MRL
Hej och välkomna igen till träningens värld =) Som jag skrev i förra inlägget så kommer jag denna gång presentera:
Jag har märkt att det finns olika sorter.
1) Det trevliga passet med mysintruktören
Här händer det inte så mycket utan det känns mest ja, trevligt.
2) Den moderna där du inte hänger med
Mycket upptempo låt, vanliga dancelåtar som de höjt tempot ytterligare på. Svårt att hänga med och känns mest som ett disco
3) Träningsinstruktören som tar kål på dig
Det är tufft men ack så roligt. Här brukar man oftast känna finalkänsla under uppvärmningen. Instruktören är bra på att puscha och man vill verkligen ge precis allt!!
4) Min-syster-instruktören-och-några-andra-till
Eller så är man som min syster; klämkäck och har något för alla. 70-tals musik så de äldre ska bli peppade, men sån musik som även den yngre generationen känner igen och gillar, och dessutom lite nyare 90-tals musik. Olika svårhetsgrader på varje övning och ser till så ingen blir bortglömd.
Som ni kan läsa på den stora bilden så ska det alltså bli MRL; mage rumpa lår.
I denna klass handlar det mycket om vad instruktören kan eftersom de gör sitt eget program, men det handlar iaf om kondition och styrka på dessa tre områden. Dagen i ära så gick jag på min systers klass, hon hoppade in som vikarie och då passade jag på att kika dit. Det kan vara en ganska stor skillnad på instruktörernas sätt att lära ut, går ni på ett pass och ni tycker det var blajtråkigt för ni inte förstod och inte hängde med, testa då ett pass med en annan instruktör. Har ni tur så passar denna instruktör er mycket bättre och ni kan tycka det är roligt igen.Jag har märkt att det finns olika sorter.
1) Det trevliga passet med mysintruktören
Här händer det inte så mycket utan det känns mest ja, trevligt.
2) Den moderna där du inte hänger med
Mycket upptempo låt, vanliga dancelåtar som de höjt tempot ytterligare på. Svårt att hänga med och känns mest som ett disco
3) Träningsinstruktören som tar kål på dig
Det är tufft men ack så roligt. Här brukar man oftast känna finalkänsla under uppvärmningen. Instruktören är bra på att puscha och man vill verkligen ge precis allt!!
4) Min-syster-instruktören-och-några-andra-till
Eller så är man som min syster; klämkäck och har något för alla. 70-tals musik så de äldre ska bli peppade, men sån musik som även den yngre generationen känner igen och gillar, och dessutom lite nyare 90-tals musik. Olika svårhetsgrader på varje övning och ser till så ingen blir bortglömd.
I hennes program behöver man följande:
Ja, det ser ni här. Stepbrädan går man upp och ner på, den går att ställa in i 3 olika svårthetsgradet. Det ni ser på bilden är det lättaste, den är alltså längst ner vilket gör att man inte behöver lyfta benen så högt då man ska upp på brädan.
Timman började med uppvärmning, hon gick igenom lite hur man ska bete sig gentemot brädan (hela foten på osv) och så kände vi lite på den genom sk steptouch. Uppvärmningen handlar inte om att bli trött utan om att helt enkelt mjuka upp kroppen och bli varm i kläderna. Problemet är bara att man är så in i bomben taggad inför ett pass så man ger gärna för mycket i början.
Musiken hon spelade vad väldigt uppskattad av folket där inne, eftersom det var hits från 70-talet =) Många instruktörer kör mer populärmusik och mycket av dagens dunkadunka, men inte min syster.
Efter uppvärmningen så var det dags att sätta igång på riktigt. Det börjades med kondition och detta påminner väldigt mycket om step och aerobics. Det är alltså en hel del koreografi som man ska hålla koll på. Varje övning gås igenom x antal gånger, men ju tröttare man blir desto svårare blir det att minnas hur man ska göra. Men så satte vi då alltså igång med sidosteg på golvet, och sedan gjorde vi dubbla steg åt sidan då vi även korsade fötterna. För de som ville öka svårighetsgraden lades det till ett litet hopp på sidostegen, men det var alltså bara för de som kände att de klarade av det.
Så var det upp på sidan av brädan och högt knä, här fanns det 3 svårighetsgrader att välja mellan. Det första var att bara gå upp på brädan och lyfta knät, det andra att göra ett hopp till och det tredje att man hoppade, gick ner och touchade foten på andra sidan och sedan upp för ett till hopp.
Man kan alltså välja själv hur svårt man vill göra det, vilket är väldigt bra om det är någon som inte känner att de orkar mer.
Det fortsatte och lades till en kick med högt ben på brädan, även här kunde man göra det svårare genom att göra ett litet chacha steg på golvet mellan sparkarna.
Efter en stunds pulshöjning genom kondition så blev det dags för styrka. Vi använde oss av brädan och ställde upp ena benet på sidan och det andra på golvet, sen var det bara att göra knäböj. Jag kan säga er att det känns..mycket!
Efter x antal repetitioner med båda ben var det dags för insidan av låren. Då la vi oss på sidan, på mattan, med gummibandet. Ena sidan av gummibandet hölls fast av foten medan den andra sidan låg om benet. Så höjde man och sänkte benet.
Här trodde jag att jag skulle krevera. Jäses vad jobbigt, och det var det inte bara jag som tyckte. Tillslut såg man hur allas rörelser blev mindre och mindre medan deras ansikten blev rödare och rödare.
Madeleine frågade om det var någon som ville köra mer och eftersom en person nickade på huvudet så blev det tre omgångar av denna underbara (?) övning.
Efter detta så var det återigen dags för lite kondition, och nu lades det till ännu mer på programmet. Jag får ju säga att det kändes i benen då man skulle upp på brädan igen, men vi mjukstartade genom några steptouch på brädan. Nu var det inte längre 70-tals musik utan vi hade avancerat till lite 90-tals dance låtar. Men eftersom alla kände igen låtarna och det var gamla goa klassier så körde vi järnet!
Då vi kört järnet och höjt pulsen så var det dags för lite mer styrka, denna gången var det rumpan som skulle få sitt.
Vi la oss på sidan och hade gummibandet om benen. Så lyfte vi ena benet men gick inte tillbaka fullt ut. Behöver jag säga hur krampig min rumpa blev? Efter vi var klara med den övningen så fick vi banka loss krampen. Då hon frågade om vi skulle göra 3 set på denna övningen också så kom alla ihåg benövning och skrek nej, så det blev bara 2 set :D
Men sen kom det en till rumpövning..hujedamej.
Sista konditionsdelen, kommer ni ihåg vad jag skrev om finalen i förra inlägget? Det är ju då man ger allt och det är då man tar det sista man har, blodsmak i munnen, svimfärdig och rambokänsla! =) Haha..nej man får ju inte svimma eller spy, men det känns nästan så ibland då man tar ut sig.
Först gick vi igenom hela programmet lite lugnt så alla skulle minnas, efter vi gjort detta kom finalmusiken igång på hög volym "Jump". Inför finalen så behövs det en powerlåt på hög volym för att man ska orka, det är ifrån musiken du får din kraft. 6 gånger kördes det igenom och sen var alla illröda i ansiktet. Men då var det dags att köra mage! Wee..
Det var inte så farligt. Alla låg mest på mattan helt utslagna och väntade på avslappningen =) Det var ett trevligt och mycket jobbigt pass. Extra roligt var det att folk efter passet kom fram och sa hur roligt det hade vart och att min syster var välkommen tillbaka (detta var ju inte hennes ordinarie ställe att vara på). De hade även vart nere i kassan och berömt henne väldigt mycket så hon fick hålla huvudet högt resten av dagen =)
Timman började med uppvärmning, hon gick igenom lite hur man ska bete sig gentemot brädan (hela foten på osv) och så kände vi lite på den genom sk steptouch. Uppvärmningen handlar inte om att bli trött utan om att helt enkelt mjuka upp kroppen och bli varm i kläderna. Problemet är bara att man är så in i bomben taggad inför ett pass så man ger gärna för mycket i början.
Musiken hon spelade vad väldigt uppskattad av folket där inne, eftersom det var hits från 70-talet =) Många instruktörer kör mer populärmusik och mycket av dagens dunkadunka, men inte min syster.
Efter uppvärmningen så var det dags att sätta igång på riktigt. Det börjades med kondition och detta påminner väldigt mycket om step och aerobics. Det är alltså en hel del koreografi som man ska hålla koll på. Varje övning gås igenom x antal gånger, men ju tröttare man blir desto svårare blir det att minnas hur man ska göra. Men så satte vi då alltså igång med sidosteg på golvet, och sedan gjorde vi dubbla steg åt sidan då vi även korsade fötterna. För de som ville öka svårighetsgraden lades det till ett litet hopp på sidostegen, men det var alltså bara för de som kände att de klarade av det.
Så var det upp på sidan av brädan och högt knä, här fanns det 3 svårighetsgrader att välja mellan. Det första var att bara gå upp på brädan och lyfta knät, det andra att göra ett hopp till och det tredje att man hoppade, gick ner och touchade foten på andra sidan och sedan upp för ett till hopp.
Man kan alltså välja själv hur svårt man vill göra det, vilket är väldigt bra om det är någon som inte känner att de orkar mer.
Det fortsatte och lades till en kick med högt ben på brädan, även här kunde man göra det svårare genom att göra ett litet chacha steg på golvet mellan sparkarna.
Efter en stunds pulshöjning genom kondition så blev det dags för styrka. Vi använde oss av brädan och ställde upp ena benet på sidan och det andra på golvet, sen var det bara att göra knäböj. Jag kan säga er att det känns..mycket!
Efter x antal repetitioner med båda ben var det dags för insidan av låren. Då la vi oss på sidan, på mattan, med gummibandet. Ena sidan av gummibandet hölls fast av foten medan den andra sidan låg om benet. Så höjde man och sänkte benet.
Här trodde jag att jag skulle krevera. Jäses vad jobbigt, och det var det inte bara jag som tyckte. Tillslut såg man hur allas rörelser blev mindre och mindre medan deras ansikten blev rödare och rödare.
Madeleine frågade om det var någon som ville köra mer och eftersom en person nickade på huvudet så blev det tre omgångar av denna underbara (?) övning.
Efter detta så var det återigen dags för lite kondition, och nu lades det till ännu mer på programmet. Jag får ju säga att det kändes i benen då man skulle upp på brädan igen, men vi mjukstartade genom några steptouch på brädan. Nu var det inte längre 70-tals musik utan vi hade avancerat till lite 90-tals dance låtar. Men eftersom alla kände igen låtarna och det var gamla goa klassier så körde vi järnet!
Då vi kört järnet och höjt pulsen så var det dags för lite mer styrka, denna gången var det rumpan som skulle få sitt.
Vi la oss på sidan och hade gummibandet om benen. Så lyfte vi ena benet men gick inte tillbaka fullt ut. Behöver jag säga hur krampig min rumpa blev? Efter vi var klara med den övningen så fick vi banka loss krampen. Då hon frågade om vi skulle göra 3 set på denna övningen också så kom alla ihåg benövning och skrek nej, så det blev bara 2 set :D
Men sen kom det en till rumpövning..hujedamej.
Sista konditionsdelen, kommer ni ihåg vad jag skrev om finalen i förra inlägget? Det är ju då man ger allt och det är då man tar det sista man har, blodsmak i munnen, svimfärdig och rambokänsla! =) Haha..nej man får ju inte svimma eller spy, men det känns nästan så ibland då man tar ut sig.
Först gick vi igenom hela programmet lite lugnt så alla skulle minnas, efter vi gjort detta kom finalmusiken igång på hög volym "Jump". Inför finalen så behövs det en powerlåt på hög volym för att man ska orka, det är ifrån musiken du får din kraft. 6 gånger kördes det igenom och sen var alla illröda i ansiktet. Men då var det dags att köra mage! Wee..
Det var inte så farligt. Alla låg mest på mattan helt utslagna och väntade på avslappningen =) Det var ett trevligt och mycket jobbigt pass. Extra roligt var det att folk efter passet kom fram och sa hur roligt det hade vart och att min syster var välkommen tillbaka (detta var ju inte hennes ordinarie ställe att vara på). De hade även vart nere i kassan och berömt henne väldigt mycket så hon fick hålla huvudet högt resten av dagen =)
Kommentarer
Trackback
