emoen

Igår var det dags för lillgrisen Alexander att hälsa på tant BVC-sköterska igen. 2 månader hade gått sedan förra besöket och anledningen till detta var att han fick sin hepatit B spruta en månad senare samt att han vart sjuk och att farbror doktorn då tyckte att 5-månaders vaccinationerna skule skjutas på ytterligare några veckor.
Så där var dom, Alexander och Kerstin, 2 dagar innan Alexanders 6 månaders dag (hoa vad tiden går fort!)

Det började som vanligt med en vikt och sedan en längd och sist så var det dags att mäta huvudomfånget. Sen på med paltorna på lillgrisen och in till rummet där tant BVC-sköterskan satt.
Hon kunde konstatera att huvudomfånget fortfarande ligger perfekt på skalan, även längden var bra för han följede sin kurva, däremot så kunde hon se att han hade haft en infektion eftersom han stannat av (vad Kerstin kunde se när hon kikade) en hel del på viktkurvan. Fast enligt tant BVC-sköterska så var det inte så farligt men han följde inte kurvan längre utan den hade planat ut en del. Men hon trodde att han skulle ta igen sig om han bara fortsatte att äta som han gjorde nu, då skulle det inte vara någon fara. Kerstin räknade ut att han på ett ungefär gått upp ca 100 g i veckan vilket kanske inte är så mycket egentligen..

De pratade om hur mycket han åt (mer än 2 dl mat till lunch) och hon sa att det absolut inte var någon fara att han glufsade i sig så mycket, ungen gillar mat. Kerstin frågade även om sin lilla matplan hon funderat ut och tant BVC-sköterska sa att den planen lät som en mycket bra plan. Dessutom så tog hon upp att det kanske var dags att börja med tandborstningen, men det hade ju Kerstin och Alexander redan gjort. Och han tycker det är skoj med tandborstar! De kunde även börja ha tandkräm på.
Att han framkallar ljudet som låter som om han hyperventilerar kom de fram till att det inte är någon fara eftersom Kerstin och Thomas märkt ett mönster i det hela. Alexander börjar "hyperventilera" när han blir glad, otålig eller ja..whatever. Men säger man till honom så slutar han och börjar skratta istället. Så det var ingen fara på taket där inte.
De pratade lite om att han är så lugn och harmonisk och hon sa att det är skönt att första barnet är så "lätt". Hon sa även att Alexander är som han är kan ha att göra med att Kerstin och Thomas i sig själva och sin föräldraroll är trygga, vilket underlättar för honom. Då blev Kerstin lite (otroligt mycket) stolt ..man kunde ju hoppas att det iaf hade en liten del att göra med det.

Så var det dags för sprutorna. Kerstin tittade bort i vanlig ordning och Alexander börjar gråta under själva sticket, 3 sekunder senare så var han lika glad igen. Samma sak med andra sprutan. Han blev nog mest chockad men kommer antagligen inte få lika stora men som sin mamma har när det kommer till sprutor. Skönt det.

Så bokade de en tid för nästa vecka då det är dags för läkarbesök så de kommer in i rätt fas igen.