LITE BUBBEL I MUNNEN
Igår så var det återigen babysim, nu är det inte många gånger kvar av denna kursen...
Thomas var inte med denna gången så det var bara jag o lillgrisen. Blev lite sena eftersom jag hade en del att göra innan vi skulle åka. Precis när vi packat in oss i bilen..VAD kommer jag då på?
Jo...inga blöjor med mig *sucka* Tittade ändå i väskan 2 gånger eftersom det kändes så tomt men tyckte att jag hade allt med mig.
Så det var bara att rusa upp o grabba tag i det man fick tag på och sen ut till bilen igen.
Eftersom en försening sällan kommer ensam så hade vi även problem när vi skulle in. Koden fungerade inte!
AAAHH..
Men jag var inte den enda som stog där utanför utan två andra par stog också där och var smått irriterade över detta...men vi kom in när ett annat par kom ut så det var ju lugnt ändå.
Ner o byta om snabbt som attan och tänka sig att vi hann! Fast jag får nog ajjabajja mig själv en hel del för min stress gick ut över Alexander som absolut inte ville vara med den första kvarten av simmet. Inget var roligt och under namnleken när vi skulle hoppa så blev det näst intill katastrof. En väääldigt ledsen kille, högröd i ansiktet, axlar upp, tårar som rann och STORTJUT. Inte bara en utan x antal gånger...
Men sen så blev han lite gladare, lagom tills det var färdigsimmat haha, så typiskt på nåt sätt.
Vi gjorde ändå 3 grunddyk och han var så duktig för nu när jag tog ner honom under vattnet så simmar han (sprattlar frenetiskt med sina ben) och när jag drog upp honom mot min axel så fortsatte han o sparka mot min mage. Så jag tror inte det framtida torpeddyket kommer bli några större problem direkt. Dessutom så sparkar han galant med benen nu när han ligger på mage och på rygg.
Min lilla framtida os-medaljör på 100 m crawl :D
Thomas var inte med denna gången så det var bara jag o lillgrisen. Blev lite sena eftersom jag hade en del att göra innan vi skulle åka. Precis när vi packat in oss i bilen..VAD kommer jag då på?
Jo...inga blöjor med mig *sucka* Tittade ändå i väskan 2 gånger eftersom det kändes så tomt men tyckte att jag hade allt med mig.
Så det var bara att rusa upp o grabba tag i det man fick tag på och sen ut till bilen igen.
Eftersom en försening sällan kommer ensam så hade vi även problem när vi skulle in. Koden fungerade inte!
AAAHH..
Men jag var inte den enda som stog där utanför utan två andra par stog också där och var smått irriterade över detta...men vi kom in när ett annat par kom ut så det var ju lugnt ändå.
Ner o byta om snabbt som attan och tänka sig att vi hann! Fast jag får nog ajjabajja mig själv en hel del för min stress gick ut över Alexander som absolut inte ville vara med den första kvarten av simmet. Inget var roligt och under namnleken när vi skulle hoppa så blev det näst intill katastrof. En väääldigt ledsen kille, högröd i ansiktet, axlar upp, tårar som rann och STORTJUT. Inte bara en utan x antal gånger...
Men sen så blev han lite gladare, lagom tills det var färdigsimmat haha, så typiskt på nåt sätt.
Vi gjorde ändå 3 grunddyk och han var så duktig för nu när jag tog ner honom under vattnet så simmar han (sprattlar frenetiskt med sina ben) och när jag drog upp honom mot min axel så fortsatte han o sparka mot min mage. Så jag tror inte det framtida torpeddyket kommer bli några större problem direkt. Dessutom så sparkar han galant med benen nu när han ligger på mage och på rygg.
Min lilla framtida os-medaljör på 100 m crawl :D
FÖRSTA SMAKISEN
I förrågår så kände vi oss redo för att ge oss på det här med smakportioner. Dagen till ära så hade jag handlat in lite grejer från Happyland för att göra måltiden lite roligare. Hade nämligen sett lite fina tallrikar från rätt start med motiv från gamla sagor. Mitt val föll på Hattstugan, så bedårande!
Hittade en haklapp till också eftersom jag fått för mig att det kunde bli ganska grisigt.
Så på eftermiddagen när det var middagsdags så satte vi lillgrisen vid bordet som vanligt, på med förklädet, fram med skeden och potatispurén.
Måste ändå säga att det gick ganska bra. Nu har jag ju aldrig gett smakisar till något annat barn förut. Men han verkade lite halvintresserad av det och är han vä fick det i munnen så såg han ganska förnärmad ut, sen chockad o sen dreglade han ut det. Men skam den som ger sig =)
Hittade en haklapp till också eftersom jag fått för mig att det kunde bli ganska grisigt.
Så på eftermiddagen när det var middagsdags så satte vi lillgrisen vid bordet som vanligt, på med förklädet, fram med skeden och potatispurén.
Måste ändå säga att det gick ganska bra. Nu har jag ju aldrig gett smakisar till något annat barn förut. Men han verkade lite halvintresserad av det och är han vä fick det i munnen så såg han ganska förnärmad ut, sen chockad o sen dreglade han ut det. Men skam den som ger sig =)
EN LÅNG EN
Idag så tänkte jag att jag skulle få Alexander att sova ut ordentligt på förmiddagen så vi kunde slippa dom här hattigamini tupplurarna som han har börjat med (sova en liten stund o sen vakna lika trött).
Eftersom jag ändå var tvungen att gå till affären så tog jag en som låg en timma härifrån så vi fick oss en ordentligt långpromenad!
Han sov större delen av vägen, även inne i affären (här blev jag ganska överraskad...) och sedan ungefär halva tiden som det tog att gå hem. Nu ligger han här på mage på täcket och övar på att vända sig. Fast så mycket vändningar vet jag inte om det blir. Han ligger o viftar med benen och vrider på huvudet, suger lite på tummen och verkar inte direkt så supernöjd..
Eftersom jag ändå var tvungen att gå till affären så tog jag en som låg en timma härifrån så vi fick oss en ordentligt långpromenad!
Han sov större delen av vägen, även inne i affären (här blev jag ganska överraskad...) och sedan ungefär halva tiden som det tog att gå hem. Nu ligger han här på mage på täcket och övar på att vända sig. Fast så mycket vändningar vet jag inte om det blir. Han ligger o viftar med benen och vrider på huvudet, suger lite på tummen och verkar inte direkt så supernöjd..
FÖRSTA DYKET!
I söndags när vi kom till simhallen så började jag fundera på om allt hade blivit inställt.
Så lite folk!
De som var i omklädningsrummet var de som redan hade simmat lektionen innaninnan och som höll på göra sig iordning. Men för lektionen som skulle börja, alltså den vi skulle vara med i, så var det bara jag där.
Först tänkte jag då att det blivit inställt, men då borde de ju mailat eller ringt o berättat detta och jag hade inte hört ett endaste pip. Denna tanke slog mig flera gånger.
Sen tänkte jag att det var sportlov kanske? Men det har inte gått ut nån information om detta heller och dessutom så var det ju lektioner och då verkade det ju lite konstigt att de skulle få simma men inte vi. Så den tanken slopades också.
Tillslut kom jag fram till att det kanske bara skulle vara jag o Alexander i vattnet, vilket skulle innebära mer tid för oss..
När klockan var 20 över (börjar halv) så kom det en mamma till, och en till, och nån mer tror jag. Då började jag andas ut lite och tänkte att det faktiskt skulle bli lektion ändå. Men det var inte många där inte. Av runt 10 stycken i vanliga fall så var hälften där.
Vi började som vanligt med att sjunga namnsången o göra rörelser till. Alexander ville sparka i vattnet, men det ville inte instruktören eftersom de 2 som var innan hade sparkat, så hon tyckte vi skulle hoppa. Så hon ändrade till hoppa istället för sparka. Alexander blev icke glad över detta tilltag eftersom han faktiskt ville sparka! Så han blev grinig.
Sen sjung vi bäbä vita *bubbel* och efter det så gjorde vi lite flytövningar i väntan på att hon skulle gå runt med hinken o göra hinktestet för att se om vi var redo för dyk! Hinktestet för er som missat detta är när man häller vatten över bebisens huvud för att se så de stänger ordentligt och inte andas in vattnet.
Första bebisen klarade det och gjorde det näst längsta dyket =)
Bebisen efter klarade inte hinktestet och fick vänta lite. (fick göra ett dyk senare på lektionen)
Alexander klarade hinktestet första gången, men inte andra, så därför skulle vi öva lite mer på detta innan han kunde dyka. Varje gång han fick vatten över huvudet så såg han lite förvånad ut. När instruktören kom tillbaka efter ett tag så sa jag att det hade gått ganska bra och därför tyckte hon att vi kunde testa med det absolut första grunddyket!
Då gör man så att jag håller mina händer under Alexander och klämmer hans armar mellan mina tummar och händer. Sedan tar jag ögonkontakt, säger "ååååå dyk" och då tar jag ner honom under vattnet, drar honom i lagom fart mot mig och lägger upp honom mot min axel.
Anledningen till varför man ska lägga barnet mot axeln och inte titta på dem direkt efter, är för att vissa föräldrar kan se ganska skärrade ut och då tror ju barnet att det var nåt farligt, vilket det inte är. Men det gick JÄTTEBRA för lillgrisen! Han var så duktig, såg väldigt chockad ut o lite trumpen..men ja.
Så efter en stund gjorde vi ett till dyk, men då blev det lite för mycket för honom och han började gråta. Så då fick pappa komma fram till kanten o leka lite med honom så han blev glad igen.
Det roligaste med allt detta är att Thomas nu börjar bli sugen på att komma ner i vattnet, och det ska jag säga er är inte dåligt, eftersom det värsta Thomas vet är bassänger.
Framsteg =)
Så lite folk!
De som var i omklädningsrummet var de som redan hade simmat lektionen innaninnan och som höll på göra sig iordning. Men för lektionen som skulle börja, alltså den vi skulle vara med i, så var det bara jag där.
Först tänkte jag då att det blivit inställt, men då borde de ju mailat eller ringt o berättat detta och jag hade inte hört ett endaste pip. Denna tanke slog mig flera gånger.
Sen tänkte jag att det var sportlov kanske? Men det har inte gått ut nån information om detta heller och dessutom så var det ju lektioner och då verkade det ju lite konstigt att de skulle få simma men inte vi. Så den tanken slopades också.
Tillslut kom jag fram till att det kanske bara skulle vara jag o Alexander i vattnet, vilket skulle innebära mer tid för oss..
När klockan var 20 över (börjar halv) så kom det en mamma till, och en till, och nån mer tror jag. Då började jag andas ut lite och tänkte att det faktiskt skulle bli lektion ändå. Men det var inte många där inte. Av runt 10 stycken i vanliga fall så var hälften där.
Vi började som vanligt med att sjunga namnsången o göra rörelser till. Alexander ville sparka i vattnet, men det ville inte instruktören eftersom de 2 som var innan hade sparkat, så hon tyckte vi skulle hoppa. Så hon ändrade till hoppa istället för sparka. Alexander blev icke glad över detta tilltag eftersom han faktiskt ville sparka! Så han blev grinig.
Sen sjung vi bäbä vita *bubbel* och efter det så gjorde vi lite flytövningar i väntan på att hon skulle gå runt med hinken o göra hinktestet för att se om vi var redo för dyk! Hinktestet för er som missat detta är när man häller vatten över bebisens huvud för att se så de stänger ordentligt och inte andas in vattnet.
Första bebisen klarade det och gjorde det näst längsta dyket =)
Bebisen efter klarade inte hinktestet och fick vänta lite. (fick göra ett dyk senare på lektionen)
Alexander klarade hinktestet första gången, men inte andra, så därför skulle vi öva lite mer på detta innan han kunde dyka. Varje gång han fick vatten över huvudet så såg han lite förvånad ut. När instruktören kom tillbaka efter ett tag så sa jag att det hade gått ganska bra och därför tyckte hon att vi kunde testa med det absolut första grunddyket!
Då gör man så att jag håller mina händer under Alexander och klämmer hans armar mellan mina tummar och händer. Sedan tar jag ögonkontakt, säger "ååååå dyk" och då tar jag ner honom under vattnet, drar honom i lagom fart mot mig och lägger upp honom mot min axel.
Anledningen till varför man ska lägga barnet mot axeln och inte titta på dem direkt efter, är för att vissa föräldrar kan se ganska skärrade ut och då tror ju barnet att det var nåt farligt, vilket det inte är. Men det gick JÄTTEBRA för lillgrisen! Han var så duktig, såg väldigt chockad ut o lite trumpen..men ja.
Så efter en stund gjorde vi ett till dyk, men då blev det lite för mycket för honom och han började gråta. Så då fick pappa komma fram till kanten o leka lite med honom så han blev glad igen.
Det roligaste med allt detta är att Thomas nu börjar bli sugen på att komma ner i vattnet, och det ska jag säga er är inte dåligt, eftersom det värsta Thomas vet är bassänger.
Framsteg =)
EN GRINIG LITEN SAK
Igår var det faktiskt näst intill hopplöst med lillgrisen här hemma. Vet inte om det kan bero på att det vart på tok för mycket de senaste dagarna eller om det beror på den lilla tanden (!) som är på väg upp.
I vilket fall som helst så kom min syster o hälsade på för vi skulle planera vår födelsedagsfest (icke att missa den 17e folket..då blir man hela 25 år!) som vi ska ha till helgen. Kommer bli riktigt mumsmums =)
När vi satt ner o skulle äta så skrämde han slag på henne genom att bara börja gallskrika. Eftersom detta tillhör hans ovanligheter så blev hon lite smått skärrad och undrade vad han gjorde.
Bytte blöjan, ammade och fick honom att somna tillslut, men bara i 40 minuter. Sen vaknade han och var på g igen. Glad en liten stund men sen började han bli grinig igen.
INGET jag gjorde fungerade. Gav honom mat..ne...sova? Ne...AAAHHH
Men som tur var så blev det bättre sen på kvällen. Jag var helt tokslut och vid 22 sussade jag gott...
I vilket fall som helst så kom min syster o hälsade på för vi skulle planera vår födelsedagsfest (icke att missa den 17e folket..då blir man hela 25 år!) som vi ska ha till helgen. Kommer bli riktigt mumsmums =)
När vi satt ner o skulle äta så skrämde han slag på henne genom att bara börja gallskrika. Eftersom detta tillhör hans ovanligheter så blev hon lite smått skärrad och undrade vad han gjorde.
Bytte blöjan, ammade och fick honom att somna tillslut, men bara i 40 minuter. Sen vaknade han och var på g igen. Glad en liten stund men sen började han bli grinig igen.
INGET jag gjorde fungerade. Gav honom mat..ne...sova? Ne...AAAHHH
Men som tur var så blev det bättre sen på kvällen. Jag var helt tokslut och vid 22 sussade jag gott...
MAT INFORMATION
Japp..så igår så var vi alltså på den här puréinformationen och det visades en väldigt intressant (?) och väldigt, vad ska man säga..väldigt förklarande film
"Ta fram en potatis.
Skala potatisen.
Är det grönt på den så skär bort det gröna, är det en liten potatis, släng den.
Dela potatisen i bitar.
Lägg bitarna i en kastrull med osaltat vatten
Koka potatisen i ca 15 minuter
Ta upp potatisen och mosa den"
Ja..det var lite underhållande. Kan ju inte direkt påstå att jag blev direkt klokare på det här med måltider men jag antar att tiden kommer utvisa hur det går med detta. Vi tänkte testa med lite potatispuré nu i helgen för att se hur det går...antagligen kommer det vara potatis överallt. Men jag lovar att lägga ut bild på det iaf =)
"Ta fram en potatis.
Skala potatisen.
Är det grönt på den så skär bort det gröna, är det en liten potatis, släng den.
Dela potatisen i bitar.
Lägg bitarna i en kastrull med osaltat vatten
Koka potatisen i ca 15 minuter
Ta upp potatisen och mosa den"
Ja..det var lite underhållande. Kan ju inte direkt påstå att jag blev direkt klokare på det här med måltider men jag antar att tiden kommer utvisa hur det går med detta. Vi tänkte testa med lite potatispuré nu i helgen för att se hur det går...antagligen kommer det vara potatis överallt. Men jag lovar att lägga ut bild på det iaf =)
EN OVÄNTAD VACCINATION
Igår så var vi o hälsade på tant sköterska på BVC för fyra-månaders-kontrollen. Dessutom så skulle vi på lite information om puré också eftersom det snart är dags att börja med sk smakisar.
Precis innan jag skulle promenera iväg med lillgrisen så känner jag hur det luktar bränt i hela köket. Så där äckligt bränt, som bränt damm som sticker i näsan. Inte dammet utan lukten.
Alla som känner mig vet att jag är livrädd för att saker ska börja brinna, inte vet jag varför men så är det. Så jag får full panik o springer runt o kollar sladdar o bakom elementet *damm* och under kyl o frys *borde dammsuga* men jag hittar ingenting. In o kollar tvättmaskinen men den är det inte heller några problem med.
Klockan tickar på och vi ska vara där om 25 minuter....
Går ut i hallen o fortsätter ta på oss och går in i köket igen, luktar fortfarande bränt. Ser dock ingen rök o brandlarmet har ju inte reagerat...konstigt. Fast på samma gång som det luktar bränt damm så luktar det som om någon glömt en cigarett i en överfull askkopp. Tänker givetvis på mina grannar. (många i det härhuset är riktiga storbolmare och lukten har en tendens att gärna hälsa på oss allt för ofta)
Klockan tickar och det är 20 minuter kvar..
Fortsätter i hallen och känner hur pulsen ökar. Ska jag våga gå iväg eller kommer att börja brinna? Tar en sista runda i köket och ser på klockan att vi ska vara där om 15 minuter. Inte en chans att vi hinner gå dit. Tänker att börjar det brinna så går brandlarmet och eftersom allt ändå verkade okej och jag inte kunde göra något så sprang jag med barnvagnen mot spårvagnen. Givetvis kom det en modell äldre *aaaaah* vilket, för er som inte vet detta, innebär att man måste LYFTA UPP vagnen *suck* men det var en snäll människa som hjälpte till med detta. Även när vi skulle av så var det en tjej som inte bara hjälpte mig ner med vagnen utan även en annan tjej med barnvagn.
TUSEN TACK!
Ser på klockan att det är 3 minuter kvar. Rusar som en galning.
Givetvis var hissarna trasiga men det fanns en tredje hiss som fungerade och en snäll farbror höll hissen så vi kunde komma in och komma upp till den våningen som vi skulle till.
Ut ur hissen, fort fast med vagnen och befriar den sovande ungen från overallen. Rusar in i väntrummet och hinner PRECIS! Tack o lov för att våran bvc-sköterska brukar vara några minuter sen hon också.
Vi börjar med att väga lillgubben och han har gått upp litegranna och väger nu 6480g (5800 g nånting sist) och han hade växt 2 cm så nu är han 64 cm lång =) Snuttegubben...
Som vanligt så börjar han flörta med sköterskan och hon kunde konstatera hon också att han kommer bli farlig i framtiden med tanke på hur han håller på nu. Jag har också insett detta och bävar inför alla tjejer som kommer busringa hem till oss....
Eftersom Thomas är halvgrek så kommer vi ju antagligen åka en del till Grekland i framtiden med Alexander med tanke på att de har ett hus där o så och därför hade hon funderat lite o kommit fram till att det kanske var bäst att han ändå fick en spruta mot Hepatit B (han skulle egentligen fått den förra gången men då visste hon inte riktigt). Så jag blev tagen litegranna på sängen med sprutan men jag lyckades behålla mitt lugn och Alexander verkade mest bli lite chockad men sen så satte han igång o skratta igen som den lille goingunge han är =)
Detta ledde ju till att jag inte kunde åka in till stan o fika med dom andra mammorna som jag hade tänk. Vaccinationen har ju en liten (?) biverkning som kan innebära en hel del gråt och feber. Så jag o lillgrisen tog oss en promenad hemåt istället.
Precis innan jag skulle promenera iväg med lillgrisen så känner jag hur det luktar bränt i hela köket. Så där äckligt bränt, som bränt damm som sticker i näsan. Inte dammet utan lukten.
Alla som känner mig vet att jag är livrädd för att saker ska börja brinna, inte vet jag varför men så är det. Så jag får full panik o springer runt o kollar sladdar o bakom elementet *damm* och under kyl o frys *borde dammsuga* men jag hittar ingenting. In o kollar tvättmaskinen men den är det inte heller några problem med.
Klockan tickar på och vi ska vara där om 25 minuter....
Går ut i hallen o fortsätter ta på oss och går in i köket igen, luktar fortfarande bränt. Ser dock ingen rök o brandlarmet har ju inte reagerat...konstigt. Fast på samma gång som det luktar bränt damm så luktar det som om någon glömt en cigarett i en överfull askkopp. Tänker givetvis på mina grannar. (många i det härhuset är riktiga storbolmare och lukten har en tendens att gärna hälsa på oss allt för ofta)
Klockan tickar och det är 20 minuter kvar..
Fortsätter i hallen och känner hur pulsen ökar. Ska jag våga gå iväg eller kommer att börja brinna? Tar en sista runda i köket och ser på klockan att vi ska vara där om 15 minuter. Inte en chans att vi hinner gå dit. Tänker att börjar det brinna så går brandlarmet och eftersom allt ändå verkade okej och jag inte kunde göra något så sprang jag med barnvagnen mot spårvagnen. Givetvis kom det en modell äldre *aaaaah* vilket, för er som inte vet detta, innebär att man måste LYFTA UPP vagnen *suck* men det var en snäll människa som hjälpte till med detta. Även när vi skulle av så var det en tjej som inte bara hjälpte mig ner med vagnen utan även en annan tjej med barnvagn.
TUSEN TACK!
Ser på klockan att det är 3 minuter kvar. Rusar som en galning.
Givetvis var hissarna trasiga men det fanns en tredje hiss som fungerade och en snäll farbror höll hissen så vi kunde komma in och komma upp till den våningen som vi skulle till.
Ut ur hissen, fort fast med vagnen och befriar den sovande ungen från overallen. Rusar in i väntrummet och hinner PRECIS! Tack o lov för att våran bvc-sköterska brukar vara några minuter sen hon också.
Vi börjar med att väga lillgubben och han har gått upp litegranna och väger nu 6480g (5800 g nånting sist) och han hade växt 2 cm så nu är han 64 cm lång =) Snuttegubben...
Som vanligt så börjar han flörta med sköterskan och hon kunde konstatera hon också att han kommer bli farlig i framtiden med tanke på hur han håller på nu. Jag har också insett detta och bävar inför alla tjejer som kommer busringa hem till oss....
Eftersom Thomas är halvgrek så kommer vi ju antagligen åka en del till Grekland i framtiden med Alexander med tanke på att de har ett hus där o så och därför hade hon funderat lite o kommit fram till att det kanske var bäst att han ändå fick en spruta mot Hepatit B (han skulle egentligen fått den förra gången men då visste hon inte riktigt). Så jag blev tagen litegranna på sängen med sprutan men jag lyckades behålla mitt lugn och Alexander verkade mest bli lite chockad men sen så satte han igång o skratta igen som den lille goingunge han är =)
Detta ledde ju till att jag inte kunde åka in till stan o fika med dom andra mammorna som jag hade tänk. Vaccinationen har ju en liten (?) biverkning som kan innebära en hel del gråt och feber. Så jag o lillgrisen tog oss en promenad hemåt istället.
