emoen

Ibland får man se spännande saker från vår lägenhet...som idag.

Över vårt hus så har ambulanshelikoptern sitt stråk, vilket gör att vi både hör och ser denna helikopter väldigt, väldigt ofta. Även polisen har för vana att ta sin rutt här över (dags att flytta kanske?=)

För en stund sedan så lät det mycket helikopter utanför, för mycket helikopter. Det tokdånade så rutorna nästan skallrade. Så givetvis, nyfiken i en strut som jag är, rusar jag bort mot fönstret och tror först att polishelikoptern är på väg att störta. Den flyger väldigt lågt och helt plötsligt dyker den bara ner. Men sen dyker den upp igen och flyger i sidled.

Aha..en tvättäkta polisjakt!!

Jag står som en storögd, nyfiken blondin i fönstret och bara stirrar på helikoptern. Jomenvisst följer den efter någon för jag vet hur vägarna går. Och helikoptern flyger så toklågt så det har jag aldrig sett förut.
In i bostadsområdet, runt en sväng, ut på stora vägen, sen en till liten avvikelse, stora vägen igen..

och..

BORT MOT OSS! Thomas var ju på väg hem på cykeln och jag började känna lite oro i maggropen över gubben min..man vet ju aldrig vad det är för människor de jagar, det kan ju vara mördare (har ju hänt förut här)

Jag halvspringer över till andra sidan av lägenheten och kastar mig lite "diskret" över balkongräcket och inser nu att den de förföljer är på vägen som man kör på då man ska till oss. Oh..nu blev det nerrvigt...

Men helikoptern åker förbi och fortsätter en bit upp och där ser man att personen dom jagar kör upp och åker över bron in i ett annat bostadsområde. Så snurrar de runt där en stund, ut på vägen igen och sen tar det fart bortåt.

Som tur var ringde Thomas, och eftersom jag aldrig överreagerar (haha) så trodde jag att mördaren (som jag bestämt mig för att det var) hade misshandlat Thomas svårt, tagit hans telefon och sedan ringt till mig bara för att göra mig nervös, typ att någon skulle flåsa i luren.

Men det var Thomas bara som undrade om jag såg jakten =)