FÖRKLARINGEN

Slänger in ett snabbt inlägg här, för jag är så trött så jag somnar när som helst.

Jo, igår så var vi hos doktorn med Alexander eftersom natten var lite halvjobbig sådär.
Innan besöket försökte jag ta tempen på honom med vår örontermometer, men han blev jätteledsen så jag började misstänka att det kanske var öronen ändå.

Väl hos doktorn så klämde hon honom på magen och den var det inget problem med. Hon tittade i öronen och sen ville hon titta i halsen också, och hon sa att Alexander hade fått ett lågt tryck i öronen. Det innebär att trycket är lägre (antagligen pga flygresan) och han skulle behöva tryckutjämna, fast det är ju lite svårt. Vad som då händer är att när han ligger ner så drar ner väldigt i trumhinnan och då får han jätteont och blir ledsen. Något som kan underlätta lite för trycket är om han har nappen så mycket han bara kan, det är nästan som om man skulle tryckutjämna, fast ändå inte.
Dessutom så var det lite rött, ingen öroninflammation dock men skulle kunna utvecklas till det.
Stackarn =(

Hon tyckte inte vi skulle behandla först eftersom han bara var "gnällig", men jag förklarade hur han gallskrek och då sa hon att om han har så ont så är det ju självklart att han ska få medicin! Både för hans och vår skull, så vi kan få sova och orka.

Så nu får han Kåvepenin och det går relativt bra att få i honom. Inatt var han ganska gnällig och vaknade vid 5.15, jätteledsen så det var bara att försöka somna om honom men det gick sådär. Dagen har gått ganska bra, vi var i Slottskogen med Jennie & Felix och hade det supermysigt (förutom lite gråtattacker ibland pga öronvärk). Och på vägen hem så sov han nästan en timma!

Nu sover han för natten (förhoppningsvis) och hittills är det bara lite smågnäll som vart, men det verkar gå framåt iaf vilket känns skönt för vi vill ju verkligen inte att han ska gå runt och ha så ont i sina små öron.

Får skriva mer imorgon när jag, hoppas jag, är lite mer utvilad och fått sova iaf några sammanhängande timmar =)

Gonatt på er!

BVC-BESÖK

Idag så var det dags för 10-månaders kontrollen för Alexander.

Eftersom det, surprise, regnade även idag så var det bara på med regnställ och regnöverdrag på vagnen för att sedan traska bortåt. Promenadtiden tar ungefär 25-30 minuter så det är ju ganska lugnt.

Självklart så lyckades lillälsklingen att somna 4 minuter innan vi var framme.
Blev jag förvånad?
Iiiinte det minsta!

Då vi kom in så kvicknade han till. Vi åkte upp för hissen som knakade halvt om halvt oroväckande, sen ut och fast med vagnen.
Så traskade vi in och Alexander fick sätta sig i den röda mattan och leka med alla roliga leksaker som fanns där. Nu hade han ju blivit så stor så han kunde sitta där själv och det var ganska skönt.
När tant BVC kom ut så var det vägning och mätning, och jag måste säga att jag trodde faktiskt att han skulle gått upp minst 1½ kg mer än vad han hade gjort, men ja..hans viktkurva såg ju ändå bra ut så vi låter det vara så =)

Jag tog upp det här med hans humör, att han började bli grinig i Grekland och att det sen bara eskalerat, för att nu de senaste dagarna bara vart näst intill ohållbart.
Vi uteslöt att det kunde bero på magen, och feber har han inte haft någon. Ev att det kunde vara öronen eftersom han gråter när vi lägger honom? Men han gråter ju ändå och ibland kan han ligga utan att gråta. Så antagligen inte öronen heller.
Tänderna kanske? Fast ändå inte..
Tykänslor..fast näe, han kan vara hos andra också och det är inte sådär jätte kläng kläng.
Så vi kom fram till ett gemensamt beslut; det är nog en fas!
(Alla ni som har barn kommer få höra x antal gånger om dessa faser, bara så ni vet ;)
Jag frågade lite lätt om fasen verkligen kunde vara så länge? Den har ju ändå hållt i sig i 3 veckor nu och den borde..gått över.
Men hon sa då att faser kan vara längre, speciellt om man har envisa barn som är självmedvetna och vet vad de vill. Han kämpar emot och vägrar ge med sig.
Härligt.
Ska man se något positivt med det så sa hon att det brukar vara ett tecken på ett intelligent barn, och det är ju bra. Och ungen är ju smart, det går ju inte att förneka så det ligger kanske något i det.

Det vi nu då ska göra är att:
-avvakta några veckor och hoppas att det går över
-inte stimulera för mycket (fast han är sån som person att han måste bli lite aktiverad varje dag, för att bara sitta hemma o uggla blir han tokig av)
-ha fasta rutiner och göra på samma sätt (gör vi redan iofs)
-ta pauser, dvs att vi byts om så den andra får t ex gå ut på promenad en stund bara för att hämta andan (gör vi) för enligt tant BVC blir man ganska knäpp och knäckt av att ha det så här (jo tack)

Ni kanske inte tycker det låter så jobbigt, men det är påfrestande.

För säkerhets skull så tänker jag ändå ringa BUM imon så vi kan få en tid. Vill gärna att en doktor tittar i öronen, bara så vi kan utesluta det.
Speciellt efter idag.

Idag vaknade han 06.30, han har sovit 20 minuter (brukar en "normal" dag sova ca 2h på förmiddagen och 1 på eftermiddagen). Var vaken från 11-19.30 (totalvägrade att sova)
Det har, precis som igår, vart skrik, gråt och mycket trots.
Vid 17-tiden lugnade han sig litegrann så jag iaf återfick kontrollen över hans humör, med det menar jag alltså att det gick att avleda och jag fick honom t o m att skratta lite smått.

Nu har jag gått emot det jag sagt angående gåstolar också. Victoria (och Joel =) var så snälla att de lånade ut Joels gåstol till oss, för något måste göras. I den kan han förhoppningsvis sitta en kvart (kanske) innan han tröttnar. Men vår förhoppning är att han ska kunna tycka om den lite mer och bli en lite gladare unge.

Vi är ju vana vid vår lille solstråle som aldrig gråter, aldrig är grinig utan alltid nöjd.
Kan jag få tillbaka honom, tack?

ÅH VILKEN DAG!

Herregud, jag tror min son hamnat i nån slags fas.

Nu har han vart gnällig i flera dagar; tycker inte att något är speciellt roligt och skulle det vara roligt så är så bara fallet en liten stund, sen är det tråkigt igen.

Men denna dagen tror jag hittills tagit priset.

Han vaknade imorse vid halv åtta/åtta; smågnällig.
På med kläder och allt sån där morgonmys och det gick sådär..sen var det grötdags. Det gick ner.

Blöjbyte och tandborstning = karatesparkar och bakåtkast

Förmiddagsvila = gråt/skrik och inte en chans överhuvudtaget

Näe, så ungen fick vara uppe en stund till, satt och lekte lite på sin matta+babygym+leksaker+allt annat som fanns i närheten. Rullade iväg litegrann.

Sova? Näe

Var med och hängde upp tvätten, såg när mamma gjorde mat.

Äta? Näe
Sova? Näe
Skrika? Japp

Jag höll på bli skogstokig! Man känner sig maktlös och man är trött och har ingen aning om vad man ska göra eftersom ingenting faktiskt duger.

Men så fick han ett smörgåskex! Och det var ju ganska roligt..och eftersom det var ganska roligt så kunde jag ju smuggla in maten i munnen på honom samtidigt.
Man får inte vara dum när man har barn..
Så ätit fick han! Och jag med, en smörgås :D

Sova? NÄE!

Hepp..gos i soffan en stund, tråkigt.
Ner på mattan med leksaker..halvroligt. Så kastade han sig framåt och blev liggandes, pratandes i babygymmet.
Märkte ett liten glimt av trötthet utan gnäll så snabbt som attan var det in till sängen och ner med ungen.
Smågnäll i några sekunder och SEN tokdäckade han!

Får se hur resten av dagen blir. Förhoppningsvis blir den god, trevlig och gnällfri =)

LÄMNAD =(

Jo det är sant..jag har jag blivit lämnad..av ingen mindre än min son.

Allt skedde  igår kväll. Vi satt vi middagsbordet; jag, Thomas och Alexander. Helt plötsligt kom Thomas på att han skulle möblera om, på kvällen, bara sådär. När annars?

Men..inte idag väl? Inte NU?
Jo, sa Thomas, det får bli nu. För vi kommer aldrig att hinna annars så enda möjligheten är nu, efter jobbet.
Men inte IDAG väl?
Jo, varför inte?

Jahapp.
Thomas satte alltså igång att möblera om medan jag ordnade med tvätt, disk och lillgris. Möbler åkte ur arbetsrummet, golv svabbades och jag kände mig sisådär inombords. Svininfluensan gnagde. Tänk om han blir jättesjuk och jag inte hör om han slutar andas? Tänk om..tänk på det och tänk på det mesta man kan tänka på då man oroar sig

Men Thomas kept on going. Sängen monterades ner, Alexander la sig i sin säng och vi funderade och donade, bar och svor litegrann ibland då vi rev oss eller slog oss på andra sätt. Tillslut så fick vi in Alexanders saker i hans nya rum, och vår säng hade flyttats till det stora rummet. Stora datorn är okopplad, så jag kommer inte åt mina kort förrän ikväll/imorgon

Alexander har tagit första steget mot att flytta hemifrån, han har fått ett eget rum och sover numera själv.

Okej, jag trodde det skulle bli ett helvete
, men jag behövde bara springa upp 3 gånger (mardrömmar, allmänt bebisskrik) för att klappa lite på honom och ge honom nappen. Till det stora hela sett så gick det kanon.

Men ändå, min lilla bebis..

PREMIÄR!

Imorse så bytte vi ut Alexanders "bebisgröt" mot riktig havregrynsgröt med mosad banan.

Hör o häpna (eller inte) men ungen tyckte om det! Positivt var även att han inte kastade sig i gröten som han gör med sempers, utan nu satt han och tuggade och sen blev han mättare fortare också, på Sempers portionen är det ju svårt att bli mätt på bara en portion så detta är ju guld att han gillar det.

Och imorgon eftersom det är fredag =fredagsmys, så blir det mannagrynsgröt för hela familjen Totte till frukost. Mmm =)

MIN STACKARS SON =(

Nu är det inte lätt att vara liten Alexander, värmen har verkligen tagit ut sin rätt.

Igår så somnade han inte förräns runt 23, och i vanliga fall lägger han sig vid 19 och somnar kanske vid 19.30. Jag skyller en hel del på mopedisterna som far runt här, man kanske skulle ringa 114 14 nästa gång (tack för tipset Therése!) men åker dom ut och motar bort dom då? Att skicka ut Thomas vågar jag inte, dagens ungdomar är ju som små ettriga myror som attackerar i grupp. En ungdom är ju inget, men som sagt så håller dom sig gärna i grupper *muttrar lite*

Hur som haver så vaknade lillgossen vid 8.20 idag (vaknar vid 6-tiden i vanliga fall). Vi gick upp och han fick frukost, sen gick han och la sig igen 2 timmar senare, svettades järnet gjorde han. Så jag plockade av bodyn och då vaknade han, helt otröstlig!
Jag åkte iväg en sväng och Thomas berättade att stackarn inte velat somna om utan suttit uppe och sen somnade han, men Thomas var tuvngen att väcka honom efter 1½ timma för att han skulle få mat i sig.

Och nu sitter vi här, han har fått lite yoghurt  och frukt, att ge honom varmt mat nu skulle inte funkat. Han åt litegrann av det och är såå trött, men vill absolut inte sova! Han låg en stund på min mage (så mysigt, precis som när han var mindre). Men så fort jag la ner honom i sängen igen så började tårarna spruta helt hysteriskt. Så nu sitter han på sin pysselmatta och leker med sina leksaker.

Dessutom har hans tbc-sprutemärke börjat vara nu, och oj vad det varar! Jag vill bara klämma o squisha och ha mig, jag ÄLSKAR var! Men jag får snällt hålla mig, däremot får jag lov att tvätta såret ibland *glad*

Jag är lite smått skadad av mitt arbete om någon undrar varför jag älskar sår och var så mycket =)

GRATTIS!!!



Lillgrisen blir idag hela 9 månader gammal (ung)!!
(och är dessutom ordentligt utvilad efter att ha tagit en sovmorgon på 2 timmar, vilket han behövde =)

(Body från Molo)

OLYCKAN

För en vecka sedan, förra söndagen, så hände det som jag vart rädd för skulle hända så många gånger.

Jag och Thomas var i hallen och jag skulle borsta Alexanders tänder. Alla ni som har småbarn vet hur otroligt roligt de tycker det är med tandborstning *NOT* och han började krångla och ha sig i famnen. Han krånglade så mycket så jag helt enkelt inte klarade av att hålla honom.

Det kändes som om allt gick i slowmotion, jag såg hur han flög ur min famn i en båge, landade rakt på huvudet och snurrade ett varv med nacken böjd i en konstig vinkel. Min puls sköt i taket och jag fick full panik.
Herregud!
Jag skrek åt Thomas att ta honom medan jag i mitt huvud tänkte att jag minsann inte skulle ringa sjukvårdsrådgivningen där man ibland kan få vänta 10-20 minuter på att komma fram, så jag slängde mig på telefonen och ringde 112 på en gång.
Medan jag hörde signalerna i telefonen så grät Alexander så mycket så han slutade att andas, mitt adrenalin var på topp så jag tänkte inte så mycket utan bara "knuffade" till lungorna medan jag sprang in i det andra rummet för att prata med tanten i telefonen. Att blåsa på honom hjälpte inte, men han återfick sin andning igen.

Halvt hysterisk får jag fram vad som hänt och frågar henne om det kanske inte behövs en ambulans ändå? Men hon säger att hon skickar och ber om uppgifter och allt sånt dom frågar om. Givetvis hade jag glömt av hur gammal Alexander var så jag drog till med 9 månader (han är ju 8)

Alexander slutade inte skrika förrän strax innan ambulanserna anlände (efter ca 15 minuter) och upp kom 4 ambulansgubbar som kunde konstatera att han klarat sig väldigt bra. Iaf vid första anblick, men vi skulle ändå få följa med till sjukhuset så dom fick kolla upp honom bättre.
Jag var fortfarande väldigt upprörd och ambulanskillarna gjorde sitt bästa för att hjälpa mig, de påminde mig om allt jag skulle ha med mig och sånt =)

Inne i ambulansen så var Alexander väldigt trött och hängig, men detta var tydligen normalt. Ambulanskillen berättade för mig vad det var man skulle kolla efter vid fallolyckor och då han ringde och pratade med akutintaget så hörde jag honom säga att "pojken hade haft en otrolig tur". Då vi kommer ut ur ambulansen så börjar vi se en stooor bula fram på huvudet, vilket gör att alla blev mer avslappnade eftersom det inte var mitt på huvudet som vi först trodde.

Personalen inne på barnakuten var så trevliga och de följde oss in i ett rum där de gjorde en första check på A och de kunde inte se att det var något allvarligt som hade hänt. För att han skulle återhämta sig snabbare så fick han en mugg med jordgubbssaft som han drack mer än gärna. Hjärnan behövde det söta tydligen och vi märkte efter en stund att han börjar bli lite mer "med". Medan vi satt och väntade in nästa check så kom de in och frågade om vi inte ville ha lite kaffe, åh dom var så underbara!

Andra checken gick bra den också och strax därefter kom doktorn in (helt underbar han också) och han tittade i ögonen och kände på huvudet, kollade balansen och lite sånt. Precis då han sagt att vi kunde åka hem och inte oroa oss så började A spy, och inte så lite heller. Läkaren tittade på både mig och Thomas och frågade om han brukade spy så och både jag och Thomas körade i ett "nej".
Då tog läkaren tillbaka det han sagt och sa att vi var tvugna att ha honom under observation. Han sa att de brukar tillåta  1-2 kräkningar, för sånt kan bero på chock men nu hade det gått 2 timmar och han borde inte spy då.
Men eftersom "vi var kloka nog att inte bo på en öde ö" så fick vi åka hem och ha honom under observation hemma, eftersom vi kunde se bättre om det var något fel med honom än alla apparater de hade på sjukhuset. Och skulle det vara något så skulle vi komma in på studs, men hade inget hänt när det var dags att sova för natten så kunde vi slappna av. Alexander har ett läkekött som alltså är helt otroligt, men små barn återhämtar sig och klarar sig mycket bättre än vuxna.

Vi åkte hem med honom och inget mer hände under dagen, tack och lov! Han klarade sig undan med en fin bula.

Så vad lärde vi oss av detta?

Borsta inte tänderna stående

Dessutom är jag så överlyckligt tacksam att det hände i vår hall, på ett "någorlunda mjukt golv" och inte ute på asfalten. Jag ryser så fort jag tänker på hur illa det kunde ha gått.

Gå nu och krama om era barn och var tacksamma över att ha dem i ert liv, det gäller även er med stora barn!

BVC-BESÖK

I fredags så var vi på BVC för ett vanligt besök.  Det började med att vi hade en liten kurs om säkerhet i hemmet, och jag får nog säga att det är en hel del man inte hade tänkt på. Som att spisen kan tippa (egentligen så visste man ju detta men behövde nog en liten påminnelse) och lite andra saker.
Sen är det så lätt att bli uppskrämd av allt, företagen spelar verkligen på föräldrars dåliga samvete när det gäller allt som gäller ens barn.
Det gäller nog att tänka efter och gå igenom och fråga sig om det verkligen är nödvändigt med allt?

Pratade en del med sköterskan som var där angående Alexander och att han inte ville äta. Då sa hon att sockerförbudet var borta, det var bara att trycka i ungen vad man kunde. Helst skulle han ha glass, men eftersom magen var dålig så blev det ingen glass, men gärna pannkakor med massor av sylt (nu äter han ju inte det men ändå).

Efter att vi hade sett filmen där barn skadade sig på alla möjliga sätt så gick hon igenom lite grejer och sen fick vi gå upp till själva mottagningen där vi skulle väga och mäta.
Lillgrisen var 71 cm lång och vägde nästan 8200. Alltså hade han stannat av på viktkurvan igen, och återigen berodde det på sjukdom. Men jag märkte ju att han hade gått ner eftersom blöjorna inte satt lika bra som innan.

Vi pratade lite om resan vi ska ta i sommar, och jag ska ta mig i kragen och ringa till olika ställen och fråga om han behöver hepatit a vaccination.

Ni som vart utomlands med barn under 1 år där barnen ätit av den "lokala" maten, gav ni era barn den sprutan?

Det är ändå en del att tänka på när man ska utomlands med småbarn..men det ska nog gå bra..

Sen så tyckte hon att jag skulle smörja honom med mildison eftersom han har en del torrfläckar på kroppen.

Efter att besöket var avklarat så gick jag ner till apoteket där mildisonen fick användas MAX 3 dagar!! Lät nästan farligt när apotekaren förklarade allt (senare ringde sköterskan och sa att det inte alls var någon fara eftersom det ändå hade ordinerats av deras läkare..dumma apotekare som ändå måste informera)

Nästa besök blir 10-månaders kontrollen. Tror inte vi behöver återvända för kontrollvikt eftersom lillgrisen nu äter som vanligt igen och mår bra =)

BÄTTRE

Igår kom äntligen vändpunkten här hemma; Alexander började äta igen :D Dessutom var det inga diarreér och inga spyor.
SÅ UNDERBART!

Uppdaterar mer senare...

JAG ORKAR INTE

Kika in här en snabbis bara, orkar inte direkt sitta o blogga för jag är så trött.

Med Alexander så önskar jag att jag kunde säga att det är bättre, men det är det inte. Vi behövde iaf inte åka in med honom i torsdags, och i fredags så var vi på BVC där de sa att jag skulle ge honom vad som helst, fett o sött så han fick energi, ge honom allt han gillar.

Problemet är att han inte ens äter det han tycker om. Idag åt han iofs gröt på morgonen(3/4dl), men spydde upp det en stund senare. Åt senare 1 dl hallonkräm men där kom en del upp senare också.
Så efter 15 idag så har han fått i sig 3 tsk yoghurt..och 10 ml päronmer. Totalvägrade gröten ikväll, samt vattnet som han bara spottade ut trots att jag tryckte in det med spruta.

Får jag inte i honom frukost imon eller att han spyr upp det så får jag ringa sjukvårdsrådgivningen och fråga vad jag ska göra..det är hemskt att känna sig så maktlös och orolig

Ska försöka uppdatera imon


OROLIG =(

Alexander har inte mått sådär jättebra under veckan.

I söndags så blev han dålig i magen, men det händer alla så vi reagerade inte så mycket på det...sen fortsatte det i måndags, men det är inte heller ovanligt. Vi var ju även på student då och alla intryck gjorde att han inte ville äta efter lunch, men åt ändå sin gröt på kvällen.

I tisdags så fortsatte han att äta mindre och vara kass i magen..

Igår så var magen fortfarande dålig och han blev en riktig matvägrare. Vad som gjorde mig orolig var att han på kvällen inte ens ville äta upp sin gröt och han äter ALLTID upp sin gröt, gärna mer än en portion. Men nu fick jag truga i honom 1/3 av portionen. Dessutom knep han igen läpparna när han skulle få vatten, var jätteledsen i flera timmar och somnade 2 timmar tidigare än vanligt.

Imorse så var han fortfarande dålig i magen, ville knappt äta någon gröt, grät och det var bara..näe! Så jag ringde till barnmedicin som snällt förklarade att jag hade 1-2 timmar på mig att vätska upp honom med socker/salt lösning, blev han inte piggare eller kissade så var det bara att åka in till Östra med honom.

Man blir inte sådär jätteglad av att höra nåt sånt

Men projektet satte igång och efter 2h hade jag fått i honom ca 1 dl lösning. Ringde tillbaka till barnmedicin som blev glada och sa att jag då kunde avvakta med att åka in. Däremot så ska jag in om det försämras på något sätt.
Nackdelen är bara att han nu matvägrar totalt..eller ja, jag fick i honom 2 tsk mat (knappt) men jag hoppas det löser sig under dagen här. Just nu ligger han o sover eftersom han är ganska medtagen.

Imon ska vi ju till BVC också, ringde och pratade med dem men de sa att smittorisken är likamed noll så om Alexander orkade så tyckte de jag skulle in med honom dit. Ska bli intressant o se vad han väger nu. Vägde honom för tre veckor sen och så idag, och det jag kom fram till var att han på dessa tre veckor bara ökat 80g i vikt. Tror iofs att han ökat mer, men gått ner nu när han ätit så dåligt.

Min lilla mamma kommer snart hit också och passar Alexander (och vätskar) medan jag åker till kirurgen. Har ju väntat på denna tid i 6 månader nu (traumatiserade tår för er som minns) och jag MÅSTE verkligen dit! Så typiskt att allt alltid ska hända när det som minst passar..men sånt e livet.

Tacka, ta emot o gör det bästa du kan av det =)

Uppdaterar förhoppningsvis senare om jag orkar (tär rätt rejält på en som förälder)

ALEXANDER ÄR UTMANAD!

Alexander har blivit utmanad av Oliver att visa er hans favoritnalle...

Och här har ni:





Alexander i sin tur utmanar följande:

Joline

David

Alva

SURPOTTA!



Alexander har börjat tycka om snören. Alla slags snören. Dom man har i sina tröjor och som man knyter byxorna med. Bilderna ovan visar hur lycklig han blir då han får tag på ett snöre, bilden under vad som händer då man måste gå därifrån och snöret försvinner..
...stackarn...:P



NU VET JAG!

Det visade sig under dagen vad det var som felades med lillgrisen.

En dunderförkylning!

Stackarn har vart täppt i näsan hela dagen och näsdropparna började fungera först nu på kvällskvisten. Märkte även hur hela han blev röd, fram med tempen igen och kunde konstatera att han hade gått upp 3 grader på ganska kort tid. Så det var bara att ge ungen en alvedon sup som gjorde susen! Dock har knappt ätit något mellanmål och inte heller någon lunch, men nu fick vi i honom 1½ portion med gröt så förhoppningsvis sover han gott sen.

Själv sitter jag här med kaffe som är bryggt i våran sprillans nya kaffebryggare *glad* Den gamla blev lite trasig då kannan fick en spricka och det behövdes en ny. Så då var det ju tur att vi hade vunnit så mycket blöjor =)
När kaffet är färdigdrucket ska jag pussa på Thomas, spara strykningen tills imon (har ju ändå inget annat att göra :P) och relaxa

Förhoppningsvis så syns vi imon  =)

EN OROLIG NATT

Igår när jag skulle gå o lägga mig så märkte jag att det var något konstigt med Alexander. Han vred och vände på sig och verkade väldigt orolig. Dessutom så lät det som om han inte fick någon luft, det lät som om det satt en ventil i halsen på honom som glappade.
Efter en liten stund så började han göra konstiga ljud och strax därefter började han gråta.

Jag tog upp honom och gick ut till soffan där Thomas satt...att hålla honon upprätt gjorde inte saken bättre men underlättade litegrann. Så vi beslutade för att testa lite näsdroppar - ingen effekt. Men så kom jag på att vi hade Bricanylen och att den kanske kunde funka, så vi testade den och då blev det iaf såpass bra så han kunde somna och andas ganska bra. (höjde upp huvudändan på sängen också)

3½ timme passerade innan jag vaknade av att han började gråta igen för att han hade svårt att andas =( Upp igen och gav nässdroppar. Ville inte ge mer Bricanyl eftersom det inte hade gått så lång tid emellan och biverkningarna kan vara ganska jobbiga (typ hjärtklappning o sånt) så därför satt jag uppe med honom 45 minuter tills det hade lättat lite och han somnade i min famn.

Så sov han till 7.30. Vettesjutton om han är förkyld eller nåt. Han är ändå glad, har aptit och ingen feber.

Någon som har nåt bra tips på hur man kan underlätta?

BEBISFIGHT!!

Idag har Alexander vart med om sin första fight...med Joel!

Vi satt där på gräsmattan o hade det trevligt med våran medhavda lunch (kycklingsallad) när Alexander satt med sin leksak. Joel ville gärna också ha leksaken så han tog den.
Då tog Alexander tillbaka den.
Då började Joel dra i Alexanders mössa och han är inte sen att kontra.
Sen sitter båda och drar i varandra och leksaken är glömd

Jäses..

GOD MORGON!

eller inte! =) (japp, nu tänker jag klaga ÄNNU MER bara för sakens skull) Trodde ju att jag hade löst detta med sömnen

Min lille underbara son har knappt sovit inatt. Eller jo..sovit har han nog gjort. Men han har lekt väderkvarn på samma gång vilket gör att han inte får den sömnen han skulle behöva.

Stackarn kunde inte somna igår så han låg vaken ett tag. Sen började han gallskrika mitt i natten och var praktiskt taget otröstbar. Bytte till en varmare pyjamas för att se om det fungerade, under tiden fick Thomas försöka lugna honom. Efter ett tag så fick vi honom att komma till ro igen men hela natten låg han och gnydde och betedde sig som om han var vaken fastän han sov.

Vaknade klockan 6 (puh) så det var bara att gå upp med honom.

När vi skulle äta gröt kom vredesutbrott  #1. Vi var tvugna att byta blöjan innan gröten eftersom det hade hänt en del där. Detta var ju verkligen inte populärt nånstans så det blev skrik och gap. Erbjöd honom strumporna att leka med eftersom han brukar tycka det är skoj, men de åkte ner på golvet och följdes av mer skrik och gråt.

Nästa vredesutbrott kom då jag tog ifrån honom vattenmuggen eftersom han skulle kasta ner den på golvet hela tiden. Inte populärt men det gick ändå över rätt snabbt.

Sen märktes det hur trött han fortfarande var eftersom ögonen blev ganska röda och han bara satt..skrattade lite sporadiskt åt saker men lugn var han =) Han är redan som en tonåring haha

Nu ligger han och sover (tog inte lång tid innan han somnade) och jag ska nog gå och lägga mig en stund jag också.
Senare blir det kanske att gå till öppna förskolan. Har inte vart där på så länge nu så det känns änna lite nervöst..

Har ni sovit gott inatt?

JAG BLIR GALEN!!

Min lille prins har sovit bra på nätterna praktiskt taget sen dom plockade ut honom. Ibland har han vaknat men han har aldrig vart ledsen eller nåt sånt utan somnat om ganska snabbt.

MEN NU!

Herregud..

Nu har han vart gnällig när han ska lägga sig. Han är supertrött men vill inte sova (har även försökt lägga honom innan han blir supertrött..men ne)
Han gråter o gnäller och inget man gör hjälper.

Som igår.

Då hade han inte sovit sen 13.30. Han brukar ta en tupplur vid 17-tiden men ville alltså inte detta. Nu var klockan 19.30 och han fick sin välling och tokslocknade. La ner honom i sängen och han fortsatte sova. I en 20 minuter ungefär. Sen vaknade han, skrek, gnällde, skrek mer och ville verkligen inte. Så efter att vi försökt få honom att somna om efter ett bra tag så var det bara att plocka upp honom, ta med honom till soffan o lägga honom på min mage. Men det funkade inte det heller. Han var lugn en liten stund men sen var det gråt igen.

In till sängen och lägger ner honom igen. Inte populärt. Efter ca 1½ timme så får vi honom att ÄNTLIGEN somna efter att vi lyssnat på den där speldosan som verkade ha en lugnande effekt.

Så går det en timma, och vad händer? Jo..ännu mer gråt *sucka* Fast då somnade han om efter kanske 30 minuter.

Ojoj..jag är inte van vid sömnproblem.

BESÖK HOS TANT DOKTORN

Förra veckan så var det dags för 6-månaders kontrollen av Alexander. Denna kontroll utfördes av tant doktorn som vi faktiskt träffat en gång innan, då Alexander hade sin envisa hosta #1.

Vi tog lite vikt och kunde konstatera att ungen faktiskt gått upp en del sen vi var där sist, vilket var bra eftersom han hade gått upp lite dåligt sist. Längden var dock densamma men jag förutsätter ändå att han en dag kommer växa om mig, så det är väl bara att njuta medans jag för en gångs skull inte är den kortaste i familjen =) (Det är ju inte direkt någon hemlighet att du är kort, som Thomas så fint uttryckte det en gång)

Väl inne hos doktorn så blev det lite klämma, känna, lyssna och titt i öronen. Allt gick alldeles utmärkt och lillgrisen fick massor av beröm!

Passade på fråga om vätskemängden, och att man skulle dricka så mycket blev hon alldeles chockad över. Hon sa att idag är det väldigt vanligt att barn blir vattenförgiftade eftersom föräldrarna ger dem vatten hela tiden.Man måste ju räkna in mängden vätska som finns i maten, amning och välling och såna saker. Vid måltid ska de dricka lite vatten och då efter maten, men givetvis någon mun under maten också för att rensa munnen (vet man ju själv hur klibbigt det kan bli ibland av viss mat). Hon berättade även att det fanns barn som fötts och varit vattenförgiftade för att mamman druckit för mycket under graviditeten.

Så då behöver man ju inte oroa sig för att få i honom för lite vätska nu iaf.





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0