emoen

..blir det o ringa imon...

Lillgrisens hosta har kommit tillbaka från sin semester och har laddat sina krafter ordentligt tydligen. Det är så synd om stackarn (inte hostan utan Alexander) för när han får en hostattack så låter det nästan som om han spyr galla och han får ingen luft så han sitter där högröd i ansiktet och med tårar i sina ögon.

Kan meddela att det inte är sådär jättetrevligt eller speciellt lugnande att se faktiskt.

Men han kan ju sova o sånt och äta som vanligt och är sig själv emellan varven så det är konstigt.

Trodde dessutom att vi skulle få besök imon, men nu ringde just mamma lilla och sa att det är vi som ska vara besök.
Uh
Allt blev bara..uh...och helt plötsligt blev inget alls som jag tänkt