AFROPOWERDANS
Jag misstänker att det finns en hel del människor där ute i vida Sverige som funderar på att börja träna, men kanske tycker att gymmer verkar som världens mest skrämmade ställe, vilket det ju faktiskt inte är! Så därför tänkte jag, eftersom jag nu är med i en utmaning hos Sportlife, att jag presenterar några av de klasser jag gått på, så ni kan få en överblick och kanske bli lite sugna att testa på =)
Den första klassen jag tänkte ge er en presentation av är Afropowerdans. Det ni läser är min upplevelse av hela fadderullan och det är inte säkert ni kommer känna samma som mig, det vet man bara först då man testat ;)
Den första klassen jag tänkte ge er en presentation av är Afropowerdans. Det ni läser är min upplevelse av hela fadderullan och det är inte säkert ni kommer känna samma som mig, det vet man bara först då man testat ;)
AFROPOWERDANS
Då jag stod utanför salen och väntade satte mina fördomar igång, många av de deltagare som skulle vara med såg inte direkt ut att var sådär jättevältränade direkt. Jahapp tänkte jag och kände ärligt talat att jag hade kastat bort en värdefull träningstimma på något som inte skulle ge mig något. Känns lite elakt att tänka så, men jag måste ju ändå vara ärlig.
Så kom instruktören och hon var så supertrevlig och då vi stod och väntade samlade hon in alla lappar samtidigt som hon faktiskt frågade vad man hette och passade på presentera sig själv. Mycket trevligt får jag säga!
Vi hade placerat ut oss i salen och tagit av oss både strumor och skor. Så satte hon igång musiken, afrianska trummor som trummade i en långsamt rytm samtidigt som det kom sån där glittermusik emellan. Vi skulle börja med att värma upp vår kropp genom att göra mjuka rörelser i takt till musiken. Man kände sig sådär lite halvdum då man stod där eftersom allt är ovant och man ser faktiskt ganska komisk ut i vissa lägen. Man är, som vanligt, rädd för vad andra ska tycka och vågar därför inte ge 100%.
Det mjuka fortsatte och sedan ökade tempot lite, vi skulle nämligen vara träd =) Röra oss från sida till sida samtidigt som vi sträckte ut våra armar till trädkronor. Sedan skulle vi nudda gräset, det innebar böjda ben samtidigt som vi hängde fram med våra armar och rörde dem från sida till sida.
Plocka majs-sträcka oss åt sidan samtidigt som vi kastade ut med ena armen, efter detta skulle majsen stampas. Komiskt värre, jag kände mig verkligen töntig där jag stod och hoppade barfota fram och tillbaka med en massa andra vuxna människor i takt till afrikanska trummor. Sen gjordes samma sak åt andra sidan, men då var det tomater =)
Sen satte det igång ordentligt. Hujedamig säger jag bara! Här började hämningarna släppa för nu gav man allt, instruktören gjorde verkligen ett bra jobb eftersom hon fick alla så engagerade, och uppmanade oss alla dessutom att inte titta oss i spegeln utan att blunda istället och känna musiken. Bra tips.
Det kom även lite afrikanska danssteg och då kände man sig helt plötsligt cool, trots att man fortfarande såg väldigt rolig ut. Men just då var man bara coool och man rockade järnet inne i salen. Så länge man inte tittar sig i spegeln, utan på instruktören, så tror man att man gör rörelserna precis som hon gör (vilket man ju inte direkt gör) men det i sig gör att man vågar leva ut mer och slappna av.
Då första omgången var färdig drack jag ur hälften av vattnet i flaskan. Så det gjorde ju nån nytta iaf. Anfådd som en liten gris var jag också. Och då kom jag på att alla väljer ju själva hur långt de vill gå, vill man inte anstränga sig så mycket så tar man det lugnare, eller som jag som verkligen tog i för kung och fosterland och kände mig som en afrikansk Michael Jackson på dansgolvet, då jag antagligen i själva verket såg ut som en hemmamamma som blivit utsläppt på grönbete.
Stegen fortsatte, det var inga avancerade steg men grejen var att man upprepade dem väldigt många gånger vilket gjorde att kroppen fick motion. Sedan kunde man även välja hur djupt ner man ville gå vilket för mig innebar megaträningsvärk i rumpa och rygg idag (dessa 2 i kombination..udda ;)
Efter att hela programmet var ihopsatt så var det dags för final. För er som inte brukar träna och inte vet vad final är..ni kanske tycker det låter trevligt och så, men det är inte trevligt..inte nånstans.
Final är slutet på programmet då du ger det absolut sista du har. Allt sätts ihop och körs igenom 3,4 gånger och det är nu som sagt du ger allt, blodsmak i munnen, anfåddhet till max, du känner att du skulle ge vad som helst för att få springa ut genom den låsta dörren. Men samtidigt så är det ganska skönt. För man vet att efter finalen är det nedvarvning och stretchning samt infinnandet av den där UNDERBARA känslan av utmattning.
Efter vi hade kört igenom finalen (och jag funderade på om jag skulle falla ihop) så kördes uppvärmningslåten igen och nu var man ju värsta dansaren så inget var pinsamt längre.
Summa sumarum:
Afrodans passar alla. Du behöver inte kunna dansa för fem öre, för här handlar det om känsla. Taktkänsla..bah..skit i den! Gör det i din egen takt.
Alla ser lika roliga ut så det är ingen som kommer skratta åt dig, ingen har egentligen tid eftersom alla oroar sig själva för att se roliga, konstiga ut. Kanon.
Du väljer ditt eget tempo. Vill du inte gå djupt ner i knäna, skit it.
Afropowerdans passar alltså de flesta. Den tillhör kategorin kondition så är du ute efter mer styrka så bör du välja något annat. Dessutom ska du kanske tänka dig för om du har rygg/ben problem. Mycket av tyngden läggs just där och det kanske inte är så bra att börja med detta om man är otränad på ryggen speciellt.
Trevlig träningshelg på er! Nästa gång blir det MRL (mage rumpa lår)
Så kom instruktören och hon var så supertrevlig och då vi stod och väntade samlade hon in alla lappar samtidigt som hon faktiskt frågade vad man hette och passade på presentera sig själv. Mycket trevligt får jag säga!
Vi hade placerat ut oss i salen och tagit av oss både strumor och skor. Så satte hon igång musiken, afrianska trummor som trummade i en långsamt rytm samtidigt som det kom sån där glittermusik emellan. Vi skulle börja med att värma upp vår kropp genom att göra mjuka rörelser i takt till musiken. Man kände sig sådär lite halvdum då man stod där eftersom allt är ovant och man ser faktiskt ganska komisk ut i vissa lägen. Man är, som vanligt, rädd för vad andra ska tycka och vågar därför inte ge 100%.
Det mjuka fortsatte och sedan ökade tempot lite, vi skulle nämligen vara träd =) Röra oss från sida till sida samtidigt som vi sträckte ut våra armar till trädkronor. Sedan skulle vi nudda gräset, det innebar böjda ben samtidigt som vi hängde fram med våra armar och rörde dem från sida till sida.
Plocka majs-sträcka oss åt sidan samtidigt som vi kastade ut med ena armen, efter detta skulle majsen stampas. Komiskt värre, jag kände mig verkligen töntig där jag stod och hoppade barfota fram och tillbaka med en massa andra vuxna människor i takt till afrikanska trummor. Sen gjordes samma sak åt andra sidan, men då var det tomater =)
Sen satte det igång ordentligt. Hujedamig säger jag bara! Här började hämningarna släppa för nu gav man allt, instruktören gjorde verkligen ett bra jobb eftersom hon fick alla så engagerade, och uppmanade oss alla dessutom att inte titta oss i spegeln utan att blunda istället och känna musiken. Bra tips.
Det kom även lite afrikanska danssteg och då kände man sig helt plötsligt cool, trots att man fortfarande såg väldigt rolig ut. Men just då var man bara coool och man rockade järnet inne i salen. Så länge man inte tittar sig i spegeln, utan på instruktören, så tror man att man gör rörelserna precis som hon gör (vilket man ju inte direkt gör) men det i sig gör att man vågar leva ut mer och slappna av.
Då första omgången var färdig drack jag ur hälften av vattnet i flaskan. Så det gjorde ju nån nytta iaf. Anfådd som en liten gris var jag också. Och då kom jag på att alla väljer ju själva hur långt de vill gå, vill man inte anstränga sig så mycket så tar man det lugnare, eller som jag som verkligen tog i för kung och fosterland och kände mig som en afrikansk Michael Jackson på dansgolvet, då jag antagligen i själva verket såg ut som en hemmamamma som blivit utsläppt på grönbete.
Stegen fortsatte, det var inga avancerade steg men grejen var att man upprepade dem väldigt många gånger vilket gjorde att kroppen fick motion. Sedan kunde man även välja hur djupt ner man ville gå vilket för mig innebar megaträningsvärk i rumpa och rygg idag (dessa 2 i kombination..udda ;)
Efter att hela programmet var ihopsatt så var det dags för final. För er som inte brukar träna och inte vet vad final är..ni kanske tycker det låter trevligt och så, men det är inte trevligt..inte nånstans.
Final är slutet på programmet då du ger det absolut sista du har. Allt sätts ihop och körs igenom 3,4 gånger och det är nu som sagt du ger allt, blodsmak i munnen, anfåddhet till max, du känner att du skulle ge vad som helst för att få springa ut genom den låsta dörren. Men samtidigt så är det ganska skönt. För man vet att efter finalen är det nedvarvning och stretchning samt infinnandet av den där UNDERBARA känslan av utmattning.
Efter vi hade kört igenom finalen (och jag funderade på om jag skulle falla ihop) så kördes uppvärmningslåten igen och nu var man ju värsta dansaren så inget var pinsamt längre.
Summa sumarum:
Afrodans passar alla. Du behöver inte kunna dansa för fem öre, för här handlar det om känsla. Taktkänsla..bah..skit i den! Gör det i din egen takt.
Alla ser lika roliga ut så det är ingen som kommer skratta åt dig, ingen har egentligen tid eftersom alla oroar sig själva för att se roliga, konstiga ut. Kanon.
Du väljer ditt eget tempo. Vill du inte gå djupt ner i knäna, skit it.
Afropowerdans passar alltså de flesta. Den tillhör kategorin kondition så är du ute efter mer styrka så bör du välja något annat. Dessutom ska du kanske tänka dig för om du har rygg/ben problem. Mycket av tyngden läggs just där och det kanske inte är så bra att börja med detta om man är otränad på ryggen speciellt.
Trevlig träningshelg på er! Nästa gång blir det MRL (mage rumpa lår)
Kommentarer
Postat av: Katta
Det låter nästan som frigörande dans det där.
Trackback
