emoen

Lördagen den 4e juli så började då vår resa mot landet Hellas (Grekland).
Jag, som tror att jag älskar att flyga men som alltid får ångest innan för jag tror jag kommer dö, var ganska nerrvig då vi satte oss i bilen för färd mot Landvetter.

Detta var första gången som Alexander skulle med utomlands, han ska ju formas i tid för att bli en globetrotter och 9 månader är väl ganska lagom att börja vid? ;-)

Då vi kom fram och skulle checka in vårt bagage så hörde vi då hon i disken pratade med dem framför om att planet var försenat..vi hoppades innerligt att det inte var så eftersom det ändå var ganska många timmar det handlade om.
Men tji fick vi eftersom det faktiskt var så. Vårt plan skulle lyfta vid 10.00 men var försenat till 13.50 (preliminärt) pga dåligt väder i Budapest. Vi insåg ganska snabbt att vi då skulle missa flyge därifrån som skulle ta oss till Thessaloniki och vi kände att det inte ens var värt att räkna på när vi skulle vara framme. Som lite kompensation för förseningen så blev vi iaf bjudna på mat...

Men vi checkade in och gick genom säkerhetskontrollen där den trevliga (?) säkerhetspersonalen stod. De ville se ganska tuffa ut antar jag men vi tog oss igenom det. Och sen började den långa väntan.

Vi började med att dricka lite kaffe..och sen fick Alexander gå runt lite med hjälp av oss. Sen fick han rida på Thomas axlar medan de tog sig en rundvandring på flygplatsen.
När vi kollade på avgångstavlan så såg vi att vårt plan hade blivit ytterligare försenat till 14.10.
Nej, vi blev inte så glada.



När vi väntat en stund till så tänkte vi att vi lika med kunde gå och äta, och försöka dra ut på det. Så vi gick till den närliggande flyplatsrestaurangen där vi åt en helt otroligt god kycklingsallad! Så fort jag tänker på den så börjar det vattnas i munnen på mig. Så om ni någon gång fastnar på Landvetter, gå till restaurangen där och ät deras kycklingsallad!

Alexander var ganska trött så vi insåg att vi var tvugna att få honom att somna, och det gjorde han; på en av stolarna inne i restaurangen (en ganska stor fotölj). Jag och Thomas satt kvar, läste lite böcker, pratade, drack kaffe, såg att planet var försenat till 14.20.

När klockan närmade sig avgångstid (kunde det verkligen vara så?) så gick vi bort till gaten och fick faktiskt boarda tillslut! Stort jubel!!
Planet lyfte 14.30 och då vi åkte upp så blev jag så rädd för jag trodde planet skulle vända ner lika snabbt. Men det gjorde det inte =)

Alexander var jätteduktig på flyget! Han flörtade med flygvärdinnorna som gav honom leksaker och ville ge honom smörgås och allt möjligt.
Han lekte tittut med mannen som satt i sätet framför, satt och petade på killen som satt brevid mig, fast det gjorde inget för han hade ett barn som var lika gammalt som Alexander så han tyckte det var skoj.

Väl framme i Budapest så var det bara att gå till transferdisken och få domen. Och den visade sig genom att nästa plan till Thessaloniki skulle gå 23.05. Då var klockan 16.00...men det ska dock sägas att vi hade tur som ändå kom med det planet, för hade vi haft riktig otur så skulle vi behövt övernatta där. Men det kändes ändå surt eftersom vi betalat en massa extra just för att slippa nattflyget. Men det var bara att bita i det sura äpplet och uppleta närmaste flygplatsbänk där Alexander sov en stund.
Även här fick vi kompensation i form av 9000 drachmer vilket räckte till en middagsmåltid för mig och Thomas.
Jag måste ju säga att maten inte riktigt var lika god i Budapest som på Landvetter, vi åt någon slags snitzel som var ganska torr, och sen drack vi något kaffe efter. Och spelade yatzy =)



När vi inte åt så passade vi på utforska flygplatsen lite, vi hade ju en stund på oss att göra detta, för att uttrycka det så.
Vi gick hittade en gång som var jättelång och i taket så hängde det skyltar som sa hur många minuter och sekunder det var kvar att gå innan man kom fram. Gången tog aldrig slut kändes det som men när vi väl var framme så märkte vi att det var gången man gick för att komma till de gater där planen som skulle utanför EU gick. Så det var bara att vända på klackarna och vandra tillbaka, vilket kändes sådär för det var faktiskt en väldigt lång gång. För att skoja till det lite så testade vi skyltarna för att se om de stämde. Och de stämde tamejsjutton på sekunden! Då blev vi imponerade..

Det gick några timmar och vi fick Alexander att sova en stund till, på en annan bänk. Vi började bli lite oroliga för hur han skulle vara på planet men vi hoppades och höll tummar och tår för att allt skulle gå bra. Så var planet försenat, men bara med 5 minuter så det var ju överkomligt ändå.

Tillslut fick vi boarda och då vi kom ut på fältet så såg vi vad vi skulle åka med; ett gammalt propellerplan, och stort var det inte. Nu blev jag pissigt skraj för att uttrycka det så. Dessutom såg kaptenen ut som han sett bättre dagar och jag tänkte att det aldrig skulle sluta bra.
Dock fick jag ingen direkt chans att oroa mig för att jag skulle dö i en flygkrasch eftersom min älskade son efter 15 minuter totalt kaikade ur.
Föreställ er det värsta bebisskrik ni kan tänka er. Alltså det här verkliga gallskriket som innefattar uttråkning, övertrötthet och allt annat elände. Det skriket kom ur min sons lungor och mun i 1,10 h. Behöver jag berätta hur glada de andra passagernarna var?

Jag hade panik, Thomas hade panik. INGENTING vi gjorde hjälpte. Tillslut så fick vi honom att somna såpass så han inte skrek, och då var det dags för landning.
Det var väl bra, kanske du tänkte där, att ni ändå skulle landa?
Jodå, men problemet var att Alexander hade somnat i Thomas knä, och han skulle över till mig där bebisbältet var.
Så vi förberedde våra öron men det kom inget tjut. Vi pustade ut.
Då vi skulle av planet så kom en man och berättade att han hade fått ont i sina öron, men att han ändå förstod för han hade tre barn själv.
Onda tankar gick då genom mitt övertrötta, överbelastade, sönderskrikna huvud och hade jag suttit ytterst så hade den mannen fått sina fiskar varma för mitt tålamod hade gått iväg nån annanstans och gick ej att få tag på.

Men så kom vi in på flygplatsen och väskorna kom fort och dessutom kom alla våra väskor. När vi kom ut så kom Alexanders farmor och farfar för att möta oss. Vi packade in alla väskor och oss själva i bilen och sedan började den lilla resan mot Kalikratia och sommarstugan.