emoen

Usch vad jag inte mår bra av antibiotikan =(

Min mage gör ont o frukosten är svår att behålla

Tyck synd om mig

Gårdagens största lögn: "Det kommer bara sticka lite"

Så igår var det då dags för min stortånagel att vinka hejdå och adjöss..

En halvtimma innan det lilla ingreppet så svalde jag snällt och fint min lugnande tablett för att den skulle få sin lilla tid på sig att verka så jag sedan inte skulle skada farbror doktorn eller få total panik.

När jag sedan blev visad in till doktorn så fick jag komma in i ett litet operationsrum. Det var som ett vanligt läkarrum typ fast istället för skrivbord så var det en massa skåp med saker i och britsen stog i mitten av rummet och hade en stor, starkt lysande tillhörande lampa.

Jag hade ju intalat mig själv dessa veckor att allt skulle gå jättebra och att jag faktiskt skulle klara av sprutorna,
SÅ ont kan det ju faktiskt inte göra? Lite får man ju ändå stå ut med och det var ganska skönt att nageln skulle åka ändå eftersom den bara orksakar besvär. Doktorn frågar en sista gång om jag verkligen vill göra detta och då börjar jag känna mig småirriterad.
Det är väl klart jag inte vill!
Men jag måste...och han håller med..

Sköterskan ställer sig brevid mig och jag börjar att...eller...ja jag gör väl något försök till att hålla min andning jämn. Han frågar om han ska säga till när han sätter första sprutan och jag säger att jag inte vet, så då tyckte han det kanske var bäst att inget säga.

Sprutorna skulle han sätta om ni tänker er strax nedanför och mellan stortån och tån brevid samt en på sidan. Detta för att alla nerver skulle bedövas.
Han börjar med den som ska vara strax nedanför mellan tårna men ja...då gick det ju som det gick. (behöver jag tillägga att den lugnande inte hjälpte ett piss?)

- Jag slutar andas och sköterskan står och påminner mig samtidigt som hon tar min hand (biiiig mistake).
- Mitt vänstra ben (med den friska nageln) börjar krampa och lyfter sig några cm från bordet
- Jag börjar skrika och tårarna flödar samtidigt som jag kommer in i ett slags krampliknande tillstånd
- Mina händer krampar så hårt så sköterskan skulle fått bända upp mina händer för att komma loss
- Jag börjar hyperventilera och svarar inte när dom pratar med mig av den enkla anledningen att jag inte kan

För att ursäkta mina svordomar, men det gjorde så in i helvetes jävla skitont!  Det kändes ungefär som om någon tryckt ner en sån där stor spik rakt mellan tårna på mig och smärtan tog aldrig slut, den blev bara värre och värre. Och då var inte ens nålen kvar i utan hade försvunnit för ett bra tag sedan.
I bakgrunden hörde jag att läkaren lät lite panikslagen när han sa
 "Jag ska inte sticka dig mer nu, vi låter det vara, jag ska inte sticka dig mer, okej?"
Då blev jag ännu mer irriterad eftersom jag tyckte han bara kunde göra klart det, jag skulle ju förhoppningsvis svimma så då skulle det ju inte vara några problem (genialisk logik haha)
Sedan sa han något i stil med att jag verkligen hade en stark fobi
Efter detta att det kanske var bäst att han gick ut från rummet :)

Efter ett tag kom han tillbaka igen och sa att han nu inser att jag måste vara nedsövd för att detta ska fungera, och nageln måste ju bort. Däremot så vet han inte vad det är för fel på min nagel för han har aldrig sett något liknande (varför får jag alltid höra detta?) och han skulle ringa runt till folk o fråga och förklara situationen. Han är ändå snäll, farbror doktorn. Många skulle kanske bara sagt att jag var löjlig och barnslig o borde skärpa mig (jag bad om ursäkt flera gånger, men jag kunde inte kontrollera det som hände)

Så fick jag gå hem med en halvt bedövad tå och en nagel som fortfarande satt kvar

Idag är det alltså dags...det är dags för den stora operationen!

Jag ringde till BVC igår för att fråga en sköterska om när jag kunde amma igen, alltså hur många timmar det tar innan det lugnande jag får går ur kroppen (läkaren skrev ju ut detta i ett försök att tygla min panik).
Jag förklarade att jag skulle opereras o sånt.

Hon tyckte det kanske var bäst att jag frågade narkosläkaren om hur lång tid det skulle ta.

"Nene, jag ska alltså inte vara nedsövd, det är alltså ingen stor operation. Eller jo för mig är det stort men kanske inte för andra, då är det nog mer en liten operation"

Fast du kanske ska prata med narkosläkaren ändå?

Sen förklarade jag att jag skulle vara på vårdcentralen. Då skrattade hon lite och ett "jahaa" kom upp

Så hon var snäll och pratade med doktorn och frågade honom.

Efter ett tag så började jag fundera på hur mycket hon skrattade när hon fick reda på att den "stora operationen" egentligen är ett pytteingrepp där det bara handlar om att ta bort nageln från stortån...

Men återigen, sprutor människor, det kommer involvera sprutor!

Åh, mina bihålor har något starkt emot mig känner jag.

Igår när vi var på öppna förskolan så rann min näsa som sjutton, men det är inget ovanligt att den gör det eftersom det är nåt slags försvar för att jag inte ska åka på bihåleinflammation. (nu har jag vart en väldigt stygg flicka och tagit nässpray FASTÄN det är absolut totalförbjudet!)

Här kommer mitt straff:

Inatt har jag nog sovit sammanlagt en timme, om inte mindre. Jag är så täppt och det bultar som in i bomben i mina bihålor. (vill bara uppmärksamma på att det är skillnad på att ha problem med bihålorna och vara förkyld, jag är alltså inte förkyld)
Men jag får inte ta mer nässpray nu för jag KAN om jag har tur undvika att behöva åka in till Ö-N-H idag för en intensiv kortisonbehandlingskur. Det skulle inte vara någon höjdare med tanke på att jag ammar.

Alla som känner mig vet att jag ÄLSKAR min IForm tidning, det är min bibel bokstavligt talat.

Varje gång ett nytt nummer kommer så blir jag en total plåga för min allmänhet. Ännu värre blir det eftersom jag inte sträckläser tidningen utan låter mig sugas in i varje intressant artikel ett bra tag.
Detta resulterar därför i att min sambo ungefär en gång om dagen får höra
"Vet du att det är bra att äta den färska broccolin rå? Då försvinner inte lika många ämnen som om man värmer den. Det har jag läst i min IForm"

Oftast så är det som att han ser på mig att jag är på väg att säga något som jag lärt mig ur min IForm eftersom han innan jag hinner säga något säger:
"Vad har du nu läst i din IForm?"

Iaf, jag ska börja promenera på ett speciellt sätt nu. Inte "bara" promenera utan i intervaller och med lite backar också. Följer man ett program i 6 veckor så kan man bränna ca 3500 kcal i veckan och det är ungefär ½ kg.
Det har jag läst i min IForm :D

Nej, jag är inte det minsta lättpåverkad..inte alls...;)