EN HEMSK UPPTÄCKT
Läste rubriken till Klick om att färjanhåkans flickvän är 25
"Shit..vad gammal hon är" var min första tanke
Sekunden senare slog det mig att jag också är 25..
jäses
"Shit..vad gammal hon är" var min första tanke
Sekunden senare slog det mig att jag också är 25..
jäses
UH
Godmorgon..eller god förmiddag kanske man får säga istället =)
Här är det projekt förkylning i farten, därför har det vart lite si o så med uppdateringen. Alexander mår mycket bättre fast han är fortfarande rätt snorig.
Själv har min hals halvt om halvt gett upp, men inte jag och därför införskaffade jag igår
Jag vet inte riktigt hur bra effekt den ger, esberitox brukar funka rätt bra, men jag tänkte vara modig o testa nåt nytt. Får ändå erkänna att jag känner mig väldigt mycket piggare idag och halsen är något bättre (sen gör det inget att det smakar lakrits heller). Skulle jag inte tagit det så skulle jag nog legat lite smått däckad pga mina bihålor. Meeen..det känns bättre =)
Stackars Thomas börjar känna sig dålig också, men han gav sig också hän åt kan jangen han med, så förhoppningsvis slipper han åka på det.
Här är det projekt förkylning i farten, därför har det vart lite si o så med uppdateringen. Alexander mår mycket bättre fast han är fortfarande rätt snorig.
Själv har min hals halvt om halvt gett upp, men inte jag och därför införskaffade jag igår
Jag vet inte riktigt hur bra effekt den ger, esberitox brukar funka rätt bra, men jag tänkte vara modig o testa nåt nytt. Får ändå erkänna att jag känner mig väldigt mycket piggare idag och halsen är något bättre (sen gör det inget att det smakar lakrits heller). Skulle jag inte tagit det så skulle jag nog legat lite smått däckad pga mina bihålor. Meeen..det känns bättre =)
Stackars Thomas börjar känna sig dålig också, men han gav sig också hän åt kan jangen han med, så förhoppningsvis slipper han åka på det.
MOBBARE =(
För att ni ska hänga med så kommer här lite bakgrund:
När jag var tonåring så fanns det lite folk som inte var riktigt så snälla och de gjorde rätt taskiga saker (polisanmälde dem senare). Det fanns även en tredje tjej som bodde där jag bodde innan, och vi hade känt varandra sen vi var små och bara umgåtts sporadiskt, men jag ansåg ändå henne som min vän. Berättade allt som de andra gjorde för henne och hon tyckte det var dumt o elakt jada jada.
Senare så blev hon kompis med en av dessa tjejer och helt plötsligt så var jag skurken i dramat och jag hade ljugit ihop allt och sånt. Ja..mindre roligt.
För att nu komma till historien då..
För ett tag sedan då jag var på väg hem från stan med Alexander så såg jag den här tjejen (gamla kompisen) på vagnen. Vi kan kalla henne för P (som inte har något med hennes riktiga namn att göra). Först så kände jag bara igen ansiktet men sen så kom jag på vem det var. Jag måste säga att jag fick en hel del blandade känslor och tankar, men övervägande var "haha titta på mig vad jag har lyckats!"
Jag var fint sminkad, jag har gått ner 23 kg sen sist, någorlunda vältränad, snyggt klädd och hade min underbart fina son med mig. Hon såg ut som vanligt, ganska alldaglig och jag menar..ingen man direkt kanske kastar en andra blick på om jag säger så.
Ni kanske tycker jag verkar otroligt ytlig nu, men när det gäller sånt här så kniper man varje halmstrå man kan. Mitt utseende visar ju på ett sätt att jag faktiskt mår bra..ändå.
Men jag tänkte..undra om hon bor här, ska hon hälsa på någon, vad gör hon på MIN vagn. Har ändå bott i denna delen av stan nu och aldrig sett henne på vagnen innan så hon måste ju flyttat hit nyligen isf.
Övervägande känslor var ändå vinst, alltså jag visade henne att jag fortfarande var fit for fight, de hade inte lyckats bryta ner mig!
Idag när jag satt på vagnen på väg hem från gymmet så såg jag henne igen. Nu kom andra känslor upp..för om jag såg henne igen så måste det ju betyda att hon faktiskt bor här.
Hon bor HÄR, där JAG bor.
Och det verkar inte vara sådär jättelångt mellan heller. Tänk om hon fortfarande är kompis med mina gamla mobbare, tänk om jag skulle se dem på vagnen.
Panikkänslor..borde egentligen inte dyka upp men alla gamla känslor från då man var 14/15 kom tillbaka och usch, tänk om jag skulle se dem på vagnen..hur skulle jag reagera?
Jag trodde på ett sätt att jag kunde få vara ifred här, att jag skulle slippa se dem, och så ser jag henne. Tänk om de kommer hit och förstör min "trygga"plats. Ska jag behöva fly härifrån? För det är så det känns. Jag vill inte gå runt varje dag och må dåligt i rädsla över om jag kommer se dem..för jag tror inte att de har förändrats speciellt mycket och jag orkar inte med barnfasoner.
Men samtidigt, varför ska jag behöva vara rädd och fly? Jag har ändå lyckats i mitt liv.
Jag LEVER fortfarande, jag har lyckats ta mig upp från där jag var, jag har ett fast jobb, en helt underbar sambo och en perfekt son.
Mitt liv är så perfekt så vad jag har jag egentligen att vara rädd för? Jag är inte ensam, det här är ändå min stadsdel =) Mina riktiga vänner bor här, vänner som aldrig skulle vända ryggen till eller svika utan de skulle inte tveka en sekund för att ställa upp.
Det bästa "hämnden" är ändå att lyckas i livet, och det tycker jag att jag har gjort.
Jag vann
När jag var tonåring så fanns det lite folk som inte var riktigt så snälla och de gjorde rätt taskiga saker (polisanmälde dem senare). Det fanns även en tredje tjej som bodde där jag bodde innan, och vi hade känt varandra sen vi var små och bara umgåtts sporadiskt, men jag ansåg ändå henne som min vän. Berättade allt som de andra gjorde för henne och hon tyckte det var dumt o elakt jada jada.
Senare så blev hon kompis med en av dessa tjejer och helt plötsligt så var jag skurken i dramat och jag hade ljugit ihop allt och sånt. Ja..mindre roligt.
För att nu komma till historien då..
För ett tag sedan då jag var på väg hem från stan med Alexander så såg jag den här tjejen (gamla kompisen) på vagnen. Vi kan kalla henne för P (som inte har något med hennes riktiga namn att göra). Först så kände jag bara igen ansiktet men sen så kom jag på vem det var. Jag måste säga att jag fick en hel del blandade känslor och tankar, men övervägande var "haha titta på mig vad jag har lyckats!"
Jag var fint sminkad, jag har gått ner 23 kg sen sist, någorlunda vältränad, snyggt klädd och hade min underbart fina son med mig. Hon såg ut som vanligt, ganska alldaglig och jag menar..ingen man direkt kanske kastar en andra blick på om jag säger så.
Ni kanske tycker jag verkar otroligt ytlig nu, men när det gäller sånt här så kniper man varje halmstrå man kan. Mitt utseende visar ju på ett sätt att jag faktiskt mår bra..ändå.
Men jag tänkte..undra om hon bor här, ska hon hälsa på någon, vad gör hon på MIN vagn. Har ändå bott i denna delen av stan nu och aldrig sett henne på vagnen innan så hon måste ju flyttat hit nyligen isf.
Övervägande känslor var ändå vinst, alltså jag visade henne att jag fortfarande var fit for fight, de hade inte lyckats bryta ner mig!
Idag när jag satt på vagnen på väg hem från gymmet så såg jag henne igen. Nu kom andra känslor upp..för om jag såg henne igen så måste det ju betyda att hon faktiskt bor här.
Hon bor HÄR, där JAG bor.
Och det verkar inte vara sådär jättelångt mellan heller. Tänk om hon fortfarande är kompis med mina gamla mobbare, tänk om jag skulle se dem på vagnen.
Panikkänslor..borde egentligen inte dyka upp men alla gamla känslor från då man var 14/15 kom tillbaka och usch, tänk om jag skulle se dem på vagnen..hur skulle jag reagera?
Jag trodde på ett sätt att jag kunde få vara ifred här, att jag skulle slippa se dem, och så ser jag henne. Tänk om de kommer hit och förstör min "trygga"plats. Ska jag behöva fly härifrån? För det är så det känns. Jag vill inte gå runt varje dag och må dåligt i rädsla över om jag kommer se dem..för jag tror inte att de har förändrats speciellt mycket och jag orkar inte med barnfasoner.
Men samtidigt, varför ska jag behöva vara rädd och fly? Jag har ändå lyckats i mitt liv.
Jag LEVER fortfarande, jag har lyckats ta mig upp från där jag var, jag har ett fast jobb, en helt underbar sambo och en perfekt son.
Mitt liv är så perfekt så vad jag har jag egentligen att vara rädd för? Jag är inte ensam, det här är ändå min stadsdel =) Mina riktiga vänner bor här, vänner som aldrig skulle vända ryggen till eller svika utan de skulle inte tveka en sekund för att ställa upp.
Det bästa "hämnden" är ändå att lyckas i livet, och det tycker jag att jag har gjort.
Jag vann
GÄSP!
Ah..ännu en dag med regn som öser ner från alla håll det bara är möjligt. Kan ju inte direkt påstå att jag tycker det är sådär jättejobbigt eftersom jag ÄLSKAR sånt här väder, det får mig att må bra på nåt sätt. Antagligen för att mysstämningen infinner sig. Kanske inte lika mysigt nu när vi ska ut som en stund, men vi ska ju bara ner till vagnen och är utrustade med regnkläder och regnskydd till Alexanders vagn.
Lillgrisen ligger o sover för tillfället och jag ska väl snart gå och göra mig smått iordning. Vi ska in o träffa Jenny idag som jag inte träffat på en hel evgihet! Eller jo vi träffades i stan för ett tag sedan en snabbis (sprang på varandra) men innan dess så var det tokmånga år sedan!
Fast lite synd är det att det regnar ändå eftersom jag hade tänkt att gå in till stan...men det får bli en annan dag =)
Lillgrisen ligger o sover för tillfället och jag ska väl snart gå och göra mig smått iordning. Vi ska in o träffa Jenny idag som jag inte träffat på en hel evgihet! Eller jo vi träffades i stan för ett tag sedan en snabbis (sprang på varandra) men innan dess så var det tokmånga år sedan!
Fast lite synd är det att det regnar ändå eftersom jag hade tänkt att gå in till stan...men det får bli en annan dag =)
TÅRAR
Var det någon mer än jag som såg Spårlöst på fyran ikväll?
Herregud..både jag o Thomas satt o grät =)
Jag kan bara säga att jag är så glad för Martinas skull för hon är en av de goaste människorna jag känner och om någon förtjänade detta så var hon absolut den personen.
Kan dessutom tänka mig att Mia kommer tycka det ska bli trevligt att åka till Colombia i framtiden för att hälsa på svärmor ;)
Herregud..både jag o Thomas satt o grät =)
Jag kan bara säga att jag är så glad för Martinas skull för hon är en av de goaste människorna jag känner och om någon förtjänade detta så var hon absolut den personen.
Kan dessutom tänka mig att Mia kommer tycka det ska bli trevligt att åka till Colombia i framtiden för att hälsa på svärmor ;)
DENNA DAG...
Ja..vad kan man säga om den? En hel del kanske?
Jo..faktiskt
Lillgrisen var go o glad imorse (vad jag kan minnas iaf) och åt sin kanelkryddade gröt med god aptit. Sen sov han, men vaknade..precis innan våra bästa år!!! *sucka* Då var han inte glad, det minns jag iaf. Han ville inte ens titta på ski...programmet med mig utan ville bara gråta.
Hade mina misstankar om varför och de stämde ganska bra när jag efter stund la honom igen och han slocknade som en liten tok.
Men, när han vaknade för andra gången så var han som en liten solstråle och låg och skrattade för glatta livet. Så vi åt lite lunch. Alex fick fisk medans jag också åt fisk..med en massa grönsaker *nyttig*
Tänkte ta en runda i skogen efter men jag fick sån jädrans magkatarr, har haft det några dagar nu men så kände jag att; nej, jag kan inte vänta tills imon, jag MÅSTE ha något för det NU!
Tog soporna på vägen. Hela påsen med matrester bara exploderade i soprummet och det låg oliver och kaffe och allt möjligt överallt efter det. För ovanlighetens skull hade jag också vart duktig och glömt papper hemma, lovley. Hittade dock en gammal tvättlapp i skötväskan som jag använde (efter att jag försökt samla upp allt med de påsarna som låg där nere). Behöver jag nämna hur gott jag luktade efter?
Knappast..
Sen så bar det hemåt igen för tvätt av mig själv samt ombyte. SEN kunde vi fortsätta mot apoteket =) Så det gjorde vi.
Väl där så glömde jag köpa hälften av det jag skulle ha, härligt det med. Bort till Hemköp...och jag frågar mig själv varje gång; Varför går jag dit? Den affären suger så fett så det är pinsamt.
Som idag så kom jag knappt fram genom affären eftersom det stod stora pallar, halvupp packade, små upp packade, tomma kartonger. Ja..fy sjutton. Att dom inte skäms.
Sen väl i kassan så kom jag knappt fram med vagnen eftersom det var så mycket korgar så jag fastnade, men det mesta går att lösa med lite våld (missuppfatta mig inte nu) och en stor portion tålamod och lite tetriskunskaper. Så vi kom förbi, och möttes av en alldeles förtjusande kassörska som inte ens kunde unna sig ett hej eller ens titta upp. Lusläste kvittot efter, måste göras eftersom det är mer vanligt att de slår in fel grejer än rätt. Men den här gången blev det iaf rätt, tur det.
Så hemåt igen där lillgrisen inte var sådär jätteglad men det har ordnat upp sig nu. Han testar sina röstkunskaper (har börjat skrika som en liten tjej..högt dessutom) och har lekt lite med bilen han fick från Moster Madde o Eric.
Jo..faktiskt
Lillgrisen var go o glad imorse (vad jag kan minnas iaf) och åt sin kanelkryddade gröt med god aptit. Sen sov han, men vaknade..precis innan våra bästa år!!! *sucka* Då var han inte glad, det minns jag iaf. Han ville inte ens titta på ski...programmet med mig utan ville bara gråta.
Hade mina misstankar om varför och de stämde ganska bra när jag efter stund la honom igen och han slocknade som en liten tok.
Men, när han vaknade för andra gången så var han som en liten solstråle och låg och skrattade för glatta livet. Så vi åt lite lunch. Alex fick fisk medans jag också åt fisk..med en massa grönsaker *nyttig*
Tänkte ta en runda i skogen efter men jag fick sån jädrans magkatarr, har haft det några dagar nu men så kände jag att; nej, jag kan inte vänta tills imon, jag MÅSTE ha något för det NU!
Tog soporna på vägen. Hela påsen med matrester bara exploderade i soprummet och det låg oliver och kaffe och allt möjligt överallt efter det. För ovanlighetens skull hade jag också vart duktig och glömt papper hemma, lovley. Hittade dock en gammal tvättlapp i skötväskan som jag använde (efter att jag försökt samla upp allt med de påsarna som låg där nere). Behöver jag nämna hur gott jag luktade efter?
Knappast..
Sen så bar det hemåt igen för tvätt av mig själv samt ombyte. SEN kunde vi fortsätta mot apoteket =) Så det gjorde vi.
Väl där så glömde jag köpa hälften av det jag skulle ha, härligt det med. Bort till Hemköp...och jag frågar mig själv varje gång; Varför går jag dit? Den affären suger så fett så det är pinsamt.
Som idag så kom jag knappt fram genom affären eftersom det stod stora pallar, halvupp packade, små upp packade, tomma kartonger. Ja..fy sjutton. Att dom inte skäms.
Sen väl i kassan så kom jag knappt fram med vagnen eftersom det var så mycket korgar så jag fastnade, men det mesta går att lösa med lite våld (missuppfatta mig inte nu) och en stor portion tålamod och lite tetriskunskaper. Så vi kom förbi, och möttes av en alldeles förtjusande kassörska som inte ens kunde unna sig ett hej eller ens titta upp. Lusläste kvittot efter, måste göras eftersom det är mer vanligt att de slår in fel grejer än rätt. Men den här gången blev det iaf rätt, tur det.
Så hemåt igen där lillgrisen inte var sådär jätteglad men det har ordnat upp sig nu. Han testar sina röstkunskaper (har börjat skrika som en liten tjej..högt dessutom) och har lekt lite med bilen han fick från Moster Madde o Eric.
EN GRÖTOLYCKA
Min son har växt över natten. Denna slutsatsen drog jag tidigare idag..
För första gången så skulle han få gröt till frukost istället för att ammas (känns ganska skrämmande faktiskt) och jag gjorde iordning gröten och ställde den på bordet på Alexandersäkert avstånd. Eftersom vattnet i muggen var iskallt och det är inte bra för kroppen att dricka så kallt vatten, så gick jag bort till diskbänken för att hälla i lite av det vattnet jag hade värmt till gröten.
Helt plötsligt hör jag ett välbekant ljud, det låter som när vattenmuggen åker i golvet, fast den stog jag och höll. Sen hörde jag hur Alexander började gråta så jag vände mig om och utbast "nej nej nej nej"
Gröten var fördelad över Alexander och det lilla bordet framför honom (halv varm gröt..)
Usch
In med ungen på toaletten för att skölja handen i kallt vatten eftersom där fick han faktiskt en del varm gröt och jag tar inga risker. Jag såg min planerade lugna dag fallla till spillo. Den skulle ju ägnas åt lite städning (lugn städning) och en lång skogspromenad. Med med tanke på hur dagen började..
Fick ordnat ny gröt (skam den som ger sig) och han åt, sen spydde han rätt mycket så vi fick byta tröja..igen..
Nu så tänkte jag han kunde sova en stund för han sover alltid (till 99%) 2 timmar på fm..det har nu gått 20 minuter och ungen är klarvaken..
Vad hände med min lugna dag?
Inte sådär jättepigg..
Häromnatten så var jag totalt sömnlös..kan inte minnas när det hände sist.
Alexander sover ju så sött om natten (förutom några då han vridit på sig som en galning).
Men denna natten...i mamma-bebis förhållandet så var det nu tvärtom. I vanliga fall så är det ju bebisen som håller mamma vaken..nu var det mer mamma som höll bebis iaf halvvaken.
Thomas hade vart borta o skulle komma hem sent. Jag kom inte i säng förräns jättesent och även om jag var jättetrött så kunde jag verkligen inte somna. Så jag låg o vred på mig, vände på mig, la mig på mage, sida, mage, rygg, sida, andra sidan, toa, mage, rygg etc etc
Klockan tickade på och jag undrade vart han hade tagit vägen. Om han säger en tid han ska vara hemma och sedan inte är hemma prick det klockslaget så börjar min hjärna att mala.
Först tänkte jag att något hänt på vagnen på vägen hem. Det var ju trots allt väldigt mycket natt och hemska saker händer på nätterna.
Så jag började fundera i vilken ordning jag skulle ringa samtalen.
Först hans mobil, men den skulle ju givetvis vara avstängd eftersom han antaligen låg misshandlad nånstans. Så andra samtalet skulle bli till Sahlgrenskas akutmottagningar, sen skulle det få bli polisen om han inte var där. Men skulle jag ringa Göteborgspolisen eller 112? Svår fråga, kom faktiskt inte fram till något svar, antagligen 112 eftersom han skulle ringt om det var något.
Men sen så kanske det helt enkelt var så att han VAR hemma men hade somnat på soffan? Då skulle det ju vara riktigt pinsamt att ringa 112 o sen säga "nämen hoppsan..hehe..öh"
Ja ni fattar..
Så kanske ni funderar på varför inte jag inte bara ringde hans mobil?
Jo..jag hörde nämligen en massa brötiga ungdomar utanför (jag har blivit gammal känner jag) och då tänkte jag att Thomas kanske gömmer sig för dem, eller för några andra busar. Tänk då om jag ringer och ljudet ekar..då skulle de ju hitta honom. Mycket dumt.
Men eftersom man är som man är så blev det ju, när han kom hem 20 minuter efter utsagd tid:
"Nämen..är du hemma nu?
Har allt gått bra?
Jag ser här på klockan att du är lite sen..."
Världens coolaste tjej liksom..=)
Alexander sover ju så sött om natten (förutom några då han vridit på sig som en galning).
Men denna natten...i mamma-bebis förhållandet så var det nu tvärtom. I vanliga fall så är det ju bebisen som håller mamma vaken..nu var det mer mamma som höll bebis iaf halvvaken.
Thomas hade vart borta o skulle komma hem sent. Jag kom inte i säng förräns jättesent och även om jag var jättetrött så kunde jag verkligen inte somna. Så jag låg o vred på mig, vände på mig, la mig på mage, sida, mage, rygg, sida, andra sidan, toa, mage, rygg etc etc
Klockan tickade på och jag undrade vart han hade tagit vägen. Om han säger en tid han ska vara hemma och sedan inte är hemma prick det klockslaget så börjar min hjärna att mala.
Först tänkte jag att något hänt på vagnen på vägen hem. Det var ju trots allt väldigt mycket natt och hemska saker händer på nätterna.
Så jag började fundera i vilken ordning jag skulle ringa samtalen.
Först hans mobil, men den skulle ju givetvis vara avstängd eftersom han antaligen låg misshandlad nånstans. Så andra samtalet skulle bli till Sahlgrenskas akutmottagningar, sen skulle det få bli polisen om han inte var där. Men skulle jag ringa Göteborgspolisen eller 112? Svår fråga, kom faktiskt inte fram till något svar, antagligen 112 eftersom han skulle ringt om det var något.
Men sen så kanske det helt enkelt var så att han VAR hemma men hade somnat på soffan? Då skulle det ju vara riktigt pinsamt att ringa 112 o sen säga "nämen hoppsan..hehe..öh"
Ja ni fattar..
Så kanske ni funderar på varför inte jag inte bara ringde hans mobil?
Jo..jag hörde nämligen en massa brötiga ungdomar utanför (jag har blivit gammal känner jag) och då tänkte jag att Thomas kanske gömmer sig för dem, eller för några andra busar. Tänk då om jag ringer och ljudet ekar..då skulle de ju hitta honom. Mycket dumt.
Men eftersom man är som man är så blev det ju, när han kom hem 20 minuter efter utsagd tid:
"Nämen..är du hemma nu?
Har allt gått bra?
Jag ser här på klockan att du är lite sen..."
Världens coolaste tjej liksom..=)
JAG ÄR SÅ SMART :P
Jag klagade ju lite igår på att minneskortet till min digitalkamera inte verkade fungera. Så idag var ju tanken att jag skulle åka till elgiganten, se till att de fixade detta och om de inte gjorde det så var ju planen att bli hysterisk (varje kvinnas rättighet!)
Men..blond och totalt oteknisk som jag är så tänkte jag ta en sista titt på kameran medan jag satte i batteriet. Så jag pillade runt o trixade och hade mig, satte på kameran och helt plötsligt så funkade minnet.
Thomas frågade vad jag hade gjort och helt ärligt så svarade att jag inte hade den blekaste aning, jag vet verkligen inte vad jag gjorde.
Men vad spelar det för roll egentligen?
Kortet fungerar och jag känner mig väldigt smart och för ovanlighetens skull jätteteknisk =)
Men..blond och totalt oteknisk som jag är så tänkte jag ta en sista titt på kameran medan jag satte i batteriet. Så jag pillade runt o trixade och hade mig, satte på kameran och helt plötsligt så funkade minnet.
Thomas frågade vad jag hade gjort och helt ärligt så svarade att jag inte hade den blekaste aning, jag vet verkligen inte vad jag gjorde.
Men vad spelar det för roll egentligen?
Kortet fungerar och jag känner mig väldigt smart och för ovanlighetens skull jätteteknisk =)
EN NJA DAG
Idag var planen att jag och Alexander skulle gå bort till backaplan till elgiganten så dom kan fixa minneskortet i min kamera som inte fungerar. Den sparar bara på minnet och jag kan inte aktivera kortet hur jag än gör, så dom får faktiskt fixa det där..annars tänker jag bli hysterisk! ;)
Meeen...så somnade lillgrisen och jag ville inte väcka honom. Sen blev det dags för mat..och han åt så mycket så han somnade igen. Han är ju så söt när han sover så jag ville inte väcka honom.
Så vaknade han, men då var det inte så lång tid kvar tills han skulle äta igen, så jag tänkte vi kunde ta en kortare promenad...men..så diskade jag och så åt han..och sen så...gick vi bara till affären istället.
Och nej, jag är verkligen inte lat idag och kommer med kassa ursäkter..
Meeen...så somnade lillgrisen och jag ville inte väcka honom. Sen blev det dags för mat..och han åt så mycket så han somnade igen. Han är ju så söt när han sover så jag ville inte väcka honom.
Så vaknade han, men då var det inte så lång tid kvar tills han skulle äta igen, så jag tänkte vi kunde ta en kortare promenad...men..så diskade jag och så åt han..och sen så...gick vi bara till affären istället.
Och nej, jag är verkligen inte lat idag och kommer med kassa ursäkter..
FÖRLÅT!
Jag har vart riktig frånvarande från bloggen..MEN..det har vart otroligt mycket de senaste dagarna.
Bland annat så har Thomas fyllt år, vilket innebar att jag gjorde världens tre rätters middag (bara grekiska rätter)
Honungs- och Ostpaj
Dessutom så har jag vunnit!!!!
Tävlingen var hos Carolina
Förutom allt detta så har det vart full förberedelse inför dopet och jag kan säga er att det är mer vad man tror. Mellan varven så har det vart inhandlingar och andningspauser i soffan.
Dessutom kom mina grejer från glada grodan
Nu måste jag tyvärr återgå till alla mina bestyr igen, men imorgon efter att jag sovit så ska jag uppdatera bloggen med massa smaskiga saker!
Over and Out!
Bland annat så har Thomas fyllt år, vilket innebar att jag gjorde världens tre rätters middag (bara grekiska rätter)
Honungs- och Ostpaj
Dessutom så har jag vunnit!!!!
Tävlingen var hos Carolina
Förutom allt detta så har det vart full förberedelse inför dopet och jag kan säga er att det är mer vad man tror. Mellan varven så har det vart inhandlingar och andningspauser i soffan.
Dessutom kom mina grejer från glada grodan
Nu måste jag tyvärr återgå till alla mina bestyr igen, men imorgon efter att jag sovit så ska jag uppdatera bloggen med massa smaskiga saker!
Over and Out!
ANGÅENDE MELODIFESTIVALEN-KVÄLLEN
Thomas och Kerstin sitter i soffan under den..gäspiga omröstningen.
Jurygrupperna har, som väntat, sina favoriter (Måns, EMD, Sarah Dawn Finer samt Alcazar)
Kerstin börjar tröttna på skiten och inser att Sverige inte kommer vinna Eurovision i år heller, och det suger ju fett.
Måns sitter och flinar för varje tolva han får och verkar tro att han har vinsten som i en liten handske..
MEN
Så kommer då tittarnas röster...Måns sitter fortfarande o är äckligt glad eftersom han tror han kommer vinna...tills...han får lägst poäng av tittarna.
Kerstins puls ökar och hon flyger upp ur soffan
"Såg du...SÅG DU? Haha..kolla in hans min, han fattar att han inte kommer vinna nu..oooh..han kommer inte vinna!!! Helt plötsligt blev detta bra ju!"
Sedan försvinner alla favoriterna en efter en och Kerstin fortsätter hoppa i soffan (nästan som Tom Cruise hos Operah Winfrey)
Thomas säger lite snällt till Kerstin att hon kan vara elak ibland, Kerstin svarar bara att hon är medveten om det men tycker ändå det är rätt att Måns inte fick höga poäng av folket.
Så får Caroline näst högst.. och operasången VINNER! Åh..underbart!!!
Och vet ni varför det är så underbart?
Måns blev sur för att han inte vann...tråkmåns (haha)...hans enda mål är att vinna, verkar kvitta om låten är bra eller inte, han vill bara vinna.
Caroline och Malena hade inte räknat med att vinna, de var med för det var en rolig grej, de blev genuint glada.
DÄRFÖR blev Kerstin så glad...för att någon som verkligen förtjänade att vinna faktiskt vann.
Jurygrupperna har, som väntat, sina favoriter (Måns, EMD, Sarah Dawn Finer samt Alcazar)
Kerstin börjar tröttna på skiten och inser att Sverige inte kommer vinna Eurovision i år heller, och det suger ju fett.
Måns sitter och flinar för varje tolva han får och verkar tro att han har vinsten som i en liten handske..
MEN
Så kommer då tittarnas röster...Måns sitter fortfarande o är äckligt glad eftersom han tror han kommer vinna...tills...han får lägst poäng av tittarna.
Kerstins puls ökar och hon flyger upp ur soffan
"Såg du...SÅG DU? Haha..kolla in hans min, han fattar att han inte kommer vinna nu..oooh..han kommer inte vinna!!! Helt plötsligt blev detta bra ju!"
Sedan försvinner alla favoriterna en efter en och Kerstin fortsätter hoppa i soffan (nästan som Tom Cruise hos Operah Winfrey)
Thomas säger lite snällt till Kerstin att hon kan vara elak ibland, Kerstin svarar bara att hon är medveten om det men tycker ändå det är rätt att Måns inte fick höga poäng av folket.
Så får Caroline näst högst.. och operasången VINNER! Åh..underbart!!!
Och vet ni varför det är så underbart?
Måns blev sur för att han inte vann...tråkmåns (haha)...hans enda mål är att vinna, verkar kvitta om låten är bra eller inte, han vill bara vinna.
Caroline och Malena hade inte räknat med att vinna, de var med för det var en rolig grej, de blev genuint glada.
DÄRFÖR blev Kerstin så glad...för att någon som verkligen förtjänade att vinna faktiskt vann.
STÄDMANI
..är precis vad jag har idag.
Detta kan bero på x antal faktorer, men jag har funnit tre olika som kan vara orsaken till denna mani.
1) Jag börjar bli sjuk. Slår aldrig fel. Enligt mamma har jag ärvt detta efter min far som när han har 40 graders feber ska ut o rensa förrådet
2) Vädret. Det är ju ett sånt underbart väder ute så man kan ju inte annat än att få hur mycket energi som helst och bara virvla runt som en dammvippa i hela lägenheten!
3) Det behövs verkligen städas här eftersom solen lyser upp dammet. Med andra ord, den tredje faktorn; dåligt samvete
Detta kan bero på x antal faktorer, men jag har funnit tre olika som kan vara orsaken till denna mani.
1) Jag börjar bli sjuk. Slår aldrig fel. Enligt mamma har jag ärvt detta efter min far som när han har 40 graders feber ska ut o rensa förrådet
2) Vädret. Det är ju ett sånt underbart väder ute så man kan ju inte annat än att få hur mycket energi som helst och bara virvla runt som en dammvippa i hela lägenheten!
3) Det behövs verkligen städas här eftersom solen lyser upp dammet. Med andra ord, den tredje faktorn; dåligt samvete
DET ÄR BÄTTRE
Alexander var supersnäll imorse och lät sin mamma sova till 8.30 vilket hon verkligen behövde efter dagen igår! Det var så mycket tankar i huvudet så det fanns inte.
Eftersom hon fick sova så länge så tog hon om måtten på kostymen imorse och insåg att den med all största sannolikhet kommer passa ändå, så hon är något lugnare där.
Efter en god frukost så somnade Alexander (sover fortfarande) och det gjorde att hans mamma i lugn och ro kunde få ta ett bad på en 15 minuter och ligga o läsa sin bok, vilket också gjorde otroligt mycket!
Sen ringde hon till vårdcentralen angående tån, fick prata med någon och det blev snurrigt som vanligt. Hon bestämde med sig själv att hon skulle återkomma efter imorgon då de vet om det är kikhosta eller inte.
Men mest av allt så blev hon glad eftersom Thomas kom hem från Bryssel igår.
NÄE
Usch...det här är en sån där kväll som man helst vill glömma.
Allt känns liksom bara blä o blaj o blaha.
Dopkostymen är "under behandling" eller ja, färdig att levereras så den borde komma vilken dag som helst, vilket verkligen skulle vara bra eftersom jag måste testa den på lillgrisen för att veta om den passar. Annars måste jag skicka tillbaka den och vänta in den nya och allt detta inom en otroligt kort tidsram som jag inte är säker på går att ordna.
Sen hostan, vad gör jag om det är kikhosta? Det är ju toksmittsamt! Kan han sluta smitta till dopet? Och hur blir det med babysimmet isf, läste att man kan vara dålig i säkert 8 veckor. Åhh..jag orkar inte.
Dopet då..prästen ringde idag o lät tveksam till att vi skulle ha kostym, men det gick nog bra ändå.
Min traumatiserade tå har börjat vara. Det känns på nåt sätt som att det kanske inte är så bra. Borde ringa doktorn imon o fråga.
VARFÖR blir det så att när man börjar oroa sig för en sak så kommer alla andra saker också upp?Just nu känns mitt huvud som en gammal mossig gräsmatta full med löv som måste krattas o rensas.Men vi får göra det imon för idag är jag så blockerad så det är störtomöjligt.
Det har vart lite mycket för mitt huvud att ta in idag, låt oss hoppas att det blir bättre imon.
Allt känns liksom bara blä o blaj o blaha.
Dopkostymen är "under behandling" eller ja, färdig att levereras så den borde komma vilken dag som helst, vilket verkligen skulle vara bra eftersom jag måste testa den på lillgrisen för att veta om den passar. Annars måste jag skicka tillbaka den och vänta in den nya och allt detta inom en otroligt kort tidsram som jag inte är säker på går att ordna.
Sen hostan, vad gör jag om det är kikhosta? Det är ju toksmittsamt! Kan han sluta smitta till dopet? Och hur blir det med babysimmet isf, läste att man kan vara dålig i säkert 8 veckor. Åhh..jag orkar inte.
Dopet då..prästen ringde idag o lät tveksam till att vi skulle ha kostym, men det gick nog bra ändå.
Min traumatiserade tå har börjat vara. Det känns på nåt sätt som att det kanske inte är så bra. Borde ringa doktorn imon o fråga.
VARFÖR blir det så att när man börjar oroa sig för en sak så kommer alla andra saker också upp?Just nu känns mitt huvud som en gammal mossig gräsmatta full med löv som måste krattas o rensas.Men vi får göra det imon för idag är jag så blockerad så det är störtomöjligt.
Det har vart lite mycket för mitt huvud att ta in idag, låt oss hoppas att det blir bättre imon.
NYHETER OM DEN TRAUMATISERADE STORTÅN
Jag har ju totalt glömt av att berätta om min stortå! Jäses..
I alla fall..läkaren ringde ju aldrig som han skulle göra så jag ringde till honom för att ta reda på vad som hända skulle. Då sa han att jag borde fått en remiss till kirurgen eftersom de hade fått en på vårdcentralen, och han tyckte ju det var lite konstigt att han hade fått men inte jag, eftersom det ändå var jag som skulle dit.
Kunde inte annat än att hålla med..
Men några dagar senare så kom det där pappret från kirurgen...och om någon undrar varför jag ibland kan vara något hypokondrisk så kommer här svaret :P
Telefonsamtal med min mor: (K- jag, M-mor)
"K- Hej mamma! (låter som pernilla i hårreklamen)
M- Hej Kerstin! Hur är det?
K- Jo, bra...fick svar från kirurgen idag när dom ska kalla mig
M- Kalla dig? Fick du inte en tid direkt?
K- Nej, dom ska kalla mig nån gång i sommar
M- VA? I SOMMAR? VILL DOM ATT DU SKA FÅ BLODFÖRGIFTNING INNAN DESS????
K- Men mamma, det är en nagel som ska bort bara, HUR skulle jag kunna få blodförgiftning av det?
M- Det vet jag inte, men man vet aldrig! Men det är ju jättelång tid, du får ringa o be o få en tid snabbare
K- Det kan jag ju göra, men det finns många som är i ett mer akut behov av kirurg än jag, jag är ju inte direkt döende utan har ju bara lite ont..
M- Jaja..men ändå"
Haha, jag gillar min mamma för hon är rolig =)
Fast hon är ju bara orolig för mig, men nej..jag kommer med all största sannolikhet inte att få blodförgiftning
Och OM jag vill ha en tid snabbare så kan jag faktiskt ringa ett samtal eftersom jag ingår i vårdgarantin...men jag o sprutor som ni vet...så jag kan vänta..
I alla fall..läkaren ringde ju aldrig som han skulle göra så jag ringde till honom för att ta reda på vad som hända skulle. Då sa han att jag borde fått en remiss till kirurgen eftersom de hade fått en på vårdcentralen, och han tyckte ju det var lite konstigt att han hade fått men inte jag, eftersom det ändå var jag som skulle dit.
Kunde inte annat än att hålla med..
Men några dagar senare så kom det där pappret från kirurgen...och om någon undrar varför jag ibland kan vara något hypokondrisk så kommer här svaret :P
Telefonsamtal med min mor: (K- jag, M-mor)
"K- Hej mamma! (låter som pernilla i hårreklamen)
M- Hej Kerstin! Hur är det?
K- Jo, bra...fick svar från kirurgen idag när dom ska kalla mig
M- Kalla dig? Fick du inte en tid direkt?
K- Nej, dom ska kalla mig nån gång i sommar
M- VA? I SOMMAR? VILL DOM ATT DU SKA FÅ BLODFÖRGIFTNING INNAN DESS????
K- Men mamma, det är en nagel som ska bort bara, HUR skulle jag kunna få blodförgiftning av det?
M- Det vet jag inte, men man vet aldrig! Men det är ju jättelång tid, du får ringa o be o få en tid snabbare
K- Det kan jag ju göra, men det finns många som är i ett mer akut behov av kirurg än jag, jag är ju inte direkt döende utan har ju bara lite ont..
M- Jaja..men ändå"
Haha, jag gillar min mamma för hon är rolig =)
Fast hon är ju bara orolig för mig, men nej..jag kommer med all största sannolikhet inte att få blodförgiftning
Och OM jag vill ha en tid snabbare så kan jag faktiskt ringa ett samtal eftersom jag ingår i vårdgarantin...men jag o sprutor som ni vet...så jag kan vänta..
EN MORGON HOS FAMILJEN INTE-SOM-ALLA-ANDRA
Ibland så menar män och kvinnor olika saker när de säger saker...
Thomas och Kerstin sitter vid frukostbordet en vanlig vardagsmorgon. Lillgrisen ligger fortfarande och sover så sött i sin säng.
Helt plötsligt!
K- Ååååååh...vet du vad som börjar på tisdag kl nio på femman??
(Jädrar om du inte svarar rätt för det här borde du veta, faktiskt!)
T- Desperate Housewives
(Nej nej nej nej nej nej nej, inte nu igen)
K- Du är så duktig, hur visste du det?
(Jag visste det, du gillar det verkligen, du gör det! Haha!)
T- För att det är ditt favoritprogram, klart jag vet det då
(För du tvingar mig att titta på det varenda eviga vecka och tjatar om det konstant att vi ska titta på det)
K- Du är så söt!
(åååh..lilla gubben!)
T- Mitt favoritprogram är det där med tjejerna i Playgirlmansion
(Jag tycker faktiskt inte om Desperate Housewives)
K- Nej älskling, det är det inte..
(Nej älskling, det är det inte)
T- Nej jag skojade bara, det är lerbrottningen med tjejer som femman visar varje tisdagskväll
(JAG TYCKER FAKTISKT INTE OM DESPERATE HOUSEWIVES!!!)
K- Haha..ja det är bra..
(Både du och jag vet att du gillar Desperate Housewives, och du vet mycket väl att du inte skulle få titta på nån lerbrottning..)
Thomas och Kerstin sitter vid frukostbordet en vanlig vardagsmorgon. Lillgrisen ligger fortfarande och sover så sött i sin säng.
Helt plötsligt!
K- Ååååååh...vet du vad som börjar på tisdag kl nio på femman??
(Jädrar om du inte svarar rätt för det här borde du veta, faktiskt!)
T- Desperate Housewives
(Nej nej nej nej nej nej nej, inte nu igen)
K- Du är så duktig, hur visste du det?
(Jag visste det, du gillar det verkligen, du gör det! Haha!)
T- För att det är ditt favoritprogram, klart jag vet det då
(För du tvingar mig att titta på det varenda eviga vecka och tjatar om det konstant att vi ska titta på det)
K- Du är så söt!
(åååh..lilla gubben!)
T- Mitt favoritprogram är det där med tjejerna i Playgirlmansion
(Jag tycker faktiskt inte om Desperate Housewives)
K- Nej älskling, det är det inte..
(Nej älskling, det är det inte)
T- Nej jag skojade bara, det är lerbrottningen med tjejer som femman visar varje tisdagskväll
(JAG TYCKER FAKTISKT INTE OM DESPERATE HOUSEWIVES!!!)
K- Haha..ja det är bra..
(Både du och jag vet att du gillar Desperate Housewives, och du vet mycket väl att du inte skulle få titta på nån lerbrottning..)
PAKETKALENDER
Lovade för ett tag sedan att lägga in bild på Alexanders paketkalender när den var klar, och den har vart klar ett bra tag =) Väntade bara på guldgrejerna..men här kommer en bild iaf!
Borderi och guldgrejjer från Ateljé Margaretha
Borderi och guldgrejjer från Ateljé Margaretha
*GLÄDJESKUTT*
Idag så var jag på återbesök hos doktorn för att kolla hur det stod till med min infektion. Eftersom jag var inne i min positiva period så antog jag att inget hade förbättras och att hon skulle ge mig starkare mediciner o då skulle det skita sig med amningen och ja...allt var så där skimrande rosa med små hästar som skuttade omkring *NOT*
Iaf..det där lilla fina stick-i-fingret provet som man tar visade att det inte finns någon infektion längre!! OCH det bästa av allt är att hon inte kunde se något hinder för att jag skulle kunna bada på söndag. Blir jag sämre så får jag ju åka in igen men jag räknar inte med att bli sämre så jag tänker hoppa i plurret med Alexander o jädrar vad vi ska babysimma!!
Iaf..det där lilla fina stick-i-fingret provet som man tar visade att det inte finns någon infektion längre!! OCH det bästa av allt är att hon inte kunde se något hinder för att jag skulle kunna bada på söndag. Blir jag sämre så får jag ju åka in igen men jag räknar inte med att bli sämre så jag tänker hoppa i plurret med Alexander o jädrar vad vi ska babysimma!!
LITE LEDSAMT
Förra veckan så missade vi ju babysimmet eftersom både jag och Alexander var lite halvrisiga sådär. Eller han var halvrisig o jag var som ett vildvuxet påskris.
Det var ju andra gången för terminen. Nu idag så är det simgång nummer tre som vi OCKSÅ kommer att missa :(
Jag får ju fortfarande inte bada och Thomas är snorförkyld så att han ska dit är ju verkligen ingen höjdare.
Det känns så tråkigt för Alexanders skull att vi missar så många gånger, men även av rent egoistiska skäl för min skull.
Alla på forumet pratar om hur skoj dom har det på simmet o idag är det dags för första dyket för dom som är redo för det. Och här sitter vi, torrlagda o deprimerade på land. Blir inga dyk här inte =(
Sen känns det så dumt också eftersom vi betalt en massa pengar för kursen och det är inte ens säkert vi kan simma igen alla gånger, en får man ju lov att ta igen. Det som känns extra tråkigt är att jag kanske inte får bada nästa vecka heller och då kan man ju fråga sig om det är någon större idé att ens stanna kvar i kursen.
Och sen är det ju det här med tån också, jag vet inte när dom får för sig att göra något med den och då vet jag återigen inte hur lång tid det kommer ta innan jag får lov att bada igen.
Det är lite småstressande faktiskt att inte veta hur saker kommer bli, speciellt eftersom jag är en sån planeringsmänniska
Det var ju andra gången för terminen. Nu idag så är det simgång nummer tre som vi OCKSÅ kommer att missa :(
Jag får ju fortfarande inte bada och Thomas är snorförkyld så att han ska dit är ju verkligen ingen höjdare.
Det känns så tråkigt för Alexanders skull att vi missar så många gånger, men även av rent egoistiska skäl för min skull.
Alla på forumet pratar om hur skoj dom har det på simmet o idag är det dags för första dyket för dom som är redo för det. Och här sitter vi, torrlagda o deprimerade på land. Blir inga dyk här inte =(
Sen känns det så dumt också eftersom vi betalt en massa pengar för kursen och det är inte ens säkert vi kan simma igen alla gånger, en får man ju lov att ta igen. Det som känns extra tråkigt är att jag kanske inte får bada nästa vecka heller och då kan man ju fråga sig om det är någon större idé att ens stanna kvar i kursen.
Och sen är det ju det här med tån också, jag vet inte när dom får för sig att göra något med den och då vet jag återigen inte hur lång tid det kommer ta innan jag får lov att bada igen.
Det är lite småstressande faktiskt att inte veta hur saker kommer bli, speciellt eftersom jag är en sån planeringsmänniska
