emoen

Alexander har inte mått sådär jättebra under veckan.

I söndags så blev han dålig i magen, men det händer alla så vi reagerade inte så mycket på det...sen fortsatte det i måndags, men det är inte heller ovanligt. Vi var ju även på student då och alla intryck gjorde att han inte ville äta efter lunch, men åt ändå sin gröt på kvällen.

I tisdags så fortsatte han att äta mindre och vara kass i magen..

Igår så var magen fortfarande dålig och han blev en riktig matvägrare. Vad som gjorde mig orolig var att han på kvällen inte ens ville äta upp sin gröt och han äter ALLTID upp sin gröt, gärna mer än en portion. Men nu fick jag truga i honom 1/3 av portionen. Dessutom knep han igen läpparna när han skulle få vatten, var jätteledsen i flera timmar och somnade 2 timmar tidigare än vanligt.

Imorse så var han fortfarande dålig i magen, ville knappt äta någon gröt, grät och det var bara..näe! Så jag ringde till barnmedicin som snällt förklarade att jag hade 1-2 timmar på mig att vätska upp honom med socker/salt lösning, blev han inte piggare eller kissade så var det bara att åka in till Östra med honom.

Man blir inte sådär jätteglad av att höra nåt sånt

Men projektet satte igång och efter 2h hade jag fått i honom ca 1 dl lösning. Ringde tillbaka till barnmedicin som blev glada och sa att jag då kunde avvakta med att åka in. Däremot så ska jag in om det försämras på något sätt.
Nackdelen är bara att han nu matvägrar totalt..eller ja, jag fick i honom 2 tsk mat (knappt) men jag hoppas det löser sig under dagen här. Just nu ligger han o sover eftersom han är ganska medtagen.

Imon ska vi ju till BVC också, ringde och pratade med dem men de sa att smittorisken är likamed noll så om Alexander orkade så tyckte de jag skulle in med honom dit. Ska bli intressant o se vad han väger nu. Vägde honom för tre veckor sen och så idag, och det jag kom fram till var att han på dessa tre veckor bara ökat 80g i vikt. Tror iofs att han ökat mer, men gått ner nu när han ätit så dåligt.

Min lilla mamma kommer snart hit också och passar Alexander (och vätskar) medan jag åker till kirurgen. Har ju väntat på denna tid i 6 månader nu (traumatiserade tår för er som minns) och jag MÅSTE verkligen dit! Så typiskt att allt alltid ska hända när det som minst passar..men sånt e livet.

Tacka, ta emot o gör det bästa du kan av det =)

Uppdaterar förhoppningsvis senare om jag orkar (tär rätt rejält på en som förälder)