IDAG ÄR DET LÖRDAG
Alexander ligger och sover som en stock (förstår inte hur han kan vara så trött då han sovit mer än 12 timmar) och min älskade sambo är ute och byter däck på bilen. Han är duktig han! =)
Idag har vi knappt något planerat alls. Det enda vi ska göra är att ta igen ett sim på Lundbybadet. Ska bli skönt att få komma ner i den varma bassängen nu när vädret är kallare.
Om jag hinner skulle det vara trevligt att hämta ut mitt paket också.
Jaja, nu får jag väl gå och göra någon nytta.
EN DAG PÅ STAN
Förhoppningen var att slippa någon bombman, vilket vi lyckades med ganska bra. Dessutom kom vi både på och av vagnen trots att det var en gammal skithög (ja, jag tycker faktiskt det Västtrafik!)
Det var en mycket trevlig dag, trots att folk på stan. Förstår inte alls var alla kom ifrån? Många var dem och trångt blev det, men det funkade! Vi var runt i en del leksaksaffärer och jag hittade riktigt bra grejer som passar en ettåring (om jag får säga det själv..) Men grejerna får ni ju såklart inte se förrän December..det är ju trots att överraskningar.
Bjuder på en liten bild som Liselotte tog på älsklingen idag. Ha en härlig kväll allihop!
SHOPPINGDAG
På väg till Kicks träffade jag på en gammal klasskompis från Lernia som jag inte sett på jättelänge och det var så roligt att träffa på henne igen.
Väl på Kicks så ville jag köpa ett kit med lösnaglar. Men de rekommenderade mig att få naglarna gjorda istället eftersom de naglarna knappt skulle hålla en vecka. Tråkigt men jag är tacksam över att de inte försökte lura på mig något.
Fick hjälp med att hitta bra rengöringsprodukter och ett foundation som borde passa mig, mycket najsigt!
Efter det så gick färden vidare mot Kapp Ahl...
Men..väl inne på Kapp Ahl så blev jag väldigt besviken på personalen, och det är inte första gången heller för den delen. Problemet är deras attityd, de verkar inte så engagerade i att behålla sina kunder.
Idag handlade det om örhängena. Det stod att de skulle kosta 39,50:- men helt plötsligt ville han ha 79,50:-för dem. Då sa jag att det stod att de kostade 39,50:-, och fick svaret "Ja i polsk valuta ja, men i svensk kostar de 79,50:-"
Jag sa då att det faktiskt stod SEK 39,50:- men han trodde mig fortfarande inte och datorn hade ju faktiskt registrerat 79,50:-.
Samtidigt som vi stod och hade denna väldigt trevliga diskussion så kom det fram en dam och frågade om han kunde se om en klänning hon letade efter fanns i en annan Kapp Ahl affär, eftersom den verkade vara slut där vi var. Då svarade han rätt tyket att jo det kunde han väl, om hon tog en nummerlapp och väntade på sin tur (hon ville bara veta om han kunde se det). Men hon borde inte förvänta sig något för de hade mest grejer kvar och där var den ju slut.
Kan män ha pms?
Vi fortsatte vår diskussion om priset och tillslut så trodde han på mig efter att jag visat honom vad det stod på baksidan
Kan detta misstolkas som polsk valuta eller SEK 79,50:-?
Jag fick mina pengar tillbaka eftersom jag hunnit betala redan, lite trevligare blev han men jag kan säga er att där finns en hel del kvar att jobba med...
DAGENS LUNCH
DOKUSÅPAN BABYSIMMET - TUMLAREN
Utgår denna vecka pga sjukdom =(
EN NY MORGON
Vi har (eller jag..) städat Alexanders rum så det är fint och tjusigt, bäddat rent och vikt in tvätt, jag tog en långdusch och har sminkat mig fint, målat naglarna och t o m fixat håret!
Sen ska jag och Alexander iväg och handla en sväng, behöver lite saker och vad det är..det får ni se när jag kommer tillbaka ;)
Kram på er alla och ha en härlig dag!
NYA PLANER
Grejen är att jag kan verkligen inte sticka, jag är helt värdelös på det och det ser ut som "hej-kom-och-hjälp-mig" när jag håller på.
Men eftersom jag kommer från den släkt jag gör (hantverksgalningar ända ut i fingertopparna) så är de väl generna som säger åt mig att det är dags att sätta igång.
Så därför har jag idag beställt denna från Ateljé Margaretha, den är för 2 år och vi får alla hålla våra tummar för att jag hinner klart =)
AMBITIÖS
Igår fick jag städat mer än halva lägenheten och lagat en massa mat, idag har jag dammsugit, gjort klart alla ansökningar till jobbet (som jag hoppas chefen kommer ta bra ;) kollar runt efter presenter till Alexanders paketkalender och sen ska vi iväg till affären.
Denna gången ska jag inte ta någon nässpray så jag misstänker att de följande 2,3 nätterna kommer bli för jäv****. Men det är det värt. Hellre 3 såna nätter än en veckas lidande, och mina bihålor gör redan väldigt, väldigt ont =( Borde kanske gå till apoteket och köpa lite kortisonspray, jo..så får det bli!
Tack för det fina kortet Lina!
EN DAG HOS FELIX
Jag och Lina dök upp lite senare än alla andra, eftersom det blev så. Jag lyckades även, håll i er nu, hitta hem till Jennie utan att köra vilse ELLER ringa och fråga om vägen. Jag vet..det är nästan så man blir lite skrajsen.
Då vi kom in i huset så var alla praktiskt taget redan klara med salladen och på väg ut med de små för att få dem att sova. Men jag och Lina var inte ledsna för det, eller kanske lite dådå =) Vi slog oss ner med våra små galningar och åt vi också medan de andra var ute på promenad. Lagom tills de återvände så var det dags för oss att promenixa en stund.
Då vi kom tillbaka parkerade vi vagnarna på den temporära "här-sover-barnen-parkeringen" som var placerad på verandan på baksidan av huset. Det fungerade kanon!
Vi smaskade glatt i oss äpplepaj med glass och det var såååå gott så alla tog säkert minst 2 gånger var.
Allt var frid och fröjd tills Jamie vaknade och startade en karatelektion i sin vagn, sen spred det sig..strax därefter vaknade ett barn, sett ett annat, ytterligare ett och vips var alla de små barnen vakna och ville inte alls låta mamma/pappa sitta kvar och mumsa. De tyckte nog att vi hade fått tillräckligt, de små busarna!
Så det blev...LEKTAJM!!!
Felix hade väldigt många roliga leksaker, och Alva ville leka med alla och ville inte att någon annan skulle få det ;) Melih tyckte allt var lite skrämmande och ville hellre dra ut alla dvd-skivorna. Jamie var lite mammig och ville absolut inte lämna mamma Linas sida, Alexander Sr drack vatten, Alexander Jr var ganska mammig han också. David röjde järnet och Felix sprang runt och kramade alla.
Sen kom alla glada föräldrar på att Jaaa, vi måste ju ha ett gruppfoto, precis som det vi tog i februari!
Jag kan säga er som inte vet detta, att få ett gäng leksugna ettåringar att sitta still en stund är inte..direkt lätt. Egentligen borde ett kort tagits åt andra hållet på alla föräldrarna som glatt sjung "en kulen natt natt natt", högt och tydligt flera gånger för att få de små vildarna att vara stilla i några minuter.
Alla barnen hade jätteroligt och varför det är extra roligt är ju för att vi alla träffats sen de låg i magen.
Goingarna =)
HÖGSKOLEPROVET
Kan ju inte säga att det gick sådär jättebra, lyckades nämligen på fredagkvällen bli rätt krasslig. Alexander också vilket gjorde att han var ledsen större delen av natten.
Men skam den som ger sig!
Upp tidigt och iväg. Träffade trevliga människor och det kändes jättebra på mattedelarna! Gick dock inte lika bra =( Men om jag ser till gamla beräkningar så hamnade jag på 1,0, vilket är en höjning på 0,1 från förra provet. Inte jättebra men ändå inte sämre.
DOKUSÅPAN BABYSIMMET - TUMLAREN
Resumé: Förra veckan var första lektionen på "Tumlaren". Det var ny simhall, ny tid OCH en ny instruktör! Jäses, allt på samma gång! Men den ordinarie instruktören var inte där, det var en vikarie. Det skulle dykas men som vanligt klängde Alexander sig fast som en igel i kanten och tokvägrade. Lite gråt kom också. Ajaj..Men hans kompis Linus från förra omgången var där, det var lite betryggande
I dagens Dokusåpan Babysimmet - Tumlaren: Får de träffa instruktören de ska ha i dag, eller är det en vikarie igen? Hur SKA DET GÅ med dyken? Och..nya, spännande utmaningar!
Alexander var ju trött, ganska trött faktiskt. Men mamma Kerstin kände ändå att de skulle åka och simma eftersom han tycker det är så roligt och även om de inte gör allt man måste göra så kan det vara skönt att få plaska omkring en stund i vattnet.
Väl där köpte mamma Kerstin sig ett par fina, gröna simglasögon, eftersom instruktören förra veckan hade påminnt om att man borde ha ett par såna. Alexander hade ju redan sina fina blåa glasögon. De gick in,bytte om, duschade och gick sedan in till bassängen.
Där hade vattengymnastiken precis avslutas, och tydligen ansåg deras instruktör att vi gick in för tidigt, vår instruktör sa att vi borde få komma in då de går upp ur bassängen eftersom vi faktiskt börjar direkt efter och det är små barn. Det är inte bara att rusa in och ner i vattnet. De kom inte fram till någon lösning. Men mamma Kerstin tyckte att deras instruktör hade rätt, varför stressa upp barnen när de andra ändå är klara?
Instruktören presenterade sig och namnsången sjungs. Alexander tyckte fortfarande det var roligt att hissas upp och ner och skrattade som den vildaste galning. Och tänk, för bara ett halvår sedan så var det något som fick honom att börja gråta! Efter namnsången sjung de "båtarna på havet" och alla blev lite förvirrade då en rad missades, nämligen vågarna som åker hit och dit..eller nåt sånt.
Då sångerna var avklarade gick hon igenom dagens övning och det var dyk (surprise=) Ryggsäcksdyk tom. För er som inte minns eller inte vet vad detta är kommer här en liten förklaring:
Ryggsäcksdyk: Mamma/Pappa "kastar" upp barnet på ryggen och säger "håll i mamma/pappa" och då ska barnet hålla i axlarna. Mamma/Pappa simmar bröstsim medan barnet hänger med, sedan säger man "nu dyker vi" klart och tydligt så att barnet fattar att man faktiskt ska under vattnet. Så dyker man ner en bit och sedan simmar man upp igen.
Dagen i ära så skulle man bara hålla barnet med en hand, fast majoriteten höll inte med någon, och mamma Kerstin kände att det var nemas problemas. DE dyken klarade de iaf av utan gråt! Så mamma Kerstin kastade upp den lilla tumlaren på ryggen och simmade iväg. Sedan dök de och det gick utan problem. Mamma Kerstin kunde tom simma fram till kanten där Alexander klättrade av sig och höll sig kvar ovanför vattenytan genom att hålla i sig. Duktig han är! Men han var ju trött lillponken, så det blev bara ett sånt dyk till som också gick jättebra.
Men ett stort framsteg gjordes denna lektion, Alexander kunde sitta på kanten utan att gråta!! Han skrattade tom! Mest för att Simon sprang iväg bakom honom och det såg ju lite roligt ut, men även för att man kunde plaska med vattnet. Dyka i ville han inte, men mamma Kerstin kände skit samma, så länge han iaf kan sitta på kanten! Det är ju ganska vanligt att de i just Tumlaren inte vill dyka eftersom den kända "mammafasen" hittat dit.
Det skulle även tränas på att sparka med benen genom att vi höll det där speciella greppet (minns inte vad det kallades). Men iaf, barnet ligger med armhålorna över mamma/pappas arm och jagar tex en leksak. Varje gång barnet sparkar tar man sig fram, medan man står stilla om det inte sparkas några ben. Alexander älskar den övning och han är snabb dessutom!
Eftersom barnen ska börja crawla snart så finns det en övning som heter "Bamse, bamse spindel". Ni säkert inte gissa vad DET är för sång ;) Istället för att spindeln klättrar så crawlar den. Detta för att barnet ska få in armrörelsena ordentligt.
Efter denna sången så blev det ryggsim för att, återigen, sparka sig fram. Dessutom går instruktören med en spegel så barnet får se sig själv där på rygg för det är ganska roligt.
Även här gjordes det framsteg! Alexander sparkade jättebra och skrattade åt sig själv i spegeln =) Dock blev gruppen återigen något förvirrade. Då man går runt i denna lilla sparkring (och mamma Kerstin hade återigen problem med djupet och kortade av ringen för alla =) så brukar man sjunga "björnen sover", och instruktören sa ju att de skulle sjunga den.
Så..när alla är beredda att sätta igång med denna sång så hör de hur instruktören sjunger "blinka lilla stjärna istället". Inte bara en, utan båda gångerna. Hm..tänkte nog alla..
Nästa vecka i Dokusåpan Babysimmet - Tumlaren: Kommer Alexander kunna dyka från kanten denna gången kanske? Sjungs det rätt sång? Och hur avancerad kommer nästa övning att bli?
MISSA INTE NÄSTA VECKAS EPISOD!!!
NE NU JÄD...
För mig ska inte undersköterskor/sjuksköterskor som ska ge vaccinet uppmuntra (eller tvärtom) någon till att ta vaccinet. De har inte den informationen som krävs (faktiskt), ska någon säga något ska det vara en smittskyddsläkare eller liknande, som faktiskt ska sitta inne på kunskapen.
Men istället är det många som uppmanar andra att ta vaccinet för annars kommer allt bli så hemskt och oj oj oj.
Tänk då att du har någon som är jätterädd och går på denna skrämselpropaganda trots att personen i fråga kanske inte vill ta vaccinet? Det är så lågt att göra sånt, ska man ta vaccinet som sjukvårdspersonal; fint, ta det, ge dem som vill ha men säg inte till andra hur de ska göra!
Jag har skaffat mig information, jag har funderat och härjat sedan i somras med hur vi skulle göra om ett vaccin skulle bli aktuellt, och vi ska inte ta vaccinet. Varför kan jag säga om någon frågar mig, dock gillar jag inte den diskussionen med annan sjukvårdspersonal för de har ju alla standardsvar=det de hört från informationen. Det känns bara meningslöst då och gör mig arg. Jag kan faktiskt argumentera, men i det fallet är det liksom som att prata med väggar.
Dessutom vill jag helst inte bli kallad för idiot pga mitt val, av personer som ska ge vaccinet.
Så jag vet varför och hur jag ska göra. Jag har tagit reda på information från båda sidor, gjort mitt val och står fast vid det för tillfället. Jag säger inte till någon att de ska/inte ska ta vaccinet för det är varje persons egna val. Däremot tycker jag det är lite för mycket "du MÅSTE ta det" och biverkningar och sånt hyschas enl min mening ner en del. Men det är som sagt det jag tycker.
Sluta tjata och sluta kalla mig för en idiot. Att hålla på så säger bara mer om personen i fråga som yttrar orden.
EN OLYCKA
Ingen blev skadad..förutom skålen..
EN INTE SÅ JÄTTEPLANERAD MORGON...
Men något sket sig på vägen och Alexander somnade typ 3 timmar för tidigt. Så...han kommer nog vakna snart, och han skulle behöva sova igen just den tiden då vi är på babysimmet. Samtidigt vill jag inte hoppa simmet idag eftersom det faktiskt kostar en hel del och Alexander tycker ju det är så skojsigt. Får väl försöka hålla tummarna för att det går bra. Han kanske tom kan ta en powernap sen i bilen?
Haha
Nej, det kommer han inte göra, däremot kommer han antagligen somna ca 1 minut innan vi är framme.
Jag får väl helt enkelt göra mig en kopp kaffe och se lite på våra bästa år (10.30 på trean). Känner att det var ett tag sedan jag såg på det. Kanske varva ner lite med mitt broderi som jag inte sett på en evighet och lite till.
Jo..så får det nog bli.
Vad vi ska hitta på fram tills babysimmet har jag inte längre någon aning om. Men det ordnar sig nog.
MRL
Som ni kan läsa på den stora bilden så ska det alltså bli MRL; mage rumpa lår.
I denna klass handlar det mycket om vad instruktören kan eftersom de gör sitt eget program, men det handlar iaf om kondition och styrka på dessa tre områden. Dagen i ära så gick jag på min systers klass, hon hoppade in som vikarie och då passade jag på att kika dit. Det kan vara en ganska stor skillnad på instruktörernas sätt att lära ut, går ni på ett pass och ni tycker det var blajtråkigt för ni inte förstod och inte hängde med, testa då ett pass med en annan instruktör. Har ni tur så passar denna instruktör er mycket bättre och ni kan tycka det är roligt igen.Jag har märkt att det finns olika sorter.
1) Det trevliga passet med mysintruktören
Här händer det inte så mycket utan det känns mest ja, trevligt.
2) Den moderna där du inte hänger med
Mycket upptempo låt, vanliga dancelåtar som de höjt tempot ytterligare på. Svårt att hänga med och känns mest som ett disco
3) Träningsinstruktören som tar kål på dig
Det är tufft men ack så roligt. Här brukar man oftast känna finalkänsla under uppvärmningen. Instruktören är bra på att puscha och man vill verkligen ge precis allt!!
4) Min-syster-instruktören-och-några-andra-till
Eller så är man som min syster; klämkäck och har något för alla. 70-tals musik så de äldre ska bli peppade, men sån musik som även den yngre generationen känner igen och gillar, och dessutom lite nyare 90-tals musik. Olika svårhetsgrader på varje övning och ser till så ingen blir bortglömd.
Timman började med uppvärmning, hon gick igenom lite hur man ska bete sig gentemot brädan (hela foten på osv) och så kände vi lite på den genom sk steptouch. Uppvärmningen handlar inte om att bli trött utan om att helt enkelt mjuka upp kroppen och bli varm i kläderna. Problemet är bara att man är så in i bomben taggad inför ett pass så man ger gärna för mycket i början.
Musiken hon spelade vad väldigt uppskattad av folket där inne, eftersom det var hits från 70-talet =) Många instruktörer kör mer populärmusik och mycket av dagens dunkadunka, men inte min syster.
Efter uppvärmningen så var det dags att sätta igång på riktigt. Det börjades med kondition och detta påminner väldigt mycket om step och aerobics. Det är alltså en hel del koreografi som man ska hålla koll på. Varje övning gås igenom x antal gånger, men ju tröttare man blir desto svårare blir det att minnas hur man ska göra. Men så satte vi då alltså igång med sidosteg på golvet, och sedan gjorde vi dubbla steg åt sidan då vi även korsade fötterna. För de som ville öka svårighetsgraden lades det till ett litet hopp på sidostegen, men det var alltså bara för de som kände att de klarade av det.
Så var det upp på sidan av brädan och högt knä, här fanns det 3 svårighetsgrader att välja mellan. Det första var att bara gå upp på brädan och lyfta knät, det andra att göra ett hopp till och det tredje att man hoppade, gick ner och touchade foten på andra sidan och sedan upp för ett till hopp.
Man kan alltså välja själv hur svårt man vill göra det, vilket är väldigt bra om det är någon som inte känner att de orkar mer.
Det fortsatte och lades till en kick med högt ben på brädan, även här kunde man göra det svårare genom att göra ett litet chacha steg på golvet mellan sparkarna.
Efter en stunds pulshöjning genom kondition så blev det dags för styrka. Vi använde oss av brädan och ställde upp ena benet på sidan och det andra på golvet, sen var det bara att göra knäböj. Jag kan säga er att det känns..mycket!
Efter x antal repetitioner med båda ben var det dags för insidan av låren. Då la vi oss på sidan, på mattan, med gummibandet. Ena sidan av gummibandet hölls fast av foten medan den andra sidan låg om benet. Så höjde man och sänkte benet.
Här trodde jag att jag skulle krevera. Jäses vad jobbigt, och det var det inte bara jag som tyckte. Tillslut såg man hur allas rörelser blev mindre och mindre medan deras ansikten blev rödare och rödare.
Madeleine frågade om det var någon som ville köra mer och eftersom en person nickade på huvudet så blev det tre omgångar av denna underbara (?) övning.
Efter detta så var det återigen dags för lite kondition, och nu lades det till ännu mer på programmet. Jag får ju säga att det kändes i benen då man skulle upp på brädan igen, men vi mjukstartade genom några steptouch på brädan. Nu var det inte längre 70-tals musik utan vi hade avancerat till lite 90-tals dance låtar. Men eftersom alla kände igen låtarna och det var gamla goa klassier så körde vi järnet!
Då vi kört järnet och höjt pulsen så var det dags för lite mer styrka, denna gången var det rumpan som skulle få sitt.
Vi la oss på sidan och hade gummibandet om benen. Så lyfte vi ena benet men gick inte tillbaka fullt ut. Behöver jag säga hur krampig min rumpa blev? Efter vi var klara med den övningen så fick vi banka loss krampen. Då hon frågade om vi skulle göra 3 set på denna övningen också så kom alla ihåg benövning och skrek nej, så det blev bara 2 set :D
Men sen kom det en till rumpövning..hujedamej.
Sista konditionsdelen, kommer ni ihåg vad jag skrev om finalen i förra inlägget? Det är ju då man ger allt och det är då man tar det sista man har, blodsmak i munnen, svimfärdig och rambokänsla! =) Haha..nej man får ju inte svimma eller spy, men det känns nästan så ibland då man tar ut sig.
Först gick vi igenom hela programmet lite lugnt så alla skulle minnas, efter vi gjort detta kom finalmusiken igång på hög volym "Jump". Inför finalen så behövs det en powerlåt på hög volym för att man ska orka, det är ifrån musiken du får din kraft. 6 gånger kördes det igenom och sen var alla illröda i ansiktet. Men då var det dags att köra mage! Wee..
Det var inte så farligt. Alla låg mest på mattan helt utslagna och väntade på avslappningen =) Det var ett trevligt och mycket jobbigt pass. Extra roligt var det att folk efter passet kom fram och sa hur roligt det hade vart och att min syster var välkommen tillbaka (detta var ju inte hennes ordinarie ställe att vara på). De hade även vart nere i kassan och berömt henne väldigt mycket så hon fick hålla huvudet högt resten av dagen =)
AFROPOWERDANS
Den första klassen jag tänkte ge er en presentation av är Afropowerdans. Det ni läser är min upplevelse av hela fadderullan och det är inte säkert ni kommer känna samma som mig, det vet man bara först då man testat ;)
Så kom instruktören och hon var så supertrevlig och då vi stod och väntade samlade hon in alla lappar samtidigt som hon faktiskt frågade vad man hette och passade på presentera sig själv. Mycket trevligt får jag säga!
Vi hade placerat ut oss i salen och tagit av oss både strumor och skor. Så satte hon igång musiken, afrianska trummor som trummade i en långsamt rytm samtidigt som det kom sån där glittermusik emellan. Vi skulle börja med att värma upp vår kropp genom att göra mjuka rörelser i takt till musiken. Man kände sig sådär lite halvdum då man stod där eftersom allt är ovant och man ser faktiskt ganska komisk ut i vissa lägen. Man är, som vanligt, rädd för vad andra ska tycka och vågar därför inte ge 100%.
Det mjuka fortsatte och sedan ökade tempot lite, vi skulle nämligen vara träd =) Röra oss från sida till sida samtidigt som vi sträckte ut våra armar till trädkronor. Sedan skulle vi nudda gräset, det innebar böjda ben samtidigt som vi hängde fram med våra armar och rörde dem från sida till sida.
Plocka majs-sträcka oss åt sidan samtidigt som vi kastade ut med ena armen, efter detta skulle majsen stampas. Komiskt värre, jag kände mig verkligen töntig där jag stod och hoppade barfota fram och tillbaka med en massa andra vuxna människor i takt till afrikanska trummor. Sen gjordes samma sak åt andra sidan, men då var det tomater =)
Sen satte det igång ordentligt. Hujedamig säger jag bara! Här började hämningarna släppa för nu gav man allt, instruktören gjorde verkligen ett bra jobb eftersom hon fick alla så engagerade, och uppmanade oss alla dessutom att inte titta oss i spegeln utan att blunda istället och känna musiken. Bra tips.
Det kom även lite afrikanska danssteg och då kände man sig helt plötsligt cool, trots att man fortfarande såg väldigt rolig ut. Men just då var man bara coool och man rockade järnet inne i salen. Så länge man inte tittar sig i spegeln, utan på instruktören, så tror man att man gör rörelserna precis som hon gör (vilket man ju inte direkt gör) men det i sig gör att man vågar leva ut mer och slappna av.
Då första omgången var färdig drack jag ur hälften av vattnet i flaskan. Så det gjorde ju nån nytta iaf. Anfådd som en liten gris var jag också. Och då kom jag på att alla väljer ju själva hur långt de vill gå, vill man inte anstränga sig så mycket så tar man det lugnare, eller som jag som verkligen tog i för kung och fosterland och kände mig som en afrikansk Michael Jackson på dansgolvet, då jag antagligen i själva verket såg ut som en hemmamamma som blivit utsläppt på grönbete.
Stegen fortsatte, det var inga avancerade steg men grejen var att man upprepade dem väldigt många gånger vilket gjorde att kroppen fick motion. Sedan kunde man även välja hur djupt ner man ville gå vilket för mig innebar megaträningsvärk i rumpa och rygg idag (dessa 2 i kombination..udda ;)
Efter att hela programmet var ihopsatt så var det dags för final. För er som inte brukar träna och inte vet vad final är..ni kanske tycker det låter trevligt och så, men det är inte trevligt..inte nånstans.
Final är slutet på programmet då du ger det absolut sista du har. Allt sätts ihop och körs igenom 3,4 gånger och det är nu som sagt du ger allt, blodsmak i munnen, anfåddhet till max, du känner att du skulle ge vad som helst för att få springa ut genom den låsta dörren. Men samtidigt så är det ganska skönt. För man vet att efter finalen är det nedvarvning och stretchning samt infinnandet av den där UNDERBARA känslan av utmattning.
Efter vi hade kört igenom finalen (och jag funderade på om jag skulle falla ihop) så kördes uppvärmningslåten igen och nu var man ju värsta dansaren så inget var pinsamt längre.
Summa sumarum:
Afrodans passar alla. Du behöver inte kunna dansa för fem öre, för här handlar det om känsla. Taktkänsla..bah..skit i den! Gör det i din egen takt.
Alla ser lika roliga ut så det är ingen som kommer skratta åt dig, ingen har egentligen tid eftersom alla oroar sig själva för att se roliga, konstiga ut. Kanon.
Du väljer ditt eget tempo. Vill du inte gå djupt ner i knäna, skit it.
Afropowerdans passar alltså de flesta. Den tillhör kategorin kondition så är du ute efter mer styrka så bör du välja något annat. Dessutom ska du kanske tänka dig för om du har rygg/ben problem. Mycket av tyngden läggs just där och det kanske inte är så bra att börja med detta om man är otränad på ryggen speciellt.
Trevlig träningshelg på er! Nästa gång blir det MRL (mage rumpa lår)
IKEADAG =)
Vi är båda två IKEA människor vilket innebär att Alexander och Jamie förhoppningsvis också kommer bli detta ;). Jag tror vi gick minst 2 varv på varje avdelning (i olika omgångar dessutom) och vi hittade mycket fint. Extra roligt eftersom vi båda två dessutom älskar julsaker, då där fastnade vi även ett bra tag med mycket gåshud på våra armar.
Efter ett tag så kom vi på att vi var hungriga, så vi begav oss bort mot IKEA restaurangen där jag och Alexander delade på en tallrik med köttbullar, potatis och brunsås. Det är ju en härlig tradition vi har på IKEA =)
När vi var klara på IKEA så gick vidare och kollade in Mio lite smått och därefter gick vi till Coop. Thomas hade sett att deras overaller hade fått bäst i test, och han tyckte vi kunde testa en sån till Alexander. Tur var att Lina var med för annars hade lillkillen fått en i stl för liten. Lovar att jag ska lägga in bild på den så fort min bilddatorn kommit hem igen, den är för närvarande på studiebesök hos Thomas på hans jobb, så ni får vänta några få dagar på detta. Men den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge, eller hur? ;)
PLAYDATE
Då jag och Frida var gravida så hade vi planerat att Alexander och Melih skulle bli bästisar, som umgicks ofta och som hade roligt ihop.
Nu blev det ju då inte som vi tänkt, som ni som följt bloggen vet.
Och leken gick också sådär.
Sandlådan var ganska smärtfri i säkert 10 minuter innan Melih började gråta och inte ville vara kvar. Då gick vi till de där roliga grejerna man kan gunga på, som både A & M älskar.
Melih grät. Alexander tyckte det var sådär.
Så kom vi på den brighta idén att sätta Melih bakom Alexander, åh vad skoj!
Trodde vi.
Melih började gråta.
Så vi gick till de riktiga gungorna istället där Melih gungade. Alexander blev ledsen och började tjura. Melih började gråta.
suck
Ja..det var våran playdate det...vi fick liksom dra oss hemåt igen efter 20 minuter..
DOKUSÅPAN BABYSIMMET - TUMLAREN
Här kommer första episoden av Dokusåpan Babysimmet - Tumlaren
I kvällens episod: Vad kommer denna kurs att erbjuda? Dessutom är det ny tid samt ny bassäng, bra eller dåligt? Och hur kommer det gå med Alexanders dyk, kommer det NÅGONSIN att ordna sig?
Då de hade parkerat och vandrade in mot simhallen så såg Kerstin ett bekant ansikte genom rutan. Hennes första tanke var att hon kände igen honom, men inte riktigt kunde placera honom.
Men sen kom mamma Kerstin på att det var ju han Joacim Cans, ni vet han från Hammerfall som var med i Körslaget för några år sedan. Spännade :P
De gick in och bytte om och i duscharna träffade de på Linus mamma. Vad skoj att Alexander skulle få en kompis från Fiskenkursen. De duschade och gick sedan in i bassängen där de steg ner i det varma, goa vattnet. Alexander var överlycklig och plaskade som en galning. Mamma Kerstin hade svårt att bottna eftersom hon är så kort och det blir djupt ganska snabbt i den bassängen. Instruktören tyckte lite synd om mamma Kerstin så hela gruppen fick backa lite mer åt det grundare hållet. Så det kan gå!
Instruktören gick igenom vad Tumlaren kommer handla om och det går i stora drag ut på det här;
- Självräddningsövning: Då barnet trillar i vattnet ska det kunna vända, simma tillbaka till kanten, ta tag och hålla sig ovanför vattenytan
- Ökat avstånd: Vi ska utöka längden under vattnet som barnet ska simma
- Ryggsim: Det blir mer övningar och barnet ska lära sig att flyta bättre på rygg
Dagens första övning bestod av att mamma/pappa tog en sån där orm och höll i samtidigt som barnet höll sig uppe genom att deras armar hängde över mamma/pappas armar och så var det bara att sparka. Då barnet sparkade rörde man sig framåt, sparkade de inte blev man stillastående.
Alexander, som älskar att sparka, hade inga problem med detta överhuvudtaget. Han sparkade sig fram för glatta livet och jagade, som vanligt, både sina egna och andras leksaker.
Fortsatta dykövningar. Alexander började gråta då mamma Kerstin satte honom på bassängkanten så det blev dyk mellan mamma/instruktör. Fast Alexander var svårlockad och ville helst inte dyka i, men tillslut trilla han i plurret. De kom fram till att dyken är egentligen inte problem, det är just dyket som är problemet, att han ska komma ner. Men mamma Kerstin kastade upp Alexander på ryggen och simmade iväg och vips så dök hon ner under vattnet och Alexander hängde med. Duktiga killen! Han tyckte det var roligt att hänga ryggsäck.
Instruktören samlade ihop alla och de sjung blinka lilla stjärna medan barnen låg på rygg. En härlig flytövning. Dock tyckte inte Alexander att den var lika härlig och ville helst upp därifrån. Så avslutades lektionen, som hade gått otroligt fort, med vinka hejdå sången...så syns vi nästa vecka!
MISSA INTE DETTA!!!
SKADAD - IGEN!!
Alexander, 1 år, är full av blåmärken. Han håller på lära sig gå och stå. Stå går ganska bra tills han trillar, som igår då han trillade, för femtielfte gången + några hundra till.
Gå själv kan han inte, dock tror han att han kan detta, men han kan alltså inte det.
Men igår då, Alexander stod och höll sig i bordet som han brukar, då vi helt plötsligt hör att han börjar gallskrika. Då har han trillat. Oftast då han trillar så brukar han gråta för att han blir arg/förbannad och lite småchockad över att han trillat på rumpan. Vi brukar bara säga ojoj och sen är det inget mer med det. Onödigt att göra det värre än det är liksom.
Men så slutade han inte gråta. Han låg där på mage och var helt förtvivlad stackarn så Thomas tog upp honom i knät. Men han slutade inte då heller, så jag gick och såg om det var mammastund (man vill ju också vara med och trösta =). Då såg jag att det blödde en hel del från munnen på honom, han hade slagit upp läppen. Då känner man bara suck. Alltså inte att det är jobbigt så, men att det kan bli jobbigt för Alexander. En sprucken läpp innebär att det gör ont, tänk om tänderna skadats (man får vara noggrann när de är så små), hur ska det gå att äta/sova, tänk om han trillar på det IGEN. Ja ni fattar.
Iaf så tog vi en isbit mot för att få ner svullnaden och för att få blodet att stilla sig, och han verkade tycka det var skönt med lite kyla på läppen. Tänderna fick jag dock inte möjlighet att undersöka, såg någorlunda bra ut..fast när det hänger en gigantisk läpp för tänderna så är det faktiskt inte lätt att se.
Men kvällen förflöt och han kunde äta och sova bra.
Idag fick jag en chans att titta närmare på hur det såg ut. Man tänker ju inte på hur framtänderna ser ut annars, sitter de lika långt ner? Önskar jag hade kollat bättre eftersom den ena idag sitter liite längre upp än den andra och dessutom är tandköttet alldeles rött runtom tanden, så det kan finnas en risk för att tanden åkt in en liten bit, och då måste man till tandläkaren för att se så att vuxentänderna inte blivit förstörda där inne.
Så det ska vi roa oss med imorgon. Wee..typ.
Men för övrigt så mår han ju ändå bra.
Så att ha småbarn innebär en någorlunda förhöjd puls x antal gånger om dagen, samt några läkarbesök om året.
MAMMAS POJKE
Jäses vilka stolpskott! Tom Thomas fastnade framför det bara för att se tjejerna göra bort sig...det är ju så man vill sitta med en skämskudde framför ansiktet =)
Skulle bara säga att jag fortfarande lever, här är det fullt upp med allt möjligt. Ska försöka skriva lite mer senare efter jag har strukit, städat och kollat reprisen av "Bonde söker fru"
EN TILL
DAGENS MÅBRA SÅNG
Hennes röst är helt underbar och magisk och denna sången baby now that i´ve found you är en sång som iaf får mina armar att gåshuda sig riktigt ordentligt!
Tryck på play, ladda låten, blunda och njut för att få en riktigt bra start på dagen
Killarna som hon spelar med här, Union Station, är gruppen som gjorde musiken till O´brother where are you, ni vet den där George Clooney sjunger. Fast i själva verket är det faktiskt killen i gul skjorta som gör rösten i filmen.
Så nu vet ni det =)
TÄNK EFTER!!
Jag har sökt högskola till våren, men är inte säker på att jag kommer in. Det är nedskärningar i kommunen så det skulle inte förvåna mig om jag får sparken, skulle jag gå tillbaka till jobbet (skulle faktiskt vara roligt att jobba) så skulle min rygg antagligen pajja efter en vecka igen och jag skulle bli sjukskriven, vilket jag inte vill.
Dagisen här omkring suger och folk bränner bilar, garage och gud vet vad. Jag måste skriva bra på högskoleprovet, jag orkar ingenting, jag är trött och vill bara göra inget.
Man blir ju inte sådär jätteglad av att tänka så, man blir faktiskt ganska nere.
Men så finns ju de där trevliga guiderna som ska hjälpa en genom livet, ni vet de där rösterna (nej jag är inte knäpp) som ibland bara kommer med små visdomsord som gör att allt bara känns så mycket bättre och man får en "aha" upplevelse!
Så..gör om, gör rätt!
Jag har sökt högskola till våren, och med tanke på hur många skolor jag sökt till så borde jag komma in på någon. Annars får jag läsa fristående kurser så jag kan korta ner programmet när jag väl kommer in.
Det är nedskärningar i kommunen så det skulle inte förvåna mig om jag får sparken, skulle det hända så är det nog ödet, mitt öde vill inte ha mig där utan har andra storslagna planer i sitt sköte för mig. Skulle jag gå tillbaka till jobbet så skulle min rygg antagligen pajja igen efter en vecka och jag skulle få rehabilitera mig i flera månader IGEN, så varför skulle jag riskera det NU? Det jag har blir ju faktiskt bättre med åren så om jag jobbar när jag är klar med utbildningen har jag större chans att klara det.
Dagisen här omkring suger, skulle vi få plats här kommer jag göra mitt bästa för att göra det bättre.
Folk bränner bilar, garage och gud vet vad, vad trevligt om vi kunde hitta ett hus någonstans lite utanför stan (men inte för mycket utanför), då kan jag fortfarande njuta av det Göteborg jag gillar och slippa vara orolig för att en snorunge (förlåt, missförstådd tonåring) ska bränna ner vår bil.
Jag måste skriva bra på högskoleprovet, jag ligger iofs på medel nu och jag kan inte göra annat än mitt bästa.
Jag får tvinga mig till att orka saker, jag får skylla mig själv då jag suttit för länge framför datorn vilket gjort mig seg och trött.
Summa summarum:
Jag ska stänga av datorn så fort jag skrivit detta, då ska jag ta hand om tvätten, laga mat, och sen när Alexander vaknat ska vi gå ut och leka i sandlådan.
Om jag gör mitt bästa på högskoleprovet, kommer jag in på högskolan, får en bra utbildning
När jag har en bra utbildning kan jag få ett bra jobb eftersom finanskrisen ev är över då, vi kan köpa ett fint hus i utkanten av Göteborg och Alexander kan få en stor trädgård att leka i och en liten lekplats.
Folk blir mer medvetna om sina liv, vill göra förändringar så de får ett bra liv som de kan vara stolta över och må bra med
EN BÄTTRE MORGON
Varför det inte är lätt att sova nu heller är för han precis upptäckt hur roligt det är att ställa sig upp mot ALLT, och varför ska man ligga i sängen när man kan stå i den? Onödigt ;)
Jag har fortfarande en ganska härlig träningvärk efter söndagens bodypump, men den ska vi bättra på idag genom lite spinning. Antagligen kommer jag inte kunna gå imon, härligt =)
Hoppas ni alla där ute i världen får en helt underbar dag!
JAG VANN!!
Med texten AMOR CAEVO - kärlek och omtanke.
Storleken på brickan är 35x9x1 mm
och texten är stansad med 3mm typsnitt.
Värde : 150:-"
Tävlingen som är i samarbete med Jefas Silver hittar du hos Millah
TRÄNINGSVÄRK
För det första så kunde jag knappt lägga på några vikter alls och mina ben skakade för glatta livet (fast till mitt försvar var det nya programmet väldigt tufft för benen) och idag har jag världens träningsvärk. Det är ändå ganska skönt att ha träningsvärk, då känner man ju att man ansträngt sig =)
Alexander har inte sovit så bra inatt heller, jag tror jag vart inne hos honom minst 2 gånger varje timma eftersom han börjat gråta i sömnen och sen sätter han sig upp i sömnen också, tokungen.
Jag kan väl säga att detta var inte så bra för min sömn...
Just nu försöker jag få honom att somna men det går sådär..istället är han jättegrinig och jag hoppas verkligen inte han är på väg att bli sjuk.
Dags att återgå till Alexander som just nu sitter och drar i mina byxben =)
MINGEL
Detta kalas var mer inriktat på släkten, det obligatoriska släktkalaset som man bara måste ha!
På kalaset var följande närvarande; Mormor men inte morfar (han var sjuk stackarn), farmor & farfar, moster Maddan & Eric, Fastmor 2.0 Annette & Johan. En liten klick, men naggande god
Vi bjöd på lite mat och maten bestod av hamburgare med bröd. Det är ju ganska lätt att ordna och samtidigt så gott, alla verkade tycka det iaf eftersom det smaskades för fullt runt bordet. Alexander uppskattade däremot inte maten, han tyckte inte alls det var gott..
Tillslut blev mr birhdayboy ganska otålig, så han (läs Kerstin) fick öppna paketen. Han tyckte mycket om det han fick och ett litet urval av alla saker är bl a en gåvagn, leksaker till sandlådan, en väldigt rolig traktor med en bonde som sjunger, kläder och cd-skiva med klassiska barnsånger.
Efter att vardagsrummet blivit full av presentpapper så dukades bordet av så vi kunde få plats med tårtorna! Jag hade stått till halv tolv på natten dagen innan och hållt på med dessa tårtor, dekorationen tar ju ändå en liten stund. Men det är det värt!
Det togs mycket kort på lillpojken som däckade. Två kalas så nära på raken blev nog lite väl mycket för honom, all denna uppmärksamhet..ojoj..så medan Alexander låg och sussade gott i sin säng gick vi andra då på godsakerna. Tårtorna verkade iaf uppskattade så det var ju tur det.
Då alla var mätta och nöjda så var det dags för folk att börja dra sig hemåt efter ett väldigt lyckat kalas!
ÄNNU EN BRAND...
Eftersom jag har en onormal skräck för bränder (att det ska börja brinna där jag är) så var det full panik, upp ur sängen och försök till att lokalisera varifrån denna lukt kom ifrån.
Thomas brukar påpeka att jag känner mer lukt än vad han gör, så innan jag väckte honom ville jag vara säker på att det verkligen var något på g.
Det luktade precis överallt, i alla rummen. Pulsen steg ganska ordentligt på mig. Grejen är att många av våra grannar är pensionärer och många av dem röker, så jag trodde ju att någon glömt/tappat sin cigarett någonstans och att detta då startat en brand.
Efter några minuter verkade det som lukten hade försvunnit, men bara för att komma tillbaka 10 gånger värre. Full panik, in i sovrummet
-Thomas..jag VET att du tycker jag känner lukter du inte känner och jada jada, men nu är jag säker. Det BRINNER faktiskt. Någonstans här brinner det!
För en gångs skull så höll Thomas med mig, han kände röklukten och gick upp. När han går upp, då är det på riktigt.
Vi gick runt och luktade, Thomas trodde inte att det var någonstans i huset det brann, möjligen i grannhuset.
Ut på balkongen där det verkligen luktade uschigt till attan. Lite längre bort såg vi rök bolma upp, så vi gick in för att se om vi kunde hitta vad det var som brann via nätet eller tvn.
Efter en stund fick vi se på nätet att det, surprise, brann i ett bilgarage en liten bit härifrån. Innan hade en bil och husvagn brunnit här i närheten.
Jag blir SÅ TRÖTT PÅ DESSA BILBRÄNDER!
KALASDAGS IGEN =)
Måste säga att jag avancerat lite angående dekoration av tårta, bild får ni se senare så ni får allt hålla er ;)
Var uppe till halv tolv igår kväll och bakade tårta, så det blev en med choklad och en gräddfrukttårta som faktiskt ser riktigt mumsmums ut!
Hoppas ni alla får en helt underbar lördag!
KALASDAG
Vad man då inte fattar är att det faktiskt går fort! Det är som ett trollslag, så vips har du en ettåring medans det känns som det var igår ni kom hem från BB.
Gårdagen började med att jag och Thomas gick in och sjung för Alexander. Jo..klart man ska sjunga även om han är så liten! Bra traditioner ska man börja med i tid.
Han blev faktiskt väldigt glad och satt och skrattade hela tiden, fast han var väldigt nyfiken. Paket på sängen fick han också, dock verkade han väl inte sådär jätteintresserad av sitt paket...men mysigt var det!
Vi åt frukost och sedan fortsatte mina förberedelser inför det öppna huset som vi skulle ha. Först ringde Angelica och sa att lilla Alva hade åkt på magsjuka så de kunde inte komma. Tråkigt =( Sen ringde Therése och sa att den lilla Alvan inte heller mådde så bra så de skulle till BVC, och Ellie var tvungen att packa så hon och Alexander kunde inte heller komma.
Ojoj, tänkte jag. Kommer någon alls?
Men så ringde Jennie och sa att hon var på g! Då gjorde jag nästan vågen =) Lagom till de kom vaknade Alexander från sin förmiddagsvila och vi kokade korv. Korv med bröd är väl näst intill en måste på ett kalas för barn?
Felix var jätteduktig och kunde äta helt själv med gaffeln (Felix är ca 3 veckor äldre än A) medan Alexander föredrog att kasta ner sina korvbitar på golvet...
En stund senare kom även min mamma förbi och hon fick också lite korv med bröd. När vi alla var mätta och belåtna så lekte pojkarna medan tårtan och pajen förbereddes! Första gången jag bakade en tårta, någonsin, och den blev faktiskt ganska bra. Använde dock liiite för mycket sugarpaste så det får bli mindre till tårtan imorgon. Felix och Alexander röjde runt i lägenheten och hittade alla möjligt att leka med.
Plingeling på dörren!
Vips så var Frida och Melih här också, riktigt trevligt! Vi satte oss ner allihop och åt tårta. Alexander fick faktiskt också lite tårta. Jag har hela tiden sagt att första gången han ska få smaka på sötsaker är på sin ettårsdag och då ska han få smaka på sin tårta, så det fick han nu. Han tyckte om den...tror jag..och åt 4 teskedar =) Han är inte så förtjust i sötsaker, vilket jag är väldigt tacksam över.
Pojkarna sprang iväg och lekte hej vilt medan vi sprang efter. Det lektes med både det ena och det andra, men det är så roligt att se. Alexander hade jätteroligt!
Tillslut blev Felix jättetrött så Jennie fick dra sig hemåt, min mor åkte för att hämta en arbetskamrat medan Alexander och Melih tog sig ett mellanmål. Efter det blev Melih också trött (undrar om det är något med den här lägenheten?=) så Frida fick dra sig hemåt och precis då hon skulle gå så kom min mamma tillbaka med Ingela. Det tog inte många minuter förrän det plingade på dörren igen! Det var Mia & Jack som kom förbi och också ville vara med på kalas.
Alexander tyckte det var så roligt med allt folk och höll låda för alla hela tiden. Då de sista gästerna gick vid 17-tiden så var den lilla ettåringen helt slut, men skulle inte sova! Nej, han skulle fortsätta leka med alla sina leksaker och busa.
En bättre ettårs dag än den igår tror jag inte man kan få, jag vet att man inte kan få det =) Allt var så lyckat och jag är så glad att så många ville komma förbi och säga grattis.
JAG ÄR STOLT =)
