emoen

Igår så var det då dags för vårruset och efter enhälligt beslut från både mig och Thomas så beslutades det att det kanske vart bäst ändå att lillgrisen fick stanna hemma. Så jag satte mig på vagnen och åkte in till den stora staden Göteborg.
Massor med tanter/tjejer/kvinnor/flickor på vagnen som skulle springa. Man märkte vilka som inte kände till detta lopp med tanke på blickarna som kastades på oss =)

Väl där så var det MASSOR av folk så det var nästan svårt att ta sig fram till vår mötesplats. Men jag kom dit och hann sitta en liten stund innan vi vandrade bort mot uppvärmningen.
Jag, min syster Madeleine och hennes kompis Åsa skulle springa, min mor, hennes arbetskompis Lena och min moster Annette skulle promenixa sträckan istället.

Väl framme så spelades det melodifestival låtar och i de olika "tornen" eller vad man ska kalla dem stod det två uppvärmningsledare med en, för eventets skull, väldigt komplicerad koreografi. Ingen hängde riktigt med utan alla stod o rörde sig lite fram o tillbaka bara. Kändes som discona man gick på i mellanstadiet :D

För att alla skulle få en chans att springa så fick man välja vilket startfält man skulle vara med i, vi placerade oss i det andra (men kom antagligen med i det första) där man skulle springa. Tyvärr så var där obota korkade idioter som ÄNDÅ gick med sina jädra stavar o barnvagnar (förlåt) i första startfältet.
Detta gjorde att vi som faktiskt ville springa fick sicksacka oss mellan dessa människor hela vägen. Roligaste kommentaren jag fick var då jag på nåt sätt pressade mig mellan en blockad av gående människor
"Men åh vad dom knör! Måste dom ha så bråttom?"

DAH?! Det är ett lopp där man SPRINGER *sucka*

I vilket fall som helst så sprang jag hela sträckan, förutom några meter i sista uppförsbacken då jag nästan trodde jag skulle bli platt fall. Tappade andan och kände bara "näe". Men jag fortsatte ändå!
Dessutom hade jag håll i HELA (jo hela) magen hela (japp hela) loppet igenom. Därför gillar jag inte att springa, jag avskyr egentligen att springa för det är så tråkigt.
Längs med vägen vid olika ställen så stod det orkestrar o spelade och det var väldigt trevligt att lyssna på när man sprang förbi.
När jag såg skylten att vi hade sprungit 4 km och det bara var 1 kvar så satte jag fart så in i sjutton! Och när jag såg målet så sprang jag förbi alla på yttern o satte av i värsta spruten. Så jag sprang på runt 27 minuter.
Det tycker jag inte är sådär jättedåligt direkt för någon som inte sprungit sen högstadiet (under tvång dessutom)