lugn och ro, satt och drack kaffe (ingen springer runt med kaffe där som man gör här).
Familjerna satt på tavernorna och pratade i flera timmar samtidigt som de beställde in en massa god mat som de njöt av och inte kastade i sig.

Vi gick och köpte lite rostade jordnötter som vi knaprade på medan vi gick längs med stranden och en sväng ut på piren där vi beundrade den härliga havsutiskten och bara njöt av att befinna oss mitt i stunden. Sen satte vi oss på ett litet café där Alexander fick sin kvällsgröt och jag och Thomas drack kaffe och åt lite glass =)



Ett perfekt slut på en härlig dag

Kommentarer
Postat av: Mamma till juvelen Ajdin

Sv: åhh så rätt du har.. känslan att få hålla honom för första gången går inte ens att beskrivas med ord. :)

2009-07-22 @ 18:51:21
URL: http://zlatnaribica.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0