LOVE IS IN THE AIR?
Som jag skrev i tidigare inlägg så börjar vi misstänka att det kanske är nåt mellan Alexander och Alva ändå, och jag nämnde även att det fanns film...så här kommer den =)
Den skrattande bebisen
Det här är min son i ett nötskal...(glöm inte ljudet )
Doptavla
ETT BVC-BESÖK
Igår var det dags för lillgrisen Alexander att hälsa på tant BVC-sköterska igen. 2 månader hade gått sedan förra besöket och anledningen till detta var att han fick sin hepatit B spruta en månad senare samt att han vart sjuk och att farbror doktorn då tyckte att 5-månaders vaccinationerna skule skjutas på ytterligare några veckor.
Så där var dom, Alexander och Kerstin, 2 dagar innan Alexanders 6 månaders dag (hoa vad tiden går fort!)
Det började som vanligt med en vikt och sedan en längd och sist så var det dags att mäta huvudomfånget. Sen på med paltorna på lillgrisen och in till rummet där tant BVC-sköterskan satt.
Hon kunde konstatera att huvudomfånget fortfarande ligger perfekt på skalan, även längden var bra för han följede sin kurva, däremot så kunde hon se att han hade haft en infektion eftersom han stannat av (vad Kerstin kunde se när hon kikade) en hel del på viktkurvan. Fast enligt tant BVC-sköterska så var det inte så farligt men han följde inte kurvan längre utan den hade planat ut en del. Men hon trodde att han skulle ta igen sig om han bara fortsatte att äta som han gjorde nu, då skulle det inte vara någon fara. Kerstin räknade ut att han på ett ungefär gått upp ca 100 g i veckan vilket kanske inte är så mycket egentligen..
De pratade om hur mycket han åt (mer än 2 dl mat till lunch) och hon sa att det absolut inte var någon fara att han glufsade i sig så mycket, ungen gillar mat. Kerstin frågade även om sin lilla matplan hon funderat ut och tant BVC-sköterska sa att den planen lät som en mycket bra plan. Dessutom så tog hon upp att det kanske var dags att börja med tandborstningen, men det hade ju Kerstin och Alexander redan gjort. Och han tycker det är skoj med tandborstar! De kunde även börja ha tandkräm på.
Att han framkallar ljudet som låter som om han hyperventilerar kom de fram till att det inte är någon fara eftersom Kerstin och Thomas märkt ett mönster i det hela. Alexander börjar "hyperventilera" när han blir glad, otålig eller ja..whatever. Men säger man till honom så slutar han och börjar skratta istället. Så det var ingen fara på taket där inte.
De pratade lite om att han är så lugn och harmonisk och hon sa att det är skönt att första barnet är så "lätt". Hon sa även att Alexander är som han är kan ha att göra med att Kerstin och Thomas i sig själva och sin föräldraroll är trygga, vilket underlättar för honom. Då blev Kerstin lite (otroligt mycket) stolt ..man kunde ju hoppas att det iaf hade en liten del att göra med det.
Så var det dags för sprutorna. Kerstin tittade bort i vanlig ordning och Alexander börjar gråta under själva sticket, 3 sekunder senare så var han lika glad igen. Samma sak med andra sprutan. Han blev nog mest chockad men kommer antagligen inte få lika stora men som sin mamma har när det kommer till sprutor. Skönt det.
Så bokade de en tid för nästa vecka då det är dags för läkarbesök så de kommer in i rätt fas igen.
Så där var dom, Alexander och Kerstin, 2 dagar innan Alexanders 6 månaders dag (hoa vad tiden går fort!)
Det började som vanligt med en vikt och sedan en längd och sist så var det dags att mäta huvudomfånget. Sen på med paltorna på lillgrisen och in till rummet där tant BVC-sköterskan satt.
Hon kunde konstatera att huvudomfånget fortfarande ligger perfekt på skalan, även längden var bra för han följede sin kurva, däremot så kunde hon se att han hade haft en infektion eftersom han stannat av (vad Kerstin kunde se när hon kikade) en hel del på viktkurvan. Fast enligt tant BVC-sköterska så var det inte så farligt men han följde inte kurvan längre utan den hade planat ut en del. Men hon trodde att han skulle ta igen sig om han bara fortsatte att äta som han gjorde nu, då skulle det inte vara någon fara. Kerstin räknade ut att han på ett ungefär gått upp ca 100 g i veckan vilket kanske inte är så mycket egentligen..
De pratade om hur mycket han åt (mer än 2 dl mat till lunch) och hon sa att det absolut inte var någon fara att han glufsade i sig så mycket, ungen gillar mat. Kerstin frågade även om sin lilla matplan hon funderat ut och tant BVC-sköterska sa att den planen lät som en mycket bra plan. Dessutom så tog hon upp att det kanske var dags att börja med tandborstningen, men det hade ju Kerstin och Alexander redan gjort. Och han tycker det är skoj med tandborstar! De kunde även börja ha tandkräm på.
Att han framkallar ljudet som låter som om han hyperventilerar kom de fram till att det inte är någon fara eftersom Kerstin och Thomas märkt ett mönster i det hela. Alexander börjar "hyperventilera" när han blir glad, otålig eller ja..whatever. Men säger man till honom så slutar han och börjar skratta istället. Så det var ingen fara på taket där inte.
De pratade lite om att han är så lugn och harmonisk och hon sa att det är skönt att första barnet är så "lätt". Hon sa även att Alexander är som han är kan ha att göra med att Kerstin och Thomas i sig själva och sin föräldraroll är trygga, vilket underlättar för honom. Då blev Kerstin lite (otroligt mycket) stolt ..man kunde ju hoppas att det iaf hade en liten del att göra med det.
Så var det dags för sprutorna. Kerstin tittade bort i vanlig ordning och Alexander börjar gråta under själva sticket, 3 sekunder senare så var han lika glad igen. Samma sak med andra sprutan. Han blev nog mest chockad men kommer antagligen inte få lika stora men som sin mamma har när det kommer till sprutor. Skönt det.
Så bokade de en tid för nästa vecka då det är dags för läkarbesök så de kommer in i rätt fas igen.
EN DAG HOS MORMOR & MORFAR
I söndags så fick familjen Thomas för sig att de skulle åka ut på landet och hälsa på mormor och morfar (Alexanders) med en baktanke att Thomas skulle tvätta familjens bil.
Sagt och gjort, familjen packade in sig och brummade iväg mot nya landskap.
Väl framme så började Thomas med bilen ganska omgående medan Kerstin, mormor Ingela och Alexander satte sig för ett parti Skip-Bo. För er som inte vet så är detta spel fruktansvärt beroendeframkallande..så 3½ timmar senare satt de fortfarande och spelade. Alexander fick såklart vara med trots att det gick sådär för honom, man kan väl säga att Skip-Bo än så länge inte är hans starka sida.
Förutom x antal partier av detta spel så skvallrade Kerstin för sin syster om deras fars matvanor, Alexander lyckades tillslut somna efter mycket om och men och glufsade snabbt i sig gröten senare när han vaknade.
Morfar lekte tittut genom dörren och Alexander ansåg att detta var hysteriskt roligt. Fast på nåt sätt så är ALLT morfar gör hysteriskt roligt. Det räcker oftast att Alex tittar på honom så börjar han skratta. Antingen så är morfar helt enkelt väldigt rolig eller så är ungen bara väldigt lättroad.
Sagt och gjort, familjen packade in sig och brummade iväg mot nya landskap.
Väl framme så började Thomas med bilen ganska omgående medan Kerstin, mormor Ingela och Alexander satte sig för ett parti Skip-Bo. För er som inte vet så är detta spel fruktansvärt beroendeframkallande..så 3½ timmar senare satt de fortfarande och spelade. Alexander fick såklart vara med trots att det gick sådär för honom, man kan väl säga att Skip-Bo än så länge inte är hans starka sida.
Förutom x antal partier av detta spel så skvallrade Kerstin för sin syster om deras fars matvanor, Alexander lyckades tillslut somna efter mycket om och men och glufsade snabbt i sig gröten senare när han vaknade.
Morfar lekte tittut genom dörren och Alexander ansåg att detta var hysteriskt roligt. Fast på nåt sätt så är ALLT morfar gör hysteriskt roligt. Det räcker oftast att Alex tittar på honom så börjar han skratta. Antingen så är morfar helt enkelt väldigt rolig eller så är ungen bara väldigt lättroad.
EN SNURRANDE BEBIS
Inatt nån gång då Thomas gick och la sig så vaknade Kerstin till. Något kändes annorlunda.
Hon tittade således till lillgrisen och såg att han hade roterat ett halv varv och låg åt kortändan kortändan(om ni förstår vad jag menar red anm.). För att göra saken ännu konstigare så låg han på sidan (ligger ju alltid på rygg annars). Så det var bara att placera tillbaka ungen.
Efter några timmar så vaknar hon igen av att hon hör "duns".
Vad sjutton nu då?
Bara att titta till lillgrisen igen för att upptäcka att han återigen roterat men nu ligger och sparkar med fötterna mot spjälorna i sömnen. Återigen ligger han på sidan, men denna gång på andra sidan
Dags att skaffa spjälsängsskydd som går hela vägen upp...
Hon tittade således till lillgrisen och såg att han hade roterat ett halv varv och låg åt kortändan kortändan(om ni förstår vad jag menar red anm.). För att göra saken ännu konstigare så låg han på sidan (ligger ju alltid på rygg annars). Så det var bara att placera tillbaka ungen.
Efter några timmar så vaknar hon igen av att hon hör "duns".
Vad sjutton nu då?
Bara att titta till lillgrisen igen för att upptäcka att han återigen roterat men nu ligger och sparkar med fötterna mot spjälorna i sömnen. Återigen ligger han på sidan, men denna gång på andra sidan
Dags att skaffa spjälsängsskydd som går hela vägen upp...
VAD ÄR DETTA??!
Hm...har vart inne på bloggkoll o läst alla mina bloggar jag följer nu..(massa mammabloggar) och precis ALLA skriver att de haft en dålig natt. Barnen har sovit dåligt av en eller annan anledning.
Det värsta är att i den här familjen är vi inget undantag. Alexander har vart tokkonstig inatt. Vaknade av att han låg och snurrade runt i sängen samtidigt som han sov, sparkade av sig täcket, slog med fötterna i spjälorna, höll på med händerna. TIllslut fick jag gå upp och hämta Ragnar för att se om det funkade, men han fortsatte att sparka av sig täcket och snurra nåt halvt varv.
Då jag tillslut lyckades somna så sträcker sig Thomas över mig och säger "vad orolig han är"..åååh..jo...då vaknade jag igen.
Men efter 30-45 minuter nånting så lugnade sig lillgrisen igen, efter att jag x antal gånger lagt honom till rätta (vågade inte lägga på täcket en gång till med risk för att han skulle vakna)
Stackarn är helt slut nu och har sovit i 2 timmar, vi får hoppas att han sover bättre inatt
Det värsta är att i den här familjen är vi inget undantag. Alexander har vart tokkonstig inatt. Vaknade av att han låg och snurrade runt i sängen samtidigt som han sov, sparkade av sig täcket, slog med fötterna i spjälorna, höll på med händerna. TIllslut fick jag gå upp och hämta Ragnar för att se om det funkade, men han fortsatte att sparka av sig täcket och snurra nåt halvt varv.
Då jag tillslut lyckades somna så sträcker sig Thomas över mig och säger "vad orolig han är"..åååh..jo...då vaknade jag igen.
Men efter 30-45 minuter nånting så lugnade sig lillgrisen igen, efter att jag x antal gånger lagt honom till rätta (vågade inte lägga på täcket en gång till med risk för att han skulle vakna)
Stackarn är helt slut nu och har sovit i 2 timmar, vi får hoppas att han sover bättre inatt
KALAS!!
(fortsättning på Dopet)
Efter dopet så åkte hela sällskapet hem till mormor Ingela och morfar Kjell där kalaset skulle hållas. Alexander var toktrött och somnade i bilen så Kerstin tänkte att hon skulle lägga honom när de kom fram. Tyvärr så höll inte Alexander med om att det kanske vore lämpligt att fortsätta sova, utan vaknade helt enkelt och ville vara uppe en stund.
Under tiden som Kerstin hade haft hand om Alexander så hade välkomstdrinkarna skålat. Det blev päroncider med frysta jordgubbar i (fungerar utmärkt som isbitar) och till detta serverades lite snacks a´la salta pinnar, jordnötter och godis. Nu var det ju inte så många som var på dopet eftersom Kerstin och Thomas ville hålla det litet, så där var mormor och morfar, farmor och farfar, moster madde med sambo, farbror jojje med sambo och de 2 småkusinerna Isabella och Julia, fastmor 2.0 med man, samt gammelkusin x2.
Alexander kom ut från sitt rum och många ville ju ha honom vilket gjorde att Kerstin helt sonika tappade bort sitt barn. Hon hade förståelse för att folk gärna ville hålla honom, men får lätt panik när människor bara kommer och tar honom ur famnen på henne, något hon inte gillar om.
Så blev det dags att servera maten; fläskfilégryta med fransk senap, ris och kålsallad. Är det något Thomas verkligen kan så är det att laga mat och ojojoj vad gott det var! Alla åt som små galningar tills de knappt kunde stå på benen längre vilket var bra eftersom det var meningen. Något annat som också var bra var att Kerstin ÄNTLIGEN hade fått Alexander att somna. Alla tyckte även att servetterna var fina (då blev Kerstin glad eftersom hon hade suttit i flera timmar o vikt dem)
Efter maten så blev det lite mingel och avdukning och en Alexander som vaknade. Så han fick också mingla runt en sväng innan det var dags för gröten. Eftersom han är så liten så fick han ingen tårta utan fick helt enkelt nöja sig med gröt. Kerstin och Thomas tror nämligen benhårt på det här att inte ge honom något förräns han själv frågar efter det, och absolut inget sånt innan ett års dagen då Kerstins sagt att han möjligen kan få smaka på sin egen tårta..litegrann..
Så dukades det upp för kaffe och tårta! Kerstins kompis Therése hade gjort tårtorna och det var lite komiskt att hon var orolig för att ingen skulle gilla dem när Kerstin hela tiden sagt att hon gör superdupergoda tårtor! Det var en chokladtårta; innehåll vaniljlager och lemoncurl med geishafluff och riven choklad. Alla älskade fluffet =) Sen var det även en gräddtårta med jordgubbar som var så tokgod den också! Alla fullkomligen älskade dem och undrade om hon hade detta som yrke, och blev imponerade när jag sa att hon bara gjorde det för skojs skull.
Så hade stunden kommit för presentöppningen. Alexander fick jättemånga fina presenter som hans mamma och pappa älskade =) Han kanske inte uppskattade dem lika mycket men det kommer han göra. Något han däremot antaligen inte kommer tycka om i framtiden är moster Madde och Eric.
Anledningen?
Jo..Alexander fick ett trätåg med massa vagnar bakom. Varje födelsedag så tänder man ett ljus på varje vagn och på sista vagnen så sätter man hur många år han fyller. Kerstin kommer nämligen fira honom med detta tåg tills hon inte längre finns, vilket kanske blir lite jobbigt för honom i tonåren (pinsamt morsan) eller när han blir äldre (mamma, jag är 40, det räcker nu). Inte för att Kerstin kommer bry sig..
Efter dagen så var lillgrisen jääättetrött eftersom han inte ville sova något under eftermiddagen. Istället hade han hittat mormors vaggvisekanin om var supergod att dregla på..
DOPET-KYRKAN
När Kerstin, Alexander och Moster Madde kom in i sakristian så träffade de på det andra paret som också skulle döpa sitt barn. Och Kerstin tyckte hon kände igen henne såväl..och sekunderna senare..
"- Men det är ju du!"
Japp..Kerstinsgamla chef som hon hade en sommar :D Tänk vad världen kan vara liten ibland (visade sig även senare att hennes kompis var en kund till Kerstins syster, så världen blev ÄNNU mindre)
Väl där inne så blev det ombyte på barnen och samtal med prästen. Dessutom så anslöt farbror Jojje till gruppen och alla var samlade för att stega in i kyrkan.
Väl inne så hade familjerna varsin sida, och i bänken längst fram slog sig hela sällskapet ner, sällskapet som alltså skulle fram lite senare.
Så började dopet. Prästen pratade lite och kyrkklockorna började ringa. Sara (Kerstins gamla chef) läste ett stycke som handlade om våra barn och hur det hör ihop med dopet och såna saker. Sedan var det dags för första psalmen, det var den som Kerstin och Thomas hade valt; "Du vet väl om att du är värdefull"
Kerstin kände hur ögonen började tåras och det berodde både på att det helt plötsligt blev en sån stämning där inne men även för att sist de hade vart i den kyrkan så hade det var på Kerstins mormors begravning, vilket gjorde att alla minnen sköljde över.
Efter psalmen var det dags att stiga fram och prästen pratade lite och sedan blev det handpåläggning och bön för Alexander. Efter det så hälldes vattnet upp och prästen doppade ena ärmen i (såg lite komiskt ut när han fick vrida ur den =) Så frågade han Kerstin och Thomas om de ville att Alexander skulle döpas in i den kristna tron, inte direkt ett läge man säger nej i...så dom sa ja. Så gick han fram med Alexander till dopfunten (samma dopfunt som Kerstin också hade när hon döptes) och så döptes han. Och det gick hur smidigt som helst, inga tårar där inte eftersom Alexander var fullt upptagen med att försöka komma åt och plaska med händerna i vattnet..busungen =)
Så tändes ljuset och de fick dopbeviset samtidigt som farbror Jojje och moster Madde fick sina eftersom de blev Alexanders faddrar. Sedan gick alla och satte sig igen och en till psalm sjung, en som prästen hade valt ut.
Så läste Sara en dikt som var så otroligt vacker så Kerstin kände hur ögonen började tåras igen, speciellt när det var meningar som att tre hjärtan och tre själar för alltid kommer vara sammanbudna och såna saker. Det var då hon insåg vilket band de tre alltid kommer dela mellan sig, de kommer dela sina hjärtan och sina själar.
Sista psalmen, den hade det andra paret valt ut och det var inte ett sånt traditionellt dop vilket prästen tyckte var lite skoj.
Efter dopet så stog Kerstin och Thomas och pratade med prästen som berättade att han skulle ha en konsert efter med bröllopsmusik för brudpar. Detta var tydligen något de hade varje år ifall Kerstin och Thomas skulle vara intresserade (han hintade en hel del om giftermål..) Dessutom så utsåg han Kållereds kyrka till deras familjekyrka (eftersom Kerstins mamma, moster, hon själv och hennes syster är döpta där samt mormoderns begravning) och sig själv till familjepräst eftersom han vigt Kerstins moster och hennes fd samt att han höll i mormoderns begravning och nu då Alexanders dop.
"- Men det är ju du!"
Japp..Kerstinsgamla chef som hon hade en sommar :D Tänk vad världen kan vara liten ibland (visade sig även senare att hennes kompis var en kund till Kerstins syster, så världen blev ÄNNU mindre)
Väl där inne så blev det ombyte på barnen och samtal med prästen. Dessutom så anslöt farbror Jojje till gruppen och alla var samlade för att stega in i kyrkan.
Väl inne så hade familjerna varsin sida, och i bänken längst fram slog sig hela sällskapet ner, sällskapet som alltså skulle fram lite senare.
Så började dopet. Prästen pratade lite och kyrkklockorna började ringa. Sara (Kerstins gamla chef) läste ett stycke som handlade om våra barn och hur det hör ihop med dopet och såna saker. Sedan var det dags för första psalmen, det var den som Kerstin och Thomas hade valt; "Du vet väl om att du är värdefull"
Kerstin kände hur ögonen började tåras och det berodde både på att det helt plötsligt blev en sån stämning där inne men även för att sist de hade vart i den kyrkan så hade det var på Kerstins mormors begravning, vilket gjorde att alla minnen sköljde över.
Efter psalmen var det dags att stiga fram och prästen pratade lite och sedan blev det handpåläggning och bön för Alexander. Efter det så hälldes vattnet upp och prästen doppade ena ärmen i (såg lite komiskt ut när han fick vrida ur den =) Så frågade han Kerstin och Thomas om de ville att Alexander skulle döpas in i den kristna tron, inte direkt ett läge man säger nej i...så dom sa ja. Så gick han fram med Alexander till dopfunten (samma dopfunt som Kerstin också hade när hon döptes) och så döptes han. Och det gick hur smidigt som helst, inga tårar där inte eftersom Alexander var fullt upptagen med att försöka komma åt och plaska med händerna i vattnet..busungen =)
Så tändes ljuset och de fick dopbeviset samtidigt som farbror Jojje och moster Madde fick sina eftersom de blev Alexanders faddrar. Sedan gick alla och satte sig igen och en till psalm sjung, en som prästen hade valt ut.
Så läste Sara en dikt som var så otroligt vacker så Kerstin kände hur ögonen började tåras igen, speciellt när det var meningar som att tre hjärtan och tre själar för alltid kommer vara sammanbudna och såna saker. Det var då hon insåg vilket band de tre alltid kommer dela mellan sig, de kommer dela sina hjärtan och sina själar.
Sista psalmen, den hade det andra paret valt ut och det var inte ett sånt traditionellt dop vilket prästen tyckte var lite skoj.
Efter dopet så stog Kerstin och Thomas och pratade med prästen som berättade att han skulle ha en konsert efter med bröllopsmusik för brudpar. Detta var tydligen något de hade varje år ifall Kerstin och Thomas skulle vara intresserade (han hintade en hel del om giftermål..) Dessutom så utsåg han Kållereds kyrka till deras familjekyrka (eftersom Kerstins mamma, moster, hon själv och hennes syster är döpta där samt mormoderns begravning) och sig själv till familjepräst eftersom han vigt Kerstins moster och hennes fd samt att han höll i mormoderns begravning och nu då Alexanders dop.
DOPET-FÖRBEREDELSERNA
Igår så hade äntligen dagen för Alexanders dop anlänt!
Kerstin hade egentligen tänkt att gå upp klockan 7 för att börja göra sig iordning, men vaknade ungfär en timma tidigare (vilket var en faslig tur med tanke på hur mycket det var att göra). Alexander vaknade till men Kerstin kände att hon var tvungen att göra sig iordning först och sen kunde hon fixa till lillgrisen.
In i duschen en stund och sedan när hon kom tillbaka så hade Alexander somnat om igen, så hon kunde fortsätta göra sig iordning.
Efter nån timma så vaknade Thomas och börajde göra sig iordning han också, och strax därefter vaknade Alexander.
Så kunde hysterin börja!
För er som inte vet så behöver man som sagt en hel del med sig när man ska iväg med små barn. Det är blöjor, tvättlappar, extrakläder, mat, matkläder, sked, gröt, leksaker, dopkostym etc etc och skötväska till det. Så bara till honom så gick det en stor papperskasse + en skötväska med en massa saker i. Förutom detta så var det även andra saker som skulle med som tex ballonger, servetter, kameror, mat (2 stora grytor), ris, kläder till Kerstin och Thomas och annat smått och gott. Detta resulterade i 3 papperskassar. Dessutom skulle lillgrisens antilopstol från IKEA med och för att uttrycka sig lite lätt så kan man säga att bilen blev full lastad.
35 minuter efter beräknad åka-i-väg-tid så kom familjen iväg och bort till Therése för att hämta de underbart goda doptårtorna. De fick hedersplatsen i framsätet och Kerstin hispade till sig inte bara en, två eller tre gånger utan fler gånger vid varje sväng eller inbromsning då hon såg hur tårtorna började glida illavarslande åt ett eller ett annat håll.
Men tillslut så anlände de till Kerstin föräldrar; mormor Ingela och morfar Kjell där dopkalaset senare skulle hållas.
Mormor och morfar hade vart snälla och dukat upp långbordet som hade blivit uppsatt inne i vardagsrummet.
Väl framme så var det till att värma lite mat till lillgrisen (köttfärsröra med morot/palsternacka och potatis). Lagom tills goingen hade fått i sig allt kom Kerstin på att det kanske inte var så smart att trycka i ungen morot med tanke på vilken färg spyorna skulle anta senare. Men men..gjort vart gjort!
Sen blev det lite småstressigt med allt som de skulle ha med sig till kyrkan men iväg kom dem iaf! Och de anlände tom till kyrkan i tid och sedan var det bara att vandra bort mot sakristian för att börja med förberedelserna inför kyrkodopet!
Kerstin hade egentligen tänkt att gå upp klockan 7 för att börja göra sig iordning, men vaknade ungfär en timma tidigare (vilket var en faslig tur med tanke på hur mycket det var att göra). Alexander vaknade till men Kerstin kände att hon var tvungen att göra sig iordning först och sen kunde hon fixa till lillgrisen.
In i duschen en stund och sedan när hon kom tillbaka så hade Alexander somnat om igen, så hon kunde fortsätta göra sig iordning.
Efter nån timma så vaknade Thomas och börajde göra sig iordning han också, och strax därefter vaknade Alexander.
Så kunde hysterin börja!
För er som inte vet så behöver man som sagt en hel del med sig när man ska iväg med små barn. Det är blöjor, tvättlappar, extrakläder, mat, matkläder, sked, gröt, leksaker, dopkostym etc etc och skötväska till det. Så bara till honom så gick det en stor papperskasse + en skötväska med en massa saker i. Förutom detta så var det även andra saker som skulle med som tex ballonger, servetter, kameror, mat (2 stora grytor), ris, kläder till Kerstin och Thomas och annat smått och gott. Detta resulterade i 3 papperskassar. Dessutom skulle lillgrisens antilopstol från IKEA med och för att uttrycka sig lite lätt så kan man säga att bilen blev full lastad.
35 minuter efter beräknad åka-i-väg-tid så kom familjen iväg och bort till Therése för att hämta de underbart goda doptårtorna. De fick hedersplatsen i framsätet och Kerstin hispade till sig inte bara en, två eller tre gånger utan fler gånger vid varje sväng eller inbromsning då hon såg hur tårtorna började glida illavarslande åt ett eller ett annat håll.
Men tillslut så anlände de till Kerstin föräldrar; mormor Ingela och morfar Kjell där dopkalaset senare skulle hållas.
Mormor och morfar hade vart snälla och dukat upp långbordet som hade blivit uppsatt inne i vardagsrummet.
Väl framme så var det till att värma lite mat till lillgrisen (köttfärsröra med morot/palsternacka och potatis). Lagom tills goingen hade fått i sig allt kom Kerstin på att det kanske inte var så smart att trycka i ungen morot med tanke på vilken färg spyorna skulle anta senare. Men men..gjort vart gjort!
Sen blev det lite småstressigt med allt som de skulle ha med sig till kyrkan men iväg kom dem iaf! Och de anlände tom till kyrkan i tid och sedan var det bara att vandra bort mot sakristian för att börja med förberedelserna inför kyrkodopet!
ETT SAMTAL TILL..
AQUABARN bidde det idag.
Anledningen?
Jo..första lektionen missades ju eftersom Alexander hostar så fasligt. Därför ringde Kerstin och satt de kommer missa ytterligare en lektion (vill ju änna inte bli bortplockad) men det var lugnt, det går att ta igen.
Skönt det..
Dessutom så passade hon på fråga om Krabbanmärket också som de inte fick sista lektionen på Krabban. Men den kommer skickas hem *stooort jubel* Alla vet ju som sagt vilken liten märkesnörd Alexanders mamma kan vara..
I övrigt så har dagen flutit på som vanligt. Lillgrisen ligger o sussar så gott i sin vagn efter att ha intagit en måltid beståendes av 0,5 dl potatispuré och 0,5 dl morotspuré. Mm..smaskens..eller ja..det kan väl diskuteras. Han verkade inte ha något emot det iaf..
Anledningen?
Jo..första lektionen missades ju eftersom Alexander hostar så fasligt. Därför ringde Kerstin och satt de kommer missa ytterligare en lektion (vill ju änna inte bli bortplockad) men det var lugnt, det går att ta igen.
Skönt det..
Dessutom så passade hon på fråga om Krabbanmärket också som de inte fick sista lektionen på Krabban. Men den kommer skickas hem *stooort jubel* Alla vet ju som sagt vilken liten märkesnörd Alexanders mamma kan vara..
I övrigt så har dagen flutit på som vanligt. Lillgrisen ligger o sussar så gott i sin vagn efter att ha intagit en måltid beståendes av 0,5 dl potatispuré och 0,5 dl morotspuré. Mm..smaskens..eller ja..det kan väl diskuteras. Han verkade inte ha något emot det iaf..
BESÖKET HOS DOKTORN
Idag var det dags för återbesök hos doktorn för att se om det var kikhosta eller inte som lillgrisen åkt på.
Kerstin var duktig och sparade på miljön genom att promenera bort istället för att ta bilen. Iofs så hade det sin lilla förklaring då Kerstin blev klar med allt mycket tidigare än hon hade tänkt och därför kunde gå mycket tidigare också. Så fick de ju lite luft på samma gång (om vi då bortser från alla avgaser på vägen)
Väl hos doktorn så kom han fram till att provsvaren var negativa!! Varken kikhosta eller det där andra som börjar på my nånting. Däremot så KAN det utveckla sig till ett RS-virus, men som sagt..bara kanske. Ett RS virus är inget som är farligt för barn över ett år och vuxna. Däremot så kan det bli väldigt allvarligt för små barn och för Alexanders del så kan det innebära några mycket jobbiga veckor framöver...om det nu då skulle utveckla sig. Men Kerstin tror inte att det kommer utvecklas...
Eftersom hon ville veta när de kunde träffa de andra bebisarna igen så frågade hon doktorn och han tyckte att de kunde vänta en vecka eller så. Men han smittar antagligen inte eftersom han redan hostat några dagar, men Kerstin ville gärna vara på den säkra sidan för att inte smitta ner de andra små bebisarna.
På vägen hem så gick de förbi spelbutiken för att hämta kostymen som hade anlänt. Kerstin såg en polisbil som svängde in på samma gata som spelbutiken när de var på väg.
Typiskt, tänkte hon, men är det rån så får dom tamejsjutton vänta för jag SKA hämta kostymen!
Alla som känner Kerstin vet hur envis hon kan vara och skulle antagligen gått in i vilket fall för att hämta kostymen.
Bråka ALDRIG med en kvinna som bestämt sig för något..eller väntat ett bra tag på kläder..eller ja..bråka aldrig med en kvinna överhuvudtaget, för ditt eget bästa.
Men det var inget rån eller så, så därför kunde kostymen hämtas.
Väl hemma så provades den på Alexander och den satt som handen i handsken! T o m lite för stor. Ännu ett moment som fick Kerstin att pusta ut och lillgrisen var såååå fin i kostymen!
Så summa summarum så blev det ju ganska bra ändå
Kerstin var duktig och sparade på miljön genom att promenera bort istället för att ta bilen. Iofs så hade det sin lilla förklaring då Kerstin blev klar med allt mycket tidigare än hon hade tänkt och därför kunde gå mycket tidigare också. Så fick de ju lite luft på samma gång (om vi då bortser från alla avgaser på vägen)
Väl hos doktorn så kom han fram till att provsvaren var negativa!! Varken kikhosta eller det där andra som börjar på my nånting. Däremot så KAN det utveckla sig till ett RS-virus, men som sagt..bara kanske. Ett RS virus är inget som är farligt för barn över ett år och vuxna. Däremot så kan det bli väldigt allvarligt för små barn och för Alexanders del så kan det innebära några mycket jobbiga veckor framöver...om det nu då skulle utveckla sig. Men Kerstin tror inte att det kommer utvecklas...
Eftersom hon ville veta när de kunde träffa de andra bebisarna igen så frågade hon doktorn och han tyckte att de kunde vänta en vecka eller så. Men han smittar antagligen inte eftersom han redan hostat några dagar, men Kerstin ville gärna vara på den säkra sidan för att inte smitta ner de andra små bebisarna.
På vägen hem så gick de förbi spelbutiken för att hämta kostymen som hade anlänt. Kerstin såg en polisbil som svängde in på samma gata som spelbutiken när de var på väg.
Typiskt, tänkte hon, men är det rån så får dom tamejsjutton vänta för jag SKA hämta kostymen!
Alla som känner Kerstin vet hur envis hon kan vara och skulle antagligen gått in i vilket fall för att hämta kostymen.
Bråka ALDRIG med en kvinna som bestämt sig för något..eller väntat ett bra tag på kläder..eller ja..bråka aldrig med en kvinna överhuvudtaget, för ditt eget bästa.
Men det var inget rån eller så, så därför kunde kostymen hämtas.
Väl hemma så provades den på Alexander och den satt som handen i handsken! T o m lite för stor. Ännu ett moment som fick Kerstin att pusta ut och lillgrisen var såååå fin i kostymen!
Så summa summarum så blev det ju ganska bra ändå
HOS DOKTORN =(
Idag på morgonen så ringde Kerstin till barn- och ungdomsmedicin för att höra vad hon skulle göra åt lille Alexanders hostattacker som numer inte är så värst trevliga utan mest framkallar panik och ångest hos alla parter.
Efter ett tag så ringde en sjuksköterska upp som tyckte att Kerstin hade vart duktig som lyckats ha såpass mycket is i magen att hon inte hade ringt ambulansen under hans hostattacker då han tappat luften. Hon sa att många inte skulle tvekat över att kasta sig över telefonen. Hon sa samtidigt att man faktiskt får lov att ringa ambulansen också och kände Kerstin att det blev för mycket så skulle hon inte tveka. När det kommer in larm om barn så går de transporterna före eftersom barn är prioriterade. Kerstin tyckte det kändes skönt att veta IFALL det skulle vara så att hon kände att kontrollen var på väg att tappas.
Sköterskan bokade in ett besök åt Kerstin och Alexander.
Hos doktorn...
Alexander blev uppropad och fick komma in till farbror doktorn som frågade lite hur det var med honom och så. Kerstin förklarade hela historien för honom och även att han inte fått sina 5-månaders vaccinationer eftersom han fick sin hepatit b spruta så sent. Då såg doktorn lite konstigt på Kerstin och frågade en gång till "Han har alltså inte fått dem?"
Näe..det hade han ju inte..
Doktorn lyssnade och sa att det inte lät konstigt och pojken verkade ju må bra i övrigt.
Kan ju vara ett RS-virus.
Va? sa Kerstin, men han har ju ingen feber?
Nej, sa doktorn, det brukar man inte ha vid RS.
Men det kan ju även vara kikhosta..
Ett ännu större VA? kom ut ur Kerstins mun, inte kikhosta?
Nu blev Kerstin ledsen...dels för Alexanders skull men även för att de skulle iväg på ett besök som Kerstin sett fram emot otroligt länge. Blev lite svårt nu när läkaren gett dem förbud att träffa folk pga den höga smittorisken.
Som vanligt försökte Kerstin ta reda på hur viktig denna "inte-träffa-andra" regeln egentligen var och här är en sammanfattning av det läkaren sa:
Vill ni träffa mormor så går det ju bra, så länge mormor är frisk. Och sen så har kanske mormor inget emot att bli sjuk.
Okej, inte träffa andra människor med andra ord.
Sen var det in för provtagningar, ett stick i fingret och stackarn blödde otroligt mycket av det lilla sticket. Anledningen till det var att han var så varm. Vilket var bra när tant sköterska skulle få tag på blod, men inte efter när det skulle sluta blöda.
Efter det var det dags för en låååång pinne upp i näsan som skulle snurras runt 10 sekunder. Alexander grät otröstligt efter det och Kerstin kunde förstå honom eftersom hon visste hur obehagligt det var.
Men nej, det slutar inte där. Sen var det också dags för ett prov i svalget. Men efter det så var det färdigt och det var Alexander också, stackarn.
Domen om vad det är faller på onsdag då det är dags för återbesök.
Efter ett tag så ringde en sjuksköterska upp som tyckte att Kerstin hade vart duktig som lyckats ha såpass mycket is i magen att hon inte hade ringt ambulansen under hans hostattacker då han tappat luften. Hon sa att många inte skulle tvekat över att kasta sig över telefonen. Hon sa samtidigt att man faktiskt får lov att ringa ambulansen också och kände Kerstin att det blev för mycket så skulle hon inte tveka. När det kommer in larm om barn så går de transporterna före eftersom barn är prioriterade. Kerstin tyckte det kändes skönt att veta IFALL det skulle vara så att hon kände att kontrollen var på väg att tappas.
Sköterskan bokade in ett besök åt Kerstin och Alexander.
Hos doktorn...
Alexander blev uppropad och fick komma in till farbror doktorn som frågade lite hur det var med honom och så. Kerstin förklarade hela historien för honom och även att han inte fått sina 5-månaders vaccinationer eftersom han fick sin hepatit b spruta så sent. Då såg doktorn lite konstigt på Kerstin och frågade en gång till "Han har alltså inte fått dem?"
Näe..det hade han ju inte..
Doktorn lyssnade och sa att det inte lät konstigt och pojken verkade ju må bra i övrigt.
Kan ju vara ett RS-virus.
Va? sa Kerstin, men han har ju ingen feber?
Nej, sa doktorn, det brukar man inte ha vid RS.
Men det kan ju även vara kikhosta..
Ett ännu större VA? kom ut ur Kerstins mun, inte kikhosta?
Nu blev Kerstin ledsen...dels för Alexanders skull men även för att de skulle iväg på ett besök som Kerstin sett fram emot otroligt länge. Blev lite svårt nu när läkaren gett dem förbud att träffa folk pga den höga smittorisken.
Som vanligt försökte Kerstin ta reda på hur viktig denna "inte-träffa-andra" regeln egentligen var och här är en sammanfattning av det läkaren sa:
Vill ni träffa mormor så går det ju bra, så länge mormor är frisk. Och sen så har kanske mormor inget emot att bli sjuk.
Okej, inte träffa andra människor med andra ord.
Sen var det in för provtagningar, ett stick i fingret och stackarn blödde otroligt mycket av det lilla sticket. Anledningen till det var att han var så varm. Vilket var bra när tant sköterska skulle få tag på blod, men inte efter när det skulle sluta blöda.
Efter det var det dags för en låååång pinne upp i näsan som skulle snurras runt 10 sekunder. Alexander grät otröstligt efter det och Kerstin kunde förstå honom eftersom hon visste hur obehagligt det var.
Men nej, det slutar inte där. Sen var det också dags för ett prov i svalget. Men efter det så var det färdigt och det var Alexander också, stackarn.
Domen om vad det är faller på onsdag då det är dags för återbesök.
ETT SAMTAL TILL DOKTORN..
..blir det o ringa imon...
Lillgrisens hosta har kommit tillbaka från sin semester och har laddat sina krafter ordentligt tydligen. Det är så synd om stackarn (inte hostan utan Alexander) för när han får en hostattack så låter det nästan som om han spyr galla och han får ingen luft så han sitter där högröd i ansiktet och med tårar i sina ögon.
Kan meddela att det inte är sådär jättetrevligt eller speciellt lugnande att se faktiskt.
Men han kan ju sova o sånt och äta som vanligt och är sig själv emellan varven så det är konstigt.
Trodde dessutom att vi skulle få besök imon, men nu ringde just mamma lilla och sa att det är vi som ska vara besök.
Uh
Allt blev bara..uh...och helt plötsligt blev inget alls som jag tänkt
Lillgrisens hosta har kommit tillbaka från sin semester och har laddat sina krafter ordentligt tydligen. Det är så synd om stackarn (inte hostan utan Alexander) för när han får en hostattack så låter det nästan som om han spyr galla och han får ingen luft så han sitter där högröd i ansiktet och med tårar i sina ögon.
Kan meddela att det inte är sådär jättetrevligt eller speciellt lugnande att se faktiskt.
Men han kan ju sova o sånt och äta som vanligt och är sig själv emellan varven så det är konstigt.
Trodde dessutom att vi skulle få besök imon, men nu ringde just mamma lilla och sa att det är vi som ska vara besök.
Uh
Allt blev bara..uh...och helt plötsligt blev inget alls som jag tänkt
EN DAG MED KARIN & ADRIAN
Igår så var det dags att återigen träffa Karin och Adrian. Lillkillen hade växt massor sedan Kerstin träffade honom sist, vilket var när han var 4½ månad o nu fyller han snart 1 om några dagar.
Eftersom hissen lagom lägligt hade gått sönder i Kerstins hus så fick hon ta Alexander (som sov som en stock) under armen och kånka ner för de smala, höga trapporna. Men det gick! Tur att hon är så stark flickan..
In med lillgrisen i bilen för att sedan brumma bort till Karin som väntade vid Backaplan.
Massor av kramar o inspaning av bebisar (jo..Adrian är faktiskt bebis i några dagar till). Sen var det in på H&M en sväng för Kerstin ville gärna hitta den där klänningen som hon planerat att ha på Alexanders dop, men den fanns inte där inne. Oj vad hon fick behärska sig för att inte storshoppa åt lillgrisen. Så mycket fina grejer! Det är ju rent ut sagt livsfarligt att gå in i klädaffären. Men suger gick att motstå och de vandrade bort mot ett café som hette Paus.
Karin hade vart där en gång innan och de serverade kanongod husmanskost, vilket kanske inte är så vanligt dessa dagar..
Där inne var det supermysigt och de hittade ett litet avlägset rum där de ställde ner barn o väskor o jackor. Man blir ju lite av en packåsna, minst sagt, när man har barn.
De hade även ett lekrum där Adrian sprang omkring o lekte. Alexander satt mest och tittade på.
Adrian, Karin & Alexander
Så blev det då dags för stunden de alla hade väntat på; maten
Både Karin och Kerstin valde fläskkotlett med potatisgratäng och whiskeysås. Åh jäses vad gott det var! Vet ni vad det bästa var också?
Man fick ingen portion a´la gigantisk utan det var en fullt normal portion som man blev så där lagom mätt på. Man var inte hungrig och mådde inte illa efter. Dessutom så ingick det en supergod sallad och kaffet smakade faktiskt GOTT! Hur ofta händer det liksom?
Adrian och Alexander studerade varandra väl och länge och kom på att de nog gillar varandra ändå, tur det eftersom Kerstin och Karin planerat att de ska vara vänner =)
Det är ju trots allt den lilla kroaten o greken :P
Alexander & Adrian
Eftersom hissen lagom lägligt hade gått sönder i Kerstins hus så fick hon ta Alexander (som sov som en stock) under armen och kånka ner för de smala, höga trapporna. Men det gick! Tur att hon är så stark flickan..
In med lillgrisen i bilen för att sedan brumma bort till Karin som väntade vid Backaplan.
Massor av kramar o inspaning av bebisar (jo..Adrian är faktiskt bebis i några dagar till). Sen var det in på H&M en sväng för Kerstin ville gärna hitta den där klänningen som hon planerat att ha på Alexanders dop, men den fanns inte där inne. Oj vad hon fick behärska sig för att inte storshoppa åt lillgrisen. Så mycket fina grejer! Det är ju rent ut sagt livsfarligt att gå in i klädaffären. Men suger gick att motstå och de vandrade bort mot ett café som hette Paus.
Karin hade vart där en gång innan och de serverade kanongod husmanskost, vilket kanske inte är så vanligt dessa dagar..
Där inne var det supermysigt och de hittade ett litet avlägset rum där de ställde ner barn o väskor o jackor. Man blir ju lite av en packåsna, minst sagt, när man har barn.
De hade även ett lekrum där Adrian sprang omkring o lekte. Alexander satt mest och tittade på.
Adrian, Karin & Alexander
Så blev det då dags för stunden de alla hade väntat på; maten
Både Karin och Kerstin valde fläskkotlett med potatisgratäng och whiskeysås. Åh jäses vad gott det var! Vet ni vad det bästa var också?
Man fick ingen portion a´la gigantisk utan det var en fullt normal portion som man blev så där lagom mätt på. Man var inte hungrig och mådde inte illa efter. Dessutom så ingick det en supergod sallad och kaffet smakade faktiskt GOTT! Hur ofta händer det liksom?
Adrian och Alexander studerade varandra väl och länge och kom på att de nog gillar varandra ändå, tur det eftersom Kerstin och Karin planerat att de ska vara vänner =)
Det är ju trots allt den lilla kroaten o greken :P
Alexander & Adrian
DOKUSÅPAN BABYSIMMET; SISTA GÅNGEN MED KRABBAN
Resumé: I förra veckan så testades det att sitta i en flytring. Barnen skulle då sparka med benen för att ta sig fram emot leksaken som låg i vattnet framför dem. Alexander tyckte inte alls det var skoj utan var mer intresserad av att äta upp ringen han satt i. Detta gjorde att han blev framtung vilket resultare i x antal kallsupar.
I veckans avsnitt: Säsongsavslutning för Krabban. Hur ska det gå? Kommer Alexander att kunna sitta i ringen och kommer han klara av en hel lektion utan att börja gråta?
Missa inte veckans spännande avsnitt av; DOKUSÅPAN BABYSIMMET!
"Åh vad skönt! tänkte mamma Kerstin när hon gick ner i vattnet och kände att det var mycket varmare än förra veckan. Hon fick förhoppningar om att Lillgrisen skulle tycka det var skönt han också. Pappa Thomas hjälpte Alexander ner i vattnet så han kom i mamma Kerstins famn och de samlades i den vanliga ringen. Brevid dem hade de Tant Karin, Danne och lille David som precis som förra veckan plaskade för glatta livet med sina armar.
Namnsången började sjungas och Alexander valde dagen i ära att gunga, det gick ganska smärtfritt. Men så hörde mamma Kerstin hur någon började bli lite skakig på gnället och vips så kom det tårar och världens galltjut från en herre som inte alls var nöjd med situationen nånstans. Men tårarna berodde antagligen på att det var en annan bebis som skrek och det smittar ju som sagt, det där bebisgråtet.
Efter ännu en gråtattack så var de redo för dagens första utmaning! Dyk! Så många månader gammal som bebisen var, så många dyk skulle det bli. Mamma Kerstin förstod inte riktigt hur de skulle hinna med 5 dyk på den korta tiden, men jaja, hinner man inte så gör man inte.
Dagens andra utmaning var liknande den med flytringen fast istället skulle armarna användas. Barnet skulle läggas mot armen och sparka med benen mot en leksak och jag kan lova er att när instruktören och Alexander började jaga mamma Kerstin i bassängen så gick det så fort så mamma Kerstin hann med nöd och näppe undan!
Det gick faktiskt mycket bättre och Alexander verkade till och med tycka det var roligt att plaska omkring där och sedan så gjorde det en hel del att pappa Thomas satt där uppe på kanten och gjorde grimaser också.
Tokpappa!
Tyvärr så blev det inget Krabba märke eftersom instruktören inte hade fått några, men hon hoppades att de skulle skicka hem dem på posten. Så hoppades mamma Kerstin också eftersom hon sett fram emot det här märket VÄLDIGT LÄNGE! (Nu kanske några av er tycker synd om stackars Alexander som har en mamma som är en sån märkesnörd, men mamma Kerstin tror att Alexander kommer tycka om det i framtiden, att få ta märken alltså)
Så avslutades lektionen med att barnen fick flyta på rygg, sjunga jungfru skär och sedan vinka hejdå till vinkasången.
Nästa vecka i DOKUSÅPAN BABYSIMMET: Det är dags för en ny omgång; GRODAN. Vad kommer hända då? Kommer det bli megaavancerat? Dessutom är det ny lokal och pappa Thomas är bortrest vilket gör att mormor Ingela kommer följa med. Hoa, hur ska det gå?
Följ bloggen med Bloggkoll för att inte missa något!
I veckans avsnitt: Säsongsavslutning för Krabban. Hur ska det gå? Kommer Alexander att kunna sitta i ringen och kommer han klara av en hel lektion utan att börja gråta?
Missa inte veckans spännande avsnitt av; DOKUSÅPAN BABYSIMMET!
"Åh vad skönt! tänkte mamma Kerstin när hon gick ner i vattnet och kände att det var mycket varmare än förra veckan. Hon fick förhoppningar om att Lillgrisen skulle tycka det var skönt han också. Pappa Thomas hjälpte Alexander ner i vattnet så han kom i mamma Kerstins famn och de samlades i den vanliga ringen. Brevid dem hade de Tant Karin, Danne och lille David som precis som förra veckan plaskade för glatta livet med sina armar.
Namnsången började sjungas och Alexander valde dagen i ära att gunga, det gick ganska smärtfritt. Men så hörde mamma Kerstin hur någon började bli lite skakig på gnället och vips så kom det tårar och världens galltjut från en herre som inte alls var nöjd med situationen nånstans. Men tårarna berodde antagligen på att det var en annan bebis som skrek och det smittar ju som sagt, det där bebisgråtet.
Efter ännu en gråtattack så var de redo för dagens första utmaning! Dyk! Så många månader gammal som bebisen var, så många dyk skulle det bli. Mamma Kerstin förstod inte riktigt hur de skulle hinna med 5 dyk på den korta tiden, men jaja, hinner man inte så gör man inte.
Dagens andra utmaning var liknande den med flytringen fast istället skulle armarna användas. Barnet skulle läggas mot armen och sparka med benen mot en leksak och jag kan lova er att när instruktören och Alexander började jaga mamma Kerstin i bassängen så gick det så fort så mamma Kerstin hann med nöd och näppe undan!
Det gick faktiskt mycket bättre och Alexander verkade till och med tycka det var roligt att plaska omkring där och sedan så gjorde det en hel del att pappa Thomas satt där uppe på kanten och gjorde grimaser också.
Tokpappa!
Tyvärr så blev det inget Krabba märke eftersom instruktören inte hade fått några, men hon hoppades att de skulle skicka hem dem på posten. Så hoppades mamma Kerstin också eftersom hon sett fram emot det här märket VÄLDIGT LÄNGE! (Nu kanske några av er tycker synd om stackars Alexander som har en mamma som är en sån märkesnörd, men mamma Kerstin tror att Alexander kommer tycka om det i framtiden, att få ta märken alltså)
Så avslutades lektionen med att barnen fick flyta på rygg, sjunga jungfru skär och sedan vinka hejdå till vinkasången.
Nästa vecka i DOKUSÅPAN BABYSIMMET: Det är dags för en ny omgång; GRODAN. Vad kommer hända då? Kommer det bli megaavancerat? Dessutom är det ny lokal och pappa Thomas är bortrest vilket gör att mormor Ingela kommer följa med. Hoa, hur ska det gå?
Följ bloggen med Bloggkoll för att inte missa något!
DOKUSÅPAN BABYSIMMET DEL 2;2
Alexander och mamma Kerstin hade kommit i vattnet och det var dags att samlas i en ring för att sjunga den välkända namnsången.
Den går typ
"hej jag heter [ditt namn], visa oss vad du kan. [namn] h*n kan (sparka, gunga, hoppa etc) o vi kan likadant. Hoppa hoppa hoppa and so on..."
Brevid dem så stog Karin, Danne o lilla David. David tyckte det var skoj o plaskade hej vilt med sina armar. Alexander tittade lite snett mot honom precis som om han funderade på han var klok eller inte som var så där glad i vattnet. När det var Alexanders tur för presentationen i namnsången så valde han (mamma Kerstin) att gunga fram och tillbaka. Inget hopp där inte, men det var många andra som valde det och när Alexander åkte upp i luften så sprattlade benen hej vilt fram o tillbaks och han var inte speciellt glad.
Efter namnsången så sjungdes det en annan sång som handlade om nån båt som åkte på nåt hav o nån kapten som vinkade o sånt. Inte heller direkt populärt i Alexanders stora värld.
Så blev det dags för dagens "utmaning". Ingen utmaning egentligen utan mer en övning, men mamma Kerstin tänkte att detta kunde bli en utmaning. Så vad handlade det då om? Jooo...man skulle ha en flytring (som sån där som man kan sitta i ni vet) och då skulle ungen ner i den och armarna runt om så dom satt där i. Sen skulle en leksak eller nåt läggas framför så skulle de ta sig framt ill den genom att sparka. Lät ju verkligen jätte enkelt. Men de flesta av oss vet att allt är inte alltid så lätt som det låter. Mamma Kerstin hämtade en flytring till sin lille son och gjorde ett tappert försök att få ner honom i hålet. Redan där stötte de på ett problem, Alexanders ben. Trots att han är ett väldigt litet gossebarn så blir benen lite större när de böjs och inte är räta. Så tant Karin var snäll och hjälpte till att få ner Alexander.
Men att sitta i denna ring var inte det lättaste då Alexander gärna blev något framtung, eller så var han på väg att glida ner genom hålet och ner i vattnet. Mamma Kerstin höll ju en hand under rumpan, men det var svårt att hålla där samtidigt som den lille pojken åkte fram så hon fick hålla där o sedan bak och sedan under igen!
Oj oj oj, inte konstigt att tårarna kom fortare än kvickt.
Ringen kastades bort en stund och lite andra övningar gjordes, bland annat så visade Alexander hur man dyker och det gick ju bra iaf. Lite chockad som vanligt, men det gick bra ändå. Sprattlade som en liten fisk under vattnet..
Sedan gjordes ett nytt försök med ringen, fast nu hade de den gula sidan upp istället för den blå. Det gick liiite bättre den här gången. Alexander hade fått syn på en leksak som han jagade runt som värsta galningen och blev något frustrerad när han aldrig fick tag på den. Så några sekunder fungerade det faktiskt att flyta och sprattla. Dock försökte han äta upp flytringen vilket kanske inte var världens smartaste idé.
I nästa vecka: Sista gången med Krabban, vad kommer ske då? Kommer Alexander lära sig sitta i ringen utan att tippa fram? Och finns det svarta märkes sköldar och inte bara de otroligt fula blå och röda?
Ahh..spännanade värre! För att inte missa denna otroliga episod så rekommenderas att ni följer bloggen via blogglovin! Där letar ni rätt på denna blogg och lägger den på listan!
Den går typ
"hej jag heter [ditt namn], visa oss vad du kan. [namn] h*n kan (sparka, gunga, hoppa etc) o vi kan likadant. Hoppa hoppa hoppa and so on..."
Brevid dem så stog Karin, Danne o lilla David. David tyckte det var skoj o plaskade hej vilt med sina armar. Alexander tittade lite snett mot honom precis som om han funderade på han var klok eller inte som var så där glad i vattnet. När det var Alexanders tur för presentationen i namnsången så valde han (mamma Kerstin) att gunga fram och tillbaka. Inget hopp där inte, men det var många andra som valde det och när Alexander åkte upp i luften så sprattlade benen hej vilt fram o tillbaks och han var inte speciellt glad.
Efter namnsången så sjungdes det en annan sång som handlade om nån båt som åkte på nåt hav o nån kapten som vinkade o sånt. Inte heller direkt populärt i Alexanders stora värld.
Så blev det dags för dagens "utmaning". Ingen utmaning egentligen utan mer en övning, men mamma Kerstin tänkte att detta kunde bli en utmaning. Så vad handlade det då om? Jooo...man skulle ha en flytring (som sån där som man kan sitta i ni vet) och då skulle ungen ner i den och armarna runt om så dom satt där i. Sen skulle en leksak eller nåt läggas framför så skulle de ta sig framt ill den genom att sparka. Lät ju verkligen jätte enkelt. Men de flesta av oss vet att allt är inte alltid så lätt som det låter. Mamma Kerstin hämtade en flytring till sin lille son och gjorde ett tappert försök att få ner honom i hålet. Redan där stötte de på ett problem, Alexanders ben. Trots att han är ett väldigt litet gossebarn så blir benen lite större när de böjs och inte är räta. Så tant Karin var snäll och hjälpte till att få ner Alexander.
Men att sitta i denna ring var inte det lättaste då Alexander gärna blev något framtung, eller så var han på väg att glida ner genom hålet och ner i vattnet. Mamma Kerstin höll ju en hand under rumpan, men det var svårt att hålla där samtidigt som den lille pojken åkte fram så hon fick hålla där o sedan bak och sedan under igen!
Oj oj oj, inte konstigt att tårarna kom fortare än kvickt.
Ringen kastades bort en stund och lite andra övningar gjordes, bland annat så visade Alexander hur man dyker och det gick ju bra iaf. Lite chockad som vanligt, men det gick bra ändå. Sprattlade som en liten fisk under vattnet..
Sedan gjordes ett nytt försök med ringen, fast nu hade de den gula sidan upp istället för den blå. Det gick liiite bättre den här gången. Alexander hade fått syn på en leksak som han jagade runt som värsta galningen och blev något frustrerad när han aldrig fick tag på den. Så några sekunder fungerade det faktiskt att flyta och sprattla. Dock försökte han äta upp flytringen vilket kanske inte var världens smartaste idé.
I nästa vecka: Sista gången med Krabban, vad kommer ske då? Kommer Alexander lära sig sitta i ringen utan att tippa fram? Och finns det svarta märkes sköldar och inte bara de otroligt fula blå och röda?
Ahh..spännanade värre! För att inte missa denna otroliga episod så rekommenderas att ni följer bloggen via blogglovin! Där letar ni rätt på denna blogg och lägger den på listan!
DOKUSÅPAN BABYSIMMET DEL 1;2
Resumé: I förra veckan så var Alexander inte alls glad över att vara i vattnet. Det var eviga tjut, gnäll, skrik och gråt över det mesta. Under namnsången när det var dags att hoppa så blev det för mycket och Alexander pallade inte trycket utan bröt ihop, inte bara en utan TRE gånger. Är det kört nu? Kommer Alexander aldrig mer vilja simma igen?
Här kommer veckans episod av....BABYSIMMET
Denna veckan så var de verkligen i tid. Väskan var packad många timmar innan, mamma Kerstin påklädd och redo och Alexander hade ätit i god tid och sovit en stund. Allt var så perfekt det bara kunde bli för att denna lektionen skulle bli mer lyckad än den förra.
Inpackningen i bilen skedde även i god tid och mamma Kerstin behövde inte komma på att hon hade glömt ta med sig blöjor eftersom de också var nerpackade.
Brumbrum in mot staden och parkeringen. Eftersom det var en hel del snö så fick pappa Thomas tända lamporna på bilen för att kunna se något (starka lampor). Tydligen så var det en tant mitt emot som störde sig på detta och bara för att jäklas så satte hon också på sitt helljus vilket gjorde att pappa Thomas inte såg ett jädra skit...mamma Kerstin muttrade en massa fula ord om tanten, givetvis utom räckhåll för lilla Alexander som låg o sussade i sin bilbarnstol.
När de kom framtill entrén så hade tidslåset gått igång igen (trots att detta blivit påpekat x antal gånger). I stora drag betydde detta alltså att det inte spelade någon roll hur många gånger koden knappades in, inget hände. Tillslut kom ett annat par ut och då kom den lilla familjen in.
Ner i omklädningsrummet för att tjöta ett tag med de andra mammorna. Komiskt nog så sov alla bebisarna i omklädningsrummet och ingen av de små mammorna ville väcka sina änglar eftersom alla visste att det kunde innebära gnäll och gråt, och detta ville man ju då till största pris undvika precis innan simlektionen.
När gruppen innan sjung på sin "Vinka hejdå" sång så kunde Alexanders grupp smyga sig in och göra sig redo genom att ta på sig de otroligt snygga badbyxorna! Varför man inte tar på det innan är för att det så lätt kan hända en olycka, och det är definitivt ingen höjdare!
Nu var det dags att hoppa i vattnet...mamma Kerstin var liiite orolig för hur det skulle gå men ner i vattnet gick hon och pappa Thomas gav henne Alexander som tog sig ett ansiktsuttryck som var lite svårtolkat. Antingen så skulle han skratta, börja gråta eller fortsätta se jättechockad ut.
Hur kommer det att gå? Kommer Alexander vara redo för dagens utmaning?
Följ den spännande upplösningen!
Här kommer veckans episod av....BABYSIMMET
Denna veckan så var de verkligen i tid. Väskan var packad många timmar innan, mamma Kerstin påklädd och redo och Alexander hade ätit i god tid och sovit en stund. Allt var så perfekt det bara kunde bli för att denna lektionen skulle bli mer lyckad än den förra.
Inpackningen i bilen skedde även i god tid och mamma Kerstin behövde inte komma på att hon hade glömt ta med sig blöjor eftersom de också var nerpackade.
Brumbrum in mot staden och parkeringen. Eftersom det var en hel del snö så fick pappa Thomas tända lamporna på bilen för att kunna se något (starka lampor). Tydligen så var det en tant mitt emot som störde sig på detta och bara för att jäklas så satte hon också på sitt helljus vilket gjorde att pappa Thomas inte såg ett jädra skit...mamma Kerstin muttrade en massa fula ord om tanten, givetvis utom räckhåll för lilla Alexander som låg o sussade i sin bilbarnstol.
När de kom framtill entrén så hade tidslåset gått igång igen (trots att detta blivit påpekat x antal gånger). I stora drag betydde detta alltså att det inte spelade någon roll hur många gånger koden knappades in, inget hände. Tillslut kom ett annat par ut och då kom den lilla familjen in.
Ner i omklädningsrummet för att tjöta ett tag med de andra mammorna. Komiskt nog så sov alla bebisarna i omklädningsrummet och ingen av de små mammorna ville väcka sina änglar eftersom alla visste att det kunde innebära gnäll och gråt, och detta ville man ju då till största pris undvika precis innan simlektionen.
När gruppen innan sjung på sin "Vinka hejdå" sång så kunde Alexanders grupp smyga sig in och göra sig redo genom att ta på sig de otroligt snygga badbyxorna! Varför man inte tar på det innan är för att det så lätt kan hända en olycka, och det är definitivt ingen höjdare!
Nu var det dags att hoppa i vattnet...mamma Kerstin var liiite orolig för hur det skulle gå men ner i vattnet gick hon och pappa Thomas gav henne Alexander som tog sig ett ansiktsuttryck som var lite svårtolkat. Antingen så skulle han skratta, börja gråta eller fortsätta se jättechockad ut.
Hur kommer det att gå? Kommer Alexander vara redo för dagens utmaning?
Följ den spännande upplösningen!
MIN MOROTSPOJK
Det går framåt med smakportionerna här hemma. Igår så åt han ca 1½ msk broccolipuré som jag hade blandat med 1½ msk potatispuré.
Vi har alltså gått från kväljningar till att gapa efter skeden och börja göra konstiga ljud om jag inte är snabb nog med maten. Dessutom så får han ju vatten i flaska och han fullkomligen ÄLSKAR vatten.
När jag var gravid så var jag inne i en bokaffär och såg en bok som hette "Första Mosboken". Vad bra tänkte jag, den måste jag ju köpa för den verkade väldigt skojsig.
Men som alltid när man tänker på allt man ska göra så blir det oftast inte av. Och det blev inte av att jag fick köpt den där boken heller.
Men så förra veckan när jag o Therése var inne i stan så tog jag tillfället i akt och gick in i affären för att köpa den där mosboken. Men vad hade hänt? Jo..den fanns inte kvar. Han i kassan hade precis letat efter den och den var tokslut, dessutom kunde han inte se att förlaget skulle komma med fler böcker heller.
Det var då jag insåg att jag kanske inte borde väntat 7 månader på att köpa den där boken.
MEN alla mina vänner, gissa vad jag hittade på adlibris? Jo tada! Gissa om jag blev tokglad =)
Så nu kan vi fortsätta våran trevliga färd i det magiska purélandet
Vi har alltså gått från kväljningar till att gapa efter skeden och börja göra konstiga ljud om jag inte är snabb nog med maten. Dessutom så får han ju vatten i flaska och han fullkomligen ÄLSKAR vatten.
När jag var gravid så var jag inne i en bokaffär och såg en bok som hette "Första Mosboken". Vad bra tänkte jag, den måste jag ju köpa för den verkade väldigt skojsig.
Men som alltid när man tänker på allt man ska göra så blir det oftast inte av. Och det blev inte av att jag fick köpt den där boken heller.
Men så förra veckan när jag o Therése var inne i stan så tog jag tillfället i akt och gick in i affären för att köpa den där mosboken. Men vad hade hänt? Jo..den fanns inte kvar. Han i kassan hade precis letat efter den och den var tokslut, dessutom kunde han inte se att förlaget skulle komma med fler böcker heller.
Det var då jag insåg att jag kanske inte borde väntat 7 månader på att köpa den där boken.
MEN alla mina vänner, gissa vad jag hittade på adlibris? Jo tada! Gissa om jag blev tokglad =)
Så nu kan vi fortsätta våran trevliga färd i det magiska purélandet
LILLSNUTTEN...
Usch han är så trött stackarn, han har sovit nästan hela dagen. Läste på bipacksedeln och det står inget om trötthet som biverkning, däremot kan man bli rastlös men det är han ju verkligen inte.
Något som däremot är positivt är att han inte hostat en endaste gång idag *woho* Tror vi hoppar hostmedicinen ikväll och ser hur det går.
Men han är ju som sagt sig själv när han är vaken och han äter bra, allmäntillståndet är ju ändå bra förutom att han är trött då. Får väl se hur det är med honom imon.
Något som däremot är positivt är att han inte hostat en endaste gång idag *woho* Tror vi hoppar hostmedicinen ikväll och ser hur det går.
Men han är ju som sagt sig själv när han är vaken och han äter bra, allmäntillståndet är ju ändå bra förutom att han är trött då. Får väl se hur det är med honom imon.
